Lång öppenhjärtig intervju med Johan Hedberg inför den kommande säsongen!

För många av oss som håller på Leksand är Johan Hedbergs karriär inom hockeyn välkänd. För de lite yngre och även de som vill uppdatera sig följer under nästa rubrik en kort bakgrund om honom. Under nästföljande rubriker har han svarat på frågor kring vilken typ av hockey han vill spela, hur vissa detaljer i spelet från förra säsongen kan förbättras och hur han är som tränare/människa. Slutligen har han även fått några frågor om organisationen i stort.

Johan Hedbergs bakgrund

Johan Hedberg föddes 1973 och är yngst i en skara om tre bröder. Han växte upp i Alvik utanför Leksand. Det var hans äldre bröder som sa till honom till att stå i mål när de spelade landhockey tillsammans i barndomen. Som ung grabb provade Johan Hedberg på en hel del olika sysselsättningar vid sidan av ishockeyn, han har bl.a. arbetat med att sätta upp reklam på sargen, hjälpt sin pappa som arbetade som kiropraktor och jobbade även en tid på sjukstugan. Hockeyn var hans stora passion men eftersom det var en viss sträcka att ta sig från Alvik varje dag in till hallen föreslog han som 10-åring för sin mamma att han kunde sova över i det gamla läkarrummet som fanns i isstadion på den tiden. Man får anta att han inte fick som han ville i den frågan.  

Efter att ha debuterat som 19-åring i Leksands A-lag under säsongen 1992/93 gjorde han flera säsonger i klubben innan han fick chansen i IHL och ECHL under säsongen 1997/98. Efter att han återigen spelat hemma i Leksand säsongen 1998/99 (då hans nuvarande assisterande tränare Niklas ”Pajen” Persson också spelade där) begav han sig därefter till Nordamerika. Där hade han sin fortsatta spelarkarriär under många år. Debuten i NHL skedde i Pittsburgh Penguins säsongen 2000/2001 och han gjorde succé redan samma år. Lockout-säsongen 2004/05 var ett undantag gällande spelplats för Johan Hedberg då han den säsongen hjälpte Leksand att gå upp i högsta ligan. Johan Hedberg gjorde sin sista egentliga aktiva säsong i NHL under säsongen 2013/14. Han spelade också ett flertal matcher för Tre Kronor under sin aktiva karriär.  

Efter att därefter ha varit målvaktstränare/assisterande tränare under sju säsonger i Nordamerika, varav merparten av säsongerna i San Jose Sharks, bestämde han sig under coronaepidemin att komma hem till Sverige. ”Black Lives Matter - rörelsen” orsakade kravaller och det blev stökigt i politiken i och med intåget av Donald Trump. När han och hela hans stab i San Jose fick sparken härjade samtidigt de ovan nämnda kravaller på gatorna och Johan Hedberg och hans fru fick sätta skivor framför sina fönster på huset. Hans barn kände under samma tid att de ville flytta och det äldsta barnet hade redan hunnit lämna landet och flyttat hem till Sverige. Han funderade på olika tränarjobb i Europa och hade bl.a. några förslag från klubbar i Tyskland men valde tillslut Dalarna och Mora istället.

Sedan återkomsten till Sverige har han hunnit med att ha varit huvudtränare under tre säsonger i Mora, huvudtränare i Örebro under knappt en säsong och nu senast assisterande tränare i Färjestad. Familjen har hela tiden behållit sitt hus i Leksand och Johan Hedberg har nu äntligen fått huvudansvaret som tränare för Leksand. Fritiden spenderar han gärna med sin familj och sina hundar samt tränar.

Vilken typ av hockey vill Johan Hedberg spela?

Du har tidigare uppgett att du vill spela en väldigt rak och snabb ishockey. Tror du att det går att få till helhjärtat redan till denna säsong med hänsyn till tillgängligt spelarmaterialet eller är det mer en utveckling på sikt som du ser framför dig?

- Jag tror att det går att få till redan till denna säsong. Leksand har stundtals också de senaste åren spelat en sådan typ av spel som jag tycker om, dvs. med hög fart och förmågan att snabbt flytta pucken framåt i banan. Ibland har laget dock tenderat att gadda ihop sig i mittzon vilket inte varit så roligt att titta på. Det lag jag kommer ställa på banan detta år kommer förhoppningsvis inte spendera så mycket tid i mittzon. Om man tittar på sådana lag som Frölunda och Skellefteå sätter de mycket press på motståndaren, är hela tiden i rörelse och söker nästan aldrig burskydd. För ett sådant spel gäller det att ha vältränade spelare och det ger blodad tand att lag med sådan typ av spelidé gått vidare i slutspelet i SHL detta år. 

Är det något särskilt (förutom det du tidigare upppgett att du numera fokuserar mer på samarbetet mellan målvakt och försvar) som du fått ändra på från att du kom tillbaka till Sverige tills idag?

- Jag var inledningsvis naiv när jag kom tillbaka gällande hur jag såg på europeisk hockey. Jag blev snabbt varse om hur hög nivå Allsvenskan och SHL faktiskt håller. Exempelvis upptäckte jag att det inte fanns så mycket utrymme att göra misstag ute på isen. Där har jag blivit mer cynisk med erfarenheten från SHL och Allsvenskan. När det gäller just misstag går det inte heller alltid att sträva efter att det aldrig ska få ske då vågar inte spelarna göra något på plan. En bra avvägning måste man ha och jag är nog en mer intelligent coach idag än vad jag var när jag först kom tillbaka till Sverige.

Du har sagt tidigare i en podd att du innan tiden som assisterande i Färjestad egentligen ville bli huvudtränare men att du tog jobbet i Färjestad efter att ha träffat Tomas Mitell på en tränarkonferens i Finland och blivit nyfiken på honom. Tomas Mitell är en gammal pokerspelare som bl.a. är en slipad taktiker/statistiker. Vad lärde du dig från honom? Är det någon inom avancerad statistik du tycker är viktigt att titta på?

- Jag tycker att Tomas Mitell är en mycket intelligent coach. Skillnaden mellan mig och Mitell är nog bl.a. att han är beredd att förändra mer i hur laget spelar efter vilket motstånd man möter just den dagen. Jag är mer fokuserad på att laget ska spela bättre och bättre utifrån en målbild som jag har om hur det bör se ut. Men jag är också beredd att ändra vissa saker utifrån aktuellt motstånd, exempelvis hur brett man ska gå med sina forwards.
- När det gäller avancerad statistik är jag tudelad i frågan. Ibland när jag ser en match tycker jag det ser ut på ett visst sätt men så säger ibland statistiken en annan sak. Då behöver jag utvärdera om jag kände rätt eller inte och ibland fångar inte statistiken allt. Det går att spela hockey som ser bra ut för viss statistik trots att laget inte spelar så bra.  

Tidigare år har, såsom det får förstås, ”Challarna” helt överlämnat beslutet gällande vem som ska stå i mål för dagen till målvaktstränaren Millner. Hur ser du på din involvering i målvaktsvalet inför matcher men även andra beslut gällande målvakterna?

- För det första har jag mycket stort förtroende för Millner och det jobb han lägger ner med målvakterna. Millner är också en kompetent ledare. Så tanken är att jag kommer diskutera kontinuerligt med honom gällande många frågor och inte bara om målvakterna. Jag har gällande målvaktsvalet ett veto vem som ska stå i mål men det har endast hänt en gång under mina fyra år som huvudtränare att jag gått emot målvaktstränarens förslag på vem som ska stå i mål. Jag tror absolut inte detta kommer bli ett problem utan jag tror att vi kommer hitta en bra balans i rotationen mellan målvakterna, givetvis också beroende på hur det går för dem. Båda målvakterna går nu in i det andra svåra året, vilket ofta respekteras i NHL. Första året man slår igenom är allt frid och fröjd men sedan höjs pressen till nästkommande år. Jag kommer i vart fall verka för att ge målvakterna så goda förutsättningar som möjligt att lyckas även under sitt andra år i Leksand.

Kan du bidra med ditt målvaktsöga på andra sätt – det var ju du som bl.a. gav tips till Lodin hur han skulle slå sin straff mot Leksand under säsongen?

- Jag tror att det kan hjälpa utespelarna att jag har ett tränat målvaktsöga. I San Jose Sharks hade jag bl.a. Joe Thornton som nyfiket lyssnade på detaljer som delgavs honom om vilka situationer som kan vara extra svåra för målvakterna. Utespelarna tar också ibland del av målvaktsträningen och lär sig även genom detta.

Du har uppgett nyligen att du och Millner i april/maj ska sätta er ner och gå igenom noggrant hur målvakterna och laget tillsammans ska agera defensivt i vissa lägen. Är det skillnad i detta avseende på en lång/kort målvakt och deras olika styrkor (Gidlöf /Hellsten)?

- Tanken är inte att vi ska lära ut två olika grundspel gällande hur målvakten ska agera tillsammans med laget i försvarszon beroende på vem som står i mål för dagen. Det är klart att Marcus Gidlöf som är lång har en fördel i vissa lägen. Han täcker mer yta och har lättare att se över kroppar. Jakob Hellsten, som för övrigt också är 183 cm lång precis som jag är, måste arbeta på ett annat sätt för att leta puckar om det är mycket trafik framför mål. När det gäller backarna - som i första hand ska hjälpa målvakterna - så är min ambition att endast spela på totalt sex backar under matcherna.

Så ska Leksand få ordning på tidigare brister

Leksand hade under den senaste säsongen problem med skotteffektiviteten. Kan detta tränas upp på något sätt under en pågående säsong? Vi har ju sett resultatet av Filip Forsbergs och Kalle Östmans många timmar vid skottrampen som unga men antagligen har du även bevittnat skillscoacher i NHL som försökt göra skillnad under pågående säsong.

- Jag tror absolut att effektiveten kan förbättras under en pågående säsong. Med det sagt är vissa spelare mer naturliga målskyttar, såsom exempelvis bröderna Forsberg. Det kan förutom skottstyrka och precision också handla om hur de håller i pucken när de kommer in i skottlägen, hur de döljer sitt skott, avighet, o.s.v. Övning ger dock färdighet och de går att nöta in på träningar så att chansen att lyckas bli större. Alla små delar i spelet ska vi försöka förbättra och om någon spelare dessutom vill skjuta 100–200 extra skott efter träningarna så uppmuntras detta. Förutom en spelares förmågor är självförtroende också väldigt viktigt. Det hände exempelvis i Färjestad att några som gjorde många mål under grundserien inte lyckades på samma sätt i slutspelet, det ”gick troll i det” på något sätt.

Leksand hade också denna säsong problem med powerplay och har haft det i flera år - trots att det funnits många spelare som borde kunna trivas där. Håller du med om att det främst beror på för lågt passningstempo och ibland för få alternativ, då det ofta endast var direktskott från en spelare från kanten som söktes.

- Jag tycker generellt när ett powerplay inte är lyckosamt över tid att det ofta beror på för lågt passningstempo. Även om ett lag lyckas spela bort pressen och etablera spel så stannar spelet ofta upp och tempot försvinner. Däremot kommer jag inte själv peta alltför mycket i detaljerna i powerplay då det är Niklas ”Pajen” Persson i första hand som kommer sköta detta. Men jag ser gärna ett powerplay med snabba avslut och återtag av pucken, intensitet och ständiga försök att hitta rätt spelare i rätt positioner.

Björn Hellqvist införde ett spel där backarna efter erövring av puck i försvarszon nästan alltid skulle försöka hitta konstruktiva lösningar/passningar. Detta fick han backa lite på efterhand och det har även justerats ner under ”Challarnas” tid, då spelarna fått slå mer sarg ut eller icing. Kostsamma misstag från spelarna har dock ändå varit några för många. Hur gör man på bästa sätt för att försöka minska dessa?

- Just sättet att spela sig ur försvarszon på ett bra sätt är en mycket viktig del av spelet. Jag har lagt mycket tid på detta i de lag jag haft huvudansvaret för. Leksand kommer att ha givna lösningar på olika situationer vilka vi i stort sett dagligen kommer att nöta på i träningen. Vi kommer att vara snabba ner bakom mål och ta enkla, snabba beslut om det är möjligt. Detta för att behålla fart i anfallen och för att sig ur pressen på ett effektivt sätt. Det kommer ibland ändå uppstå misstag annars skulle inget lag forchecka. Det kommer inte vara något komplicerat system eftersom det är bra ju mindre en spelare behöver tänka när det krävs snabba beslut. I slutet av januari är min målsättning, vilket är mycket svår att uppnå, att jag inte ens behöver komma in i omklädningsrummet efter en förlorad match och berätta vad de gjorde för fel. Killarna ska då veta själva vad som gått snett men också vad som varit bra.

Vi har en bakgrund de senaste åren med relativt lugna tränare i båset när det gäller att försöka prata med och gestikulera mot domarna (indirekt försöka påverka) under match. Möjligen med Challe Berglund som undantag. Vissa tycker att en rimlig press mot domarna från tränarhåll ibland lönar sig. Hur ser du på detta?

- Som utgångspunkt tycker jag att det är mycket viktigt att ha stor respekt för domarna. En respekt som hålls högre i NHL än i SHL. Jag tänker på hur jag beter mig mot domarna och inte endast ur en tränares perspektiv men även som människa. Duktiga domare behövs och utan dem blir det inget spel. Jag har själv några gånger blivit för arg så att jag blivit ofokuserad på annat som ska göras strax därefter. Det hände i Mora vid något tillfälle och därför intog jag en annan approach när jag kom till Örebro. Som huvudtränare i Örebro hade jag under ett flertal matcher i rad inte haft domarna med mig. I dessa matcher hade jag hållit mig helt lugn gentemot domarna. Jag hade också bett mina spelare hålla sig lugna i tonen mot domarna. När laget inte fått några utvisningar med sig förklarade jag för domarna inför en match hur jag hade agerat tidigare och sa att jag hade respekt för dem och därför ville ge dem ett bra klimat att jobba i. Jag uppgav även att det troligen också hade lett till att Örebro inte fick några utvisningar med sig. Detta var inför matchen mot Färjestad och såsom ett brev på posten fick den gången Örebro fem billiga utvisningar med sig.

Du har tidigare uppgett i media att du tränat äldre duktiga spelare som Joe Thornton och Per Åslund och att vad som trots deras ålder fortfarande gjorde dem bra var deras lyhördhet och nyfikenhet. Då alla spelare inte kan vara som dessa båda spelare i grunden hur försöker man ändå få in det tänket i en äldre spelare som kanske inte längre har spel i Schweiz/NHL som morot?

- Jag tror att vi ledare måste föregå med gott exempel. Vi måste ge energi. Om vi skulle komma in en morgon utan lust efter en förlorad match kommer spelarna också att göra det tillslut. Ledarna måste försöka motivera och skapa intresse och glädje även de dagar det tar emot. Det handlar inte om att jag ska vara någon hejaklacksledare men jag måste uppfattas som engagerad. Om killarna i laget ser att tränarna investerar allt i laget är det lättare att begära mer av dem.

Örebro tog in en mental coach för att hjälpa laget under den senaste säsongen. Du har själv haft erfarenhet av Torgny Bendelin som använde meditation, yoga och annat som hjälpmedel. Hur ser du på att dessa frågor?

- Jag har bra erfarenhet själv av en mental coach, vilket var den numera avlidne Ola Berggren som är far till Ludvig Rensfeldt. Ola arbetade med många andra elitidrottare och var en otrolig människa. Jag tror inte att jag hade orkat spela tills jag var 40 år om jag inte haft hjälpen från Ola. Däremot har jag haft ganska dåliga erfarenheter av en mental coach på kollektiv nivå för hela laget. Det blev så att några spelare inte vill använda sig av den mentala coachen medan några var nyfikna och andra gick ”all in”. De som halvt blev påtvingade samtal blev det inte bra för och någon förlöjligades och vågade inte ta till sig det som krävdes. I Leksand tycker jag att någon ska finnas tillgänglig vid behov som mental coach men ingen spelare ska tvingas att prata med någon. Jag kan själv bidra genom att berätta för killarna hur bra hjälp jag hade av Ola. Hur en sådan coach ska finansieras är det inte jag som styr över men många spelare idag är medvetna om att de kan behöva investera i sig själva. De bygger sitt eget varumärke. Om det skulle vara så att jag upptäcker att någon viss spelare verkligen behöver en mental coach kanske klubben kan vara behjälplig.

Sådan är Johan som tränare och människa

Du har tidigare i poddar varit uppriktig med att det var en stor press att komma hem och spela under säsongen 2004/05 under lockout-året då ett uttalat mål var att gå upp i högsta serien, En ny arena höll då också på att byggas. Du har också uppgett att du också vill bli en 65 årig pensionär och fortfarande kunna gå och se Leksand spela hockey på högsta nivå. Med tanke på det sagda hur hanterar du pressen denna gång om Leksand hamnar långt ner i tabellen?

- Jag tycker det är en högst relevant fråga. Jag funderade själv på när jag flyttade hem om jag någonsin skulle vara beredd att anta rollen som huvudtränare i Leksand. Nu känner jag dock att jag varit med om så mycket både i Nordamerika och här hemma i Sverige. Jag är trygg i mig själv och har självdistans. Det har hänt mycket med mig på 20 år. Jag kommer inte påverkas lika mycket av pressen idag. Sedan var det alltid jag själv som hade mest press på mig själv. Om det går dåligt för Leksand kommer säkert flera tusen personer i bygden ha idéer om hur de vill att jag ska förändra hur laget spelar. Jag ser det som något positivt att det finns ett otroligt engagemang för klubben. Det finns en stor kompetens i Leksand, både många gamla spelare men även de som haft andra roller inom hockeyn bor här. Jag vill vara lyhörd och inte tro att jag själv alltid har rätt vinkel på allt.

Hur skapar du bra stämning och agerar så att spelare inte blir avundsjuka på varandras prestation och kan hantera om exempelvis kedjehierarkierna förändras under säsongens gång?

- Ofta tror jag att det är så att spelare som inte spelar bra är mest frustrerade på sig själva. Om någon annan tar deras plats betyder det att den spelaren tagit ett stort kliv. Jag har inget att vinna på att spelare mår dåligt utan måste försöka få alla att prestera på så hög nivå som möjligt. Det är inte heller bra att för tidigt på säsongen begränsa en spelare till att bara spela i exempelvis fjärdekedjan. Det är svårt att veta på förhand var en spelare kan passa in. Ta exempelvis Kalle Östman som stigit i hierarkierna. När det gäller tilltänkta förstakedjespelare har jag också en förståelse för att om laget ska gå riktigt långt så måste dessa spela på toppen av sin förmåga. Det kan tänkas att man måste ”bulla upp” för dem någon gång för att uppnå önskat resultat i framtiden men som princip ska de bästa spela för dagen. Något jag ser med tillförsikt på är juniorerna. När jag förra helgen tittade på J20-laget häpnades jag över hur bra de agerade på isen. I juniorleden gör de ansvarig ett mycket bra jobb. Går det att knyta upp tre till fyra av dem så att de deltar på våra träningar så tror jag att Leksand kan bli som Skellefteå i framtiden. Att juniorspelare kan komma in och ta plats direkt eller ersätta spelare som skadar sig under pågående säsong.

Hur ser du på balansen för spelarna gällande att äta hälsosamt och dricka alkohol. Finns det en bra balans som du tror på att man ska komma överens om på lagnivå eller har spelarna mer fria händer att bestämma över detta själva?

- Jag tror att det redan finns en bra balans gällande detta i laget. Sedan kan det finnas skäl att kliva in och utbilda de yngre spelarna om det skulle behövas. Det går att visa hälsosamma val för dem gällande kosten. För de 16–18 åringar som flyttar hemifrån för första gången kan det behövas viss hjälp. Den nyttigaste kosten är oftast inte den billigaste. Jag vet också att hockeygymnasiet ger en bra grund att stå på i dessa frågor men lär också ut behovet av vila/sömn. Att de vuxna spelarna i A-laget tar någon öl tillsammans vid middagen är inte något jag har något emot. Men det bör nog inte ske tre gånger i veckan under säsongen. Jag tycker man ska komma ihåg att ett lag som har kul ihop också ofta fungerar bättre på isen tillsammans.

Du har i en podd när du var assisterande tränare i Färjestad uppgett att du som person är glad, positiv och energisk som människa och på jobbet. Det som ibland kan stressa dig uppgav du var om du får för många saker att göra i privatlivet samtidigt. Har det blivit lättare nu när du har kunnat flytta hem på heltid till Leksand?

- Jag känner mig inte stressad så ofta. Om det exempelvis uppstår fem eller sex saker samtidigt i privatlivet som måste fixas snabbt kan mitt fokus bli lite sämre. Jag är bättre på att ta en sak i taget och sedan gå vidare till nästa. Idag är jag mycket bättre på att ha flera bollar i luften samtidigt än när jag var 20 år. Jag är en lugnare människa numera.

Du har berättat att du inte fick fortsätta i lumpen efter tre veckor på grund av att reflexmusklerna i öronen inte stängde sig vid höga ljud. Vidare bär du handskar i ishallen eftersom du har Raynauds syndrome. Är det något som besvärar sig som människa eller i rollen som tränare?

- Det påverkar mig väldigt lite. När jag står i båset kan det påverka mig på så sätt att jag har svårt att skriva ner saker i ett block. Det är därför jag har handskar på mig. Jag tycker att man ske se proffsig ut i båset och det gäller även kläderna. Ibland hade jag dock önskat för egen del att jag kunde stå där med täckjacka när det är kallt.

Några tankar om organisationen i stort m.m.

Det är ingen hemlighet att Leksands ekonomi inte ser så bra ut. Många förändringar har gjorts den senaste tiden men ser du något ytterligare som skulle kunna bidra till ekonomin på ett positivt sätt?

- Jag tror att arenaupplevelsen är viktig att satsa vidare på och utveckla. Så att fler går på hockeymatcherna. SHL slår rekord varje år men jag tror att klubbarna kan göra ännu mer för att locka dit publik. Förr räckte det att få folk till arenorna genom att ha ett framgångsrikt lag på isen. Idag tror jag att det behövs fler ingredienser än så för att locka marginalbesökarna. När det gäller intäkter i övrigt har Leksand relativt höga sådana och jag tror att man istället måste fokusera på att dra ner utgifterna. Det gör man nu och organisationen vänder på varje sten. Det är också viktigt att få en kontinuitet i styrelsen över tid. De senaste åren har det varit för mycket byten på olika poster. En idé som en styrelse har kan bli halvfärdig. När sedan en ny styrelse kommer in kanske den styrelsen halvt arbetar vidare på den idén eller lägger ner den och börjar jobba med nya idéer.

Du var själv tränare i Mora när deras lagkapten Ljunggren lånades ut till Leksand. Detta blev kritiserat precis som att kritik kom när Djurgården i år skrev upp Gidlöf som tredjemålvakt. Hur ser du på detta idag?

- När det gäller målvaktsfrågan blir det slutligen en ekonomisk fråga. Alternativet att inte vid skador få låna in exempelvis Gidlöf skulle leda till att vissa lag säkrade upp med att ha tre eller fyra målvakter på kontrakt från juni. Sedan hade man varit tvungen att hitta lag för dem att få speltid i. Om ett lag inte haft råd med detta hade alternativet vid skador varit att exempelvis ta upp en J18-målvakt som kanske hade behövt stå en helt avgörande match. Det skulle kunna skada den individen för lång tid framöver. När det däremot gäller utlåningen av Moras lagkapten till Leksand vet jag inte om jag hade gjort detsamma idag. Jag kom då nyligen från Nordamerika där man dagligen skickar spelare fram och tillbaka mellan olika klubbar och var nog lite naiv. Där och då lånade jag ut honom för att jag trodde det var för allas bästa. Idag hade jag haft mer förståelse för hur fansen skulle reagera.

Du har spelat och varit tränare många år i NHL och att du har tidigare i poddar angett att pengar inte är någon av dina huvudsakliga drivkrafter längre. Är det så att Leksand precis när ekonomin kräver det samtidigt fått in en huvudtränare med lite ”hemmarabatt”, ett bra men billigt målvaktspar och ett juniorlag på toppnivå?

- Jag själv tycker att jag har en marknadsmässig lön. När det gäller målvaktsparet är det säkert billigt vid en jämförelse med vissa andra lag. Under säsongen som kommer är min utgångspunkt vid exempelvis skador på utespelare att i första hand titta mot juniorleden om någon kan lånas in. Detta val kan ofta göras istället för att ta in en dyr och chansartad värvning. En värvning skulle också skicka signalen att våra egna led inte räcker till. I framtida rekryteringssyfte kan sådana frågor vara viktiga. Däremot kan man inte spela med för många juniorer och ett lag måste ha en bra åldersstruktur.