Hockeyzon
2020-04-07 15:00
Landslagen vi minns – Storbritannien 1936: ”Ett bortglömt OS-guld”
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag.
Niclas Viberg
Kanada, Sovjet/Ryssland, USA, Sverige och Tjeckien. Fem inte allt för uppseendeväckande nationer som har vunnit OS-guld genom åren. Den sjätte nationen är inte Finland eller Slovakien – utan Storbritannien.
Hockeyn har en stolt historia i Storbritannien och sporten tros ha sina rötter just där. Storbritannien var exempelvis en av grundarna till IIHF i början av 1900-talet och under en period i begynnelsen var man en stormakt. Storbritannien vann det första europeiska mästerskapet och stoltserade med Europas första professionella hockeyliga.
Efter andra världskriget kollapsade den brittiska hockeyn. 1948 deltog man i sitt sista OS och 1951 tog en lång svit med VM-framträdanden slut. Det blev inhopp i VM 1962 och 1994 innan man återigen var tillbaka 2019.
En ny milstolpe?
England har fått en liten återupprättelse under de senaste åren. 2018 såg vi exempelvis hur Liam Kirk blev den första engelskfostrade spelaren att draftas – och skulle han nå NHL blir han den första engelskfostrade spelaren att spela i världens bästa spelare.
Under NHL:s drygt hundraåriga historia är det enbart två engelsmän som har spelat i ligan. Ken Hodge gjorde nästan 900 matcher under 60- och 70-talet medan Alan Hepple kom upp i tre matcher, fördelat på tre säsonger, under 80-talet. Duon fick däremot sin hockeyutbildning i Nordamerika, så Kirk står inför en unik möjlighet.
Kanske kan Kirks eventuella genombrott bli en milstolpe i den brittiska hockeyhistorien och ge landet en ny skjuts?
På den här sidan andra världskriget har alltså landslaget inte gjort några anmärkningsvärda avtryck, men 1936 blev Storbritannien världens bästa hockeynation.
Ett historiskt OS-guld
Storbritannien var alltså en framträdande hockeynation i begynnelsen. Under 20- och 30-talet började framgångarna också komma på de största scenerna. 1924 spelade man exempelvis hem OS-bronset och det blev ett antal VM-medaljer under 30-talet.
Den största framgången kom under OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen. Efter fyra raka OS-guld petades Kanada ner från tronen och Storbritannien tog ett historiskt OS-guld.
På den här tiden spelades OS-hockeyn i tre olika gruppspelsomgångar. Förstarundan bestod av fyra grupper där de två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare. I andrarundan hade åtta lag fördelats upp i två grupper och de två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till finalrundan.
I finalrundan inkluderade man sedan relevanta resultat från andrarundan – under protester från deltagande lag – i ett nytt gruppspel. Det spelades alltså inget slutspel.
Den avgörande matchen
För Storbritanniens del inleddes OS-spelet mot Sverige. Edgar Brenchley blev matchens enda målskytt i Storbritanniens 1-0-seger. Brenchely flyttade några år senare till USA och gjorde bland annat ett tiotal säsonger i EAHL, Eastern Amateur Hockey League. Under 60- och 70-talet var han sedan scout åt både Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.
Utöver Sverige fanns även Japan i Storbritanniens grupp. Då det var 15 nationer som medverkade bestod en av grupperna i förstarundan bara av tre lag. Japan ställde inte till med några större problem och än en gång blev Brenchley målskytt när Storbritannien vann med 3-0.
I andrarundan väntade Kanada, Tyskland och Ungern, där de mäktiga kanadensarna stod för motståndet i den första matchen. Kanada – de stora favoriterna på förhand – hade lekt sig igenom förstarundan. Polen, Lettland och Österrike hade besegrats med totalt 24-3 i målskillnad.
Men mot Storbritannien gick man på pumpen. Återigen var Brenchley i frontlinjen och gjorde det avgörande 2-1-målet sent i den tredje perioden. Gerry Davey gjorde britternas första mål bara 20 sekunder in i matchen – efter att ha varit ett frågetecken inför matchen på grund av sjukdom. Den här matchen kom att bli direkt avgörande för turneringens utgång, men mer om det senare.
Storbritannien kryssade sedan mot Tyskland innan man tog en bekväm seger mot Ungern. Davey gjorde det enda målet mot Tyskland och blev tvåmålsskytt mot Ungern. Även Brenchley höll sig framme mot Ungern.
Kanada sköt guldet till Storbritannien
Storbritannien knep förstaplatsen före Kanada och från den andra gruppen gick USA och Tjeckoslovakien vidare till finalrundan. Det gjorde att Storbritanniens seger mot Kanada och USA dito mot Tjeckoslovakien inkluderades i finalrundan.
För Storbritanniens del spelades den första matchen i finalrundan mot Tjeckoslovakien. Än en gång blev det en storseger – den här gången skrevs segersiffrorna till 5-0 efter ett hattrick av Gerry Davey. Även Kanada tvålade till Tjeckoslovakien i en målrik tillställning.
I den avslutande matchen mot USA gick Storbritannien för guld – och det kom att bli en maratonmatch. Efter tre perioder stod det alltjämt 0-0 och förlängning tog vid. Den första förlängningsperioden slutade mållös. Den andra förlängningsperioden likaså. Och efter tre förlängningsperioder stod det fortfarande 0-0 – då enades man om att matchen också skulle sluta 0-0.
Ett kryss räckte för att Storbritannien skulle ha chans på guld, men man var beroende av resultatet i den avslutande matchen mellan Kanada och USA. Kanada gick för silvermedaljen medan USA fortfarande spelade för guld.
Dagen efter sexperiodersmatchen mot Storbritannien skulle alltså USA gå upp i en direkt avgörande drabbning mot Kanada. Då som nu en stor utmaning – och USA orkade inte stå emot Kanada. Dave Neville blev matchens enda målskytt och sköt tack vare Kanadas seger guldet till Storbritannien.
I det kanadensiska laget hittade vi bland annat Bill Thomson, som gjorde han åtta mål under OS. Det blev flera säsonger i AHL under 40-talet och där var han med om att förlora en Calder Cup-final med Indianapolis Capitals. Det blev även nio matcher – fördelat på två sejourer – för Detroit Red Wings.
Det kontroversiella lagbygget
Storbritanniens seger mot Kanada i andrarundan blev alltså i slutändan direkt avgörande för OS-guldet. Britterna fick ihop fem poäng i finalrundan och tog hem guldet före Kanada och USA. OS-guldet gjorde också att Storbritannien vann såväl VM som EM, då de tävlingarna inkluderades i OS-upplägget.
Men det var inte ett helt okontroversiellt guld.
Några år tidigare hade Storbritanniens legendariska ledare Bunny Ahearne – general manager över OS-laget och senare bland annat president i IIHF – samlat på sig en lista med namn på kanadensiska spelare med brittiska rötter. Tillsammans med Carl Erhardt – lagkapten under OS – besökte han spelarna i Kanada och lyckades locka över dem till Storbritanniens landslag. Såväl Gerry Davey som Edgar Brenchley tillhörde den kategorin.
Tidigare hade Storbritanniens landslag till stor del bestått av kanadensiska arméofficerare som befann sig i Storbritannien, men till OS 1936 konstaterades det att laget behövde bestå av brittiskfödda spelare – därav Ahearnes rekryteringskampanj. Kanada protesterade inför turneringen och anmälde såväl Storbritannien som Frankrike, men drog tillbaka protesten mot Storbritannien – dock inte den mot Frankrike – och de brittiskfödda spelarna tilläts delta.
Storbritannien är en av pionjärerna inom hockeyn och det finns något oerhört vackert över att man också sitter på ett OS-guld, som kanske tyvärr har blivit aningen bortglömt?
Juden, snöstormen och japanen
Det går knappt att blicka tillbaka på OS 1936 utan att ta upp lite annat från turneringen. Adolf Hitler öppnade de olympiska spelen och vi vet alla vad som hände i Tyskland de efterföljande åren. Anmärkningsvärt nog lät man juden Rudi Ball delta i det tyska laget – han var helt enkelt nationens bästa spelare. Mer om Ball och den tyska hockeyn finns att läsa här.
Flera av matcherna spelades i nybyggda Kunsteisstadion, men andra matcher spelades utomhus – närmare bestämt på den frusna sjön Riessersee. Där saknades sarg, bänkarna behövde värmas upp och publiksiffrorna var dåliga. Öppningsmatchen – mellan Kanada och Polen – spelades i en snöstorm och behövde avbrytas när man inte kunde hitta pucken.
Vidare drog den japanska målvakten Teiji Honma väldigt många blickar till sig då han chockerande nog spelade i en målvaktsmask.
---
---
Det här var den sjätte delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
Landslagen vi minns – Sverige 2006: ”Svensk idrottshistoria”
Landslagen vi minns – Sovjet 1981: ”Den första och sista stora titeln”
Storbritannien – Pionjärerna som hittade tillbaka
Hockeyn har en stolt historia i Storbritannien och sporten tros ha sina rötter just där. Storbritannien var exempelvis en av grundarna till IIHF i början av 1900-talet och under en period i begynnelsen var man en stormakt. Storbritannien vann det första europeiska mästerskapet och stoltserade med Europas första professionella hockeyliga.
Efter andra världskriget kollapsade den brittiska hockeyn. 1948 deltog man i sitt sista OS och 1951 tog en lång svit med VM-framträdanden slut. Det blev inhopp i VM 1962 och 1994 innan man återigen var tillbaka 2019.
En ny milstolpe?
England har fått en liten återupprättelse under de senaste åren. 2018 såg vi exempelvis hur Liam Kirk blev den första engelskfostrade spelaren att draftas – och skulle han nå NHL blir han den första engelskfostrade spelaren att spela i världens bästa spelare.
Under NHL:s drygt hundraåriga historia är det enbart två engelsmän som har spelat i ligan. Ken Hodge gjorde nästan 900 matcher under 60- och 70-talet medan Alan Hepple kom upp i tre matcher, fördelat på tre säsonger, under 80-talet. Duon fick däremot sin hockeyutbildning i Nordamerika, så Kirk står inför en unik möjlighet.
Kanske kan Kirks eventuella genombrott bli en milstolpe i den brittiska hockeyhistorien och ge landet en ny skjuts?
På den här sidan andra världskriget har alltså landslaget inte gjort några anmärkningsvärda avtryck, men 1936 blev Storbritannien världens bästa hockeynation.
Ett historiskt OS-guld
Storbritannien var alltså en framträdande hockeynation i begynnelsen. Under 20- och 30-talet började framgångarna också komma på de största scenerna. 1924 spelade man exempelvis hem OS-bronset och det blev ett antal VM-medaljer under 30-talet.
Den största framgången kom under OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen. Efter fyra raka OS-guld petades Kanada ner från tronen och Storbritannien tog ett historiskt OS-guld.
På den här tiden spelades OS-hockeyn i tre olika gruppspelsomgångar. Förstarundan bestod av fyra grupper där de två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare. I andrarundan hade åtta lag fördelats upp i två grupper och de två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till finalrundan.
I finalrundan inkluderade man sedan relevanta resultat från andrarundan – under protester från deltagande lag – i ett nytt gruppspel. Det spelades alltså inget slutspel.
Den avgörande matchen
För Storbritanniens del inleddes OS-spelet mot Sverige. Edgar Brenchley blev matchens enda målskytt i Storbritanniens 1-0-seger. Brenchely flyttade några år senare till USA och gjorde bland annat ett tiotal säsonger i EAHL, Eastern Amateur Hockey League. Under 60- och 70-talet var han sedan scout åt både Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.
Utöver Sverige fanns även Japan i Storbritanniens grupp. Då det var 15 nationer som medverkade bestod en av grupperna i förstarundan bara av tre lag. Japan ställde inte till med några större problem och än en gång blev Brenchley målskytt när Storbritannien vann med 3-0.
I andrarundan väntade Kanada, Tyskland och Ungern, där de mäktiga kanadensarna stod för motståndet i den första matchen. Kanada – de stora favoriterna på förhand – hade lekt sig igenom förstarundan. Polen, Lettland och Österrike hade besegrats med totalt 24-3 i målskillnad.
Men mot Storbritannien gick man på pumpen. Återigen var Brenchley i frontlinjen och gjorde det avgörande 2-1-målet sent i den tredje perioden. Gerry Davey gjorde britternas första mål bara 20 sekunder in i matchen – efter att ha varit ett frågetecken inför matchen på grund av sjukdom. Den här matchen kom att bli direkt avgörande för turneringens utgång, men mer om det senare.
Storbritannien kryssade sedan mot Tyskland innan man tog en bekväm seger mot Ungern. Davey gjorde det enda målet mot Tyskland och blev tvåmålsskytt mot Ungern. Även Brenchley höll sig framme mot Ungern.
Kanada sköt guldet till Storbritannien
Storbritannien knep förstaplatsen före Kanada och från den andra gruppen gick USA och Tjeckoslovakien vidare till finalrundan. Det gjorde att Storbritanniens seger mot Kanada och USA dito mot Tjeckoslovakien inkluderades i finalrundan.
För Storbritanniens del spelades den första matchen i finalrundan mot Tjeckoslovakien. Än en gång blev det en storseger – den här gången skrevs segersiffrorna till 5-0 efter ett hattrick av Gerry Davey. Även Kanada tvålade till Tjeckoslovakien i en målrik tillställning.
I den avslutande matchen mot USA gick Storbritannien för guld – och det kom att bli en maratonmatch. Efter tre perioder stod det alltjämt 0-0 och förlängning tog vid. Den första förlängningsperioden slutade mållös. Den andra förlängningsperioden likaså. Och efter tre förlängningsperioder stod det fortfarande 0-0 – då enades man om att matchen också skulle sluta 0-0.
Ett kryss räckte för att Storbritannien skulle ha chans på guld, men man var beroende av resultatet i den avslutande matchen mellan Kanada och USA. Kanada gick för silvermedaljen medan USA fortfarande spelade för guld.
Dagen efter sexperiodersmatchen mot Storbritannien skulle alltså USA gå upp i en direkt avgörande drabbning mot Kanada. Då som nu en stor utmaning – och USA orkade inte stå emot Kanada. Dave Neville blev matchens enda målskytt och sköt tack vare Kanadas seger guldet till Storbritannien.
I det kanadensiska laget hittade vi bland annat Bill Thomson, som gjorde han åtta mål under OS. Det blev flera säsonger i AHL under 40-talet och där var han med om att förlora en Calder Cup-final med Indianapolis Capitals. Det blev även nio matcher – fördelat på två sejourer – för Detroit Red Wings.
Det kontroversiella lagbygget
Storbritanniens seger mot Kanada i andrarundan blev alltså i slutändan direkt avgörande för OS-guldet. Britterna fick ihop fem poäng i finalrundan och tog hem guldet före Kanada och USA. OS-guldet gjorde också att Storbritannien vann såväl VM som EM, då de tävlingarna inkluderades i OS-upplägget.
Men det var inte ett helt okontroversiellt guld.
Några år tidigare hade Storbritanniens legendariska ledare Bunny Ahearne – general manager över OS-laget och senare bland annat president i IIHF – samlat på sig en lista med namn på kanadensiska spelare med brittiska rötter. Tillsammans med Carl Erhardt – lagkapten under OS – besökte han spelarna i Kanada och lyckades locka över dem till Storbritanniens landslag. Såväl Gerry Davey som Edgar Brenchley tillhörde den kategorin.
Tidigare hade Storbritanniens landslag till stor del bestått av kanadensiska arméofficerare som befann sig i Storbritannien, men till OS 1936 konstaterades det att laget behövde bestå av brittiskfödda spelare – därav Ahearnes rekryteringskampanj. Kanada protesterade inför turneringen och anmälde såväl Storbritannien som Frankrike, men drog tillbaka protesten mot Storbritannien – dock inte den mot Frankrike – och de brittiskfödda spelarna tilläts delta.
Storbritannien är en av pionjärerna inom hockeyn och det finns något oerhört vackert över att man också sitter på ett OS-guld, som kanske tyvärr har blivit aningen bortglömt?
Juden, snöstormen och japanen
Det går knappt att blicka tillbaka på OS 1936 utan att ta upp lite annat från turneringen. Adolf Hitler öppnade de olympiska spelen och vi vet alla vad som hände i Tyskland de efterföljande åren. Anmärkningsvärt nog lät man juden Rudi Ball delta i det tyska laget – han var helt enkelt nationens bästa spelare. Mer om Ball och den tyska hockeyn finns att läsa här.
Flera av matcherna spelades i nybyggda Kunsteisstadion, men andra matcher spelades utomhus – närmare bestämt på den frusna sjön Riessersee. Där saknades sarg, bänkarna behövde värmas upp och publiksiffrorna var dåliga. Öppningsmatchen – mellan Kanada och Polen – spelades i en snöstorm och behövde avbrytas när man inte kunde hitta pucken.
Vidare drog den japanska målvakten Teiji Honma väldigt många blickar till sig då han chockerande nog spelade i en målvaktsmask.
---
---
Det här var den sjätte delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
Landslagen vi minns – Sverige 2006: ”Svensk idrottshistoria”
Landslagen vi minns – Sovjet 1981: ”Den första och sista stora titeln”
Storbritannien – Pionjärerna som hittade tillbaka
