De senaste sex säsongen så har Blues bara gjort ett kort gästspel i slutspelet och denna säsongen är efter helgens dubbelförluts av allt att döma körd.
Det tålamod som klubbledningen bad supportrarna att visa att hela tiden funnits där och finns där fortfarande. Vad skall man göra liksom? Det går ju inte att byta lag trots upprepade besvikelser.
Det är emellertid hög tid för samma klubbledning att börja rannsaka sig själv nu. Vad har man egentligen åstadkommit på de snart fem år som Dave Checketts ägt laget och John Davidson varit president?
Låt oss ta en titt på hur det gått för St. Louis Blues de senaste fem säsongerna.
År | Placering | Poäng |
06/07 | 22 | 81 |
07/08 | 27 | 79 |
08/09 | 15 | 92 |
09/10 | 15 | 90 |
10/11 | prel.22-25 | prel.85-86 |
Ingen kan med godaste vilja påstå att det går på rätt håll.
Det är något som inte stämmer i St. Louis Blues. Någonting som inte funkar. Eakt vad det är är svårt att sätta fingret på och det rör sig förmodligen om en kombination av olika saker.
1. Dålig/usel scouting.
Det är tyvärr alltför tydligt att Blues scoutingteam inte håller någon toppklass i NHL. Någonstans tolkar man signalerna fel när man skall till att drafta.
T.J Oshie hyllades som ett genialiskt drag av Blues när man plockade honom som nummer 24 2005, trots att han inte väntades gå förrän i den andra eller till och med tredje rundan. I klubben tyckte man att man var smarta som hittat denna spelaren som gått "under radarn" för de flesta andra lag.
Kalla mig okunnig men hittills så har jag inte sett tillräckligt mycket av Oshie's storhet. Ett par mål som hamnat i NHLs highlights och två tacklingar på Rick Nash har gett Oshie en oförtjänt ikonstatus i en stad som hungrar efter hjältar efter Brett Hulls, Al MacInnis och Chris Prongers avsked från rinken.
Oshie är 24 år nu och borde, skadad eller ej, vara i sin prime just nu. Tanken med ett draftval i förstarundan är väl att spelaren bör vara en potentiell franchise player och en blivande hörnpelare i ett lagbygge. En "point per game"-spelare.
När man draftade Oshie så missade Blues själva bland andra: Andrew Cogliano, Marc- Eduard Vlasic, Paul Stastny, Guillaume Latendresse, James Neal, Mason Raymond, Kris Letang och Keith Yandle. Samtliga med högre poängtotal just nu än vad Oshie har och då är två av dem backar.
Dessutom så måste man ifrågasätta Oshies val att åka till Florida för bad, skoj och fest under All-star breaket när han nyligen gjort comeback efter att ha missat nästan tre månader. Hade det inte varit läge att stanna hemma och jobba sig i form istället?
Erik Johson har jag behandlat i en tidigare artikel och inget har ändrats på de tre månader som passerats sedan den skrevs. Johnson övergläses fortfarande av den yngre Pietrangelo och av den oglamoröse Eric Brewer.
Patrik Berglund och David Perron är svårare att göra en bedömning av redan nu. De är yngre och Perron har en otäck skada under en säsong som såg ut att bli hans stora genombrott. "Bulan" gör trots allt en bättre säsong än ifjol och har faktiskt sett rikigt bra ut sedan Oshies comeback.
2. Ägarsituationen
Utan att vara alltför insatt i den ekonomiska biten så i korta ordalag gäller följande Ägaren Dave Checketts söker efter en investerare som kan gå in som majoritetsägare och pumpa in nya pengar i klubben. Tills att så sker så kan inte Blues spendera några pengar på nya spelarlöner.
Det olustiga i kråksången är att Checketts och Blues under lång tid sagt att en lösning är på gång inom kort. I början talades det om omedelbart efter årsskiftet, då en investerare redan fanns men ville vänta till efter 1/1-11 av skattetekniska skäl.
Sedan flyttades tidslinjen fram till runt All-Star breaket men ännu nu, två veckor senare så har inget hänt på det fronten.
3. Oförmåga att få ut spelarnas potential
Talangen finns uppenbarligen. Blues har rivstartat flera säsonger och spelat sprudlande ishockey, men sedan händer något och allt rasar. Skador gör sitt till men nu har man bara Perron skadad och Blues är knappast ensamma om att ha skadebekymmer.
Pittsburgh saknar både Malkin och Crosby och jag dristar mig att påstå att de båda betyder mer för en hockeyklubb än trion Perron/MacDonald/Oshie gör.
Trots avsaknaden av två så tunga namn så klarar Pens av att vinna matcher.
Självförtroendet verkar vekare än mitt intresse för konståkning. Laget har radat upp segrar men så fort en förlust kommer så rasar allt samman. Det är inte normalt och något klubben måste ta på största allvar och försöka åtgärda.
Ett exempel: Hade man kommit undan den första matchen mot Minnesota med en seger så hade man haft en betydligt bättre chans att vinna även match två. Nu blev rädslan att förlora större än viljan att vinna. Man behöver inte gå längre än till Wild för att se vad deras seger innebar. Fyra upphämtade underlägen för att sedan vinna på straffar.
4. Varför agerar man inte på marknaden?
Blues har ställt upp med samma lag i flera år nu. Med undantag av Halak-traden i somras och det faktum att Tkachuk och Kariya har slutat så har inget av större värde skett i truppen.
Tre saker har man misslyckats kapitalt med, trots att det varit ett problem under många år.
Man har inte lyckats få in någon offensiv nestor åt de unga backarna. Poängproduktionen från blå är fortfarande urusel. Se exempelvis vad det innebar för en ung Chris Pronger att växa upp med en Al MacInnis i laget.
Man har inte lyckats med att få in någon målskytt. Här lurade förvisso Brad Boyes oss alla men det är lite tunnt att förlita målskyttet till en källa med. För att gå till slutspel och komma en bit där med krävs åtminstone tre spelare som kan ligga runt och över 30 mål.
Man har inte fått in någon tuffhet i laget. Jag talar inte om Cam Janssen-typer här utan kraftfulla veteraner. Man tappade betydligt mer än vad folk tror när Tkachuk la skridskorna på hyllan.
---
Vad återstår då att göra denna säsongen?
* Först har man en trading deadline om två veckor. Allt annat än en trade av Eric Brewer vore idiotiskt i detta läget. Under en tid där de flesta franchise players är bunda av långa dyra kontrakt så blir denna deadline alltmer urvattnad på profiler. Brewer känns dock som en spelare som kan tilldra sig ett ganska stort intresse.
Ty Conklin och Brad Winchster är två andra som troligtvis försvinner från klubben. Can Janssens kontrakt löper ut men han tillför inget hos en slutspelsaspirant.
Vill man prova sig på att svinga en trade modell större så känns ingen spelare i min bok förutom Alex:anra Steen och Pietrangelo som untouchable.
Det går inte att förlita sig på att allt skall lösa sig själv bara Perron blir frisk och Tarasenko ansluter till nästa säsong.
Efter ryssens succéartade JVM så har hypen i St. Louis nått löjliga proportioner.
* Officiellt lägga ner säsongen för Perron. Låta honom vila fram till sommaren och se om han kan komma tillbaka då.
* Sparka Davis Payne? Definitivt inte. Även om inte Payne skall gå helt fri från skuld denna misslyckade säsong så ser vi exakt samma reslutat nu som vi gjorde för ett år sedan med Andy Murray TROTS att de båda tränarstilarna är som natt och dag. Problemet ligger alltså i spelarmaterialet. Det är dags för klubbledningen att göra en utvärdering av vad som kan göras.
* Försöka få ordning på Halak. Jaroslav Halak har inte varit något annat än en stor bevikelse denna säsongen och den som hävdar något annat går ej att ta seriöst. Halaks oktober var allt vad man kunde önskat men från november och framåt så har det varit ett rent nerköp jämfört med Chris Mason.
Faktum är att Halak kostat oss fler matcher mot slutet än vad han vunnit åt laget. Nu sitter vi med fan i båten under flera år framöver och då får vi se till att ro honom i land.
---
Någon rebuild är det nog inte läge för ännu med en stomme som är så pass ung. Ett par pusselbitar måste emellertid bytas ut och passas in för att man skall få en klar och komplett bild. John Davidson har försvunnit alltmer bort från rampljuset och Doug Armstrong har ännu inte satt någon prägel i klubben. Det är dags för dessa två herrar att börja agera på allvar nu.