Första perioden
Inramningen var något avslagen med en låg publiksiffra och stora tomma ytor på hemmastå. Trots det klev Leksand in piggt i matchens inledning, men efter några minuter tog Rögle över spelbilden.
Ett slarvigt uppspel från Lyytinen gav Rögle ett tidigt farligt läge. Kort därefter fick Leksand chansen i powerplay efter en hookingutvisning, men istället för att skapa tryck såg laget passivt och handlingsförlamat ut. Resultatet blev noll skott på mål under hela det numerära överläget.
Disciplinen brast också. Anton Johansson drog på sig en onödig crosschecking-utvisning och boxplay-spelet var stundtals osäkert, där Rögle bland annat fick alldeles för stora ytor. Leksands första skott på mål kom först efter drygt 13 minuter – ett tydligt tecken på lagets offensiva problem.
Mot slutet av perioden syntes dock vissa positiva inslag. Olle Strandell arbetade hårt och fick ut puckar ur zon, Andro Kaderli testade avslut från högerkanten och Lukas Vejdemo visade fart i några åkningar. Trots detta var helhetsintrycket svagt och Leksand förlorade dessutom tekningsstatistiken klart med 4–14.
Andra perioden
Den andra perioden började med bättre fysisk närvaro från Leksand. Tinus Luc Koblar stod för en stark insats tidigt när han klev in med kropp, vann puck och var nära att spela fram en fristående Andro Kaderli. Jon Knuts fortsatte att växa in i matchen och låg bakom flera av Leksands bästa chanser genom sitt fysiska spel.
Utvisningar förekom åt båda håll även i denna period. Leksand fick nya chanser i powerplay, men ineffektiviteten höll i sig. Pucktempot var lågt och de riktigt farliga avsluten uteblev. I spel fyra mot fyra skapades däremot mer, där Vejdemo bland annat träffade ramen.
När perioden gick mot sitt slut kom till slut utdelningen. Andro Kaderli stod för en stark individuell prestation med skickliga dribblingar innan han hittade Alexander Lundqvist, som kyligt satte 1–0 med 44 sekunder kvar av perioden. Ett mål där Kaderli var den stora arkitekten.
Kort därefter var Leksand nära att utöka ledningen när Eljas kom fri efter en fin brytning av Knuts, men ställningen 1–0 stod sig perioden ut.
Tredje perioden
Som väntat skruvade Rögle upp tempot i den tredje perioden och satte allt större press på Leksand. Intensiteten ökade kraftigt och hemmalaget tvingades i allt högre grad fokusera på försvarsspelet.
Jon Knuts fortsatte att leverera med sitt fysiska spel, medan Olle Strandell blev viktig i arbetet med att rensa ut pucken ur zonen när långa byten började ta ut sin rätt. Joonas Lyytinen stod för flera stabila defensiva ingripanden och gjorde en bra insats.
Det fanns dock skakiga moment. Ju längre matchen gick, desto svårare fick Leksand att få ut pucken ur zon och Rögle tilläts komma in alldeles för enkelt vid flera tillfällen. Slarv av Anton Johansson var nära att bli kostsamt.
Trots detta red Leksand ut stormen och kunde säkra segern med 1–0. Samtidigt tog man in två poäng på både Örebro och Linköping, som båda endast fick med sig en poäng under dagen.
Powerplay
Leksands powerplay var en tydlig svaghet matchen igenom. Trots flera möjligheter i numerärt överläge saknades både rörelse och beslutsamhet i ingångarna i zon och pucktempot var alldeles för lågt. Det ser ut att sitta i spelarnas huvuden. Här måste Leksand hitta nya lösningar – inför ett eventuellt kval kan den spelformen bli helt avgörande.
Andro Kaderlis fina framspelning
Avgörandet var ett skolboksexempel på individuell skicklighet. Kaderli höll i pucken, utmanade och drog på sig motståndare innan han med perfekt tajming serverade Alexander Lundqvist. En sekvens som blev helt avgörande för matchens utgång.
Marcus Gidlöf tät
Målvakten var Leksands viktigaste spelare. Gidlöf agerade lugnt, släppte få returer och gav laget trygghet när Rögle tryckte på, särskilt i den tredje perioden.
Matt Caitos och Anton Johanssons slarv
För Matt Caito fortsätter det att hacka. Beslutsfattandet är inte tillräckligt bra och spelet med puck blir ofta onödigt omständligt. Trots att arbetsinsatsen finns leder osäkerheten till flera riskfyllda situationer. Ett tydligt exempel kom i första periodens boxplay, där han slarvade med pucken helt i onödan och nästan friställde en Röglespelare.
Anton Johansson hade på samma sätt en tung kväll. Crosschecking-utvisningen var onödig och puckhanteringen lämnade en del att önska. Cirka tolv minuter in i den andra perioden slog han bort en passning som gav Rögle etablerat spel i offensiv zon. I slutet av matchen valde han dessutom en svår lösning istället för den enkla ut ur zon, vilket ledde till att pucken bröts och Rögle fick ett nästan fritt läge från vänsterkanten.
Jon Knuts pånyttfödd
Knuts stod för en stark helhetsinsats och ser ut som en spelare med växande självförtroende efter flera bra prestationer den senaste tiden. Fysiskt spel, viktiga tacklingar och smarta brytningar – inte minst den som låg bakom Eljas friläge – gör honom till ett självklart val bland tolv forwards i laguppställningen.
