Lagen möttes tre gånger under den gångna grundserien, och resultatet var så jämnt det bara går; de vann varsin match i ordinarie tid, och den sista matchen vann Wild efter straffar. Båda lagen gjorde nio mål på dessa tre matcher. I den totala tabellen skiljer en poäng dem; Vancouver tog 78 poäng på 69 matcher och Minnesota 77 på lika många.
Det som skiljer lagen åt är spets och bredd; Canucks har med sin unga kärna en spets som väldigt få lag i ligan kan matcha, men de saknar i bredd. Wild å andra sidan saknar spetsen men har desto mer bredd. Detta är speciellt tydligt på backsidan; Canucks Quinn Hughes är den klart bästa backen i båda lagen, efter det kan man argumentera för att Wilds Ryan Suter, Matt Dumba, Jared Spurgeon och Jonas Brodin (i någon ordning) alla är bättre än näste Canucksback.
Det har – även om vi bortser från alla problem som följer med Coronaviruset – varit en omtumlande säsong för Minnesota. Efter en lika episk som misslyckad sejour som general manager fick Paul Fenton sparken relativt sent under sommaren. Bill Guerin, med fem säsonger som assisterande GM i Pittsburgh, tog över.
Jobbet kom sannerligen med sina utmaningar – och till en början bestod många av dem med att släcka bränder som Fenton hade anlagt. Stämningen på kontoret ska ha varit kaosartad och organisationens relation med Jason Zucker var så pass skadad att en trade kändes oundviklig.
I februari lämnade han också. Flyttlasset gick till Pittsburgh och motsatt väg kom Alex Galchenyuk, talangen Calen Addison och en conditional 1st rounder.
Även relationen med Bruce Boudreau såg ut att vara högst problematisk. Fenton ska ha velat göra sig av med honom men fått nej av ägaren Craig Leipold. Men även här kändes det bara som en tidsfråga innan Guerin skulle göra förändringar – något förvånande skedde det däremot redan i februari.
Dean Evason fick ta över på interim-basis – och under honom gick Wild starkt. Under den månad som Evason hann ratta skeppet spelade man ihop 16 poäng på tolv matcher och var ligans elfte bästa lag under den perioden. Wild hade visserligen gått fint redan innan coachbytet – vilket gjorde att det kom så pass överraskande – och hade en bra fart uppe när ligans tvingades pausa.
Efter sex raka säsonger med slutspelshockey missade man slutspelet säsongen 18/19 och såg inte ut att vara ett slutspelslag under de första månaderna av 19/20. När formen väl infann sig under våren lyckades man göra en fin push mot slutspel och även om man låg några poäng efter vid uppehållet får man nu ta sig an Vancouver.
Känslan kring Vancouvers säsong var genomgående positiv. Efter fem missade slutspel var laget äntligen redo att utmana om en slutspelsplats, och som man gjorde det! JT Miller som under sommaren plockades in från Tampa gjorde succé direkt och vann den interna poängligan samtidigt som han tog på sig en stor ledarroll i klubben. Elias Pettersson var en av ligans bästa centrar och utvecklades i sitt defensiva spel. Quinn Hughes tog ligan med storm och var blev, precis som Pettersson och Brock Boeser under sina rookiesäsonger, uttagen till all starmatchen och nominerad till Calder trophy som ligans bästa rookie.
På trejdfronten har det varit ovanligt lugnt, kanske eftersom truppen till slut verkar ha satt sig. Det enda av intresse som hänt är Tyler Toffoli plockades in från Kings vid deadline. Han acklimatiserade sig direkt till sin nya klubb och gjorde tio poäng på tio matcher.
Allt var dock inte positivt i Canucks; Brock Boeser missade återigen matcher, och verkar ha fastnat lite i utvecklingen, Loui Eriksson var precis så dålig som man kunde förvänta sig och Jim Benning är fortfarande general manager.
Att få spela play in kommer vara positivt för Canucks unga kärna, det här kommer vara första gången de får känna på hetluften i ett slutspel. Att de får en så pass lätt motståndare som Minnesota - istället för exempelvis Vegas eller Colorado som man tvingats spela mot i vanliga fall – känns positivt ur en utvecklingssynvinkel.
---
Nyckelspelare:
Vancouver
Matchvinnaren: JT Miller
Det givna valet här är Elias Pettersson, men att Pettersson kommer vara fantastisk är det inget snack om. Miller däremot känns inte lika given. Han har hittills haft en nästintill otrolig säsong; när den pausades låg han på 17:e plats i hela ligans poängliga och hade gjort 15 poäng på tio matcher! Jonathan Tanner Miller har hittills överträffat alla förväntningar och som Canuckssupporter hoppas man verkligen att han fortsätter med det!
Försvarsgeneralen: Quinn Hughes
Att Quinn hade en helt otrolig säsong kan omöjligen undgått någon. För någon månad sen försökte The Athletic hitta jämförbara spelare för Canucks två senaste årskullar rookies (Elias hamnade någonstans mellan Steven Stamkos och Paul Stastny) men när det kom till Hughes fanns det ingen att jämföra med. Så unik är Quintin Hughes, och han kommer (förhoppningsvis) bara bli bättre! Själv säger han sig ha ägnat uppehållet åt att bygga muskler, vilket kommer behövas när intensiteten ökar i slutspelet.
Målvakten: Jacob Markström
Markström vann nyligen Cyclone Taylor Trophy som lagets MVP för andra säsongen i rad. Han har i min mening varit en av ligans fem bästa målvakter de senaste två säsongerna, att han varit så här bra trots alla hemskheter han varit med om i privatlivet är anmärkningsvärt. Det är på den här positionen som Canucks kommer ha det största övertaget gentemot Wild, och jag är övertygad om att Markström kommer vara minst lika bra som tidigare.
Doldisen: Jake Virtanen
Shotgun Jake var på väg mot sin första 20-målssäsong samtidigt som han utvecklat sitt defensiva spel. Han har under campen inte fått något större förtroende av Travis Green (han har i flera fall förlorat sin plats till Zack MacEwen) men jag tror att han kommer ha en plats i laget när det blir allvar. Och jag tror verkligen att han kommer kunna bidra med en dimension som Canucks annars saknar; Jake är både snabb och fysisk ( https://www.youtube.com/watch?v=NHvUwmVxG6A ) och jag tror att slutspelshockey kan komma att passa honom som handen i hockeyhandsken. Gör han något mål och tacklas mycket kommer hela Vancouver vara nöjda.
Minnesota
Matchvinnaren: Kevin Fiala
Paul Fenton gjorde inte mycket rätt under sin tid som general manager i Minnesota, men Mikael Granlund/Kevin Fiala-traden har fallit väl ut för Wild. Medan Granlund inte riktigt har lyft i Nashville går Fiala desto bättre, i alla fall den här säsongen. Inledningen var visserligen lite problemfylld – han missade några matcher på grund av skada – men i november kom han igång och prickade framför allt in en formtopp under den sista månaden innan uppehållet.
Från den 4 februari – när Fiala blev tvåmålsskytt mot Chicago – och fram till uppehållet var det enbart Mika Zibanejad och Leon Draisaitl som gjorde fler poäng än Fiala. 18 matcher bjöd på 14 mål och 26 poäng då. Totalt blev det 54 poäng på 64 matcher och kanske var det ett efterlängtat och definitivt genombrott vi såg i våras?
Försvarsgeneralen: Ryan Suter
Över de tio senaste säsongerna har ingen spelare i ligan spelat fler minuter än Ryan Suter, oavsett om vi räknar istid per match eller totala antalet minuter. Suter tuggar en ofantlig mängd minuter utan att det ser ut att påverka honom, vilket är en skön egenskap i alla ledargestalter. Räkna med att Suter och Jared Spurgeon får ett stort ansvar mot Vancouvers förstakedja.
Målvakten: Alex Stalock
Devan Dubnyks plats som ohotad etta i Minnesota förefaller vara över. Dels har han blivit äldre och vi har fått se en naturlig nedgång. Dels har hans fru varit allvarligt sjuk och Dubnyk missade ett antal matcher under säsongen. Istället verkar det bli Alex Stalock som inleder i kassen mot Vancouver.
Stalock gick 11-4-1 från mitten av januari in i uppehållet – enbart Andrei Vasilevskiy vann fler matcher under den perioden – och har fått goda omdömen under training camp. Det sägs till och med att Kaapo Kähkönen – med fem NHL-matchers erfarenhet, men som har gjort finfina avtryck i AHL – skulle kunna gå före Dubnyk som starter.
Doldisen: Luke Kunin
Minnesota har fortfarande stora förhoppningar på Luke Kunin och vid 22 års ålder kommer han nu från sin första hela NHL-säsong. Tidigare har han delat sin tid mellan NHL och AHL, men nu kom också genombrottet. 15 mål och 31 poäng på 63 matcher är dugliga siffror och Kunin är ett intressant inslag bakom de största namnen i Wild.
---
Tre nycklar till seger:
Vancouver
Bos och Brocks kedja
I och med att Tyler Toffoli i samband trade deadline med togs in från Kings och direkt visade bra kemi med Elias och Miller kunde Brock Boeser flyttas ner till andrakedjan med Bo Horvat och Tanner Pearson. De visade väl ingen superkemi direkt, och att de får spela ihop är absolut inte hugget i sten, men det verkar som att de kommer göra det till en början. Jag tror att det är väldigt viktigt att denna kedja kommer igång direkt. Bo och Brock för viktiga för att Canucks ska klara sig utan produktion under någon längre tid.
Skadefria backar
Canucks har på papperet en relativt okej backbesättning; Hughes är en av ligans bättre backar och Edler, Tanev och Myers är (för tillfället) pålitliga i topp 4-roller. Skulle (eller ska man säga “när”?) någon av dem bli skadad ser det inte lika ljust ut. Stecher kan (men bör inte) spela topp 4, och efter honom är det ett svart hål, speciellt nu när Jordie Benn inte ens åker med till Edmonton. Förhoppningsvis har avbrottet gjort att Canucks annars så skadedrabbade veteraner kan hålla sig hela hela slutspelet.
Special teams
Det är vanskligt att förlita sig på special teams i slutspel, men jag hoppas i alla fall att Canucks powerplay kan blir avgörande. Vancouver hade ligans fjärde högsta pp-procent, samtidigt som Wild pk-procent var sjunde sämst. Om det vill sig väl kan Canucks PP med Elias, Brock och Quinn i spetsen äta upp Wild.
Minnesota
Håller Stalock?
Alex Stalock har skapat sig en karriär som en duglig backup – först i San José och sedermera i Minnesota – men är han verkligen målvakten man vill rida in i ett slutspel på? I takt med att Devan Dubnyk har blivit äldre har han dippat av lite, vilket också gör att hans status i Wild inte längre är ohotad. När Stalock gick på en formtopp i februari och mars var det helt enkelt honom man lutade sig mot i jakten på slutspel.
Felmarginalerna är ytterst små i en så här kort matchserie och Minnesota har sannolikt inte råd att Stalock stapplar till.
Undvik utvisningarna
Som nämnt här ovan är Vancouvers powerplay en stor tillgång samtidigt som Minnesotas penalty kill tillhör ligans bottenskikt. Wild bättre visserligen på statistiken rejält under formtoppen i våras och det vill till att PK-formen har konserverats samt att man inte bjuder Elias Pettersson, JT Miller och Quinn Hughes på allt för många möjligheter.
Är försvaret för framtungt?
Ryan Suter, Jared Spurgeon, Matt Dumba och Jonas Brodin är fyra finfina namn, men det ser desto mer suspekt ut bakom Minnesotas topp-4. Dean Evason måste få till matchningen och minimera tredjeparets minuter mot Vancouvers toppspelare. Annars kan det sluta illa.
---
Preliminära laguppställningar:
Vancouver
Miller – Pettersson – Toffoli
Pearson – Horvat – Boeser
Roussel – Gaudette – Ferland
Eriksson – Sutter – Virtanen
Beagle
Edler – Myers
Hughes – Tanev
Fantenberg – Stecher
Juolevi
Markström (Demko)
Minnesota
Greenway – Staal – Fiala
Parise – Eriksson-Ek – Kunin
Foligno – Galchenyuk – Zuccarello
Donato – Koivu – Hartman
Rask
Suter – Spurgeon
Brodin – Dumba
Soucy – Hunt
Bartkowski
Stalock (Dubnyk)
---
Så går det:
Viking Emanuel Nilsson:
Att tippa Canucks 3-2 innebär egentligen att man säger att det kan gå precis hur som helst, men det kommer jag göra. Jag är ganska säker på att Canucks vinner och skulle tippa 4-2 i en bäst av sju-serie, men tror att Wild kniper två matcher. De är dock helt chanslösa i avgörande match 5. Alex Edler gör seriens första mål och Boeser gör fem mål.
Wild vinner sedan draftlotteriet och Canuckssupporters kommer för evigt drömma om vad duon Lafreniere-Pettersson hade kunnat uträtta.
Niclas Viberg:
Det är inte jättemycket som skiljer lagen åt, vare sig om vi tittar på tabellen eller den allmänna statistiken. Vancouver har ett övertag i special teams, men under en så här pass kort matchserie kan det också bli obetydligt. Kanske har Vancouver en lite tryggare målvakt – i alla fall på förhand – och det kan nog fälla avgörandet. Wild får ge sig efter fyra eller fem matcher.
---
Spelschema:
2/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
4/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
6/8 Vancouver Canucks-Minnesota Wild
7/8 Vancouver Canucks-Minnesota Wild
9/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
---
Tillbakablicken: Minnesota vinner efter straffdrama
Det som skiljer lagen åt är spets och bredd; Canucks har med sin unga kärna en spets som väldigt få lag i ligan kan matcha, men de saknar i bredd. Wild å andra sidan saknar spetsen men har desto mer bredd. Detta är speciellt tydligt på backsidan; Canucks Quinn Hughes är den klart bästa backen i båda lagen, efter det kan man argumentera för att Wilds Ryan Suter, Matt Dumba, Jared Spurgeon och Jonas Brodin (i någon ordning) alla är bättre än näste Canucksback.
Det har – även om vi bortser från alla problem som följer med Coronaviruset – varit en omtumlande säsong för Minnesota. Efter en lika episk som misslyckad sejour som general manager fick Paul Fenton sparken relativt sent under sommaren. Bill Guerin, med fem säsonger som assisterande GM i Pittsburgh, tog över.
Jobbet kom sannerligen med sina utmaningar – och till en början bestod många av dem med att släcka bränder som Fenton hade anlagt. Stämningen på kontoret ska ha varit kaosartad och organisationens relation med Jason Zucker var så pass skadad att en trade kändes oundviklig.
I februari lämnade han också. Flyttlasset gick till Pittsburgh och motsatt väg kom Alex Galchenyuk, talangen Calen Addison och en conditional 1st rounder.
Även relationen med Bruce Boudreau såg ut att vara högst problematisk. Fenton ska ha velat göra sig av med honom men fått nej av ägaren Craig Leipold. Men även här kändes det bara som en tidsfråga innan Guerin skulle göra förändringar – något förvånande skedde det däremot redan i februari.
Dean Evason fick ta över på interim-basis – och under honom gick Wild starkt. Under den månad som Evason hann ratta skeppet spelade man ihop 16 poäng på tolv matcher och var ligans elfte bästa lag under den perioden. Wild hade visserligen gått fint redan innan coachbytet – vilket gjorde att det kom så pass överraskande – och hade en bra fart uppe när ligans tvingades pausa.
Efter sex raka säsonger med slutspelshockey missade man slutspelet säsongen 18/19 och såg inte ut att vara ett slutspelslag under de första månaderna av 19/20. När formen väl infann sig under våren lyckades man göra en fin push mot slutspel och även om man låg några poäng efter vid uppehållet får man nu ta sig an Vancouver.
Känslan kring Vancouvers säsong var genomgående positiv. Efter fem missade slutspel var laget äntligen redo att utmana om en slutspelsplats, och som man gjorde det! JT Miller som under sommaren plockades in från Tampa gjorde succé direkt och vann den interna poängligan samtidigt som han tog på sig en stor ledarroll i klubben. Elias Pettersson var en av ligans bästa centrar och utvecklades i sitt defensiva spel. Quinn Hughes tog ligan med storm och var blev, precis som Pettersson och Brock Boeser under sina rookiesäsonger, uttagen till all starmatchen och nominerad till Calder trophy som ligans bästa rookie.
På trejdfronten har det varit ovanligt lugnt, kanske eftersom truppen till slut verkar ha satt sig. Det enda av intresse som hänt är Tyler Toffoli plockades in från Kings vid deadline. Han acklimatiserade sig direkt till sin nya klubb och gjorde tio poäng på tio matcher.
Allt var dock inte positivt i Canucks; Brock Boeser missade återigen matcher, och verkar ha fastnat lite i utvecklingen, Loui Eriksson var precis så dålig som man kunde förvänta sig och Jim Benning är fortfarande general manager.
Att få spela play in kommer vara positivt för Canucks unga kärna, det här kommer vara första gången de får känna på hetluften i ett slutspel. Att de får en så pass lätt motståndare som Minnesota - istället för exempelvis Vegas eller Colorado som man tvingats spela mot i vanliga fall – känns positivt ur en utvecklingssynvinkel.
---
Nyckelspelare:
Vancouver
Matchvinnaren: JT Miller
Det givna valet här är Elias Pettersson, men att Pettersson kommer vara fantastisk är det inget snack om. Miller däremot känns inte lika given. Han har hittills haft en nästintill otrolig säsong; när den pausades låg han på 17:e plats i hela ligans poängliga och hade gjort 15 poäng på tio matcher! Jonathan Tanner Miller har hittills överträffat alla förväntningar och som Canuckssupporter hoppas man verkligen att han fortsätter med det!
Försvarsgeneralen: Quinn Hughes
Att Quinn hade en helt otrolig säsong kan omöjligen undgått någon. För någon månad sen försökte The Athletic hitta jämförbara spelare för Canucks två senaste årskullar rookies (Elias hamnade någonstans mellan Steven Stamkos och Paul Stastny) men när det kom till Hughes fanns det ingen att jämföra med. Så unik är Quintin Hughes, och han kommer (förhoppningsvis) bara bli bättre! Själv säger han sig ha ägnat uppehållet åt att bygga muskler, vilket kommer behövas när intensiteten ökar i slutspelet.
Målvakten: Jacob Markström
Markström vann nyligen Cyclone Taylor Trophy som lagets MVP för andra säsongen i rad. Han har i min mening varit en av ligans fem bästa målvakter de senaste två säsongerna, att han varit så här bra trots alla hemskheter han varit med om i privatlivet är anmärkningsvärt. Det är på den här positionen som Canucks kommer ha det största övertaget gentemot Wild, och jag är övertygad om att Markström kommer vara minst lika bra som tidigare.
Doldisen: Jake Virtanen
Shotgun Jake var på väg mot sin första 20-målssäsong samtidigt som han utvecklat sitt defensiva spel. Han har under campen inte fått något större förtroende av Travis Green (han har i flera fall förlorat sin plats till Zack MacEwen) men jag tror att han kommer ha en plats i laget när det blir allvar. Och jag tror verkligen att han kommer kunna bidra med en dimension som Canucks annars saknar; Jake är både snabb och fysisk ( https://www.youtube.com/watch?v=NHvUwmVxG6A ) och jag tror att slutspelshockey kan komma att passa honom som handen i hockeyhandsken. Gör han något mål och tacklas mycket kommer hela Vancouver vara nöjda.
Minnesota
Matchvinnaren: Kevin Fiala
Paul Fenton gjorde inte mycket rätt under sin tid som general manager i Minnesota, men Mikael Granlund/Kevin Fiala-traden har fallit väl ut för Wild. Medan Granlund inte riktigt har lyft i Nashville går Fiala desto bättre, i alla fall den här säsongen. Inledningen var visserligen lite problemfylld – han missade några matcher på grund av skada – men i november kom han igång och prickade framför allt in en formtopp under den sista månaden innan uppehållet.
Från den 4 februari – när Fiala blev tvåmålsskytt mot Chicago – och fram till uppehållet var det enbart Mika Zibanejad och Leon Draisaitl som gjorde fler poäng än Fiala. 18 matcher bjöd på 14 mål och 26 poäng då. Totalt blev det 54 poäng på 64 matcher och kanske var det ett efterlängtat och definitivt genombrott vi såg i våras?
Försvarsgeneralen: Ryan Suter
Över de tio senaste säsongerna har ingen spelare i ligan spelat fler minuter än Ryan Suter, oavsett om vi räknar istid per match eller totala antalet minuter. Suter tuggar en ofantlig mängd minuter utan att det ser ut att påverka honom, vilket är en skön egenskap i alla ledargestalter. Räkna med att Suter och Jared Spurgeon får ett stort ansvar mot Vancouvers förstakedja.
Målvakten: Alex Stalock
Devan Dubnyks plats som ohotad etta i Minnesota förefaller vara över. Dels har han blivit äldre och vi har fått se en naturlig nedgång. Dels har hans fru varit allvarligt sjuk och Dubnyk missade ett antal matcher under säsongen. Istället verkar det bli Alex Stalock som inleder i kassen mot Vancouver.
Stalock gick 11-4-1 från mitten av januari in i uppehållet – enbart Andrei Vasilevskiy vann fler matcher under den perioden – och har fått goda omdömen under training camp. Det sägs till och med att Kaapo Kähkönen – med fem NHL-matchers erfarenhet, men som har gjort finfina avtryck i AHL – skulle kunna gå före Dubnyk som starter.
Doldisen: Luke Kunin
Minnesota har fortfarande stora förhoppningar på Luke Kunin och vid 22 års ålder kommer han nu från sin första hela NHL-säsong. Tidigare har han delat sin tid mellan NHL och AHL, men nu kom också genombrottet. 15 mål och 31 poäng på 63 matcher är dugliga siffror och Kunin är ett intressant inslag bakom de största namnen i Wild.
---
Tre nycklar till seger:
Vancouver
Bos och Brocks kedja
I och med att Tyler Toffoli i samband trade deadline med togs in från Kings och direkt visade bra kemi med Elias och Miller kunde Brock Boeser flyttas ner till andrakedjan med Bo Horvat och Tanner Pearson. De visade väl ingen superkemi direkt, och att de får spela ihop är absolut inte hugget i sten, men det verkar som att de kommer göra det till en början. Jag tror att det är väldigt viktigt att denna kedja kommer igång direkt. Bo och Brock för viktiga för att Canucks ska klara sig utan produktion under någon längre tid.
Skadefria backar
Canucks har på papperet en relativt okej backbesättning; Hughes är en av ligans bättre backar och Edler, Tanev och Myers är (för tillfället) pålitliga i topp 4-roller. Skulle (eller ska man säga “när”?) någon av dem bli skadad ser det inte lika ljust ut. Stecher kan (men bör inte) spela topp 4, och efter honom är det ett svart hål, speciellt nu när Jordie Benn inte ens åker med till Edmonton. Förhoppningsvis har avbrottet gjort att Canucks annars så skadedrabbade veteraner kan hålla sig hela hela slutspelet.
Special teams
Det är vanskligt att förlita sig på special teams i slutspel, men jag hoppas i alla fall att Canucks powerplay kan blir avgörande. Vancouver hade ligans fjärde högsta pp-procent, samtidigt som Wild pk-procent var sjunde sämst. Om det vill sig väl kan Canucks PP med Elias, Brock och Quinn i spetsen äta upp Wild.
Minnesota
Håller Stalock?
Alex Stalock har skapat sig en karriär som en duglig backup – först i San José och sedermera i Minnesota – men är han verkligen målvakten man vill rida in i ett slutspel på? I takt med att Devan Dubnyk har blivit äldre har han dippat av lite, vilket också gör att hans status i Wild inte längre är ohotad. När Stalock gick på en formtopp i februari och mars var det helt enkelt honom man lutade sig mot i jakten på slutspel.
Felmarginalerna är ytterst små i en så här kort matchserie och Minnesota har sannolikt inte råd att Stalock stapplar till.
Undvik utvisningarna
Som nämnt här ovan är Vancouvers powerplay en stor tillgång samtidigt som Minnesotas penalty kill tillhör ligans bottenskikt. Wild bättre visserligen på statistiken rejält under formtoppen i våras och det vill till att PK-formen har konserverats samt att man inte bjuder Elias Pettersson, JT Miller och Quinn Hughes på allt för många möjligheter.
Är försvaret för framtungt?
Ryan Suter, Jared Spurgeon, Matt Dumba och Jonas Brodin är fyra finfina namn, men det ser desto mer suspekt ut bakom Minnesotas topp-4. Dean Evason måste få till matchningen och minimera tredjeparets minuter mot Vancouvers toppspelare. Annars kan det sluta illa.
---
Preliminära laguppställningar:
Vancouver
Miller – Pettersson – Toffoli
Pearson – Horvat – Boeser
Roussel – Gaudette – Ferland
Eriksson – Sutter – Virtanen
Beagle
Edler – Myers
Hughes – Tanev
Fantenberg – Stecher
Juolevi
Markström (Demko)
Minnesota
Greenway – Staal – Fiala
Parise – Eriksson-Ek – Kunin
Foligno – Galchenyuk – Zuccarello
Donato – Koivu – Hartman
Rask
Suter – Spurgeon
Brodin – Dumba
Soucy – Hunt
Bartkowski
Stalock (Dubnyk)
---
Så går det:
Viking Emanuel Nilsson:
Att tippa Canucks 3-2 innebär egentligen att man säger att det kan gå precis hur som helst, men det kommer jag göra. Jag är ganska säker på att Canucks vinner och skulle tippa 4-2 i en bäst av sju-serie, men tror att Wild kniper två matcher. De är dock helt chanslösa i avgörande match 5. Alex Edler gör seriens första mål och Boeser gör fem mål.
Wild vinner sedan draftlotteriet och Canuckssupporters kommer för evigt drömma om vad duon Lafreniere-Pettersson hade kunnat uträtta.
Niclas Viberg:
Det är inte jättemycket som skiljer lagen åt, vare sig om vi tittar på tabellen eller den allmänna statistiken. Vancouver har ett övertag i special teams, men under en så här pass kort matchserie kan det också bli obetydligt. Kanske har Vancouver en lite tryggare målvakt – i alla fall på förhand – och det kan nog fälla avgörandet. Wild får ge sig efter fyra eller fem matcher.
---
Spelschema:
2/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
4/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
6/8 Vancouver Canucks-Minnesota Wild
7/8 Vancouver Canucks-Minnesota Wild
9/8 Minnesota Wild-Vancouver Canucks
---
Tillbakablicken: Minnesota vinner efter straffdrama
