Det var som sagt ligans formstarkaste lag som gästade Hovet på fredagen. Almtuna hade inför matchen fyra raka segrar, AIK kom in med desto sämre form med endast en seger de senaste fem. Att det var ett pressat och formsvagt hemmalaget var mycket tydligt, första perioden bjöd verkligen inte upp till någon show. Redan i det första bytet testades Gunnarsson i målet när Almtuna kom i ett friläge, men inget mål den gången.
Det var ett hemmalag som var mycket passiva i försvarsspelet och gång på reagerade man på Almtunas offensiva spel istället för att agera vilket skulle få konsekvenser. I matchminut nio skulle spelarna stirra sig alldeles för blint på pucken och bakom Anders Grönlund skulle Lukas Vesterlund smyga upp och bli serverad en passning fram till 0-1.
Inte heller skulle Powerplayet fungera i den första perioden. Mot slutet av den första perioden fick AIK chansen i fem mot tre men utdelningen uteblev, istället skulle det resultera i att Daniel Ljungman drog på sig hemmalagets första utvisning för matchen. Pucktempot var alldeles för lågt och initiativet att testa Viktor Andrén i bortalagets mål fanns inte från någon. En chans skulle AIK däremot få till när John Dahlström serverades en passning fram till öppet mål som han istället på något vänster lyckades sätta i stolpen.
Något vi inte har varit vana med den här säsongen från ledarstaben har varit en aktiv coachning och tillräckligt med mod för att förändra matchbilden. Ludwig Blomstrand hade en tung första period och spelet stämde inte alls. Det fick Fredrik Hallberg att agera, Ludwig Blomstrand petades och in på hans ställe klev John Dahlström in vilket resulterade i att Aterius som stod uppskriven som extraforward inför matchen klev in i fjärdelinan.
I den andra perioden var det som ett nytt lag på banan, eller ja åtminstone så ledde tre och en halv minut hockey fram till att AIK såg ut som ett helt nytt lag. För det var precis det som krävdes för att gå från 0-1 till 4-1 på tavlan. Först slog Daniel Ljungman in en retur. Sedan skulle ytterligare ett trendbrott noteras när Anders Grönlund slog till med sitt första mål för säsongen. Scott Pooley sköt in 3-1 målet vilket också fick gästerna att agera med en timeout.
Bara 15 sekunder efter Almtunas timeout åkte de även på en utvisning som sedan ledde fram till att Muzito Bagenda tog pucken från egen zon till offensiv zon och sköt in 4-1 målet. Nu såg alla svartklädda på isen plötsligt ut att ha kul på isen, samtidigt kändes alla några kilo lättare när de flög fram på isen och den aggressiviteten som man många gånger undrat vart den tagit vägen var tillbaka.
Med 4-1 på tavlan mot Almtuna med 20 minuter kvar ska vara en match som redan är avgjord. Men det finns fortfarande några frågetecken som Gnaget måste reda ut inför det kommande slutspelet för att man ska vara slagkraftiga. Ett av dem är förmågan att stänga matcher. Senast mot Nybro tappade man 4-2 till 4-4 där det sista målet gjordes med 30 sekunder kvar. Borta mot Karlskoga tappade man ledningen med sex sekunder kvar och även senast mot Almtuna tappade man ledningen sent in i matchen. Detta är bara några exempel på poängtapp den här säsongen och vad det beror på, ja det hoppas jag ledarstaben jobbar för att ta itu med.
Det ska dock sägas att AIK i den tredje perioden hade två stycken ramträffar som med lite flyt hade kunnat resultera i mål och då hade tongången varit annorlunda. Men återigen var AIK nära på att tappa en ledning, 4-1 blev till 4-2 tidigt in i den tredje perioden genom Victor Aronsson. Med 36 sekunder kvar var det nära 4-3 när Jonas Gunnarsson tvingas sträcka ut rejält på Melvin Wersälls skott. Bara sekunder senare skulle dock reduceringen komma när det återigen är ett passivt AIK-försvar som tappar markering framför mål, där stod Jacob Grönhagen och styrde in 4-3 målet.
AIK kunde till slut hålla undan efter en otrolig sista åkning från Rasmus Rudslätt som undanhöll pucken från att blåsas av till icing, AIK bröt därmed sin sju matchers långa förlustsvit på hemmaplan.
