Då och då får vi se ett stort offer sheet slå ner över ligan. Förra året skrev Carolinas Sebastian Aho på ett offer sheet från Montreal och under lönetakseran har såväl Ryan O’Reilly som Shea Weber och Thomas Vanek signat offer sheets.
Det har blivit allt mer ovanligt med offer sheets, och på flera håll ses det nästan som en oskriven regel att inte använda sig av dem. Tidigare användes det lite mer frekvent, framför allt i perioder. En sådan period var mellan 2006 och 2008 – och en annan mellan 1995 och 1998.
Stora namn som Sergei Fedorov, Keith Tkachuk och Chris Gratton skrev alla på mer eller mindre stora offer sheets under 90-talet. Så gjorde även Joe Sakic – och här har vi en fascinerande berättelse.
Ingen självklarhet att man kunde matcha
Mitten på 90-talet var en händelserik period för Joe Sakic. Han hade redan etablerat sig som en toppspelare i ligan när hans Quebec tvingades flytta till Colorado. Redan under hans första säsong i Denver noterades han för karriärsbästa 120 poäng och tilldelades Conn Smythe Trophy när Avalanche vann Stanley Cup.
Ett år senare riskerade Colorado att tappa sin stjärna och lagkapten. Skador hade begränsat Sakic till 65 matcher, men han nådde ändå 74 poäng – och i slutspelet blev det 25 poäng på 17 matcher. Hans kontrakt gick ut till sommaren och när New York Rangers erbjöd ett välbetalt offer sheet – $21 miljoner över tre år med en signingbonus på $15 miljoner – satte Sakic sin signatur på avtalet.
Colorado hade en vecka på sig att matcha budet och behålla Sakic, men trots att man nyligen hade vunnit Stanley Cup och var en framträdande organisation var det inte en självklarhet att man kunde matcha.
Ekonomin var ett problem i Colorado och föregående år hade man gått minus $8 miljoner. Möjligheterna att göra stora pengar var begränsade i McNichols Sports Arena, där både Avalanche och Denver Nuggets gick back.
Att hosta upp $15 miljoner, plus ytterligare $2 miljoner i lönekostnader under det första året, kom med sina utmaningar, men Colorado löste det – till viss del tack vare Harrison Ford.
”Pengarna skulle finnas för Sakic”
Som tur var för Colorado så gick tiden i McNichols Sports Arena mot sitt slut. Planerna för att bygga Pepsi Center hade funnits där i några år, men under samma period som New York Rangers satte press med sitt offer sheet fick Colorado den sista bekräftelsen angående arenabygget.
Staden och Ascent Entertainment – ägarna av Colorado Avalanche och Denver Nuggets – enades om att Nuggets slapp undan från avtalet som höll laget kvar i McNichols Sports Arena.
Nu kunde Ascent ta sikte på en ny, modern och vinstdrivande arena i form av Pepsi Center. Istället för att gå med förlust i McNichols Sports Arena väntades man plötsligt gå plus i Pepsi Center. Sviter kunde säljas ut och framtida intäkter garanterades. Men Pepsi Center skulle inte stå redo förrän till säsongen 99/00.
Omedelbar hjälp kom istället från ett annat håll.
Ascent Entertainment låg nämligen, via dotterbolaget Beacon Communications, bakom Air Force One – actionfilmen med Harrison Ford. Filmen kostade $85-95 miljoner, där Fords ersättning låg på $20 miljoner, och det var givetvis förenat med vissa risker. Men filmen blev en succé. Under de första tre veckorna – samma period som Rangers offer sheet – spelade den in $110 miljoner och intäkterna landade i slutändan på $315 miljoner.
De slutliga beskeden kring arenaflytten och framgångarna med Air Force One gjorde att Ascent Entertainment visste att pengarna skulle finnas för Joe Sakic. Colorado kunde matcha Rangers offer sheet och Sakic förblev en Avalanche-spelare.
”Tänk vad som kunde ha hänt”
En kompensation bestående av fem 1st rounders kan onekligen locka om de ekonomiska musklerna är begränsade eller obefintliga. Nu är det förmodligen så att flytten från McNichols Sports Arena till Pepsi Center var den avgörande faktorn för att Colorado inte skulle avskräckas från att matcha New York Rangers offer sheet, men Air Force One var ett inte helt obetydligt inslag i ekvationen.
De ursprungliga planerna ska ha varit att släppa Air Force One senare under hösten eller under julperioden. Istället skulle A Thousand Acres gå ut under sommaren. Men planerna kastades om – och det ska nog Colorado-fansen vara glada för. A Thousand Acres kostade knappt $30 miljoner, men drog bara in $8 miljoner.
Skulle Ascent Entertainment och Colorado Avalanche ha matchat New York Rangers offer sheet på Joe Sakic om man skulle ha gått minus på A Thousand Acres istället för att ha gjort dundersuccé med Air Force One ?
Nu vet man givetvis inte vilken impact och spelare som fem 1st rounders skulle ha gett Colorado, men den omedelbara framtiden skulle sannolikt ha tett sig helt annorlunda utan Joe Sakic.
Vinner Colorado en andra Stanley Cup 2001 utan Sakic? Lyckas Colorado besegra Detroit i slutspelet 1999 utan Sakic och ha en del i att Red Wings inte kunde gå för tre raka cuper? New York Rangers missade slutspel sju år i rad mellan 97/98 och 03/04 – hur skulle deras period kring millennieskiftet ha sett ut med Sakic i laget?
Joe Sakic toppar alla statistikkategorier genom Colorados historia, var drivande bakom organisationens Stanley Cup-titlar och är idag framgångsrik general manager i Avalanche.
Tänk vad som kunde ha hänt om det inte vore för Harrison Ford…
Det har blivit allt mer ovanligt med offer sheets, och på flera håll ses det nästan som en oskriven regel att inte använda sig av dem. Tidigare användes det lite mer frekvent, framför allt i perioder. En sådan period var mellan 2006 och 2008 – och en annan mellan 1995 och 1998.
Stora namn som Sergei Fedorov, Keith Tkachuk och Chris Gratton skrev alla på mer eller mindre stora offer sheets under 90-talet. Så gjorde även Joe Sakic – och här har vi en fascinerande berättelse.
Ingen självklarhet att man kunde matcha
Mitten på 90-talet var en händelserik period för Joe Sakic. Han hade redan etablerat sig som en toppspelare i ligan när hans Quebec tvingades flytta till Colorado. Redan under hans första säsong i Denver noterades han för karriärsbästa 120 poäng och tilldelades Conn Smythe Trophy när Avalanche vann Stanley Cup.
Ett år senare riskerade Colorado att tappa sin stjärna och lagkapten. Skador hade begränsat Sakic till 65 matcher, men han nådde ändå 74 poäng – och i slutspelet blev det 25 poäng på 17 matcher. Hans kontrakt gick ut till sommaren och när New York Rangers erbjöd ett välbetalt offer sheet – $21 miljoner över tre år med en signingbonus på $15 miljoner – satte Sakic sin signatur på avtalet.
Colorado hade en vecka på sig att matcha budet och behålla Sakic, men trots att man nyligen hade vunnit Stanley Cup och var en framträdande organisation var det inte en självklarhet att man kunde matcha.
Ekonomin var ett problem i Colorado och föregående år hade man gått minus $8 miljoner. Möjligheterna att göra stora pengar var begränsade i McNichols Sports Arena, där både Avalanche och Denver Nuggets gick back.
Att hosta upp $15 miljoner, plus ytterligare $2 miljoner i lönekostnader under det första året, kom med sina utmaningar, men Colorado löste det – till viss del tack vare Harrison Ford.
”Pengarna skulle finnas för Sakic”
Som tur var för Colorado så gick tiden i McNichols Sports Arena mot sitt slut. Planerna för att bygga Pepsi Center hade funnits där i några år, men under samma period som New York Rangers satte press med sitt offer sheet fick Colorado den sista bekräftelsen angående arenabygget.
Staden och Ascent Entertainment – ägarna av Colorado Avalanche och Denver Nuggets – enades om att Nuggets slapp undan från avtalet som höll laget kvar i McNichols Sports Arena.
Nu kunde Ascent ta sikte på en ny, modern och vinstdrivande arena i form av Pepsi Center. Istället för att gå med förlust i McNichols Sports Arena väntades man plötsligt gå plus i Pepsi Center. Sviter kunde säljas ut och framtida intäkter garanterades. Men Pepsi Center skulle inte stå redo förrän till säsongen 99/00.
Omedelbar hjälp kom istället från ett annat håll.
Ascent Entertainment låg nämligen, via dotterbolaget Beacon Communications, bakom Air Force One – actionfilmen med Harrison Ford. Filmen kostade $85-95 miljoner, där Fords ersättning låg på $20 miljoner, och det var givetvis förenat med vissa risker. Men filmen blev en succé. Under de första tre veckorna – samma period som Rangers offer sheet – spelade den in $110 miljoner och intäkterna landade i slutändan på $315 miljoner.
De slutliga beskeden kring arenaflytten och framgångarna med Air Force One gjorde att Ascent Entertainment visste att pengarna skulle finnas för Joe Sakic. Colorado kunde matcha Rangers offer sheet och Sakic förblev en Avalanche-spelare.
”Tänk vad som kunde ha hänt”
En kompensation bestående av fem 1st rounders kan onekligen locka om de ekonomiska musklerna är begränsade eller obefintliga. Nu är det förmodligen så att flytten från McNichols Sports Arena till Pepsi Center var den avgörande faktorn för att Colorado inte skulle avskräckas från att matcha New York Rangers offer sheet, men Air Force One var ett inte helt obetydligt inslag i ekvationen.
De ursprungliga planerna ska ha varit att släppa Air Force One senare under hösten eller under julperioden. Istället skulle A Thousand Acres gå ut under sommaren. Men planerna kastades om – och det ska nog Colorado-fansen vara glada för. A Thousand Acres kostade knappt $30 miljoner, men drog bara in $8 miljoner.
Skulle Ascent Entertainment och Colorado Avalanche ha matchat New York Rangers offer sheet på Joe Sakic om man skulle ha gått minus på A Thousand Acres istället för att ha gjort dundersuccé med Air Force One ?
Nu vet man givetvis inte vilken impact och spelare som fem 1st rounders skulle ha gett Colorado, men den omedelbara framtiden skulle sannolikt ha tett sig helt annorlunda utan Joe Sakic.
Vinner Colorado en andra Stanley Cup 2001 utan Sakic? Lyckas Colorado besegra Detroit i slutspelet 1999 utan Sakic och ha en del i att Red Wings inte kunde gå för tre raka cuper? New York Rangers missade slutspel sju år i rad mellan 97/98 och 03/04 – hur skulle deras period kring millennieskiftet ha sett ut med Sakic i laget?
Joe Sakic toppar alla statistikkategorier genom Colorados historia, var drivande bakom organisationens Stanley Cup-titlar och är idag framgångsrik general manager i Avalanche.
Tänk vad som kunde ha hänt om det inte vore för Harrison Ford…
