Ras i special teams
Matchen började ganska trevande. När Eljas hakades upp fick Leksand chansen i powerplay. Chanserna uteblev närmast helt. Pucktapp på pucktapp, inget etablerat spel och ett tempo som gynnade motståndaren.
När Crookes kort därefter åkte ut för hooking blev kontrasten brutal. I numerärt överläge visade Timrå exakt hur powerplay ska spelas. Snabb pucktempo, rörelse och beslutsamhet. Alfons Freij kunde sätta 0–1, fullt logiskt sett till hur lagen uppträdde i spelformen.
Frågetecknen växte på läktarna. Varför fortsatte Leksand att använda Eljas och Karlberg i boxplay, trots att samma konstellation haft stora problem i torsdags?
Håglöshet och växande oro
Leksand uppträdde utan självförtroende. Slarvigt, passivt och utan tydlig riktning. Det var ett lag som såg mentalt nedtryckt ut och frågan smög sig på igen; bör samtliga spelare få hjälp med en mental coach? Det handlar således inte bara om taktik. Flera spelare ser ut att bära på en mental ryggsäck – det är ett lag i behov av trygghet. Till och med Gidlöf, som tidigare haft ett psyke av stål, ser lite darrig ut vid vissa tillfällen.
Kvittering i powerplay – men bara tillfällig lättnad
När Eddie Genborg utvisades med drygt tre minuter kvar av perioden – reducerat till två minuter istället för fem på botbänken– fick Leksand åter chansen i powerplay. Efter en vunnen tekning i offensiv zon slog Östman till. Ett patenterat direktskott, 1–1 med 16.57 på klockan.
Karlberg visade fart och mod i några byten, och Koblar åkte runt med ett helt annat självförtroende än många av sina lagkamrater. Men helhetsintrycket i laget var fortsatt skört. När Caito tog en onödig utvisning försvann momentum direkt.
Gamla synder upprepas
Till andra perioden hade Leksand åtminstone justerat boxplay – Eljas och Karlberg var borta från den uppgiften. En idé som således med rätta nu ser ut att ha hamnat i papperskorgen. Även om Leksand redde ut det boxplayet utan baklängesmål fortsatte den enkla misstagen därefter. Lyytinen slog pucken högt upp i plexit, lyckades inte rensa och följde senare upp med ännu ett slarvigt uppspel runt nio minuter in i perioden. Eljas hade fortsatt svårt med pucken och räckte inte till i sargduellerna – en trend som blivit allt tydligare de senaste matcherna. Så kom 1–2. Lyytinen dribblade vid blå, slog en dålig pass mot Eljas och Timrå tackade och tog emot.
Leksand fortsatte i matchen med flera backar som slarvade, besluten var sena och enkla alternativ valdes bort. Frågan är om budskapet som behövs nu; minimera riskerna, skjut ner pucken, spela enkelt – verkligen ges? För just nu är det smärtsamt tydligt: Leksand släpper in mål – inte för att motståndarna är briljanta, utan för att misstagen är onödiga och återkommande.
1-3-målet gjordes i en situation där Gidlöf ser ut att styra in pucken med klubbhandsken rakt i eget kryss. Jonathan Dahlén fick därefter till en fin pass till Eddie Genborg som avgjorde matchen till 1-4.
Fem snabba
-Powerplay: enorm klasskillnad mellan lagen
-Boxplay: fel beslut kostade direkt
-Slarv – gång på gång
-Flera spelare tydligt låga mentalt
-Oron inför kvalet är befogad
