Som supporter håller man allt som oftast fast vid sitt favoritlag. Man svävar på moln vid framgångarna och våndas vid motgångarna. Men hur förhåller man sig till favoritspelare?
Varför har man fastnat för just sin favoritspelare? Vad är det som gör honom så bra? Hur får man ur mest av honom? Hur ser man på en spelares uppgång och fall? Vad skulle hända om han skulle byta lag?
Vi kollar av läget med olika fans och är framme hos St. Louis-supportern Per Kivijärvi – vars favoritspelare är Alex Pietrangelo.
---
Vad är det som gör just Alex Pietrangelo till din favoritspelare?
Alex Pietrangelo är för mig mallen av en “sportsman”. Han ger alltid 100%, är klok, stark och elegant. I andra sammanhang hade han kallats för en smokinglirare. För mig har han framförallt imponerat genom att leda laget defensivt med att hålla huvudet kallt, spela lugnt och smart och aldrig hetsa upp sig. Det skapar en trygghet för resten av medspelarna på isen som inte går att sätta ett värde på. Många andra stora backar visar vägen genom att spela tufft och markera fysiskt. Det kan såklart också vara nödvändigt ibland men Pietrangelo leder genom lugn och finess.
Att han som kapten ledde laget till organisationens första Stanley Cup, spelat över tio år i Blues och framstår som väldigt sympatisk ska såklart också läggas in i ekvationen.
Vad tycker du är hans styrkor?
Han är framförallt känd för att vara pålitlig defensivt. Hans förmåga att minimera målchanserna för motståndarna och tvinga dem till skott från dåliga vinklar utmärker sig. Att han också är bra med puck, gör många rena “exists” från egen zon och tar in, eller passar, pucken in i offensiv zon med kontroll är också något han gör med bravur.
På senare år har även poängen börjat trilla in och han är den back i Blues historia med flest assist, 386 med slutspel inräknat. Pietrangelo har blivit en av ligans absolut främsta tvåvägsbackar.
Och svagheter?
Själva grejen med Pietrangelo är att han är väldigt allround och inte har några nämnvärda svagheter. Det han fått kritik för — när Blues haft sämre perioder — är att han inte står upp fysiskt. Han är oftast inte spelaren som väcker laget med en tackling eller tar ett slagsmål.
Men det är så han är och alla spelare, och kaptener, leder på sitt eget sätt. Pietrangelo är en kapten som jobbar efter devisen “leading by doing” och i det långa loppet har det varit väldigt framgångsrikt för de olika versionerna av Blues han gått ut i strid med.
Höjdpunkter: Se målen från Pietrangelos säsong
När började du fastna för honom? Minns du något om honom innan St. Louis draftade honom?
Jag började väl egentligen se hans storhet ganska sent. Men när han tog över “C:et” efter David Backes växte intresset för honom i samma takt som hans ansvar för laget blev större. Jag minns ingenting från honom innan han draftades då Bluesintresset endast var i sin lindo då.
Han testade på NHL direkt efter draften och fick nio matcher efterföljande säsong – minns du något av de två perioderna? Minns du när han fick sitt genombrott?
Minns som sagt inget från de tidiga åren då intresset för Blues inte var på samma nivå som det är nu.
Trots många framträdande säsonger har Pietrangelo aldrig vunnit Norris Trophy. Hur ser du på det?
I och med att “Petro” vid första anblick inte utmärker sig på isen och inte heller toppat poängligorna för backar förstår jag att många inte ser honom som en av de stora i ligan. Dessutom har han varit som bäst de två senaste säsongerna och skulle inte haft utmärkelsen innan.
Men framförallt under fjolårssäsongen började fler se kanadensarens storhet. Hans poängproduktion ökade och hans underliggande siffror är bland de bästa i ligan när det kommer till att kväva målchanser för motståndarna. Så jag ser verkligen Pietrangelo som en framtida Norris-kandidat om han fortsätter på inslagen väg och leder Blues till nya framgångar.
Med vilken sorts backpartner får man ut mest av honom?
Genom åren har det inte spelat jättestor roll vem Pietrangelo spelat med, det har gått rätt bra hur än backparet sett ut. Pietrangelo är ju “rightare” och spelar då givetvis helst till höger. Men med en ganska full högersida i Blues (Parayko, Faulk) bland spelare som bör ha många minuter har han den här säsongen fått spela en del till vänster med Faulk. “Petro” har såklart löst den situationen också. Precis som han gjorde i VM 2016 med kollegan Brent Burns.
Många menar dock att Pietrangelo spelar som bäst med en backkollega som inte är lika rutinerad eller pålitlig defensivt, då får han ta mer ansvar och spelar ut hela sitt register. Vince Dunn är ett sådant exempel, Dunn och Pietrangelo har oftast funkat bra ihop.
Vilken betydelse hade han när St. Louis vann Stanley Cup 2019?
Ryan O’Reilly vann som bekant Conn Smythe Trophy. Det priset hade likaväl kunnat gå till Alex Pietrangelo. Han var fundamental slutspelet igenom. Avgörande försvarsinsatser varvades med mål och framspelningar. Knappt 26 minuter istid per match, 16 assist och tre mål är starka papper i ett tight slutspel.
St. Louis Blues var lagmaskinen med stort L som coach Craig Berube lyckades smälta ihop till en ogenomtränglig massa men utan Alex Pietrangelo hade det inte blivit någon historisk första Stanley Cup i Missouri, det lovar jag.
Hans betydelse kokas ner i 2-0-målet i “Game Seven” i TD Garden. Bara sekunder kvar av första perioden, Bruins ligger i, trycker på. Blues får loss pucken ur egen zon och Jaden Schwartz dribblar in mot höger offensivt sarghörn. Pietrangelo med, sjukt nog, krut kvar i benen, fyller på. Schwartz hittar in med en pass bakom ryggen till “Petro” framför mål. Han tar med sig pucken i fart, flyttar den åt vänster, och lyfter sedan in en backhand under armen på Rask.
Psykologiskt? Oerhört. Viktigt? Utan motstycke i Blues historia.
Han har passerat 30-årsstrecket nu och har ett utgående kontrakt. Hur ser du på hans framtid? I vilken utsträckning bör man oroa sig över en lång kontraktsförlängning?
Jag hoppas givetvis GM Armstrong lyckas trolla med knäna ännu en gång och sno ihop ett bra kontrakt. Personligen tror jag också Pietrangelo väldigt gärna vill spela ut karriären i Blues och därav sänka lönekraven något.
Hans ålder oroar mig inte då han har haft en stigande formkurva de senaste åren. Pietrangelo, Parayko och Dunn är enligt mig tre bra backar att bygga vidare på. Lägg till att Jay Bouwmeester förmodligen lär avsluta karriären i sommar, då blir “Petros” rutin än viktigare att hålla fast vid.
Hur skulle du reagera om Pietrangelo skulle lämna Blues? Skulle du fortfarande hålla fast vid honom? Vilket utbyte skulle du själv kräva om du tvingades byta bort honom?
Det skulle självklart vara smärtsamt. Samtidigt unnar man honom allt då han rott iland en historisk buckla till St. Louis. Han kommer för evigt vara en hjälte i Blues — så länge han inte går till Chicago.
Ska man spekulera så hade han gjort stor nytta i Toronto och skulle kunna lappa ihop det sållet till försvar ganska bra. Ett utbyte mot någon offensiv kraft från Toronto och ett fett nytt kontrakt till Pietrangelo i Ontario hade man ändå kunnat köpa.
---
Hur ser du på Alex Pietrangelo?
Varför har man fastnat för just sin favoritspelare? Vad är det som gör honom så bra? Hur får man ur mest av honom? Hur ser man på en spelares uppgång och fall? Vad skulle hända om han skulle byta lag?
Vi kollar av läget med olika fans och är framme hos St. Louis-supportern Per Kivijärvi – vars favoritspelare är Alex Pietrangelo.
---
Vad är det som gör just Alex Pietrangelo till din favoritspelare?
Alex Pietrangelo är för mig mallen av en “sportsman”. Han ger alltid 100%, är klok, stark och elegant. I andra sammanhang hade han kallats för en smokinglirare. För mig har han framförallt imponerat genom att leda laget defensivt med att hålla huvudet kallt, spela lugnt och smart och aldrig hetsa upp sig. Det skapar en trygghet för resten av medspelarna på isen som inte går att sätta ett värde på. Många andra stora backar visar vägen genom att spela tufft och markera fysiskt. Det kan såklart också vara nödvändigt ibland men Pietrangelo leder genom lugn och finess.
Att han som kapten ledde laget till organisationens första Stanley Cup, spelat över tio år i Blues och framstår som väldigt sympatisk ska såklart också läggas in i ekvationen.
Vad tycker du är hans styrkor?
Han är framförallt känd för att vara pålitlig defensivt. Hans förmåga att minimera målchanserna för motståndarna och tvinga dem till skott från dåliga vinklar utmärker sig. Att han också är bra med puck, gör många rena “exists” från egen zon och tar in, eller passar, pucken in i offensiv zon med kontroll är också något han gör med bravur.
På senare år har även poängen börjat trilla in och han är den back i Blues historia med flest assist, 386 med slutspel inräknat. Pietrangelo har blivit en av ligans absolut främsta tvåvägsbackar.
Och svagheter?
Själva grejen med Pietrangelo är att han är väldigt allround och inte har några nämnvärda svagheter. Det han fått kritik för — när Blues haft sämre perioder — är att han inte står upp fysiskt. Han är oftast inte spelaren som väcker laget med en tackling eller tar ett slagsmål.
Men det är så han är och alla spelare, och kaptener, leder på sitt eget sätt. Pietrangelo är en kapten som jobbar efter devisen “leading by doing” och i det långa loppet har det varit väldigt framgångsrikt för de olika versionerna av Blues han gått ut i strid med.
Höjdpunkter: Se målen från Pietrangelos säsong
När började du fastna för honom? Minns du något om honom innan St. Louis draftade honom?
Jag började väl egentligen se hans storhet ganska sent. Men när han tog över “C:et” efter David Backes växte intresset för honom i samma takt som hans ansvar för laget blev större. Jag minns ingenting från honom innan han draftades då Bluesintresset endast var i sin lindo då.
Han testade på NHL direkt efter draften och fick nio matcher efterföljande säsong – minns du något av de två perioderna? Minns du när han fick sitt genombrott?
Minns som sagt inget från de tidiga åren då intresset för Blues inte var på samma nivå som det är nu.
Trots många framträdande säsonger har Pietrangelo aldrig vunnit Norris Trophy. Hur ser du på det?
I och med att “Petro” vid första anblick inte utmärker sig på isen och inte heller toppat poängligorna för backar förstår jag att många inte ser honom som en av de stora i ligan. Dessutom har han varit som bäst de två senaste säsongerna och skulle inte haft utmärkelsen innan.
Men framförallt under fjolårssäsongen började fler se kanadensarens storhet. Hans poängproduktion ökade och hans underliggande siffror är bland de bästa i ligan när det kommer till att kväva målchanser för motståndarna. Så jag ser verkligen Pietrangelo som en framtida Norris-kandidat om han fortsätter på inslagen väg och leder Blues till nya framgångar.
Med vilken sorts backpartner får man ut mest av honom?
Genom åren har det inte spelat jättestor roll vem Pietrangelo spelat med, det har gått rätt bra hur än backparet sett ut. Pietrangelo är ju “rightare” och spelar då givetvis helst till höger. Men med en ganska full högersida i Blues (Parayko, Faulk) bland spelare som bör ha många minuter har han den här säsongen fått spela en del till vänster med Faulk. “Petro” har såklart löst den situationen också. Precis som han gjorde i VM 2016 med kollegan Brent Burns.
Många menar dock att Pietrangelo spelar som bäst med en backkollega som inte är lika rutinerad eller pålitlig defensivt, då får han ta mer ansvar och spelar ut hela sitt register. Vince Dunn är ett sådant exempel, Dunn och Pietrangelo har oftast funkat bra ihop.
Vilken betydelse hade han när St. Louis vann Stanley Cup 2019?
Ryan O’Reilly vann som bekant Conn Smythe Trophy. Det priset hade likaväl kunnat gå till Alex Pietrangelo. Han var fundamental slutspelet igenom. Avgörande försvarsinsatser varvades med mål och framspelningar. Knappt 26 minuter istid per match, 16 assist och tre mål är starka papper i ett tight slutspel.
St. Louis Blues var lagmaskinen med stort L som coach Craig Berube lyckades smälta ihop till en ogenomtränglig massa men utan Alex Pietrangelo hade det inte blivit någon historisk första Stanley Cup i Missouri, det lovar jag.
Hans betydelse kokas ner i 2-0-målet i “Game Seven” i TD Garden. Bara sekunder kvar av första perioden, Bruins ligger i, trycker på. Blues får loss pucken ur egen zon och Jaden Schwartz dribblar in mot höger offensivt sarghörn. Pietrangelo med, sjukt nog, krut kvar i benen, fyller på. Schwartz hittar in med en pass bakom ryggen till “Petro” framför mål. Han tar med sig pucken i fart, flyttar den åt vänster, och lyfter sedan in en backhand under armen på Rask.
Psykologiskt? Oerhört. Viktigt? Utan motstycke i Blues historia.
Han har passerat 30-årsstrecket nu och har ett utgående kontrakt. Hur ser du på hans framtid? I vilken utsträckning bör man oroa sig över en lång kontraktsförlängning?
Jag hoppas givetvis GM Armstrong lyckas trolla med knäna ännu en gång och sno ihop ett bra kontrakt. Personligen tror jag också Pietrangelo väldigt gärna vill spela ut karriären i Blues och därav sänka lönekraven något.
Hans ålder oroar mig inte då han har haft en stigande formkurva de senaste åren. Pietrangelo, Parayko och Dunn är enligt mig tre bra backar att bygga vidare på. Lägg till att Jay Bouwmeester förmodligen lär avsluta karriären i sommar, då blir “Petros” rutin än viktigare att hålla fast vid.
Hur skulle du reagera om Pietrangelo skulle lämna Blues? Skulle du fortfarande hålla fast vid honom? Vilket utbyte skulle du själv kräva om du tvingades byta bort honom?
Det skulle självklart vara smärtsamt. Samtidigt unnar man honom allt då han rott iland en historisk buckla till St. Louis. Han kommer för evigt vara en hjälte i Blues — så länge han inte går till Chicago.
Ska man spekulera så hade han gjort stor nytta i Toronto och skulle kunna lappa ihop det sållet till försvar ganska bra. Ett utbyte mot någon offensiv kraft från Toronto och ett fett nytt kontrakt till Pietrangelo i Ontario hade man ändå kunnat köpa.
---
Hur ser du på Alex Pietrangelo?
