Inledningsvis fick Bofors matchen precis dit de ville. Lagets äckligt disciplinerade defensiv präglade hela första perioden. Man stängde mittzonen och stod upp på egen blå vilket gjorde att AIK inte förmådde spela sig in i anfallszon över huvud taget. Det blev att satsa på djupa puckar och sedan forechecka.
 
Väl i offensiv zon låste det sig titt som tätt för AIK. Eller snarare, BIK stängde det för AIK genom att gång på gång låsa fast pucken vid sargen och alltsom oftast komma ur kamperna med pucken i behåll. Nu var i ärlighetens namn inte heller våra motståndare särskilt chansskapande. Även AIK försvarade sig väl och efter ungefär halva perioden kunde vi se en viss uppsnäppning från de svartgulas sida.
 
Ifall BIK ändå vann rond ett på poäng var det ändå AIK som skapade periodens klart bästa chans när Rasmus Rudslätt missade pucken med öppet mål - om än ur riktigt dålig vinkel. Det var tydligt att AIK - för att på riktigt komma in i matchen skulle tvingas skruva på både pucktempo, åkfrekvens och passningsspel inför period två.
 
Lika tydligt var det direkt i inledningen att det var just vad som skedde. Gissningsvis pratades det om nämnda faktorer i pausvilan och AIK kom ut med ett helt annat tempo efter den första pausen vilket betalade sig meddetsamma. En och en halv minut in i perioden satt 1-0 efter ett Fitzgerald med snabba fötter skapat oreda framför BIK-målet och när pucken landade hos Alfred Barklund kunde den store backen lyfta in matchens första mål.
 
AIK fortsatte att äga större delen av andra perioden utan att få in några fler mål. Inte helt oväntat ledde AIK:s anfallsspel till ett par vassa BIK-kontringar men de farligaste lägena räddades av först Rudslätt och sedan Brattström.
 
I period tre fick BIK ett tidigt PP och som så många gånger för utnyttjade laget det och kvitterade till 1-1 genom Christoffer Jansson. Efter målet var det momentum AIK skaffade sig i andra som bortblåst och sju minuter in i slutperioden hade vi underläge 1-2. Det kom ändå ganska snart en kvittering då Scott Pooley helt utan vinkel kvitterade i slutet av AIK:s andra Power Play ett PP som fram till målet var katastrofalt. dåligt
 
AIK fick ytterligare ett Power Play som var betydligt bättre än de föregående. Något mål blev det dock inte även om Daniel Ljungman var ytterst nära. I tredje periodens slutskede var AIK nära att avgöra men puckjäveln ville inte in.
 
Suddenperiod nummer ett inleddes med AIK dominans men det skulle komma att svänga. En utvisning på Barklund gav BIK chansen och det var otäckt nära ett par gånger, närmast när Plato träffade stolpen. AIK redde ut det numerära underläget men BIK behöll ändå greppet och nämnde Plato hade ett fritt läge men Brattsröm plockade elegant. Det vände dock igen när värmlänningarna åkte på två utvisningar efter varandra. Den andra när endast 19 sekunder återstod.
 
De 19 sekunderna räckte och Daniel Muzito Bagenda gjorde sitt första semifinalmål med tio sekunder kvar av period fyra. Ibland är idrotten vacker. Nu har vi lika på två och semifinalen lever i allra högsta grad. Nä bär det av till Karlskoga på onsdag och att den här kvartsfinalen är oviss är bara förnamnet.
 
Fråga: Är det någon mer än jag som i Hampus Plato ser en reinkarnerad Andreas Jämtin?