Personligen är jag kluven till spel under pandemin men nu är det så och då får även vi fans göra det bästa av situationen. Tyvärr blev det ingen ”Battle of Alberta” men väl en ”Battle of Atlanta”. Calgary Flames mot Winnipeg Jets. Lagen hann bara mötas en gång under grundserien, övertid 2-1 till Jets i en utomhusmatch. De låg precis intill varandra poängmässigt så det är rimligt att tro att detta blir en jämn uppgörelse.
Efter förra säsongens grundseriesuccé och extrema slutspelsfiasko kan man kanske säga att Calgary Flames stod vid ett vägskäl. Det var dags att leverera något på riktigt. Fast denna säsongs Flames började illa. Spelet hackade, coach Bill Peters avslöjades som våldsam och rasistisk till sitt språk vilket ledde till att han självmant avgick.
Flames fick dessutom bära hundhuvudet, trots att Peters incidenter inträffat i andra klubbar, det blev liksom Flames fel att Peters betett sig väldigt illa tidigare i karriären.
Om inte detta var nog så kollapsade TJ Brodie på träning. Lagets stjärnspelare hade det rent generellt tufft. Johnny Gaudreau ryktades bort då det förutsattes att hans dåliga spel berodde på att han inte trivdes. Mark Giordano vann Norris Trophy och har sedan dess sett väldigt gammal ut. Sean Monahan ville bli en mer komplett spelare vilket resulterade i skralt med poäng och allt svagare spel.
Mikael Backlund blev satt på vingen och uträttade noll. En av de få som presterade var Matthew Tkachuk men hans ”bråk” med Zack Kassian och Edmonton Oilers blev för mycket och det positiva blev negativt. Minst sagt en turbulent säsong.
Relativt oerfarne Geoff Ward som ersatte Bill Peters fick dock alltmer ordning på laget allt eftersom säsongen gick. När säsongen avbröts var Flames i ganska bra form, spelare som Backlund hade vaknat rejält samtidigt som Tkachuk, Elias Lindholm, Andrew Mangiapane och en tillfrisknad Brodie drog tunga lass.
Trots det skulle undertecknad nog påstå att detta uppehåll var bra för laget. Spelarna var i behov av såväl mental som fysisk vila, ladda om och starta upp. Nu kommer det rakt in i ett vinna eller försvinna-läge och det återstår att se om spelarna är så drivna av revanschlust som de påstår.
Värt att notera är att Travis Hamonic tackat nej till vidare spel.
Även Winnipeg har haft lite turbulens kring viktiga spelare, i synnerhet i försvaret. Men där rör det sig snarare om spelare som har försvunnit utan att ersättas. Jacob Trouba var inte så värst sugen på att stanna i Winnipeg och skickades till Manhattan. I utbyte fick man bland annat Neal Pionk, men även om 24-åringen har stått för en förvånansvärt fin poängskörd räcker inte det när även Tyler Myers och Dustin Byfuglien försvann.
Nog för att det var klokt att inte signa upp Myers på ett långt och dyrt kontrakt, men han är en kompetent försvarare som behövde ersättas. Än värre blev det när Byfuglien inte ens inledde säsongen i Jets. Där blev relationen i slutändan så pass infekterad att kontraktet bröts och Big Buff har inte spelat alls den här säsongen.
Det var rimligtvis inget som Jets räknade med och innan man faktiskt visste vad som skulle hända med hans kontrakt var det också svårt att ta in någon ersättare. Det är svårt att klandra Jets i det fallet, men det bidrog givetvis till den extremt försvagade försvarsbesättningen.
Med tanke på att forwardsbesättningen och målvaktspositionen håller god klass har försvaret visat sig vara problematiskt. Trots storspel av Connor Hellebuyck – han nominerades till Vezina Trophy – går Jets in i slutspelet som ligans 20:e bästa lag.
Nu betyder kanske inte tabellplaceringar och form någonting längre, men man är ändå skeptisk till om Jets försvar kan ta laget långt. Man är oerhört beroende av Hellebuyck och storspelar inte han direkt kan man få det tufft mot ett aningen mer balanserat Calgary.
---
Nyckelspelare:
Calgary:
Matchvinnaren: Matthew Tkachuk
Chucky tog över som lagets ledare under säsongen och det är svårt att säga att han inte är lagets viktigaste spelare offensivt i nuläget. Slutspel är något som borde passa retstickan. Förra säsongens fiasko ska sopas undan och Tkachuk ska leda offensiven och det är inte orimligt att tro att han är lite mer förberedd på vad slutspel innebär nu.
Försvarsgeneralen: Mark Giordano
En evigt ung Gio vann Norris Trophy bara för att plötsligt se väldigt gammal och trött ut. Förhoppningen är att denna oönskade vila kom lägligt för lagets kapten och härförare. Giordano är vanligtvis lika bra offensivt som defensivt och förhoppningen är att han nära nog når förra säsongens nivåer.
Målvakten: Cam Talbot/David Rittich
Flames har ingen etta. Rittich bar laget på sina axlar första halvan men som vi sett tidigare orkar han inte tätt matchande under en lång period. Talbot å sin sida bar laget när säsongen avbröts. Vilan har nog gjort Rittich gott och den relativt oerfarne tjecken har tidigare visat sig vara ganska lättstartad och väldigt bra när han är utvilad medan Talbot lite mer är en målvakt som behöver matchas i form.
Doldisen: Andrew Mangiapane
Mangy är förvisso inte så långt ner i kedjorna men är likväl att betrakta som en doldis. Ett sjätterundsval som ansågs för liten för NHL men nu river stora hål i motståndarnas försvar. Evigt i rörelse, evigt jagande, evigt farlig. Manigapane med Backlund och Tkachuk är Flames bästa kedja utan tvivel.
Winnipeg:
Matchvinnaren: Mark Scheifele
Det finns gott om potentiella offensiva matchvinnare i Winnipeg. Kyle Connor tog hem Jets interna skytteliga, Patrik Laine har 40 mål i sig och Blake Wheeler kan göra det mesta. Men man vill ändå lyfta fram förstacentern Mark Scheifele som nyckelspelaren i offensiven. Som många andra centrar knyter han ihop helheten och har tidigare visat att han kan leverera fina siffror i slutspelet.
Försvarsgeneralen: Josh Morrissey
På kort tid tappade Winnipeg tre stora namn – Byfuglien, Trouba och Myers – utan att kunna ersätta dem och det försvagar givetvis vilket försvar som helst. Kvar finns i alla fall Josh Morrissey. 25-åringen är den forne stortalangen som fortfarande inte har tagit det där sista klivet upp till ligans toppskikt. Nu är det upp till Morrissey och Neal Pionk att steppa upp om Winnipeg ska gå långt.
Målvakten: Connor Hellebuyck
Målvakter är av uppenbara anledningar ofta den viktigaste spelaren, men Connor Hellebuyck är mer än bara ett betydelsefullt inslag. Med tanke på försvaret framför sig måste amerikanen storspela om Jets ska bli ett hot. Men trots att han faktiskt gjorde det under grundserien var inte Winnipeg bättre än ligans 20:e bästa lag.
Doldisen: Andrew Copp
Andrew Copp, ofta tillsammans med radarpartnern Adam Lowry, är ett viktigt inslag i Winnipegs bottom-6. Skadeläget gjorde visserligen att han fick kliva in i en mer offensiv omgivning under delar av säsongen, men han gör sig bäst i en mer checkande roll en bit ner i Jets depth chart.
---
Tre nycklar till seger:
Calgary:
Målvakterna
Det saknas tid. Det gäller att vara på tårna direkt. Målvakterna har kanske aldrig varit så viktiga som nu. Den som kan spika igen från dag ett kommer kanske kunna bära sitt lag långt i slutspelet.
Offensiven
Tkachuks kedja spelar förstafiolen nu. Förhoppningsvis ger det Gaudreau, Monahan och Lindholm välbehövligt andrum att prestera. Gaudreau är tyvärr känd för att inte prestera när det gäller men så är gärna alla ögon på just honom, något som nog är annorlunda nu.
Special teams
En het målvakt är viktigt men det lag som får igång numerärt över och underläge först har ett ännu bättre läge att gå långt. Med en kort startsträcka blir dessa situationer ännu viktigare än vanligt.
Winnipeg:
Connor Hellebuyck
Det tål att upprepas: utan en Connor Hellebuyck i storform blir det inget långt slutspel – förmodligen tar äventyren i så fall slut redan mot Calgary.
Vem fyller hålet bakom Scheifele?
Paul Stastny kom och gick. Kevin Hayes likaså. Den här säsongen testade Winnipeg att ta in Cody Eakins vid trade deadline. Han placerades in mellan Patrik Laine och Nikolaj Ehlers och hann med fem poäng på åtta matcher. Men är han verkligen den andracentern man kan förlita sig på? Med ett utgående kontrakt och en osäker free agency efter säsongen blir slutspelsavtrycken viktiga.
Orkar försvaret stå emot Flames?
Det finns en hel del offensiva krafter i Calgary och den stora svagheten i Winnipeg är som sagt försvaret. Klarar verkligen Jets namnsvaga försvar av våg efter våg av Tkachuk, Monahan, Gaudreau och Lindholm över en hel matchserie?
---
Preliminära laguppställningar:
Calgary:
Tkachuk – Backlund – Mangiapane
Gaudreau – Monahan – Lindholm
Lucic – Bennett – Dube
Rieder – Ryan – Jankowski
(Phillips, Gawdin, Czarnik, Rinaldo)
Giordano – Brodie
Hanifin – Andersson
Forbort – Gustafsson
(Kylington – Stone
Valimaki)
Rittich/ Talbot (Gillies)
Winnipeg:
Connor – Scheifele – Wheeler
Ehlers – Eakin – Laine
Copp – Lowry – Roslovic
Perreault – Shore – Appleton
Morrissey – DeMelo
Kulikov – Pionk
Sbisa – Niku
Beaulieu – Poolman
Hellebuyck (Brossoit)
---
Så går det:
Stefan Persson:
Flames känns mer lättstartade och revanschsugna så tippar 3-1 till Flames.
Niclas Viberg:
Det finns lite för många potentiellt avgörande osäkra kort i Winnipeg – främst andracentern och försvaret – för att man ska känna sig helt trygga med Jets. Skillnaderna mellan lagen är visserligen hårfina, men jag tror att Flames är lite mer balanserade och tar hem matchserien efter fem matcher.
---
Spelschema:
1/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
3/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
4/8 Winnipeg Jets-Calgary Flames
6/8 Winnipeg Jets-Calgary Flames
8/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
---
Tillbakablicken: Jets vann på övertid i utomhusmatchen
Efter förra säsongens grundseriesuccé och extrema slutspelsfiasko kan man kanske säga att Calgary Flames stod vid ett vägskäl. Det var dags att leverera något på riktigt. Fast denna säsongs Flames började illa. Spelet hackade, coach Bill Peters avslöjades som våldsam och rasistisk till sitt språk vilket ledde till att han självmant avgick.
Flames fick dessutom bära hundhuvudet, trots att Peters incidenter inträffat i andra klubbar, det blev liksom Flames fel att Peters betett sig väldigt illa tidigare i karriären.
Om inte detta var nog så kollapsade TJ Brodie på träning. Lagets stjärnspelare hade det rent generellt tufft. Johnny Gaudreau ryktades bort då det förutsattes att hans dåliga spel berodde på att han inte trivdes. Mark Giordano vann Norris Trophy och har sedan dess sett väldigt gammal ut. Sean Monahan ville bli en mer komplett spelare vilket resulterade i skralt med poäng och allt svagare spel.
Mikael Backlund blev satt på vingen och uträttade noll. En av de få som presterade var Matthew Tkachuk men hans ”bråk” med Zack Kassian och Edmonton Oilers blev för mycket och det positiva blev negativt. Minst sagt en turbulent säsong.
Relativt oerfarne Geoff Ward som ersatte Bill Peters fick dock alltmer ordning på laget allt eftersom säsongen gick. När säsongen avbröts var Flames i ganska bra form, spelare som Backlund hade vaknat rejält samtidigt som Tkachuk, Elias Lindholm, Andrew Mangiapane och en tillfrisknad Brodie drog tunga lass.
Trots det skulle undertecknad nog påstå att detta uppehåll var bra för laget. Spelarna var i behov av såväl mental som fysisk vila, ladda om och starta upp. Nu kommer det rakt in i ett vinna eller försvinna-läge och det återstår att se om spelarna är så drivna av revanschlust som de påstår.
Värt att notera är att Travis Hamonic tackat nej till vidare spel.
Även Winnipeg har haft lite turbulens kring viktiga spelare, i synnerhet i försvaret. Men där rör det sig snarare om spelare som har försvunnit utan att ersättas. Jacob Trouba var inte så värst sugen på att stanna i Winnipeg och skickades till Manhattan. I utbyte fick man bland annat Neal Pionk, men även om 24-åringen har stått för en förvånansvärt fin poängskörd räcker inte det när även Tyler Myers och Dustin Byfuglien försvann.
Nog för att det var klokt att inte signa upp Myers på ett långt och dyrt kontrakt, men han är en kompetent försvarare som behövde ersättas. Än värre blev det när Byfuglien inte ens inledde säsongen i Jets. Där blev relationen i slutändan så pass infekterad att kontraktet bröts och Big Buff har inte spelat alls den här säsongen.
Det var rimligtvis inget som Jets räknade med och innan man faktiskt visste vad som skulle hända med hans kontrakt var det också svårt att ta in någon ersättare. Det är svårt att klandra Jets i det fallet, men det bidrog givetvis till den extremt försvagade försvarsbesättningen.
Med tanke på att forwardsbesättningen och målvaktspositionen håller god klass har försvaret visat sig vara problematiskt. Trots storspel av Connor Hellebuyck – han nominerades till Vezina Trophy – går Jets in i slutspelet som ligans 20:e bästa lag.
Nu betyder kanske inte tabellplaceringar och form någonting längre, men man är ändå skeptisk till om Jets försvar kan ta laget långt. Man är oerhört beroende av Hellebuyck och storspelar inte han direkt kan man få det tufft mot ett aningen mer balanserat Calgary.
---
Nyckelspelare:
Calgary:
Matchvinnaren: Matthew Tkachuk
Chucky tog över som lagets ledare under säsongen och det är svårt att säga att han inte är lagets viktigaste spelare offensivt i nuläget. Slutspel är något som borde passa retstickan. Förra säsongens fiasko ska sopas undan och Tkachuk ska leda offensiven och det är inte orimligt att tro att han är lite mer förberedd på vad slutspel innebär nu.
Försvarsgeneralen: Mark Giordano
En evigt ung Gio vann Norris Trophy bara för att plötsligt se väldigt gammal och trött ut. Förhoppningen är att denna oönskade vila kom lägligt för lagets kapten och härförare. Giordano är vanligtvis lika bra offensivt som defensivt och förhoppningen är att han nära nog når förra säsongens nivåer.
Målvakten: Cam Talbot/David Rittich
Flames har ingen etta. Rittich bar laget på sina axlar första halvan men som vi sett tidigare orkar han inte tätt matchande under en lång period. Talbot å sin sida bar laget när säsongen avbröts. Vilan har nog gjort Rittich gott och den relativt oerfarne tjecken har tidigare visat sig vara ganska lättstartad och väldigt bra när han är utvilad medan Talbot lite mer är en målvakt som behöver matchas i form.
Doldisen: Andrew Mangiapane
Mangy är förvisso inte så långt ner i kedjorna men är likväl att betrakta som en doldis. Ett sjätterundsval som ansågs för liten för NHL men nu river stora hål i motståndarnas försvar. Evigt i rörelse, evigt jagande, evigt farlig. Manigapane med Backlund och Tkachuk är Flames bästa kedja utan tvivel.
Winnipeg:
Matchvinnaren: Mark Scheifele
Det finns gott om potentiella offensiva matchvinnare i Winnipeg. Kyle Connor tog hem Jets interna skytteliga, Patrik Laine har 40 mål i sig och Blake Wheeler kan göra det mesta. Men man vill ändå lyfta fram förstacentern Mark Scheifele som nyckelspelaren i offensiven. Som många andra centrar knyter han ihop helheten och har tidigare visat att han kan leverera fina siffror i slutspelet.
Försvarsgeneralen: Josh Morrissey
På kort tid tappade Winnipeg tre stora namn – Byfuglien, Trouba och Myers – utan att kunna ersätta dem och det försvagar givetvis vilket försvar som helst. Kvar finns i alla fall Josh Morrissey. 25-åringen är den forne stortalangen som fortfarande inte har tagit det där sista klivet upp till ligans toppskikt. Nu är det upp till Morrissey och Neal Pionk att steppa upp om Winnipeg ska gå långt.
Målvakten: Connor Hellebuyck
Målvakter är av uppenbara anledningar ofta den viktigaste spelaren, men Connor Hellebuyck är mer än bara ett betydelsefullt inslag. Med tanke på försvaret framför sig måste amerikanen storspela om Jets ska bli ett hot. Men trots att han faktiskt gjorde det under grundserien var inte Winnipeg bättre än ligans 20:e bästa lag.
Doldisen: Andrew Copp
Andrew Copp, ofta tillsammans med radarpartnern Adam Lowry, är ett viktigt inslag i Winnipegs bottom-6. Skadeläget gjorde visserligen att han fick kliva in i en mer offensiv omgivning under delar av säsongen, men han gör sig bäst i en mer checkande roll en bit ner i Jets depth chart.
---
Tre nycklar till seger:
Calgary:
Målvakterna
Det saknas tid. Det gäller att vara på tårna direkt. Målvakterna har kanske aldrig varit så viktiga som nu. Den som kan spika igen från dag ett kommer kanske kunna bära sitt lag långt i slutspelet.
Offensiven
Tkachuks kedja spelar förstafiolen nu. Förhoppningsvis ger det Gaudreau, Monahan och Lindholm välbehövligt andrum att prestera. Gaudreau är tyvärr känd för att inte prestera när det gäller men så är gärna alla ögon på just honom, något som nog är annorlunda nu.
Special teams
En het målvakt är viktigt men det lag som får igång numerärt över och underläge först har ett ännu bättre läge att gå långt. Med en kort startsträcka blir dessa situationer ännu viktigare än vanligt.
Winnipeg:
Connor Hellebuyck
Det tål att upprepas: utan en Connor Hellebuyck i storform blir det inget långt slutspel – förmodligen tar äventyren i så fall slut redan mot Calgary.
Vem fyller hålet bakom Scheifele?
Paul Stastny kom och gick. Kevin Hayes likaså. Den här säsongen testade Winnipeg att ta in Cody Eakins vid trade deadline. Han placerades in mellan Patrik Laine och Nikolaj Ehlers och hann med fem poäng på åtta matcher. Men är han verkligen den andracentern man kan förlita sig på? Med ett utgående kontrakt och en osäker free agency efter säsongen blir slutspelsavtrycken viktiga.
Orkar försvaret stå emot Flames?
Det finns en hel del offensiva krafter i Calgary och den stora svagheten i Winnipeg är som sagt försvaret. Klarar verkligen Jets namnsvaga försvar av våg efter våg av Tkachuk, Monahan, Gaudreau och Lindholm över en hel matchserie?
---
Preliminära laguppställningar:
Calgary:
Tkachuk – Backlund – Mangiapane
Gaudreau – Monahan – Lindholm
Lucic – Bennett – Dube
Rieder – Ryan – Jankowski
(Phillips, Gawdin, Czarnik, Rinaldo)
Giordano – Brodie
Hanifin – Andersson
Forbort – Gustafsson
(Kylington – Stone
Valimaki)
Rittich/ Talbot (Gillies)
Winnipeg:
Connor – Scheifele – Wheeler
Ehlers – Eakin – Laine
Copp – Lowry – Roslovic
Perreault – Shore – Appleton
Morrissey – DeMelo
Kulikov – Pionk
Sbisa – Niku
Beaulieu – Poolman
Hellebuyck (Brossoit)
---
Så går det:
Stefan Persson:
Flames känns mer lättstartade och revanschsugna så tippar 3-1 till Flames.
Niclas Viberg:
Det finns lite för många potentiellt avgörande osäkra kort i Winnipeg – främst andracentern och försvaret – för att man ska känna sig helt trygga med Jets. Skillnaderna mellan lagen är visserligen hårfina, men jag tror att Flames är lite mer balanserade och tar hem matchserien efter fem matcher.
---
Spelschema:
1/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
3/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
4/8 Winnipeg Jets-Calgary Flames
6/8 Winnipeg Jets-Calgary Flames
8/8 Calgary Flames-Winnipeg Jets
---
Tillbakablicken: Jets vann på övertid i utomhusmatchen
