Framgång kan definieras på flera olika sätt. För det ena laget är framgång att ta sig till slutspel. För det andra laget är framgång att ta sig djupt i slutspelet. För det tredje laget är framgång att vinna Stanley Cup. För det fjärde laget är alla tre delarna framgång, sett ur olika tidsperspektiv.
Alla lag vill nå framgång. Har man en gång fått smaka på den ultimata framgången vill man nå den igen. Har man aldrig nått dit tidigare vill man desperat dit.
De senaste två åren har vi fått se två organisationer – Washington och St. Louis – vinna sina första titlar någonsin. 2010 vann Chicago för första gången sedan 1961. Året efter vann Boston sin första Stanley Cup sedan 70-talet. 2012 var det dags för Los Angeles att vinna sin första cup.
De senaste åren har vi fått se desperation stillas flera gånger om. Såväl Capitals som Blues hade fått en liten stämpel av misslyckande på sig efter flera års utebliven framgång – om framgång ses som en titel. Men de senaste årens händelser gör inte att desperationen runtom i ligan har ebbat ut. När en lång titeltorka bryts exponerar det snarare andra lags titeltorka och desperationen blir kanske till och med ännu större på andra håll.
När Washington och St. Louis nu har fått varsin cup lockar det att titta lite närmare på NHL-lagen som är mest desperata efter framgång, så det är vad vi gör här nedan. Vi definierar – i det här sammanhanget – framgång som viljan och/eller behovet att nå slutspel, att ta sig djupt i slutspelet och att vinna Stanley Cup för antingen första gången eller första gången på bra många år. Desperationen syftar alltså inte på någon bedömning av sommarens värvningar eller hur man agerar på marknaden i stort.
Flummigt? Javisst – men man måste stilla hockeyabstinensen på något sätt.
NHL:s mest desperata lag:
10. Nashville Predators
Nashville har i ärlighetens namn egentligen bara blivit relevanta – i relation till seriöst och återkommande contender-status – under de senaste åren. Under 2000-talets första årtionde var man ofta ett slutspelslag, men inte ens succéåret 2007 kändes man som någon självklar utmanare.
2013 och 2014 tog man ett steg tillbaka, missade slutspel två år i rad och sparkade Barry Trotz. Paradoxalt nog började man ta stora steg framåt i samband med att en av ligans absolut bästa coacher fick gå. Nu ersattes han visserligen av en annan framträdande sådan i Peter Laviolette och det är nog få som tror att det var just Trotz som höll tillbaka Predators – men likväl är det första under de senare åren som Nashville har blivit en kraft att räkna med.
Egenutvecklade spelare kryddat med några externa förstärkningar har gett ett spännande lagbygge som var i final 2017, tog hem Presidents Trophy 2018 och toppade erkänt tuffa Central Division under de senaste två åren.
Predators har lyckats bygga något slagkraftigt i vad som inte direkt är en traditionell hockeymarknad. Enorma pengar fick skakas fram när Shea Weber signade Philadelphias offer sheet – bara för att skicka iväg lagkaptenen några år senare. Nashville har besegrat utmaningar och har numera etablerat sig som contender.
Men den där slutliga framgången har man ännu inte nått.
9. Vancouver Canucks
Vancouver klev in i ligan 1970 och även om man har varit i Stanley Cup-final vid tre tillfällen har man ingen större historia att blicka tillbaka på. Bortsett från en period kring tvillingarna Sedins prime har Canucks sällan – aldrig? – haft en seriös contender-status och mestadels haft lite mellanmjölksvibbar över sig.
I och med St. Louis seger för några månader sedan är det nu bara Vancouver och Buffalo som ännu inte har vunnit Stanley Cup av lagen som klev in i ligan kring expansionsåren under 60- och 70-talet. Canucks har som sagt varit i final vid tre tillfällen – tre uppmärksammade sådana.
1982 blev man svepta när New York Islanders tog hem sin tredje raka titel. Inget annat lag har för övrigt vunnit tre raka titlar sedan dess. 1994 var det dags igen, men då fick man ge sig mot New York Rangers. Som bekant var det Rangers första titel på 54 år. 2011 fick Vancouver en ny chans, men då tog istället Boston sin första titel sedan 70-talet.
Nu kommer Vancouver från fyra raka år utan slutspel och Jim Benning har order – och förmodligen även en egen strävan – att ta laget till slutspel. En ung stomme ger hopp om framtiden, men komplementspelarna är till stor del smått skrattretande och någon omedelbar framgång står vi nog inte inför.
8. Florida Panthers
1996, under sin tredje säsong i ligan, var Florida i Stanley Cup-final. Sedan dess har man vunnit sex slutspelsmatcher på fyra framträdanden och aldrig tagit sig förbi förstarundan. Förlorarstämpeln har etsat sig fast djupt hos Panthers och ekonomin har varit usel i många år.
Florida behöver framgång och kanske ser vi nu ett sista desperat försök innan man riskerar att bli nästa lag att drabbas av relocation.
Dale Tallon lyckades locka över Joel Quenneville, som även om han tackade nej till större anbud givetvis får sig en rejäl hacka även i Panthers. I samband med free agency spenderades totalt $100 miljoner på Sergei Bobrovsky, Anton Strålman och Brett Connolly. Ytterligare knappt $5 miljoner spenderades på att köpa ut Scott Darling. Säsongen 17/18 gick Florida back med $21 miljoner…
Om man ser till desperation i relation till att uteblivna framgångar – sportsliga som ekonomiska – faktiskt kan tvinga bort laget skulle Florida mycket väl kunna hittas avsevärt mycket högre upp på den här listan, men får nu se sig bakom större organisationer.
Vill det sig illa kan sommarens shopping spree vara den första spiken i Floridas kista. Slutspel är ett måste, ur ett kort- såväl som långsiktigt perspektiv, och att faktiskt ta sig vidare från förstarundan vore ytterst välkommet. Förutsättningarna finns absolut där – Panthers har en mycket intressant roster och flera fina talanger på gång – men nu är det upp till bevis.
7. Buffalo Sabres
Buffalo klev in i ligan 1970 och har inte gjort mycket väsen av sig sedan dess. Tillsammans med Vancouver är man det enda laget från de tidiga expansionsåren som ännu inte har vunnit Stanley Cup och för tillfället befinner man sig i en avgrundsdjup svacka.
1975 förlorade Buffalo finalen mot Philadelphia och 1999 orkade man inte med Brett Hulls Dallas. The French Connection gav lite flärd till Sabres och man såg ut att ha något spännande på gång efter lockouten 2005, men de där cup-framgångarna uteblev.
Buffalo är en stor marknad och har helt klart förutsättningar för att vara slagkraftiga, men nu har man gått utan slutspel i åtta säsonger i rad och har gång på gång misslyckats i sina rebuild-försök.
I ett historiskt perspektiv är Sabres helt klart ett lag som trånar efter den ultimata framgången, men i en mer kortsiktig ambition vore bara ett slutspelsframträdande ett gigantiskt kliv i rätt riktning. Gudarna ska veta att det behövs efter många år av vanskötsel.
6. New York Islanders
Under början av 80-talet spelade New York Islanders hem fyra raka Stanley Cup-titlar. Med ikoner som Denis Potvin, Bryan Trottier och Mike Bossy gick man från expansionslag till en dynasti på bara några år.
Under cup-åren vann man 19 raka slutspelsserier – en högst anmärkningsvärd och historisk bedrift – och Islanders är det sista laget i någon av de stora amerikanska proffsligorna att vinna fyra raka titlar. Pratar vi historia är New York Islanders ett storlag som ska beundras. Pratar vi nutid är New York Islanders ett tragiskt exempel på ett före detta storlag som har förfallit.
Efter de makalösa åren har Islanders präglats av svajig ekonomi, ägar- och arenaproblem samt sviktande publiksiffror. Med det kom givetvis bedrövliga sportsliga resultat och mellan 1993 och 2016 vann Islanders inte en enda slutspelsserie.
Kanske har vi fått se början på något nytt under Barry Trotz styre. Man gjorde sin bästa grundserie – sett till antalet inspelade poäng – sedan cup-åren och svepte som bekant Pittsburgh i förstarundan. 2021 står Islanders nya arena klar och framtiden ser helt klart bättre ut än på många år, både organisatoriskt och sportsligt.
Nu måste Islanders visa att den gångna säsongen inte bara var en engångsföreteelse utan faktiskt det första steget mot nya framgångar.
5. New York Rangers
New York Rangers är ett av ligans mest klassiska lag. Men man är också en av ligans största förlorarorganisationer, oavsett om man pratar modern tid eller historiskt. Att som Original Six-lag bara ha fyra Stanley Cup-segrar är anmärkningsvärt svagt och gör Rangers till det sämsta Original Six-laget.
När man tog sin efterlängtade titel 1994 hade man väntat 54 år, men det var inget man kunde bygga vidare på. Några år efter titeln missade man slutspel och gick sju år utan ett slutspelsframträdande. Under Lundqvist-eran har man ofta varit i slutspel, men nådde aldrig hela vägen och har fått ge sig på en rebuild.
Rangers är ett av ligans mest välmående och rika lag. De har en attraktionskraft bland spelarna och lyckas ofta locka till sig stora free agents eller få till blockbusters. Bara i sommar ser vi exempel på det i form av Artemi Panarin och Jacob Trouba. Men de stora värvningarna har sällan resulterat i något fantastiskt och Madison Square Garden har varit något av en elefantkyrkogård.
Nu är Rangers som sagt i en rebuild, vilket rimligtvis innebär att man inte förväntar sig framgång omgående – och den insikten gör också att man faktiskt inte återfinns högre upp på listan. Med tanke på vilken status det här klassiska laget fortfarande har borde däremot desperationen efter framgång vara gigantisk.
4. Edmonton Oilers
NHL:s senaste dynasti har blivit ett sorgligt exempel på en grovt misskött organisation. Kanske kan Ken Holland åstadkomma mirakel på kort tid – hans inledning har trots allt varit mer lovande än föregående regim – men det finns inte mycket som tyder på att Edmonton blir, till att börja med, ett självklart slutspelslag.
Otaliga förstaval och ännu fler picks tidigt i förstarundan – inklusive en viss Connor McDavid – har inte resulterat i minsta lilla anmärkningsvärda effekt. Att man bara klarar av att misslyckas med tanke på Oilers draftförutsättningar de senaste tio åren är påfallande uselt.
Förfallet är alltså hårt med tanke på 80-talets extrema framgångar. Edmonton klev över från WHA till NHL till säsongen 79/80 och föll i Stanley Cup-finalen 1983, men vann sedan fem titlar på de sju efterföljande åren. Säsongen 05/06 var man hastigt och lustigt tillbaka i finalen, mycket tack vare Chris Pronger, men därefter gick man tio år utan slutspel.
Till att börja med behöver Edmonton bara hitta tillbaka till slutspelet med regelbundenhet. Med tanke på hur misskötta man har varit vore bara det en enorm framgång. Först därefter kan Edmonton börja blicka mot större uppgifter… för inte kan väl ens Oilers slösa bort en gudagåva som Connor McDavid hur länge som helst?
3. Philadelphia Flyers
Philadelphia skrev historia när man 1974 blev första expansionslag att vinna Stanley Cup. Av bara farten – och med Bernie Parent i trans – vann man även 1975. Sett till antalet totala segrar och poäng i grundserien är Flyers ligans mest framgångsrika lag om vi exkluderar Original Six-lagen och enbart Montreal och Vegas har en högre segerprocent.
Bortsett från en skakig period under 90-talets början och de senaste åren har Flyers i princip alltid varit ett slutspelslag – men man har inte vunnit sedan 1975. Sex gånger om har man varit tillbaka i Stanley Cup-finalen sedan dess och sex gånger har man förlorat. Visserligen föll man mot motståndare som var mitt uppe i en extrem framgångsera, men förlorarstämpeln har likväl etsat sig fast.
Flyers är kanske det mest klassiska expansionslaget och har historiskt varit en kraft att räkna med. Under den pågående eran har man däremot mestadels varit utskrattade och har gjort bort sig med usla värvningar och lika konstiga anställningar. Quick fixes har visat sig vara kostsamma snarare än gynnsamma och även om framtiden nu ser ljusare ut vilar det fortfarande orosmoln över Philadelphia.
Efter 43 säsonger utan en Stanley Cup-titel och sju år sedan man senast vann en slutspelsrunda finns det både kort- och långsiktig desperation efter olika varianter av framgång.
2. Montreal Canadiens
Tidernas överlägset mest framgångsrika och mytomspunna lag har inte vunnit Stanley Cup sedan 1993. Visst ska man kanske inte övervärdera betydelsen av att ha vunnit en uppsjö av titlar när ligan bestod av sex lag, men det är svårt att snacka bort 24 titlar – nästan dubbelt så många som tvåan Toronto.
Tre gånger om har Canadiens byggt dynastier och man är det enda laget som har vunnit cupen fem år i rad. Att lista alla Montreals bedrifter tar för stor plats så för enkelhetens skull konstaterar vi att de senaste 25 åren inte är det minsta jämförbara med de första 75 åren.
Efter segern 1993 har Montreal som bäst varit i Conference-final två gånger om och i det stora hela har Canadiens inte haft mycket att hämta under modern tid. Med tanke på organisationens och fansens höga svansföring vill det nog till att framgångarna börjar trilla in även i modern tid.
1. Toronto Maple Leafs
Visst kan man peka på Montreals anmärkningsvärda historia och bröla om desperation i relation till den – men Canadiens är ändå inte i närheten av desperationen som omgärdar Toronto. Maple Leafs är givetvis självskrivna på förstaplatsen här.
Man spelade hem flera titlar under 40- och 60-talet och är med 13 Stanley Cup-segrar ligans näst mest framgångsrika lag. Trots Torontos historiska anseende och all hype är däremot historian begränsad. Kanske gör man omedvetna och orättvisa jämförelser med Montreal, men det känns onekligen som att någonting diffust saknas i Torontos historia.
Kanske har det att göra med att man inte har varit relevanta sedan 60-talet?
Torontos senaste Stanley Cup-titel och finalframträdande kom 1967 – lagets 51 säsonger långa Stanley Cup drought är föga förvånande den längsta i ligan. Mellan 2006 och 2016 missade man slutspel vid tio av elva tillfällen och under de tre senaste åren – med något av en gyllene generation på plats – har man fått respass redan i förstarundan.
Ett av ligans mer klassiska lag har alltså inte varit relevanta på 50 år. Desperationen efter framgång är uppenbar.
Alla lag vill nå framgång. Har man en gång fått smaka på den ultimata framgången vill man nå den igen. Har man aldrig nått dit tidigare vill man desperat dit.
De senaste två åren har vi fått se två organisationer – Washington och St. Louis – vinna sina första titlar någonsin. 2010 vann Chicago för första gången sedan 1961. Året efter vann Boston sin första Stanley Cup sedan 70-talet. 2012 var det dags för Los Angeles att vinna sin första cup.
De senaste åren har vi fått se desperation stillas flera gånger om. Såväl Capitals som Blues hade fått en liten stämpel av misslyckande på sig efter flera års utebliven framgång – om framgång ses som en titel. Men de senaste årens händelser gör inte att desperationen runtom i ligan har ebbat ut. När en lång titeltorka bryts exponerar det snarare andra lags titeltorka och desperationen blir kanske till och med ännu större på andra håll.
När Washington och St. Louis nu har fått varsin cup lockar det att titta lite närmare på NHL-lagen som är mest desperata efter framgång, så det är vad vi gör här nedan. Vi definierar – i det här sammanhanget – framgång som viljan och/eller behovet att nå slutspel, att ta sig djupt i slutspelet och att vinna Stanley Cup för antingen första gången eller första gången på bra många år. Desperationen syftar alltså inte på någon bedömning av sommarens värvningar eller hur man agerar på marknaden i stort.
Flummigt? Javisst – men man måste stilla hockeyabstinensen på något sätt.
NHL:s mest desperata lag:
10. Nashville Predators
Nashville har i ärlighetens namn egentligen bara blivit relevanta – i relation till seriöst och återkommande contender-status – under de senaste åren. Under 2000-talets första årtionde var man ofta ett slutspelslag, men inte ens succéåret 2007 kändes man som någon självklar utmanare.
2013 och 2014 tog man ett steg tillbaka, missade slutspel två år i rad och sparkade Barry Trotz. Paradoxalt nog började man ta stora steg framåt i samband med att en av ligans absolut bästa coacher fick gå. Nu ersattes han visserligen av en annan framträdande sådan i Peter Laviolette och det är nog få som tror att det var just Trotz som höll tillbaka Predators – men likväl är det första under de senare åren som Nashville har blivit en kraft att räkna med.
Egenutvecklade spelare kryddat med några externa förstärkningar har gett ett spännande lagbygge som var i final 2017, tog hem Presidents Trophy 2018 och toppade erkänt tuffa Central Division under de senaste två åren.
Predators har lyckats bygga något slagkraftigt i vad som inte direkt är en traditionell hockeymarknad. Enorma pengar fick skakas fram när Shea Weber signade Philadelphias offer sheet – bara för att skicka iväg lagkaptenen några år senare. Nashville har besegrat utmaningar och har numera etablerat sig som contender.
Men den där slutliga framgången har man ännu inte nått.
9. Vancouver Canucks
Vancouver klev in i ligan 1970 och även om man har varit i Stanley Cup-final vid tre tillfällen har man ingen större historia att blicka tillbaka på. Bortsett från en period kring tvillingarna Sedins prime har Canucks sällan – aldrig? – haft en seriös contender-status och mestadels haft lite mellanmjölksvibbar över sig.
I och med St. Louis seger för några månader sedan är det nu bara Vancouver och Buffalo som ännu inte har vunnit Stanley Cup av lagen som klev in i ligan kring expansionsåren under 60- och 70-talet. Canucks har som sagt varit i final vid tre tillfällen – tre uppmärksammade sådana.
1982 blev man svepta när New York Islanders tog hem sin tredje raka titel. Inget annat lag har för övrigt vunnit tre raka titlar sedan dess. 1994 var det dags igen, men då fick man ge sig mot New York Rangers. Som bekant var det Rangers första titel på 54 år. 2011 fick Vancouver en ny chans, men då tog istället Boston sin första titel sedan 70-talet.
Nu kommer Vancouver från fyra raka år utan slutspel och Jim Benning har order – och förmodligen även en egen strävan – att ta laget till slutspel. En ung stomme ger hopp om framtiden, men komplementspelarna är till stor del smått skrattretande och någon omedelbar framgång står vi nog inte inför.
8. Florida Panthers
1996, under sin tredje säsong i ligan, var Florida i Stanley Cup-final. Sedan dess har man vunnit sex slutspelsmatcher på fyra framträdanden och aldrig tagit sig förbi förstarundan. Förlorarstämpeln har etsat sig fast djupt hos Panthers och ekonomin har varit usel i många år.
Florida behöver framgång och kanske ser vi nu ett sista desperat försök innan man riskerar att bli nästa lag att drabbas av relocation.
Dale Tallon lyckades locka över Joel Quenneville, som även om han tackade nej till större anbud givetvis får sig en rejäl hacka även i Panthers. I samband med free agency spenderades totalt $100 miljoner på Sergei Bobrovsky, Anton Strålman och Brett Connolly. Ytterligare knappt $5 miljoner spenderades på att köpa ut Scott Darling. Säsongen 17/18 gick Florida back med $21 miljoner…
Om man ser till desperation i relation till att uteblivna framgångar – sportsliga som ekonomiska – faktiskt kan tvinga bort laget skulle Florida mycket väl kunna hittas avsevärt mycket högre upp på den här listan, men får nu se sig bakom större organisationer.
Vill det sig illa kan sommarens shopping spree vara den första spiken i Floridas kista. Slutspel är ett måste, ur ett kort- såväl som långsiktigt perspektiv, och att faktiskt ta sig vidare från förstarundan vore ytterst välkommet. Förutsättningarna finns absolut där – Panthers har en mycket intressant roster och flera fina talanger på gång – men nu är det upp till bevis.
7. Buffalo Sabres
Buffalo klev in i ligan 1970 och har inte gjort mycket väsen av sig sedan dess. Tillsammans med Vancouver är man det enda laget från de tidiga expansionsåren som ännu inte har vunnit Stanley Cup och för tillfället befinner man sig i en avgrundsdjup svacka.
1975 förlorade Buffalo finalen mot Philadelphia och 1999 orkade man inte med Brett Hulls Dallas. The French Connection gav lite flärd till Sabres och man såg ut att ha något spännande på gång efter lockouten 2005, men de där cup-framgångarna uteblev.
Buffalo är en stor marknad och har helt klart förutsättningar för att vara slagkraftiga, men nu har man gått utan slutspel i åtta säsonger i rad och har gång på gång misslyckats i sina rebuild-försök.
I ett historiskt perspektiv är Sabres helt klart ett lag som trånar efter den ultimata framgången, men i en mer kortsiktig ambition vore bara ett slutspelsframträdande ett gigantiskt kliv i rätt riktning. Gudarna ska veta att det behövs efter många år av vanskötsel.
6. New York Islanders
Under början av 80-talet spelade New York Islanders hem fyra raka Stanley Cup-titlar. Med ikoner som Denis Potvin, Bryan Trottier och Mike Bossy gick man från expansionslag till en dynasti på bara några år.
Under cup-åren vann man 19 raka slutspelsserier – en högst anmärkningsvärd och historisk bedrift – och Islanders är det sista laget i någon av de stora amerikanska proffsligorna att vinna fyra raka titlar. Pratar vi historia är New York Islanders ett storlag som ska beundras. Pratar vi nutid är New York Islanders ett tragiskt exempel på ett före detta storlag som har förfallit.
Efter de makalösa åren har Islanders präglats av svajig ekonomi, ägar- och arenaproblem samt sviktande publiksiffror. Med det kom givetvis bedrövliga sportsliga resultat och mellan 1993 och 2016 vann Islanders inte en enda slutspelsserie.
Kanske har vi fått se början på något nytt under Barry Trotz styre. Man gjorde sin bästa grundserie – sett till antalet inspelade poäng – sedan cup-åren och svepte som bekant Pittsburgh i förstarundan. 2021 står Islanders nya arena klar och framtiden ser helt klart bättre ut än på många år, både organisatoriskt och sportsligt.
Nu måste Islanders visa att den gångna säsongen inte bara var en engångsföreteelse utan faktiskt det första steget mot nya framgångar.
5. New York Rangers
New York Rangers är ett av ligans mest klassiska lag. Men man är också en av ligans största förlorarorganisationer, oavsett om man pratar modern tid eller historiskt. Att som Original Six-lag bara ha fyra Stanley Cup-segrar är anmärkningsvärt svagt och gör Rangers till det sämsta Original Six-laget.
När man tog sin efterlängtade titel 1994 hade man väntat 54 år, men det var inget man kunde bygga vidare på. Några år efter titeln missade man slutspel och gick sju år utan ett slutspelsframträdande. Under Lundqvist-eran har man ofta varit i slutspel, men nådde aldrig hela vägen och har fått ge sig på en rebuild.
Rangers är ett av ligans mest välmående och rika lag. De har en attraktionskraft bland spelarna och lyckas ofta locka till sig stora free agents eller få till blockbusters. Bara i sommar ser vi exempel på det i form av Artemi Panarin och Jacob Trouba. Men de stora värvningarna har sällan resulterat i något fantastiskt och Madison Square Garden har varit något av en elefantkyrkogård.
Nu är Rangers som sagt i en rebuild, vilket rimligtvis innebär att man inte förväntar sig framgång omgående – och den insikten gör också att man faktiskt inte återfinns högre upp på listan. Med tanke på vilken status det här klassiska laget fortfarande har borde däremot desperationen efter framgång vara gigantisk.
4. Edmonton Oilers
NHL:s senaste dynasti har blivit ett sorgligt exempel på en grovt misskött organisation. Kanske kan Ken Holland åstadkomma mirakel på kort tid – hans inledning har trots allt varit mer lovande än föregående regim – men det finns inte mycket som tyder på att Edmonton blir, till att börja med, ett självklart slutspelslag.
Otaliga förstaval och ännu fler picks tidigt i förstarundan – inklusive en viss Connor McDavid – har inte resulterat i minsta lilla anmärkningsvärda effekt. Att man bara klarar av att misslyckas med tanke på Oilers draftförutsättningar de senaste tio åren är påfallande uselt.
Förfallet är alltså hårt med tanke på 80-talets extrema framgångar. Edmonton klev över från WHA till NHL till säsongen 79/80 och föll i Stanley Cup-finalen 1983, men vann sedan fem titlar på de sju efterföljande åren. Säsongen 05/06 var man hastigt och lustigt tillbaka i finalen, mycket tack vare Chris Pronger, men därefter gick man tio år utan slutspel.
Till att börja med behöver Edmonton bara hitta tillbaka till slutspelet med regelbundenhet. Med tanke på hur misskötta man har varit vore bara det en enorm framgång. Först därefter kan Edmonton börja blicka mot större uppgifter… för inte kan väl ens Oilers slösa bort en gudagåva som Connor McDavid hur länge som helst?
3. Philadelphia Flyers
Philadelphia skrev historia när man 1974 blev första expansionslag att vinna Stanley Cup. Av bara farten – och med Bernie Parent i trans – vann man även 1975. Sett till antalet totala segrar och poäng i grundserien är Flyers ligans mest framgångsrika lag om vi exkluderar Original Six-lagen och enbart Montreal och Vegas har en högre segerprocent.
Bortsett från en skakig period under 90-talets början och de senaste åren har Flyers i princip alltid varit ett slutspelslag – men man har inte vunnit sedan 1975. Sex gånger om har man varit tillbaka i Stanley Cup-finalen sedan dess och sex gånger har man förlorat. Visserligen föll man mot motståndare som var mitt uppe i en extrem framgångsera, men förlorarstämpeln har likväl etsat sig fast.
Flyers är kanske det mest klassiska expansionslaget och har historiskt varit en kraft att räkna med. Under den pågående eran har man däremot mestadels varit utskrattade och har gjort bort sig med usla värvningar och lika konstiga anställningar. Quick fixes har visat sig vara kostsamma snarare än gynnsamma och även om framtiden nu ser ljusare ut vilar det fortfarande orosmoln över Philadelphia.
Efter 43 säsonger utan en Stanley Cup-titel och sju år sedan man senast vann en slutspelsrunda finns det både kort- och långsiktig desperation efter olika varianter av framgång.
2. Montreal Canadiens
Tidernas överlägset mest framgångsrika och mytomspunna lag har inte vunnit Stanley Cup sedan 1993. Visst ska man kanske inte övervärdera betydelsen av att ha vunnit en uppsjö av titlar när ligan bestod av sex lag, men det är svårt att snacka bort 24 titlar – nästan dubbelt så många som tvåan Toronto.
Tre gånger om har Canadiens byggt dynastier och man är det enda laget som har vunnit cupen fem år i rad. Att lista alla Montreals bedrifter tar för stor plats så för enkelhetens skull konstaterar vi att de senaste 25 åren inte är det minsta jämförbara med de första 75 åren.
Efter segern 1993 har Montreal som bäst varit i Conference-final två gånger om och i det stora hela har Canadiens inte haft mycket att hämta under modern tid. Med tanke på organisationens och fansens höga svansföring vill det nog till att framgångarna börjar trilla in även i modern tid.
1. Toronto Maple Leafs
Visst kan man peka på Montreals anmärkningsvärda historia och bröla om desperation i relation till den – men Canadiens är ändå inte i närheten av desperationen som omgärdar Toronto. Maple Leafs är givetvis självskrivna på förstaplatsen här.
Man spelade hem flera titlar under 40- och 60-talet och är med 13 Stanley Cup-segrar ligans näst mest framgångsrika lag. Trots Torontos historiska anseende och all hype är däremot historian begränsad. Kanske gör man omedvetna och orättvisa jämförelser med Montreal, men det känns onekligen som att någonting diffust saknas i Torontos historia.
Kanske har det att göra med att man inte har varit relevanta sedan 60-talet?
Torontos senaste Stanley Cup-titel och finalframträdande kom 1967 – lagets 51 säsonger långa Stanley Cup drought är föga förvånande den längsta i ligan. Mellan 2006 och 2016 missade man slutspel vid tio av elva tillfällen och under de tre senaste åren – med något av en gyllene generation på plats – har man fått respass redan i förstarundan.
Ett av ligans mer klassiska lag har alltså inte varit relevanta på 50 år. Desperationen efter framgång är uppenbar.
