Idag den 11 mars 2016 är det exakt 20 år sedan den sista NHL-matchen spelades i Montreal Canadiens legendariska hemmarink Forum. I Forums tak hängde det den 11 mars 1996 tjugosex Stanley Cup baner och sju pensionerade tröjor (1, 2, 4, 7, 9, 10, 16), 24 av Stanley Cup baneren följde med i flytten till Habs nuvarande arena Centre Bell.
När Forum öppnades den 29 november 1924 så var kapaciteten 9300 sittplatser och 12,500 åskådare sammanlagt, från början var tanken att arenan skulle bli större (12,500 sittplatser) men depressionen gjorde att man tvingades minska storleken. Platsen den byggdes på i hörnet av Atwater Avenue och St. Catherines West Street var redan då en historisk plats, där fanns sedan tidigare en rullskridskoarena som hette just Forum och innan dess så fanns där en uterink där blivande legender som Art Ross, Dubbie Bowie och bröderna Frank och Lester Patrick lärde sig åka skridsko och spela ishockey.
Arenan byggdes på bara 159 dagar, något som då ansågs vara otroligt snabbt och inte ens Maple Leaf Gardens som enligt myten byggdes rekordsnabbt klarade av att slå rekordet, Maple Leaf Gardens var givetvis betydligt större med 13, 542 sittplatser men byggtiden var 5 månader och två veckor vilket ger drygt 170 dagar.
Idén till att bygga arenan kom från Sir Edward Wentworth Beatty som var president på Canadian Pacific Railway. Det var han och kompanjonerna Senator Donat Raymond och William Northey som beställde bygget men den ekonomiska krisen ledde till att finansmannen H. L. Timmins fick komma in och rädda situationen. Forum byggdes för att det nystartade ”engelska laget” Montreal Maroons som debuterade i NHL säsongen 1924-25, Maroons skulle få en ny modern arena men pga olika omständigheter så spelades den första matchen den 29 november 1924 mellan Montreal Canadiens och Toronto St. Pats.
Montreal Canadiens vann matchen med 7-1 efter att Billy Boucher gjort matchens 3 första mål och Howie Morenz gjort 1 mål och 2 assist, Aurel Joliat 2 mål, Sylvio Mantha 1 mål och Sprague Cleghorn 4 assist. Boucher inledde målgörandet redan efter 55 sekunder och när han gjorde 3-0 efter 1:50 i den andra perioden var matchen i princip avgjord. Den blivande coach- och GM-legenden i Detroit Jack Adams stod för Torontos enda mål i matchen. Montreal Maroons spelade sin första match i Forum den 3 december då man förlorade med 0-2 till Hamilton Tigers, Tigers målvakt Jake Forbes blev därmed först med att hålla nollan i Forum.
5 december vann Maroons sin första match i Forum (och NHL) när laget besegrade Ottawa Senators med 3-1 och Maroons förste målskytt i Forum var passande nog den gamle Ottawastjärnan Punch Broadbent. Den 27 december sattes det ett nytt publikrekord i NHL när Maroons och Canadiens möttes för första gången i Forum (första mötet i NHL hade Canadiens vunnit med 5-0 den 10 december), då 11.000 åskådare såg lagen spela 1-1.
Första gången en målvakt för Canadiens höll nollan i Forum var den 18 februari 1925 då Canadiens med Georges Vezina i målet vann med 1-0 över Maroons, Maroons första hållna nolla i Forum kom den 28 februari då Clint Benedict höll nollan mot Hamilton Tigers.
Redan våren 1926 spelades de första Stanley Cup finalerna i Forum då Maroons besegrade Victoria Cougars med 3-1 i matcher (samtliga finaler spelades i Forum). Finalseriens store hjälte var rookien Nels Stewart som gjorde 6 mål på de 4 finalmatcherna. Stewart som i serien gjorde flest mål av samtliga rookies vann dessutom både Hart Trophy och NHL:s poängliga. Den kommande säsongen 1926-27 så flyttade Canadiens också in i Forum eftersom deras arena ansågs för liten och omodern.
Två år senare var det dags för nya finaler i Forum, den här gången var det New York Rangers som stod för Maroons motstånd. Maroons slog på vägen till finalen ut Ottawa Senators och Montreal Canadiens. På grund av att Madison Square Garden var upptagen av cirkus så spelades samtliga finalmatcher i Forum, i den andra finalen den 7 april skadade sig Rangers målvakt Lorne Chabot och eftersom Maroons coach Eddie Gerard vägrade låta Rangers använda Ottawamålvakten Alex Connell som fanns i publiken tvingades Rangers GM/coach Lester Patrick ställa sig i målet. Patrick räddade 17 av 18 skott när Rangers vann den andra finalen med 2-1 efter förlängning.
När Rangers den 14 april 1928 vann den femte och avgörande matchen så blev Frank Boucher den fjärde brodern Boucher som vann Stanley Cup (Georges vann 4 SC med Ottawa och Billy & Bobby vann 1 gång med Canadiens ). Finalmatcherna 1928 var historiskt målsnåla, sammanlagt så gjordes det bara 11 mål under de fem finalerna (Rangers 5 mål och Maroons 6)
Säsongen 1929-30 dominerades fullständigt av Boston Bruins som lätt tog sig till Stanley Cup finalen där de ställdes mot Montreal Canadiens som nådde Stanley Cup finalen för först gången sedan de flyttat in i Forum. Canadiens vann överraskande den första finalen som spelades i Boston Garden med 2-0 och avgjorde sedan hemma i Forum när de besegrade Boston med 4-3. Stor matchhjälte när Canadiens vann sin tredje Stanley Cup var backen och lagkaptenen Sylvio Mantha som gjorde mål i båda finalerna.
Säsongen efter stöter Canadiens och Boston på varandra redan i semifinalen och där går Canadiens vidare efter 3-2 i matcher, i den andra semifinalmatchen blev Bostons coach/GM Art Ross historisk när han blev först genom tiderna i Stanley Cup att ta ut målvakten i ett försök att kvittera matchen och tvinga fram en förlängning. I Stanley Cup finalen väntade Chicago Black Hawks, de första två finalerna spelades i Chicago och när lagen åkte till Montreal för avgörandet stod det 1-1 i matcher.
Eftersom Boston hade klagat under sommaren hade finalen nu utökats till bäst av 5 matcher igen och den 14 april 1931 fick Canadiens lagkapten Sylvio Mantha ta emot Stanley Cup pokalen för andra året i rad när Canadiens vann sin fjärde Stanley Cup efter 3-2 i matcher. Säsongen 1931-32 inleddes med att Canadiens var storfavoriter till att vinna Stanley Cup för tredje säsongen i rad, laget inledde strålande men skador på Pit Lepine och Aurel Joliat gör att laget förlorade semifinalen mot NY Rangers.
Inför säsongen 1934-35 säljer Canadiens ägare Leo Dandurand & Co. laget till CAC som redan ägde Forum och Maroons, CAC köpte inte majoriteten av aktierna men eftersom de lånade ut pengar till de övriga ägarna så var det CAC som hade makten. Det spekuleras nu i att Montreal snart bara kommer ha ett lag, frågan är bara om ett av lagen kommer flyttas eller om de kommer att slås samman till ett. Medan Canadiens går dåligt så tar sig Maroons till sin tredje Stanley Cup final sedan laget bildades (blir även dess sista), genom att slå ut Chicago Black Hawks och New York Rangers.
I slutspelet och finalerna blir målvakten Alex Connell Maroons store hjälte, han släpper bara in sammanlagt 8 mål under de 7 matcher Maroons behövde för att vinna Stanley Cup för andra gången, finalen vann Maroons med 3-0 i matcher över Toronto Maple Leafs. Lagets GM/coach Tommy Gorman blev historisk eftersom han lett Chicago till Stanley Cup vinst den föregående säsongen. Det var dessutom tredje klubben som han vunnit Stanley Cup med (Ottawa Senators 3 gånger 1920-23) men han skulle vinna två gånger till under 1940-talet
Året efter fortsatte Canadiens att vara dåliga medan Maroons tog sig till slutspelet igen, i semifinalen väntade Detroit Red Wings. Den första semifinalen spelades i Forum och den startade kl. 20:30 och den tog inte slut förrän kl. 02:25 då Detroits Mud Bruneteau gjorde matchens enda mål i Stanley Cup historiens längsta match genom tiderna. Matchen var inne i sin sjätte övertidsperiod och spelarna hade varit på isen i 176 minuter och 30 sekunder när Bruneteau avgjorde. Maroons förlorade sedan även den andra matchen.
Inför säsongen 1936-37 är både Canadiens och Maroons illa ute när det gäller ekonomin, det finns intressenter i St. Louis, Philadelphia och Cleveland som gärna vill lägga vantarna på ett NHL-lag. Canadiens köper tillbaka lagets gamle superstjärna Howie Morenz eftersom han lockar publiken till Forum, Morenz får dessutom en nytändning och spelar sin bästa hockey på länge när katastrofen inträffar. Den 28 januari får Morenz en tackling som gör att hans ena skridsko fastnar i sargen och när sedan backen Earl Seibert som tacklade honom faller över det utsträckta benet så hörs det i hela Forum hur benet går av. Några veckor senare den 8 mars avlider Morenz på sjukhuset efter att en blodpropp som lossnat från benet och tagit sig till hjärtat.
Begravningen hölls i Forum den 11 mars och direktsändes i radio, enligt legenden ska över 50,000 personer passerat hans kista när han låg på lit de parad och över 100,000 kantade gatorna när han fördes till kyrkogården. Ett All Star lag från NHL och Canadiens spelade en välgörenhetsmatch där intäkterna gick till de efterlevande och eftersom den här till skillnad från matchen för Ace Bailey blev en succé så började NHL fundera på en årlig All Star match. Canadiens gjorde sin bästa säsong på länge och vann den kanadensiska divisionen före Maroons men misslycckades i slutspelet.
Efter säsongen 1937-38 bestämmer sig ägarna för att satsa på Canadiens och Maroons läggs på hyllan för att startas upp igen när ekonomin förbättras, det dröjer till 1947 innan Maroons officiellt läggs ned efter att ägarna och NHL förgäves försökt få nya ägare efter andra världskrigets slut. Den sista matchen mellan Maroons och Canadiens spelades i Forum den 17 mars 1938 och Canadiens vann med 6-3.
Säsongen 1939-40 ligger Canadiens fortfarande illa till och riskerar att flyttas eller läggas ned trots att lokalkonkurrenten är borta. Under säsongen spelades det ytterligare en All Star match i Forum den här gången gick intäkterna till familjen efter Canadiens coach Babe Siebert som drunknat under sommaren 1939.
Säsongen 1940-41 bestämmer sig NHL för att göra allt för att rädda Canadiens, Maroons gamle GM Tommy Gorman blir lagets nye GM, Maple Leafs coach Dick Irvin sparkas från Maple Leafs av Conn Smythe och får omedelbart jobbet som ny coach i Montreal och dessutom går Frank Patrick in som delägare och ekonomichef. Frank Patrick fick efter en tid en hjärtattack och tvingade sluta och sälja sina andelar i Canadiens. När säsongen 1941-42 drar igång var det nära att Montreal inte haft ett lag i NHL men i sista stund stoppades försöken att sälja laget till intressenter i Cleveland.
Inför säsongen 1942-43 var NHL hårt drabbat av andra världskriget, dels så deltog många spelare i striderna, andra jobbade inom krigsindustrin och fick inte lämna landet vilket gjorde att många kanadensiska spelare i de amerikanska NHL-lagen hyrdes ut till framförallt Canadiens så att de åtminstone kunde spela matcher i Montreal och Toronto. Spelarbristen gör att New York Americans drar sig ur före säsongen mot löftet att de ska få återkomma när kriget är över. I januari 1943 avlider NHL:s president Frank Calder och ersätts av en kommitté ledd av Lester Patrick som så småningom utser NY Americans gamle GM/ägare Red Dutton till ny president.
Under säsongen 1942-43 som är den första av 25 år med bara sex lag i NHL gör en ung franskkanadensare sin NHL debut i Canadiens med # 15 på ryggen. Mannen som kommer att rädda laget och ge franskspråkiga kanadensare något att vara stolta över var givetvis Maurice Richard. Efter bara 16 matcher bryter han foten och under tiden har är skadad försöker Tommy Gorman trada honom till NY Rangers (hemska tanke).
Säsongen 1943-44 är Canadiens helt plötsligt NHL:s bästa lag och när Dick Irvin placerade Richard som nu bytt nummer till #9 eftersom hans dotter som fötts under sommaren vägde just 9 pounds jämte Elmer Lach och Toe Blake så var succén ett faktum. Montreal vann serien och slog ut Toronto i semifinalen med 4-1 i matcher.
I den andra semifinalmatchen är det Maurice ”Rocket” Richard show, han gör 1-0 efter 1:48 av den andra perioden och bara 17 sekunder senare gör han 2-0. Han fullbordar sin hattrick när det återstår 3:14 av den andra perioden och i den tredje perioden gör han ytterligare två mål. Efter matchen blir Richard utsedd till matchens första, andra och tredje stjärna. I finalen väntade Chicago som lätt besegrades med 4-0 i matcher och Punch Line med Richard-Lach-Blake stod för 10 av Montreals 16 mål under de fyra finalmatcherna.
Säsongen 1944-45 är Canadiens bäst igen under serien och Punch-Line dominerade fullständigt. Elmer Lach vann poängligan före Richard och Blake och trots att Richard gjorde 50 mål på 50 matcher så var det Lach som belönades med Hart Trophy. Den 28 december 1944 efter att han hjälpt sin svåger flytta under dagen så gör Richard som nu kallas Rocket av alla 5 mål och 3 assist när Detroit besegras med 9-1. I säsongens sista och 50:e match gör Richard sitt 50:e mål på bortaplan i Boston Garden men rekordet kunde ha slagits redan i den 49:e matchen då Richard till publiken i Forums enorma ilska fick ett mål bortdömt av domaren King Clancy. Ett skadedrabbat Montreal föll sedan överraskande mot Toronto i semifinalen.
Året efter tar Canadiens återigen hem serien och leker med Chicago i semifinalen där man efter fyra segrar hade 26-7 i målskillnad. I Stanley Cup finalen där Boston Bruins väntade blev det betydligt jämnare och mer målsnålt. Montreal vann sin sjätte Stanley Cup efter 4-1 i matcher där tre av matcherna behövde förlängning och den 9 april 1946 fick Habs lagkapten Toe Blake ta emot Stanley Cup pokalen.
Sommaren 1946 lämnade Tommy Gorman som vunnit Stanley Cup som ledare för fyra olika lag Canadiens och hans ersättare som GM blev Frank Selke Sr. som kom från Toronto Maple Leafs där han förlorat maktkampen mot Conn Smythe. Clarence S. Campbell blev utsedd till NHL:s nye president och tre av NHL:s största stjärnor ryker ihop en match mellan Detroit och Montreal. Först knockar Gordie Howe Maurice Richard, Richard blir senare i matchen hånad av Sid Abel som omedelbart fick sitt ansikte ommöblerat av Richard (Abels redan stora och krokiga näsa knäcktes på tre ställen). Montreal tog sig till Stanley Cup finalen 1947 men den här gången så blev Toronto Maple Leafs för svåra.
Säsongen 1947-48 blev Habs målvakt Bill Durnan den siste målvakten i NHL som var lagkapten, efter säsongen ändrades reglerna så att en målvakt inte kunde vara lagkapten längre. Montreal missade slutspelet efter att de förlorat sin lagkapten Toe Blake när denne bröt fotleden så illa att han tvingades avsluta sin spelarkarriär. Året efter tog sig Montreal trots skadebekymmer till slutspelet igen men där fick de ge sig mot Detroit Red Wings som vann semifinalen med 4-3 i matcher.
Under sommaren 1949 genomgick Forum en större om- och tillbyggnad där publikkapaciteten höjdes till 15,551 (13,551 sittplatser) men Montreal blev återigen utslagna i semifinalen, den här gången av NY Rangers. Montreal blev trea i serien 1950-51 och slog överraskande ut favoriterna Detroit Red Wings i semifinalen men laget föll sedan mot Toronto Maple Leafs i Stanley Cup finalen med 4-1 i matcher. Bill Barilko som avgjorde den femte matchen på övertid försvann sedan under en fisketur sommaren 1951 och Toronto vann inte Stanley Cup förrän hans kvarlevor hittades 1962.
Året efter blev Montreal tvåa i serien och slog sedan ut Boston Bruins i semifinalen innan de krossades av Detroit Red Wings i finalen. Detroit förlorade inte en match under slutspelet och lagets målvakt Terry Sawchuk släppte bara in 5 mål på de 8 matcherna. Inför säsongen 1952-53 är det nära att de sex lagen i NHL blir sju när det bästa laget i AHL Cleveland Barons ansöker om en plats i ligan, de får till slut ett nej eftersom de inte kunde visa upp att de hade 425,000 dollar i kapital. Marguerite Norris blir första kvinna att äga ett NHL-lag när hennes far James E. Norris dör i en hjärtattack, hennes Detroit Red Wings vann serien för femte säsongen i rad.
Den 11 oktober 1952 visades NHL-hockey för första gången i TV i Canada när en fransk kanal sände den tredje perioden mellan Canadiens och Detroit Red Wings från Olympia i Detroit. Den 1 november skedde den första engelskspråkiga TV-sändningen då Foster Hewitt kommenterade Torontos bortamatch mot Boston Bruins. Canadiens blev tvåa bakom Detroit i serien och slog ut Chicago Black Hawks med 4-3 i matcher i semifinalen innan de ställdes mot Boston Bruins som chockat NHL genom att slå ut Detroit med 4-2 i matcher i sin semifinal. Canadiens vann finalen ganska lätt mot Boston som föll med 1-4 i matcher.
Året efter vann Detroit Red Wings serien igen nu för sjätte gången i rad och spelat blev brutalare och fulare, den 9 december 1953 sattes ett nytt utvisningsrekord i NHL när Montreal och Toronto drabbade samman i Maple Leaf Gardens. När matchen slutade hade båda lagen bara 8 spelare + målvakten kvar och sammanlagt hade domaren Frank Udvari tagit 36 utvisningar för sammanlagt 204 minuter. Detroit och Montreal som blev tvåa i serien tog sig båda lätt till Stanley Cup finalen där Detroit tog ledningen med 3-1 i matcher innan Montreal kvitterade till 3-3. Den sjunde och avgörande matchen som spelades i Detroit gick till förlängning och där avgjorde Tony Leswick med ett löst skott som via Doug Harveys handske seglade in i målet över axeln på Canadiens målvakt Gerry McNeil.
Säsongen 1954-55 vet nog det flesta vad som hände i Montreal, när 4 matcher återstod av serien ledde Rocket Richard poängligan och var på väg mot sin första Art Ross samtidigt som Montreal ledde serien fyra poäng före Detroit Red Wings. I bortamatchen mot Boston så får Rocket Richard matchstraff efter att han knockat en linjedomare som tidigare spelat i NHL för just Bruins. NHL:s president Clarence S. Campbell stängde av Richard för resten av säsongen plus hela slutspelet, ett hårt men trots allt inte helt orimligt straff men eftersom flera spelare som tidigare hamnat i slagsmål med domare och linjedomare aldrig bestraffats lika hårt så tolkade Montreal och hela den franskspråkiga delen av befolkningen det som att Richard straffades hårdare just för att han var franskspråkig. Canada var under den här tiden väldigt uppdelat efter klass, religion och ras och de franskspråkiga var längst ned i rankingen av de ”vita” pga sin religion och sitt språk.
Trots att Campbell blev avrådd från att närvara vid Canadiens nästa hemmamatch den 17 mars (St. Patricks Day) av både Montreals borgmästare och polischef så valde han att gå på matchen (NHL hade sitt högkvarter i Montreal fram till att John Ziegler Jr. flyttade det till New York 1989). Publiken brydde sig inte nämnvärt om vad som hände på isen, Campbell och hans sällskap fick däremot utstå det mesta. I den första periodpausen tar sig en man fram till Campbell och när det verkar som om han bara ska ta honom i hand ger han honom ett knytnävsslag i bröstet, samtidigt så utlöser någon oklart vem en tårgasgranat. Arenan utryms och Detroit vinner matchen på walkover, den ilska publiken blandas upp med en lika ilsken (och packad eftersom det var St. Patricks Day) mobb utanför Forum och dagen efter det som kallas ”Richard-Riot” såg Montreal ut som en krigszon med över 200 plundrade affärer, utbrända bilar osv. Upploppet ledde till det som kallas den tysta revolutionen då den franskspråkiga befolkningen i Canada krävde och fick samma rättigheter som de engelskspråkiga.
I NHL betydde Richards avstängning att Detroit passerade Montreal och vann serien, Richard fick dessutom inte vinna poängligan eftersom hans lagkamrat Bernie Geoffrion passerade honom i lagets sista hemmamatch. Publiken i Forum buade ut Geoffrion när det stod klart för dem att han passerat Richard. Både Montreal och Detroit hade inga problem med att ta sig till Stanley Cup finalen som blev en ganska konstig historia där hemmaplan fällde avgörandet när Detroit vann sin andra raka SC. Samtliga hemmalag vann sina matcher och ingen match var speciellt jämn utan hemmalaget vann med minst två mål.
Det här var första delen av fem, de övriga hittar du här:
Del 2: The Good Old Days: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-the-good-old-days-548877.aspx
Del 3: Glory Days: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-glory-days--548875.aspx
Del:4 Sluten på en epok: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-sluten-pa-en-epok-548874.aspx
Del 5: Kronologi och klipp: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-kronologi-och-videoklipp-548869.aspx
När Forum öppnades den 29 november 1924 så var kapaciteten 9300 sittplatser och 12,500 åskådare sammanlagt, från början var tanken att arenan skulle bli större (12,500 sittplatser) men depressionen gjorde att man tvingades minska storleken. Platsen den byggdes på i hörnet av Atwater Avenue och St. Catherines West Street var redan då en historisk plats, där fanns sedan tidigare en rullskridskoarena som hette just Forum och innan dess så fanns där en uterink där blivande legender som Art Ross, Dubbie Bowie och bröderna Frank och Lester Patrick lärde sig åka skridsko och spela ishockey.
Arenan byggdes på bara 159 dagar, något som då ansågs vara otroligt snabbt och inte ens Maple Leaf Gardens som enligt myten byggdes rekordsnabbt klarade av att slå rekordet, Maple Leaf Gardens var givetvis betydligt större med 13, 542 sittplatser men byggtiden var 5 månader och två veckor vilket ger drygt 170 dagar.
Idén till att bygga arenan kom från Sir Edward Wentworth Beatty som var president på Canadian Pacific Railway. Det var han och kompanjonerna Senator Donat Raymond och William Northey som beställde bygget men den ekonomiska krisen ledde till att finansmannen H. L. Timmins fick komma in och rädda situationen. Forum byggdes för att det nystartade ”engelska laget” Montreal Maroons som debuterade i NHL säsongen 1924-25, Maroons skulle få en ny modern arena men pga olika omständigheter så spelades den första matchen den 29 november 1924 mellan Montreal Canadiens och Toronto St. Pats.
Montreal Canadiens vann matchen med 7-1 efter att Billy Boucher gjort matchens 3 första mål och Howie Morenz gjort 1 mål och 2 assist, Aurel Joliat 2 mål, Sylvio Mantha 1 mål och Sprague Cleghorn 4 assist. Boucher inledde målgörandet redan efter 55 sekunder och när han gjorde 3-0 efter 1:50 i den andra perioden var matchen i princip avgjord. Den blivande coach- och GM-legenden i Detroit Jack Adams stod för Torontos enda mål i matchen. Montreal Maroons spelade sin första match i Forum den 3 december då man förlorade med 0-2 till Hamilton Tigers, Tigers målvakt Jake Forbes blev därmed först med att hålla nollan i Forum.
5 december vann Maroons sin första match i Forum (och NHL) när laget besegrade Ottawa Senators med 3-1 och Maroons förste målskytt i Forum var passande nog den gamle Ottawastjärnan Punch Broadbent. Den 27 december sattes det ett nytt publikrekord i NHL när Maroons och Canadiens möttes för första gången i Forum (första mötet i NHL hade Canadiens vunnit med 5-0 den 10 december), då 11.000 åskådare såg lagen spela 1-1.
Första gången en målvakt för Canadiens höll nollan i Forum var den 18 februari 1925 då Canadiens med Georges Vezina i målet vann med 1-0 över Maroons, Maroons första hållna nolla i Forum kom den 28 februari då Clint Benedict höll nollan mot Hamilton Tigers.
Redan våren 1926 spelades de första Stanley Cup finalerna i Forum då Maroons besegrade Victoria Cougars med 3-1 i matcher (samtliga finaler spelades i Forum). Finalseriens store hjälte var rookien Nels Stewart som gjorde 6 mål på de 4 finalmatcherna. Stewart som i serien gjorde flest mål av samtliga rookies vann dessutom både Hart Trophy och NHL:s poängliga. Den kommande säsongen 1926-27 så flyttade Canadiens också in i Forum eftersom deras arena ansågs för liten och omodern.
Två år senare var det dags för nya finaler i Forum, den här gången var det New York Rangers som stod för Maroons motstånd. Maroons slog på vägen till finalen ut Ottawa Senators och Montreal Canadiens. På grund av att Madison Square Garden var upptagen av cirkus så spelades samtliga finalmatcher i Forum, i den andra finalen den 7 april skadade sig Rangers målvakt Lorne Chabot och eftersom Maroons coach Eddie Gerard vägrade låta Rangers använda Ottawamålvakten Alex Connell som fanns i publiken tvingades Rangers GM/coach Lester Patrick ställa sig i målet. Patrick räddade 17 av 18 skott när Rangers vann den andra finalen med 2-1 efter förlängning.
När Rangers den 14 april 1928 vann den femte och avgörande matchen så blev Frank Boucher den fjärde brodern Boucher som vann Stanley Cup (Georges vann 4 SC med Ottawa och Billy & Bobby vann 1 gång med Canadiens ). Finalmatcherna 1928 var historiskt målsnåla, sammanlagt så gjordes det bara 11 mål under de fem finalerna (Rangers 5 mål och Maroons 6)
Säsongen 1929-30 dominerades fullständigt av Boston Bruins som lätt tog sig till Stanley Cup finalen där de ställdes mot Montreal Canadiens som nådde Stanley Cup finalen för först gången sedan de flyttat in i Forum. Canadiens vann överraskande den första finalen som spelades i Boston Garden med 2-0 och avgjorde sedan hemma i Forum när de besegrade Boston med 4-3. Stor matchhjälte när Canadiens vann sin tredje Stanley Cup var backen och lagkaptenen Sylvio Mantha som gjorde mål i båda finalerna.
Säsongen efter stöter Canadiens och Boston på varandra redan i semifinalen och där går Canadiens vidare efter 3-2 i matcher, i den andra semifinalmatchen blev Bostons coach/GM Art Ross historisk när han blev först genom tiderna i Stanley Cup att ta ut målvakten i ett försök att kvittera matchen och tvinga fram en förlängning. I Stanley Cup finalen väntade Chicago Black Hawks, de första två finalerna spelades i Chicago och när lagen åkte till Montreal för avgörandet stod det 1-1 i matcher.
Eftersom Boston hade klagat under sommaren hade finalen nu utökats till bäst av 5 matcher igen och den 14 april 1931 fick Canadiens lagkapten Sylvio Mantha ta emot Stanley Cup pokalen för andra året i rad när Canadiens vann sin fjärde Stanley Cup efter 3-2 i matcher. Säsongen 1931-32 inleddes med att Canadiens var storfavoriter till att vinna Stanley Cup för tredje säsongen i rad, laget inledde strålande men skador på Pit Lepine och Aurel Joliat gör att laget förlorade semifinalen mot NY Rangers.
Inför säsongen 1934-35 säljer Canadiens ägare Leo Dandurand & Co. laget till CAC som redan ägde Forum och Maroons, CAC köpte inte majoriteten av aktierna men eftersom de lånade ut pengar till de övriga ägarna så var det CAC som hade makten. Det spekuleras nu i att Montreal snart bara kommer ha ett lag, frågan är bara om ett av lagen kommer flyttas eller om de kommer att slås samman till ett. Medan Canadiens går dåligt så tar sig Maroons till sin tredje Stanley Cup final sedan laget bildades (blir även dess sista), genom att slå ut Chicago Black Hawks och New York Rangers.
I slutspelet och finalerna blir målvakten Alex Connell Maroons store hjälte, han släpper bara in sammanlagt 8 mål under de 7 matcher Maroons behövde för att vinna Stanley Cup för andra gången, finalen vann Maroons med 3-0 i matcher över Toronto Maple Leafs. Lagets GM/coach Tommy Gorman blev historisk eftersom han lett Chicago till Stanley Cup vinst den föregående säsongen. Det var dessutom tredje klubben som han vunnit Stanley Cup med (Ottawa Senators 3 gånger 1920-23) men han skulle vinna två gånger till under 1940-talet
Året efter fortsatte Canadiens att vara dåliga medan Maroons tog sig till slutspelet igen, i semifinalen väntade Detroit Red Wings. Den första semifinalen spelades i Forum och den startade kl. 20:30 och den tog inte slut förrän kl. 02:25 då Detroits Mud Bruneteau gjorde matchens enda mål i Stanley Cup historiens längsta match genom tiderna. Matchen var inne i sin sjätte övertidsperiod och spelarna hade varit på isen i 176 minuter och 30 sekunder när Bruneteau avgjorde. Maroons förlorade sedan även den andra matchen.
Inför säsongen 1936-37 är både Canadiens och Maroons illa ute när det gäller ekonomin, det finns intressenter i St. Louis, Philadelphia och Cleveland som gärna vill lägga vantarna på ett NHL-lag. Canadiens köper tillbaka lagets gamle superstjärna Howie Morenz eftersom han lockar publiken till Forum, Morenz får dessutom en nytändning och spelar sin bästa hockey på länge när katastrofen inträffar. Den 28 januari får Morenz en tackling som gör att hans ena skridsko fastnar i sargen och när sedan backen Earl Seibert som tacklade honom faller över det utsträckta benet så hörs det i hela Forum hur benet går av. Några veckor senare den 8 mars avlider Morenz på sjukhuset efter att en blodpropp som lossnat från benet och tagit sig till hjärtat.
Begravningen hölls i Forum den 11 mars och direktsändes i radio, enligt legenden ska över 50,000 personer passerat hans kista när han låg på lit de parad och över 100,000 kantade gatorna när han fördes till kyrkogården. Ett All Star lag från NHL och Canadiens spelade en välgörenhetsmatch där intäkterna gick till de efterlevande och eftersom den här till skillnad från matchen för Ace Bailey blev en succé så började NHL fundera på en årlig All Star match. Canadiens gjorde sin bästa säsong på länge och vann den kanadensiska divisionen före Maroons men misslycckades i slutspelet.
Efter säsongen 1937-38 bestämmer sig ägarna för att satsa på Canadiens och Maroons läggs på hyllan för att startas upp igen när ekonomin förbättras, det dröjer till 1947 innan Maroons officiellt läggs ned efter att ägarna och NHL förgäves försökt få nya ägare efter andra världskrigets slut. Den sista matchen mellan Maroons och Canadiens spelades i Forum den 17 mars 1938 och Canadiens vann med 6-3.
Säsongen 1939-40 ligger Canadiens fortfarande illa till och riskerar att flyttas eller läggas ned trots att lokalkonkurrenten är borta. Under säsongen spelades det ytterligare en All Star match i Forum den här gången gick intäkterna till familjen efter Canadiens coach Babe Siebert som drunknat under sommaren 1939.
Säsongen 1940-41 bestämmer sig NHL för att göra allt för att rädda Canadiens, Maroons gamle GM Tommy Gorman blir lagets nye GM, Maple Leafs coach Dick Irvin sparkas från Maple Leafs av Conn Smythe och får omedelbart jobbet som ny coach i Montreal och dessutom går Frank Patrick in som delägare och ekonomichef. Frank Patrick fick efter en tid en hjärtattack och tvingade sluta och sälja sina andelar i Canadiens. När säsongen 1941-42 drar igång var det nära att Montreal inte haft ett lag i NHL men i sista stund stoppades försöken att sälja laget till intressenter i Cleveland.
Inför säsongen 1942-43 var NHL hårt drabbat av andra världskriget, dels så deltog många spelare i striderna, andra jobbade inom krigsindustrin och fick inte lämna landet vilket gjorde att många kanadensiska spelare i de amerikanska NHL-lagen hyrdes ut till framförallt Canadiens så att de åtminstone kunde spela matcher i Montreal och Toronto. Spelarbristen gör att New York Americans drar sig ur före säsongen mot löftet att de ska få återkomma när kriget är över. I januari 1943 avlider NHL:s president Frank Calder och ersätts av en kommitté ledd av Lester Patrick som så småningom utser NY Americans gamle GM/ägare Red Dutton till ny president.
Under säsongen 1942-43 som är den första av 25 år med bara sex lag i NHL gör en ung franskkanadensare sin NHL debut i Canadiens med # 15 på ryggen. Mannen som kommer att rädda laget och ge franskspråkiga kanadensare något att vara stolta över var givetvis Maurice Richard. Efter bara 16 matcher bryter han foten och under tiden har är skadad försöker Tommy Gorman trada honom till NY Rangers (hemska tanke).
Säsongen 1943-44 är Canadiens helt plötsligt NHL:s bästa lag och när Dick Irvin placerade Richard som nu bytt nummer till #9 eftersom hans dotter som fötts under sommaren vägde just 9 pounds jämte Elmer Lach och Toe Blake så var succén ett faktum. Montreal vann serien och slog ut Toronto i semifinalen med 4-1 i matcher.
I den andra semifinalmatchen är det Maurice ”Rocket” Richard show, han gör 1-0 efter 1:48 av den andra perioden och bara 17 sekunder senare gör han 2-0. Han fullbordar sin hattrick när det återstår 3:14 av den andra perioden och i den tredje perioden gör han ytterligare två mål. Efter matchen blir Richard utsedd till matchens första, andra och tredje stjärna. I finalen väntade Chicago som lätt besegrades med 4-0 i matcher och Punch Line med Richard-Lach-Blake stod för 10 av Montreals 16 mål under de fyra finalmatcherna.
Säsongen 1944-45 är Canadiens bäst igen under serien och Punch-Line dominerade fullständigt. Elmer Lach vann poängligan före Richard och Blake och trots att Richard gjorde 50 mål på 50 matcher så var det Lach som belönades med Hart Trophy. Den 28 december 1944 efter att han hjälpt sin svåger flytta under dagen så gör Richard som nu kallas Rocket av alla 5 mål och 3 assist när Detroit besegras med 9-1. I säsongens sista och 50:e match gör Richard sitt 50:e mål på bortaplan i Boston Garden men rekordet kunde ha slagits redan i den 49:e matchen då Richard till publiken i Forums enorma ilska fick ett mål bortdömt av domaren King Clancy. Ett skadedrabbat Montreal föll sedan överraskande mot Toronto i semifinalen.
Året efter tar Canadiens återigen hem serien och leker med Chicago i semifinalen där man efter fyra segrar hade 26-7 i målskillnad. I Stanley Cup finalen där Boston Bruins väntade blev det betydligt jämnare och mer målsnålt. Montreal vann sin sjätte Stanley Cup efter 4-1 i matcher där tre av matcherna behövde förlängning och den 9 april 1946 fick Habs lagkapten Toe Blake ta emot Stanley Cup pokalen.
Sommaren 1946 lämnade Tommy Gorman som vunnit Stanley Cup som ledare för fyra olika lag Canadiens och hans ersättare som GM blev Frank Selke Sr. som kom från Toronto Maple Leafs där han förlorat maktkampen mot Conn Smythe. Clarence S. Campbell blev utsedd till NHL:s nye president och tre av NHL:s största stjärnor ryker ihop en match mellan Detroit och Montreal. Först knockar Gordie Howe Maurice Richard, Richard blir senare i matchen hånad av Sid Abel som omedelbart fick sitt ansikte ommöblerat av Richard (Abels redan stora och krokiga näsa knäcktes på tre ställen). Montreal tog sig till Stanley Cup finalen 1947 men den här gången så blev Toronto Maple Leafs för svåra.
Säsongen 1947-48 blev Habs målvakt Bill Durnan den siste målvakten i NHL som var lagkapten, efter säsongen ändrades reglerna så att en målvakt inte kunde vara lagkapten längre. Montreal missade slutspelet efter att de förlorat sin lagkapten Toe Blake när denne bröt fotleden så illa att han tvingades avsluta sin spelarkarriär. Året efter tog sig Montreal trots skadebekymmer till slutspelet igen men där fick de ge sig mot Detroit Red Wings som vann semifinalen med 4-3 i matcher.
Under sommaren 1949 genomgick Forum en större om- och tillbyggnad där publikkapaciteten höjdes till 15,551 (13,551 sittplatser) men Montreal blev återigen utslagna i semifinalen, den här gången av NY Rangers. Montreal blev trea i serien 1950-51 och slog överraskande ut favoriterna Detroit Red Wings i semifinalen men laget föll sedan mot Toronto Maple Leafs i Stanley Cup finalen med 4-1 i matcher. Bill Barilko som avgjorde den femte matchen på övertid försvann sedan under en fisketur sommaren 1951 och Toronto vann inte Stanley Cup förrän hans kvarlevor hittades 1962.
Året efter blev Montreal tvåa i serien och slog sedan ut Boston Bruins i semifinalen innan de krossades av Detroit Red Wings i finalen. Detroit förlorade inte en match under slutspelet och lagets målvakt Terry Sawchuk släppte bara in 5 mål på de 8 matcherna. Inför säsongen 1952-53 är det nära att de sex lagen i NHL blir sju när det bästa laget i AHL Cleveland Barons ansöker om en plats i ligan, de får till slut ett nej eftersom de inte kunde visa upp att de hade 425,000 dollar i kapital. Marguerite Norris blir första kvinna att äga ett NHL-lag när hennes far James E. Norris dör i en hjärtattack, hennes Detroit Red Wings vann serien för femte säsongen i rad.
Den 11 oktober 1952 visades NHL-hockey för första gången i TV i Canada när en fransk kanal sände den tredje perioden mellan Canadiens och Detroit Red Wings från Olympia i Detroit. Den 1 november skedde den första engelskspråkiga TV-sändningen då Foster Hewitt kommenterade Torontos bortamatch mot Boston Bruins. Canadiens blev tvåa bakom Detroit i serien och slog ut Chicago Black Hawks med 4-3 i matcher i semifinalen innan de ställdes mot Boston Bruins som chockat NHL genom att slå ut Detroit med 4-2 i matcher i sin semifinal. Canadiens vann finalen ganska lätt mot Boston som föll med 1-4 i matcher.
Året efter vann Detroit Red Wings serien igen nu för sjätte gången i rad och spelat blev brutalare och fulare, den 9 december 1953 sattes ett nytt utvisningsrekord i NHL när Montreal och Toronto drabbade samman i Maple Leaf Gardens. När matchen slutade hade båda lagen bara 8 spelare + målvakten kvar och sammanlagt hade domaren Frank Udvari tagit 36 utvisningar för sammanlagt 204 minuter. Detroit och Montreal som blev tvåa i serien tog sig båda lätt till Stanley Cup finalen där Detroit tog ledningen med 3-1 i matcher innan Montreal kvitterade till 3-3. Den sjunde och avgörande matchen som spelades i Detroit gick till förlängning och där avgjorde Tony Leswick med ett löst skott som via Doug Harveys handske seglade in i målet över axeln på Canadiens målvakt Gerry McNeil.
Säsongen 1954-55 vet nog det flesta vad som hände i Montreal, när 4 matcher återstod av serien ledde Rocket Richard poängligan och var på väg mot sin första Art Ross samtidigt som Montreal ledde serien fyra poäng före Detroit Red Wings. I bortamatchen mot Boston så får Rocket Richard matchstraff efter att han knockat en linjedomare som tidigare spelat i NHL för just Bruins. NHL:s president Clarence S. Campbell stängde av Richard för resten av säsongen plus hela slutspelet, ett hårt men trots allt inte helt orimligt straff men eftersom flera spelare som tidigare hamnat i slagsmål med domare och linjedomare aldrig bestraffats lika hårt så tolkade Montreal och hela den franskspråkiga delen av befolkningen det som att Richard straffades hårdare just för att han var franskspråkig. Canada var under den här tiden väldigt uppdelat efter klass, religion och ras och de franskspråkiga var längst ned i rankingen av de ”vita” pga sin religion och sitt språk.
Trots att Campbell blev avrådd från att närvara vid Canadiens nästa hemmamatch den 17 mars (St. Patricks Day) av både Montreals borgmästare och polischef så valde han att gå på matchen (NHL hade sitt högkvarter i Montreal fram till att John Ziegler Jr. flyttade det till New York 1989). Publiken brydde sig inte nämnvärt om vad som hände på isen, Campbell och hans sällskap fick däremot utstå det mesta. I den första periodpausen tar sig en man fram till Campbell och när det verkar som om han bara ska ta honom i hand ger han honom ett knytnävsslag i bröstet, samtidigt så utlöser någon oklart vem en tårgasgranat. Arenan utryms och Detroit vinner matchen på walkover, den ilska publiken blandas upp med en lika ilsken (och packad eftersom det var St. Patricks Day) mobb utanför Forum och dagen efter det som kallas ”Richard-Riot” såg Montreal ut som en krigszon med över 200 plundrade affärer, utbrända bilar osv. Upploppet ledde till det som kallas den tysta revolutionen då den franskspråkiga befolkningen i Canada krävde och fick samma rättigheter som de engelskspråkiga.
I NHL betydde Richards avstängning att Detroit passerade Montreal och vann serien, Richard fick dessutom inte vinna poängligan eftersom hans lagkamrat Bernie Geoffrion passerade honom i lagets sista hemmamatch. Publiken i Forum buade ut Geoffrion när det stod klart för dem att han passerat Richard. Både Montreal och Detroit hade inga problem med att ta sig till Stanley Cup finalen som blev en ganska konstig historia där hemmaplan fällde avgörandet när Detroit vann sin andra raka SC. Samtliga hemmalag vann sina matcher och ingen match var speciellt jämn utan hemmalaget vann med minst två mål.
Det här var första delen av fem, de övriga hittar du här:
Del 2: The Good Old Days: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-the-good-old-days-548877.aspx
Del 3: Glory Days: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-glory-days--548875.aspx
Del:4 Sluten på en epok: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-sluten-pa-en-epok-548874.aspx
Del 5: Kronologi och klipp: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/le-forum-de-montreal-kronologi-och-videoklipp-548869.aspx
