“A guy in Russia smoking cigarettes and eating cashews”- Det var så tränare Adam Foote beskrev konton på sociala medier som pysslar med analys av hockeylag och NHL. Ett humoristiskt försök till att avfärda kritik riktat mot laget efter förlusten mot Calgary. Visst finns det en viss poäng i det Foote säger, information sprids kors och tvärs där sanningshalten sällan ifrågasätts. Ett generellt problem i samhället överlag.
Men Foote kan vara lugn, det krävs inga avancerade statistiska modeller för att konstatera att Vancouver Canucks inte är särskilt bra på hockey. Resultaten de senaste veckorna talar sitt tydliga språk.
Resultat omgång 18-23:
- Vancouver - Winnipeg 3-5
- Carolina - Vancouver 4-3 (ÖT)
- Tampa Bay - Vancouver 2-6
- Florida - Vancouver 8-5
- Vancouver - Dallas 2-4
- Vancouver - Calgary 2-5
Till och med vi med receptbelagda glasögon kan se att Vancouver inte är i närheten av att vara bra för tillfället. Nuvarande resultat över säsongen ligger på 9-13-2 vilket renderat i 20 poäng på 23 matcher. Endast Nashville och Calgary har lägre poäng i västra konferensen. Med tanke på att man åkte på stryk på hemmaplan mot ett Calgary som spelat match dagen innan känns det som att resan neråt kommer fortsätta.
Ett kämpande kollektiv med stora brister
Problemet är inte att laget inte försöker eller vill. Många spelar uppoffrande, ett praktexempel är Elias Pettersson (EP40) som toppar ligan i täckta skott bland forwards och dessutom kommit igång med poängskörden. Även Filip Hronek har varit stabil och levererat hela säsongen. Han har dessutom lyfts som en väldigt bra ledare och kommunikatör i truppen av sina lagkamrater vilket är positivt att höra när resultaten inte går vägen.
Trots positiva prestationer och fina egenskaper är det bara några individer i ett större kollektiv. Det är där en stor del av problemet ligger. Truppen är alldeles för tunn och bakom den finns en tränare vars taktik inte ger frukt.
Ett tydligt problem är försvarsspelet. Det är alldeles för svagt och man släpper in flest mål i ligan kontra hur många man gör. Kan tyckas märkligt då Foote ansvarade för defensiven föregående säsong. Det är inte ovanligt att man blir belägrade i egen zon och har svårt att spela sig ur när Quinn Hughes inte är på isen.
Matchen mot Tampa är ett bra exempel, trots att resultatet är smickrande blev man totalt utspelade i två perioder. I tredje tog man sig i kragen och hade en del flyt med styrningar framför mål. Det är givetvis positivt att laget visar karaktär men det är uppenbart att det finns stora brister.
Matcherna mot Florida och Dallas visade på samma sak bara att man inte hade flytet med sig. Man är med i matcherna men räcker inte till över 60 minuter. Det inringar det stora problemet, man har ett lag som inte matchar klubbens ambition för säsongen.
Chansningar utan utdelning
Det är inte någon slump att situationen ser ut som den gör. General Manager Patrik Allvin och President of Hockey Operations Jim Rutherford fattade en del riskabla beslut inför säsongen och det har tyvärr inte spelat ut särskilt väl.
Fel värvning vid fel tidpunkt
Att lägga pengar på Evander Kane har inte varit någon succé. Han såg ut att trenda i rätt riktning ett par matcher men om man kollar på antalet spelade minuter samt alla utvisningar han tar är det svårt att ge något annat än underkänt i betyg.
Skulle inte förvåna mig om man väljer att gå skilda vägar inom kort då Kane inte ser ut att vara den spelare Vancouver behöver. Han har kvaliteter vilket han visade på i Edmonton men där var speltiden begränsad och hans omgivning betydligt bättre.
Dilemmat med Demko
Det förnyade kontraktet med Thatcher Demko riskerar att bli ett ankare för laget då han återigen är skadad. Att han inte skulle hålla en hel säsong var uppenbart men frånvaron börjar påverka resultaten. Det råder ingen tvekan om att han är en väldigt bra målvakt men det är en klen tröst när han inte spelar. Svider lite extra då han varit väldigt bra i inledningen av säsongen.
Nu kommer dessutom Kevin Lankinen vara borta på grund av personliga skäl så inför kommande matcher har man två målisar från AHL, inte optimalt när man är i desperat behov av poäng.
Inga ersättare för Horvat och Miller
Ser man till besluten som fattats tidigare av Allvin och Rutherford har man gjort sig av med två tunga pjäser i Bo Horvat och J.T. Miller utan att hitta någon värdig ersättare på deras positioner vilket vi ser frukten av nu. Det kom in värdefulla pjäser i båda affärerna men att Filip Chytil skulle kunna ersätta Miller var från början en lite väl optimistisk tanke.
Välkommen David Kämpf
Det är inte bara mörka moln över Vancouver, det har tagits in förstärkning för att stärka centersidan.
Den tjeckiske centern David Kämpf har skrivit på för Vancouver efter att ha brutit sitt kontrakt med Toronto på grund av bristande speltid. Definitivt ett bra tillskott till en sargad trupp där hans defensiva egenskaper förhoppningsvis kan bidra till mer stabilitet. Ingen spelare som kommer förändra säsongen avsevärt för Vancouvers del men de behöver all hjälp de kan få och Kämpfs rutin i ligan är något de kan dra nytta av. Förväntas husera i tredje- och fjärdekedjan men kan hoppa in högre upp om så krävs.
Pettersson visar form
EP40 har steppat upp rejält senaste omgångarna och är en av de få ljusglimtarna. Bortsett från matchen mot Calgary har han varit riktigt vass och stått för 4 mål samt 5 assist. Det går knappast att lasta honom för lagets kräftgång men om de ska hitta tillbaka till formen behöver han vara fortsatt påkopplad. Inte bara för Vancouvers del utan även inför OS - där hans plats inte är helt given.
Dags att renovera eller riva kåken?
Det är frågan som cirkulerar i media samt hos supportrar och det är en högst aktuell fråga. Även om Canucks skulle lyckas skärpa till sig och vinna lite matcher är man fortfarande långt ifrån att kunna gå långt i ett slutspel. Det är som att Jim Benning-eran återupprepar sig och väljer man inte en tydlig riktning riskerar det att bli ytterligare år av medioker hockey. Något supportrar i staden inte längtar tillbaka till.
Därför har frågan om en eventuell “rebuild” ställts till det sportsligt ansvariga i organisationen. Tidigare under säsongen har Allvin och Rutherford tryckt på att man känner sig bekväm med nuvarande trupp men att man kan tänka sig att förstärka eller genomföra en trade om rätt spelare blir tillgänglig. Det har funnits en tro på att laget är tillräckligt bra för att slåss om slutspelsplatser. Nu när resultaten grinat illa under några veckors period och det börjar bli tydligt vad Vancouver är för lag, har tongångarna kring trades ändrats.
Förändringar på ingång
Efter förlusten mot Calgary kommunicerade man till andra general managers i ligan att Vancouvers veteraner finns tillgängliga för trades. Det innefattar i princip alla i truppen över 25 utom Quinn Hughes. Ett uttalande som signalerar att man är beredd att ruska om truppen om man fortsätter förlora matcher.
Om man lyssnar på Rutherford under senaste veckans presskonferensen verkar ambitionen vara att föryngra laget och göra en snabb “retool” eller renovering av truppen. Frågan är bara hur mycket man kan få tillbaka i potentiella trades.
Kiefer Sherwood och Conor Garland kan man få ett hyfsat bra paket för om man har lite is i magen. Utöver dessa två herrar är det inte alltför mycket värdefulla pjäser om man inte kikar på EP40 eller Brock Boeser och så långt tror jag inte att man är beredd att gå i dagsläget.
Tuff roadtrip väntar
Kommande vecka väntar en intensiv roadtrip längs västkusten där vi får se Nikita Tolopilo och Jiri Petera vakta buren. Kul att se produkter från Abbotsford få chansen men det ökar knappast chanserna för vinst. Det blir väldigt tufft för Vancouver att vända den nedåtgående trenden men med Quinn Hughes och Elias Pettersson i spetsen kan man överraska och kanske få med sig några poäng, vore bra för husfriden i Vancouver.
Uteblir resultaten kan det börja hända grejer och jag skulle inte bli förvånad om Canucks blir ännu aggressivare gällande trades. Motståndet består i stor del av lag i samma division och kan man inte mäta sig med dem behöver det ske en förändring.
Kommande spelschema:
- 27/11 Anaheim - Vancouver
- 28/11 San Jose - Vancouver
- 30/11 Los Angeles - Vancouver
- 03/12 Colorado - Vancouver
Ett formstarkt Anaheim med den glödhete Leo Carlsson och sedan Macklin Celebrinis San Jose Sharks blir en tuff utmaning. Det gäller för Foote att få mer struktur i defensiven om man ska ha någon chans, Vancouver släpper in alldeles för många mål och från att ha varit ett av ligans stabilare lag bakåt är man nu ett av de sämsta.
Det ska såklart bli intressant och något ångestfyllt att följa matcherna under följande veckor men det som sker utanför isen kommer vara mer intressant om du frågar mig. Allvin och gänget börjar närma sig ett vägskäl och måste fatta ett beslut om lagets riktning.
Vågar man bygga om till något mer långsiktigt, eller försöker man ännu en gång täppa till hålen i det sjunkande skeppet?
Lite väl dramatisk frågeställning kanske men något behöver ske för att historien inte ska upprepa sig. Det går att diskutera taktik, skador och individuella prestationer - men i slutändan är det lagbygget. Och det är där förändringen måste ske.
Tack för att ni tog er tid!
