Bröderna Daniel och Henrik Sedin tackar för sig efter den här säsongen. På många sätt är det en obetydlig parentes i NHL-intresset för mig personligen – på andra sätt är det ett enormt stort avsked.
Jag har aldrig greppat fascinationen av just landsmän. Om det är en svensk, tjeck eller kanadensare är för mig ointressant. Det är vad som händer på isen – och i vissa fall även utanför – som betyder något, inte vad det står i passet.
De svenska spelarna får redan en överdriven uppmärksamhet på andra ställen, men ibland ter det sig faktiskt så att en svensk – eller två… – råkar vara värdig genuin uppmärksamhet. Som när tvillingarna Sedin tackar för sig.
---
När vi pratar om de största svenska spelarna är det fyra namn som står ut och sällan får konkurrens. Nicklas Lidström, Mats Sundin, Peter Forsberg och Börje Salming är i en klass för sig.
Salming var en pionjär, Lidström är en av tidernas främsta försvarare, Sundin är den poängbästa svensken och Forsberg har högst poängsnitt. När Henrik Lundqvist tackar för sig ska han kunna slå sig in där och göra kvartetten till en kvintett. Så småningom ska Erik Karlsson inkluderas i samma grupp.
Tvillingarna Sedin får nöja sig med att husera i skiktet under de allra, allra största. Men nog tillhör de toppen av den gruppen? De är trots allt en bra bit bakom toppen i såväl tidernas svenska poäng- som skytteliga. Men de är ändå unika.
Tillsammans med Peter Forsberg är Daniel och Henrik Sedin de enda svenskarna som har vunnit Art Ross Trophy. Henrik Sedin och Foppa är dessutom de enda svenskarna som har belönats med Hart Trophy. Daniel kan i sin tur stoltsera med Ted Lindsay Award.
Det hör inte till vanligheterna att svenskar vinner någon Award eller Trophy, eller ens någon poäng- eller skytteliga. Mats Sundin – tidernas poängbästa svensk – har till exempel inte en enda Award på sitt CV.
---
När vi blickar utanför svenskbubblan – den är trots allt inte så värst intressant i det stora hela – blir Daniel och Henrik Sedins arv ännu större.
Det har funnits många stora bröder genom NHL-åren. Maurice och Henri Richard. Phil och Tony Esposito. Frank och Peter Mahovlich. Peter, Anton och Marian Stastny. Kevin och Derian Hatcher. Sutter-klanen.
Tillsammans har Daniel och Henrik Sedin gjort 2106 poäng, med ytterligare tre matcher kvar att spela den här säsongen. Det är historiska siffror. Det är nämligen siffror som enbart överträffas av bröderna Gretzky… där Wayne står för 2857 poäng och Brent för hela fyra poäng.
Kanske är det inte så värst relevant att inkludera Brent Gretzky, så blundar man för hans 13 matcher korta karriär är Daniel och Henrik det brödrapar som har gjort flest poäng genom tiderna.
De överträffar alltså legendariska namn som Maurice och Henri Richard, Frank och Peter Mahovlich, Peter och Anton Stastny samt Brent och Brian Sutter (som är de två poängbästa Sutter-bröderna).
Som om det inte räcker var Daniel och Henrik Sedin dessutom det första brödraparet där båda två tog sig över 1000 poäng.
Att det råkar vara två framgångsrika svenskar är i det här sammanhanget fullkomligt irrelevant. Det är som bröder som Sedinarna går till historien. Där är de nämligen bäst.
---
Tvillingarnas karriär har varit fascinerande att följa. De draftades som tvåa och trea av Vancouver 1999 och stötte på en hel del problem under sina första år. Sättet de ville spela på ifrågasattes och det hånades till höger och vänster. Men de övervann motgångarna och några år senare lyfte man på allvar.
Under tiotalet år höll Daniel och Henrik Sedin en hög och jämn nivå. Ska man kritisera duon för något så är det väl dock att deras extrema prime bara sträckte sig över några enstaka säsonger. Men det räckte trots allt till varsin Art Ross Trophy.
När man nu tackar för sig gör man det, så klart, som Vancouvers främsta spelare någonsin. Men det är inte bara spelet på isen som lämnar ett avtryck. Bröderna har dessutom varit exemplariska föredömen utanför isen och har varit djupt involverade i olika välgörenhetsprojekt.
---
Daniel och Henrik Sedin hade en närmast telepatisk förmåga att hitta varandra. De erövrade NHL på sitt sätt och är värda all respekt. Men de vann aldrig Stanley Cup. Finalförlusten 2011 är en irriterande plump i protokollet.
De gjorde aldrig heller några rejäla avtryck när det betydde som mest i Tre Kronor, det vill säga under OS eller World Cup. Ingen kan ta ifrån dem guldet 2006, men det var snarare andra spelare som klev fram då. Inte heller 2010 eller 2014, eller i World Cup 2016, klev Daniel eller Henrik fram som den kraften de kunde vara. Ett intetsägande VM-guld betyder ingenting i det sammanhanget.
Tvillingarna följdes åt under hela sin karriär. De spelade i samma lag och samma kedja dag ut och dag in. Det gav en unik förmåga att hitta kombinationer. Det gav i princip en unik spelstil. Det gav en unik karriär.
Daniel och Henrik Sedin var bäst, utan att faktiskt vara bäst.
Jag har aldrig greppat fascinationen av just landsmän. Om det är en svensk, tjeck eller kanadensare är för mig ointressant. Det är vad som händer på isen – och i vissa fall även utanför – som betyder något, inte vad det står i passet.
De svenska spelarna får redan en överdriven uppmärksamhet på andra ställen, men ibland ter det sig faktiskt så att en svensk – eller två… – råkar vara värdig genuin uppmärksamhet. Som när tvillingarna Sedin tackar för sig.
---
När vi pratar om de största svenska spelarna är det fyra namn som står ut och sällan får konkurrens. Nicklas Lidström, Mats Sundin, Peter Forsberg och Börje Salming är i en klass för sig.
Salming var en pionjär, Lidström är en av tidernas främsta försvarare, Sundin är den poängbästa svensken och Forsberg har högst poängsnitt. När Henrik Lundqvist tackar för sig ska han kunna slå sig in där och göra kvartetten till en kvintett. Så småningom ska Erik Karlsson inkluderas i samma grupp.
Tvillingarna Sedin får nöja sig med att husera i skiktet under de allra, allra största. Men nog tillhör de toppen av den gruppen? De är trots allt en bra bit bakom toppen i såväl tidernas svenska poäng- som skytteliga. Men de är ändå unika.
Tillsammans med Peter Forsberg är Daniel och Henrik Sedin de enda svenskarna som har vunnit Art Ross Trophy. Henrik Sedin och Foppa är dessutom de enda svenskarna som har belönats med Hart Trophy. Daniel kan i sin tur stoltsera med Ted Lindsay Award.
Det hör inte till vanligheterna att svenskar vinner någon Award eller Trophy, eller ens någon poäng- eller skytteliga. Mats Sundin – tidernas poängbästa svensk – har till exempel inte en enda Award på sitt CV.
---
När vi blickar utanför svenskbubblan – den är trots allt inte så värst intressant i det stora hela – blir Daniel och Henrik Sedins arv ännu större.
Det har funnits många stora bröder genom NHL-åren. Maurice och Henri Richard. Phil och Tony Esposito. Frank och Peter Mahovlich. Peter, Anton och Marian Stastny. Kevin och Derian Hatcher. Sutter-klanen.
Tillsammans har Daniel och Henrik Sedin gjort 2106 poäng, med ytterligare tre matcher kvar att spela den här säsongen. Det är historiska siffror. Det är nämligen siffror som enbart överträffas av bröderna Gretzky… där Wayne står för 2857 poäng och Brent för hela fyra poäng.
Kanske är det inte så värst relevant att inkludera Brent Gretzky, så blundar man för hans 13 matcher korta karriär är Daniel och Henrik det brödrapar som har gjort flest poäng genom tiderna.
De överträffar alltså legendariska namn som Maurice och Henri Richard, Frank och Peter Mahovlich, Peter och Anton Stastny samt Brent och Brian Sutter (som är de två poängbästa Sutter-bröderna).
Som om det inte räcker var Daniel och Henrik Sedin dessutom det första brödraparet där båda två tog sig över 1000 poäng.
Att det råkar vara två framgångsrika svenskar är i det här sammanhanget fullkomligt irrelevant. Det är som bröder som Sedinarna går till historien. Där är de nämligen bäst.
---
Tvillingarnas karriär har varit fascinerande att följa. De draftades som tvåa och trea av Vancouver 1999 och stötte på en hel del problem under sina första år. Sättet de ville spela på ifrågasattes och det hånades till höger och vänster. Men de övervann motgångarna och några år senare lyfte man på allvar.
Under tiotalet år höll Daniel och Henrik Sedin en hög och jämn nivå. Ska man kritisera duon för något så är det väl dock att deras extrema prime bara sträckte sig över några enstaka säsonger. Men det räckte trots allt till varsin Art Ross Trophy.
När man nu tackar för sig gör man det, så klart, som Vancouvers främsta spelare någonsin. Men det är inte bara spelet på isen som lämnar ett avtryck. Bröderna har dessutom varit exemplariska föredömen utanför isen och har varit djupt involverade i olika välgörenhetsprojekt.
---
Daniel och Henrik Sedin hade en närmast telepatisk förmåga att hitta varandra. De erövrade NHL på sitt sätt och är värda all respekt. Men de vann aldrig Stanley Cup. Finalförlusten 2011 är en irriterande plump i protokollet.
De gjorde aldrig heller några rejäla avtryck när det betydde som mest i Tre Kronor, det vill säga under OS eller World Cup. Ingen kan ta ifrån dem guldet 2006, men det var snarare andra spelare som klev fram då. Inte heller 2010 eller 2014, eller i World Cup 2016, klev Daniel eller Henrik fram som den kraften de kunde vara. Ett intetsägande VM-guld betyder ingenting i det sammanhanget.
Tvillingarna följdes åt under hela sin karriär. De spelade i samma lag och samma kedja dag ut och dag in. Det gav en unik förmåga att hitta kombinationer. Det gav i princip en unik spelstil. Det gav en unik karriär.
Daniel och Henrik Sedin var bäst, utan att faktiskt vara bäst.
