Hockeyzon
2019-04-26 14:19
Slutspelsbloggen: ”Spelet flyter på lika vackert som chokladsås”
SvenskaFans Andreas Lundskogs tankar om en kväll i Scandinavium, Frölundas offensiva frenesi, artisten Ryan Lasch och Djurgårdens undermåliga boxplay.
Andreas Lundskog
Finalserien vände under gårdagen till ett Göteborg som bjöd på kavajväder där solens strålar lös över rymdskeppsformade Scandinavium. Lager av kläder hade bytts mot en och en annan lager i dryckesform på en och en annan uteservering i staden.
”Wwåå, det ligger i luften Någonting är på gång” som Tomas Ledin brukar sjunga beskrev nog känslan utanför Göteborgs eget Kålleseeum på Valhallagatan
Och supportrarna hade mobiliserat inne i arenan med att tjöta igång redan från start. Redan under introt sjung halsarna för fulla muggar så pass att ståpälsen bred sig upp till pressläktaren, beläget på en höjd som nästan gav näsblod.
Frågan som jag ställde mig inför var hur Frölunda skulle kunna repa sig efter tisdagens propp med 5-1 förlusten i Globen?
Man svarade på det genom att det var ett hemmalag som kom ut likt kalvar på ett grönbete. Gasen i botten så fort som pucken hade nuddat den oljiga isen. Speldirigenten Chay Genoway hittade Moverare elegant skickade in sitt tredje slutspelsmål och decibelnivåernas nådde JAS-39 nivåer som nog ekade hela vägen upp till Stockholm. Djurgårdens Robert Ohlsson tryckte in nödstopp genom historiens tidigaste timeout efter att vi hade spelat 2:01.
Frölunda fortsatte att pumpa på där det offensiva spelet svängde mer än när kollega, Niclas Vibergs favoritband, Backstreet Boys rev av hiten Everbody i arenan i början av millenniumskiftet.
Det tog en sex, sju minuter innan gästerna började få känna på gummitrissan. Då satte Olle Alsing hopp i matchen för gästerna med sitt 1-1 mål. Ett mål som innebar kontakt igen. Men Djurgården skulle sedan sänka sig själva när Jakob Lilja bryskt skickade in Jacob Moverare i Johan Mattsson. Den sistnämnda tvingades oerhört tråkigt lämna matchen. In med Johan Gustavsson och 2-1 genom Gormley. Precis som i första klev hemmalaget ut med ett formula-1 tempo och 2:15 kunde stjärnskottet Samuel Fagemo sätta 3-1 ättan. Djurgården fick sedan en sådan där ytterligare ologisk men ändå logisk reducering och en gratisbiljett in i matchen när Lilja tryckte in 3-2.
Men det var aldrig nära ikväll för Stockholmarna. Detta på grund av att man har ett boxplay som på ren svenska är genomuruselt.
Man brukar säga att alla moln inte ger regn.
Det är bara det att när Djurgården drar på sig en utvisning så står målen i baken som spön i backen.Frölunda fick sammanlagt fem numerära överlägen och hitta nätmaskorna i tre av dem. Detta efter att Djurgården uppträtt som fastfrusna i egen zon. Och på totalt 16 slutspelsmatcher har Stockholmarna släppt in totalt 18 mål, detta betyder ett penalty killing 64 %. Genomfruset och uruselt var orden ja. Under torsdagskvällen nådde man inte ens upp till det utan stannade på 40 %. Det är siffor som måste göra varenda Djurgårdare illamående.
Som Rolle Stoltz sade så vist en gång ”Man gör inga mål från utvisningsbåset”
Och får man inte ordning på det hela så är jag ganska övertygad till att guldfesten går till Götaplatsen under inledningen av nästa vecka. Tips från coachen är att möjligen flytta på centern Petteri Wirtanen som har varit inne på 13 av 18 boxplaymål.
Samtidigt måste man ge credd till Frölundas powerplay där spelet flyter på lika vackert som chokladsås över en mjukglass. Och det hela leds av spelgeniet Ryan Lasch tillsammans radarpartnern Joel Lundqvist. Eller som golfkommentatorn Göran Zackrisson skulle ha refererat Laschs passning till Lundqvists 4-2 mål.
”Där går han med den där glASSEn han velat ha hela dagen. Nej, det var en macka!”
Igår stod den 32-åriga forwarden från Kalifornien för en insats som visade att han egentligen är för bra för SHL. En sådan blick för spelet och sina medspelare, en sådan pricksäkerhet i passningarna. En finmotorik i handlederna som heter duga. På presskonferensen talade Roger Rönnberg om att amerikanen börjar närma sig sitt berömda ”Beast Mode”. Även det syns tydligt ut för ögat där han förutom sina förträffliga egenskaper i offensiv zon också tar ett hårt defensivt ansvar. Något som Rönnberg också berömde på presskonferensen.
Men nu rullar slutspelståget vidare när Djurgården återigen öppnar dörrarna till tryckkokaren Johanneshov under lördagen. Och det är bara att bänka sig för alla hockeyälskare. Det här är en finalserie som bjuder upp till underhållning i högsta klass. Med publikinramningarna på båda arenorna som ger en neutral supporter ståpäls.
Det är detta som visar att ishockey är en sådan förbannat vacker, underhållande, oförutsägbar och häftig idrott.
”Wwåå, det ligger i luften Någonting är på gång” som Tomas Ledin brukar sjunga beskrev nog känslan utanför Göteborgs eget Kålleseeum på Valhallagatan
Och supportrarna hade mobiliserat inne i arenan med att tjöta igång redan från start. Redan under introt sjung halsarna för fulla muggar så pass att ståpälsen bred sig upp till pressläktaren, beläget på en höjd som nästan gav näsblod.
Frågan som jag ställde mig inför var hur Frölunda skulle kunna repa sig efter tisdagens propp med 5-1 förlusten i Globen?
Man svarade på det genom att det var ett hemmalag som kom ut likt kalvar på ett grönbete. Gasen i botten så fort som pucken hade nuddat den oljiga isen. Speldirigenten Chay Genoway hittade Moverare elegant skickade in sitt tredje slutspelsmål och decibelnivåernas nådde JAS-39 nivåer som nog ekade hela vägen upp till Stockholm. Djurgårdens Robert Ohlsson tryckte in nödstopp genom historiens tidigaste timeout efter att vi hade spelat 2:01.
Frölunda fortsatte att pumpa på där det offensiva spelet svängde mer än när kollega, Niclas Vibergs favoritband, Backstreet Boys rev av hiten Everbody i arenan i början av millenniumskiftet.
Det tog en sex, sju minuter innan gästerna började få känna på gummitrissan. Då satte Olle Alsing hopp i matchen för gästerna med sitt 1-1 mål. Ett mål som innebar kontakt igen. Men Djurgården skulle sedan sänka sig själva när Jakob Lilja bryskt skickade in Jacob Moverare i Johan Mattsson. Den sistnämnda tvingades oerhört tråkigt lämna matchen. In med Johan Gustavsson och 2-1 genom Gormley. Precis som i första klev hemmalaget ut med ett formula-1 tempo och 2:15 kunde stjärnskottet Samuel Fagemo sätta 3-1 ättan. Djurgården fick sedan en sådan där ytterligare ologisk men ändå logisk reducering och en gratisbiljett in i matchen när Lilja tryckte in 3-2.
Men det var aldrig nära ikväll för Stockholmarna. Detta på grund av att man har ett boxplay som på ren svenska är genomuruselt.
Man brukar säga att alla moln inte ger regn.
Det är bara det att när Djurgården drar på sig en utvisning så står målen i baken som spön i backen.Frölunda fick sammanlagt fem numerära överlägen och hitta nätmaskorna i tre av dem. Detta efter att Djurgården uppträtt som fastfrusna i egen zon. Och på totalt 16 slutspelsmatcher har Stockholmarna släppt in totalt 18 mål, detta betyder ett penalty killing 64 %. Genomfruset och uruselt var orden ja. Under torsdagskvällen nådde man inte ens upp till det utan stannade på 40 %. Det är siffor som måste göra varenda Djurgårdare illamående.
Som Rolle Stoltz sade så vist en gång ”Man gör inga mål från utvisningsbåset”
Och får man inte ordning på det hela så är jag ganska övertygad till att guldfesten går till Götaplatsen under inledningen av nästa vecka. Tips från coachen är att möjligen flytta på centern Petteri Wirtanen som har varit inne på 13 av 18 boxplaymål.
Samtidigt måste man ge credd till Frölundas powerplay där spelet flyter på lika vackert som chokladsås över en mjukglass. Och det hela leds av spelgeniet Ryan Lasch tillsammans radarpartnern Joel Lundqvist. Eller som golfkommentatorn Göran Zackrisson skulle ha refererat Laschs passning till Lundqvists 4-2 mål.
”Där går han med den där glASSEn han velat ha hela dagen. Nej, det var en macka!”
Igår stod den 32-åriga forwarden från Kalifornien för en insats som visade att han egentligen är för bra för SHL. En sådan blick för spelet och sina medspelare, en sådan pricksäkerhet i passningarna. En finmotorik i handlederna som heter duga. På presskonferensen talade Roger Rönnberg om att amerikanen börjar närma sig sitt berömda ”Beast Mode”. Även det syns tydligt ut för ögat där han förutom sina förträffliga egenskaper i offensiv zon också tar ett hårt defensivt ansvar. Något som Rönnberg också berömde på presskonferensen.
Men nu rullar slutspelståget vidare när Djurgården återigen öppnar dörrarna till tryckkokaren Johanneshov under lördagen. Och det är bara att bänka sig för alla hockeyälskare. Det här är en finalserie som bjuder upp till underhållning i högsta klass. Med publikinramningarna på båda arenorna som ger en neutral supporter ståpäls.
Det är detta som visar att ishockey är en sådan förbannat vacker, underhållande, oförutsägbar och häftig idrott.
