NHL Allmänt
2019-02-28 13:00
Reseberättelse Las Vegas: Öl, hockey och Backstreet Boys
SvenskaFans Niclas Viberg befann sig i Las Vegas under en vecka och berättar om äventyret.
Niclas Viberg
1 kommentarer
Hockeysverige.se arrangerade tillsammans med Supreme Travel en hockeyresa till Las Vegas. På schemat stod en vecka i Sin City och tre matcher med Golden Knights.
20-talet resenärer hängde med över Atlanten och efter en mellanlandning i London tog planet mark på McCarran International Airport under måndagskvällen, lokal tid.
Med tio timmars flygtid mellan London och Las Vegas var kroppen lagom sliten, men en öl och en 250-kronorspizza hann slinka ner innan en kort orientering av hotellet och närområdet betades av.
Häromkring informerades Peter Sibner av mig och Valentina Lizana Wallner om Backstreet Boys-spelningarna i Vegas, men Peter var mycket skeptiskt lagd till en sådan konsert.
---
Jag har ofta rest till den amerikanska östkusten och har aldrig haft några problem med tidsomställning eller jetlag – men den här gången var det annorlunda. De extra timmarna till Las Vegas satte sina spår och det tog en dag eller två innan man var i fas, trots god sömn.
Veckan spenderades på Park MGM Las Vegas, ett hotell på södra delen av The Strip och några hundratal meter från T-Mobile Arena. Uppladdningen inför de tre matcherna hölls på populära Beerhaus, ett slagskott från arenan.
Men innan det blev dags för uppladdning och match väntade en bussrundtur. De största sevärdheterna besöktes. Vi stannade vid den ikoniska Las Vegas-skylten, tog en sväng förbi Eiffeltornet-kopian och kikade in på några av de mer välkända hotellen. Mitt i The Venetian hade man till exempel byggt upp ett kvarter från Venedig, med tillhörande kanal och takmålning föreställande en mycket naturtrogen himmel. Minst sagt fascinerande.
Efter rundturen blev det lite avkoppling för att hantera jetlagen innan det vankades uppladdning på Beerhaus.
---
Häromkring börjar Sibner undersöka biljettläget till Backstreet Boys-spelningarna. Visst ser han exalterad ut?
---
Den första matchen spelades mellan Vegas och Arizona och det var en, i ärlighetens namn, rätt tråkig tillställning. Vegas kom egentligen igång först när man hamnade i 0-2-underläge, men trots en upphämtning av hemmalaget stack Coyotes iväg igen och vann med 5-2.
Inte ens Clayton Keller var så värst sevärd den kvällen, men Oliver Ekman-Larsson var nöjd.
---
Onsdag. Day drinking in Vegas. What happens in Vegas, stays in Vegas.
Det kan väl dock sägas att vi såg John Tavares och Frederik Andersen från våra platser på uteserveringen.
”Det ser ut som två hockeyspelare”, klämde Valentina plötsligt ur sig där vi satt. När de sedan gick förbi och vi fick en närmare blick konstaterades det också vilka det var. Ett tränat hockeyöga känner helt enkelt igen den vaggande gångstilen hos en hockeyspelare även på rejält avstånd.
Tavares och Andersen var också de enda personerna på The Strip som vi såg med varsin vattenflaska. Amatörer. Så gör man inte på The Strip.
(Nej, vi ofredade dem inte…)
---
Häromkring börjar Sibner acceptera att han inte har något val. Det blir Backstreet Boys senare i veckan. Redan nu börjar han spela några låtar på hotellrummet.
---
Efter diverse eskapader under onsdagen blev torsdagen en mer seriös sådan. Det blev ett besök på Torontos morning skate, men då den var frivillig för spelarna bjöd den inte på så värst mycket spännande. Det mest intressanta var när passet avslutades med lite 3-mot-3-spel mellan tränarna och de petade spelarna.
Efter träningen tog vi oss ett litet snack med Sportsnets Chris Johnston. Det pratades William Nylander, Rasmus Sandin och Jake Gardiner.
Torsdagen var också den enda dagen med dåligt väder. Det var vanligtvis 10-15 grader och stundtals en värmande sol, men den dagen letade sig regnmolnen fram. Vegas verkar inte heller känna till dräneringssystem, brunnar och avrinning – eller vad allt sådant där nu kan kallas – så gatukorsningarna blev stora pooler.
Man kan ju tycka att det är synnerligen korkat att stanna mitt i en sådan vattenpöl, men det var precis vad en äldre kvinna fick för sig. Det kostade Niclas, stolt över ett nyinköpt paraply, ett par plaskblöta skor, resulterade i en djupt hatisk ramsa – men hon verkade inte förstå svenska – och gav Sibner och Valentina ett gott skratt.
---
Häromkring börjar Sibner tagga igång på Backstreet Boys på allvar. Det är med glädje som han bokar biljetter åt oss tre och en handfull av resenärerna.
---
Vegas match mot Toronto blev veckans bästa. Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander, Kasperi Kapanen och Morgan Rielly var så roliga som man misstänkte – ja, till och med Garret Sparks var underhållande.
Maple Leafs-fansen var avsevärt många fler än Arizona-fansen (…) och pumpade upp en härlig stämning på läktarna. De skrämde också bort Vegas-fansen från Beerhaus och Toronto-matchen verkade även prioriteras i arenan. Dels var det som sagt en stor uppslutning av bortafans, dels var det faktiskt Alla Hjärtans Dag. Och vad är trots allt mer romantiskt än en dejt på en hockeymatch?
Det var mer arrangemang bland publiken och i den ena periodpausen framförde Cirque du Soleil – som uppträder i Vegas – en imponerande show.
Toronto vann matchen med övertygande 6-3 efter bland annat två mål av Auston Matthews. Uppe på pressläktaren – som var knökfull jämfört med Arizona-matchen – märkte man av att storlaget Toronto var på besök och det blev än mer kaosartat i omklädningsrummet efter matchen. Ett snack med William Nylander hanns däremot med.
---
Fredag. Äntligen. Den stora dagen. Sibner vaknar sprallig, nervös och överlycklig. Det är Backstreet Boys på kvällen.
Någon frukost hinner vi inte med, utan vi bara måste vara på plats hos Box Office så fort det öppnar för att hämta ut biljetterna. När han väl får biljetterna i handen är han lika nöjd som när en 5-åring får Julaftons första julklapp. Det var faktiskt lite vackert att se.
Efter några öl till lunch korkades whiskeyflaskan upp på hotellrummet och det var dags ”att lyssna in sig” inför kvällen.
Mitt inne i Planet Hollywood-hotellet hittade vi Zappos Theater, med plats för 7000 åskådare, och det var ett populärt event. Men in kom vi utan några större problem. Sibner hade däremot så bråttom in att vi inte hann ta en sväng förbi souvenirshopen.
”Den här vägen är det!”, skrek han och stormade fram.
Redan 2017 intog Backstreet Boys scenen i Las Vegas och om några månader vankas det en världsturné, som bland annat inkluderar konserter i Göteborg och Stockholm.
Det måste sägas att det forna pojkbandet bjöd på en mycket imponerande show. Vad man nu än må tycka om musiken i sig ska en väl genomförd show uppskattas – och att anordna en show är något man kan i Las Vegas. En överväldigande ljusföreställning satte tonen och även om man inte är någon Backstreet Boys-fanatiker var det en upplevelse väl värd att minnas, för den nätta summan av $100.
Fredagsnattens äventyr censureras. Det är nog bäst för alla inblandade.
---
Lördagen inleddes med att studera Nashvilles morning skate. När passet var över var Viktor Arvidsson så pass trevlig att han smet upp på läktaren för en kort pratstund, fotografering och autografskrivande med resenärerna som valde att följa med till arenan.
Efter en hård fredag blev det desto lugnare tempo efter besöket hos Predators och dagen ägnades mestadels åt att vänta in kvällens match.
Nashville-Vegas har alla förutsättningar för att bjuda på stor underhållning – och på ett sätt gjorde den också det, på ett annat sätt var matchen något av en besvikelse. Predators lyckades nämligen inte alls bjuda upp utan blev överkörda av Golden Knights. Fascinerande i sig och ett styrkebesked av Vegas, men för oss som hade sett fram emot Nashville var det helt enkelt något som saknades.
En uppgiven Arvidsson var i alla fall lika tillmötesgående som alltid när vi bytte några ord efter matchen.
---
Sibner övergav oss under natten. Nej, han gjorde inte en ny blöt natt i Vegas – i alla fall vad vi vet, men allt är väl möjligt – utan flyget hem gick helt enkelt lite tidigare för honom. Vi andra hade söndagen kvar.
Den sista dagen i Las Vegas spenderades strosandes på The Strip. Det shoppades lite och de sista stora sevärdheterna besöktes. De världsberömda Bellagio-fontänerna spanades in och vi gick in i ytterligare några pompösa hotell.
Framåt kvällen gick bussen mot flygplatsen. Efter vad som kändes som en förvånansvärt snabb flygresa landade vi återigen i London för några timmars bensträckning. Trots extra drogkontroll kom vi igenom säkerhetskontrollen och några timmar senare gick flyget mot Stockholm.
På Arlanda tog sedan en veckas galet äventyr slut.
---
Las Vegas är en annorlunda stad, på gott och ont. Det är, förmodligen, på många sätt den sista bastionen för syndens leverne. Man erbjuds – mest hela tiden och på alla möjliga och omöjliga ställen – att köpa allt från droger till kvinnligt sällskap. Men eftersom Vegas byggdes upp till vad det är idag av maffian är man väl naiv om man tror att det inte lever kvar.
The Strip är Vegas och Vegas är The Strip. Vill man ge sig ut på seriös shopping behöver man söka sig någon annanstans – förslagsvis till någon outlet i närheten – utan där får man nöja sig med några enstaka ”riktiga” affärer, lyxbutiker som det förmodligen kostar pengar bara att titta in i och souvenirshopar med Vegas-krimskrams.
Att insupa The Strip är en speciell känsla som är svår att förmedla.
Men så fort man lämnade The Strip blev det genast lite mer shady. Parallellgatorna – som på grund av de enorma kvarteren låg bra många hundra meter bort – gav direkt en ny upplevelse av Vegas. Det var slitet och nergånget och Vegas-glamouren var plötsligt långt borta. Ett besök på ett hotell/casino off The Strip förstärkte bara de intrycken.
---
Gambling, då? Någon miljonvinst blev det inte. Faktum är att den största vinsten blev hela 24 cent. Så kan det också gå…
Alla större hotell är annars kombinerade casinon – och det är inga små spektakel. Från entrén in till hotellreceptionen behöver man passera minst 500 meter av spelautomater, Black Jack-bord och barer. Oavsett tid på dygnet är det full action och framåt helgen blev det nästan överfullt på sina ställen.
Rumspriserna är klart överkomliga, men Las Vegas är en rätt dyr stad i övrigt – framför allt på hotellen. Priset stiger helt enkelt om man ska äta eller dricka inne på hotellet, men så fort man kommer ut på The Strip blir det mer humant.
Tröttnar man på att gambla och dricka öl kan man alltid ge sig iväg på någon utflykt. Flera av resenärerna tog sig till Grand Canyon och Hooverdammen, hyrde en bil eller tog en helikoptertripp – och alla verkade vara nöjda.
En vecka i Las Vegas är annars precis lagom. Man hinner ta in intrycken, besöka sevärdheterna som är värda att besöka och göra The Strip. Krydda det med lite hockey och Las Vegas blir ett väldigt trevligt semestermål som jag absolut kan rekommendera.
---
Tack till Sibner och Valentina för en oförglömlig vecka i Vegas.
20-talet resenärer hängde med över Atlanten och efter en mellanlandning i London tog planet mark på McCarran International Airport under måndagskvällen, lokal tid.
Med tio timmars flygtid mellan London och Las Vegas var kroppen lagom sliten, men en öl och en 250-kronorspizza hann slinka ner innan en kort orientering av hotellet och närområdet betades av.
Häromkring informerades Peter Sibner av mig och Valentina Lizana Wallner om Backstreet Boys-spelningarna i Vegas, men Peter var mycket skeptiskt lagd till en sådan konsert.
---
Jag har ofta rest till den amerikanska östkusten och har aldrig haft några problem med tidsomställning eller jetlag – men den här gången var det annorlunda. De extra timmarna till Las Vegas satte sina spår och det tog en dag eller två innan man var i fas, trots god sömn.
Veckan spenderades på Park MGM Las Vegas, ett hotell på södra delen av The Strip och några hundratal meter från T-Mobile Arena. Uppladdningen inför de tre matcherna hölls på populära Beerhaus, ett slagskott från arenan.
Men innan det blev dags för uppladdning och match väntade en bussrundtur. De största sevärdheterna besöktes. Vi stannade vid den ikoniska Las Vegas-skylten, tog en sväng förbi Eiffeltornet-kopian och kikade in på några av de mer välkända hotellen. Mitt i The Venetian hade man till exempel byggt upp ett kvarter från Venedig, med tillhörande kanal och takmålning föreställande en mycket naturtrogen himmel. Minst sagt fascinerande.
Efter rundturen blev det lite avkoppling för att hantera jetlagen innan det vankades uppladdning på Beerhaus.
---
Häromkring börjar Sibner undersöka biljettläget till Backstreet Boys-spelningarna. Visst ser han exalterad ut?
När @PeterSibner letar efter Backstreet Boys-biljetter... pic.twitter.com/Kz9DpdUgXP
— Niclas Viberg (@NiclasViberg) February 13, 2019
---
Den första matchen spelades mellan Vegas och Arizona och det var en, i ärlighetens namn, rätt tråkig tillställning. Vegas kom egentligen igång först när man hamnade i 0-2-underläge, men trots en upphämtning av hemmalaget stack Coyotes iväg igen och vann med 5-2.
Inte ens Clayton Keller var så värst sevärd den kvällen, men Oliver Ekman-Larsson var nöjd.
---
Onsdag. Day drinking in Vegas. What happens in Vegas, stays in Vegas.
Det kan väl dock sägas att vi såg John Tavares och Frederik Andersen från våra platser på uteserveringen.
”Det ser ut som två hockeyspelare”, klämde Valentina plötsligt ur sig där vi satt. När de sedan gick förbi och vi fick en närmare blick konstaterades det också vilka det var. Ett tränat hockeyöga känner helt enkelt igen den vaggande gångstilen hos en hockeyspelare även på rejält avstånd.
Tavares och Andersen var också de enda personerna på The Strip som vi såg med varsin vattenflaska. Amatörer. Så gör man inte på The Strip.
(Nej, vi ofredade dem inte…)
---
Häromkring börjar Sibner acceptera att han inte har något val. Det blir Backstreet Boys senare i veckan. Redan nu börjar han spela några låtar på hotellrummet.
---
Efter diverse eskapader under onsdagen blev torsdagen en mer seriös sådan. Det blev ett besök på Torontos morning skate, men då den var frivillig för spelarna bjöd den inte på så värst mycket spännande. Det mest intressanta var när passet avslutades med lite 3-mot-3-spel mellan tränarna och de petade spelarna.
Efter träningen tog vi oss ett litet snack med Sportsnets Chris Johnston. Det pratades William Nylander, Rasmus Sandin och Jake Gardiner.
Torsdagen var också den enda dagen med dåligt väder. Det var vanligtvis 10-15 grader och stundtals en värmande sol, men den dagen letade sig regnmolnen fram. Vegas verkar inte heller känna till dräneringssystem, brunnar och avrinning – eller vad allt sådant där nu kan kallas – så gatukorsningarna blev stora pooler.
Man kan ju tycka att det är synnerligen korkat att stanna mitt i en sådan vattenpöl, men det var precis vad en äldre kvinna fick för sig. Det kostade Niclas, stolt över ett nyinköpt paraply, ett par plaskblöta skor, resulterade i en djupt hatisk ramsa – men hon verkade inte förstå svenska – och gav Sibner och Valentina ett gott skratt.
---
Häromkring börjar Sibner tagga igång på Backstreet Boys på allvar. Det är med glädje som han bokar biljetter åt oss tre och en handfull av resenärerna.
---
Vegas match mot Toronto blev veckans bästa. Auston Matthews, Mitch Marner, William Nylander, Kasperi Kapanen och Morgan Rielly var så roliga som man misstänkte – ja, till och med Garret Sparks var underhållande.
Maple Leafs-fansen var avsevärt många fler än Arizona-fansen (…) och pumpade upp en härlig stämning på läktarna. De skrämde också bort Vegas-fansen från Beerhaus och Toronto-matchen verkade även prioriteras i arenan. Dels var det som sagt en stor uppslutning av bortafans, dels var det faktiskt Alla Hjärtans Dag. Och vad är trots allt mer romantiskt än en dejt på en hockeymatch?
Det var mer arrangemang bland publiken och i den ena periodpausen framförde Cirque du Soleil – som uppträder i Vegas – en imponerande show.
Det här är också en pausunderhållning... pic.twitter.com/3igvk6NkG1
— Niclas Viberg (@NiclasViberg) February 15, 2019
Toronto vann matchen med övertygande 6-3 efter bland annat två mål av Auston Matthews. Uppe på pressläktaren – som var knökfull jämfört med Arizona-matchen – märkte man av att storlaget Toronto var på besök och det blev än mer kaosartat i omklädningsrummet efter matchen. Ett snack med William Nylander hanns däremot med.
---
Fredag. Äntligen. Den stora dagen. Sibner vaknar sprallig, nervös och överlycklig. Det är Backstreet Boys på kvällen.
Någon frukost hinner vi inte med, utan vi bara måste vara på plats hos Box Office så fort det öppnar för att hämta ut biljetterna. När han väl får biljetterna i handen är han lika nöjd som när en 5-åring får Julaftons första julklapp. Det var faktiskt lite vackert att se.
Efter några öl till lunch korkades whiskeyflaskan upp på hotellrummet och det var dags ”att lyssna in sig” inför kvällen.
Mitt inne i Planet Hollywood-hotellet hittade vi Zappos Theater, med plats för 7000 åskådare, och det var ett populärt event. Men in kom vi utan några större problem. Sibner hade däremot så bråttom in att vi inte hann ta en sväng förbi souvenirshopen.
”Den här vägen är det!”, skrek han och stormade fram.
Redan 2017 intog Backstreet Boys scenen i Las Vegas och om några månader vankas det en världsturné, som bland annat inkluderar konserter i Göteborg och Stockholm.
Det måste sägas att det forna pojkbandet bjöd på en mycket imponerande show. Vad man nu än må tycka om musiken i sig ska en väl genomförd show uppskattas – och att anordna en show är något man kan i Las Vegas. En överväldigande ljusföreställning satte tonen och även om man inte är någon Backstreet Boys-fanatiker var det en upplevelse väl värd att minnas, för den nätta summan av $100.
#BSB pic.twitter.com/BA56NJjKod
— Niclas Viberg (@NiclasViberg) February 16, 2019
Fredagsnattens äventyr censureras. Det är nog bäst för alla inblandade.
---
Lördagen inleddes med att studera Nashvilles morning skate. När passet var över var Viktor Arvidsson så pass trevlig att han smet upp på läktaren för en kort pratstund, fotografering och autografskrivande med resenärerna som valde att följa med till arenan.
Resenärerna får träffa Viktor Arvidsson lite pic.twitter.com/XJ9OD9Ipcq
— Niclas Viberg (@NiclasViberg) February 16, 2019
Efter en hård fredag blev det desto lugnare tempo efter besöket hos Predators och dagen ägnades mestadels åt att vänta in kvällens match.
Nashville-Vegas har alla förutsättningar för att bjuda på stor underhållning – och på ett sätt gjorde den också det, på ett annat sätt var matchen något av en besvikelse. Predators lyckades nämligen inte alls bjuda upp utan blev överkörda av Golden Knights. Fascinerande i sig och ett styrkebesked av Vegas, men för oss som hade sett fram emot Nashville var det helt enkelt något som saknades.
En uppgiven Arvidsson var i alla fall lika tillmötesgående som alltid när vi bytte några ord efter matchen.
---
Sibner övergav oss under natten. Nej, han gjorde inte en ny blöt natt i Vegas – i alla fall vad vi vet, men allt är väl möjligt – utan flyget hem gick helt enkelt lite tidigare för honom. Vi andra hade söndagen kvar.
Den sista dagen i Las Vegas spenderades strosandes på The Strip. Det shoppades lite och de sista stora sevärdheterna besöktes. De världsberömda Bellagio-fontänerna spanades in och vi gick in i ytterligare några pompösa hotell.
Framåt kvällen gick bussen mot flygplatsen. Efter vad som kändes som en förvånansvärt snabb flygresa landade vi återigen i London för några timmars bensträckning. Trots extra drogkontroll kom vi igenom säkerhetskontrollen och några timmar senare gick flyget mot Stockholm.
På Arlanda tog sedan en veckas galet äventyr slut.
---
Las Vegas är en annorlunda stad, på gott och ont. Det är, förmodligen, på många sätt den sista bastionen för syndens leverne. Man erbjuds – mest hela tiden och på alla möjliga och omöjliga ställen – att köpa allt från droger till kvinnligt sällskap. Men eftersom Vegas byggdes upp till vad det är idag av maffian är man väl naiv om man tror att det inte lever kvar.
The Strip är Vegas och Vegas är The Strip. Vill man ge sig ut på seriös shopping behöver man söka sig någon annanstans – förslagsvis till någon outlet i närheten – utan där får man nöja sig med några enstaka ”riktiga” affärer, lyxbutiker som det förmodligen kostar pengar bara att titta in i och souvenirshopar med Vegas-krimskrams.
Att insupa The Strip är en speciell känsla som är svår att förmedla.
Men så fort man lämnade The Strip blev det genast lite mer shady. Parallellgatorna – som på grund av de enorma kvarteren låg bra många hundra meter bort – gav direkt en ny upplevelse av Vegas. Det var slitet och nergånget och Vegas-glamouren var plötsligt långt borta. Ett besök på ett hotell/casino off The Strip förstärkte bara de intrycken.
---
Gambling, då? Någon miljonvinst blev det inte. Faktum är att den största vinsten blev hela 24 cent. Så kan det också gå…
Alla större hotell är annars kombinerade casinon – och det är inga små spektakel. Från entrén in till hotellreceptionen behöver man passera minst 500 meter av spelautomater, Black Jack-bord och barer. Oavsett tid på dygnet är det full action och framåt helgen blev det nästan överfullt på sina ställen.
Rumspriserna är klart överkomliga, men Las Vegas är en rätt dyr stad i övrigt – framför allt på hotellen. Priset stiger helt enkelt om man ska äta eller dricka inne på hotellet, men så fort man kommer ut på The Strip blir det mer humant.
Tröttnar man på att gambla och dricka öl kan man alltid ge sig iväg på någon utflykt. Flera av resenärerna tog sig till Grand Canyon och Hooverdammen, hyrde en bil eller tog en helikoptertripp – och alla verkade vara nöjda.
En vecka i Las Vegas är annars precis lagom. Man hinner ta in intrycken, besöka sevärdheterna som är värda att besöka och göra The Strip. Krydda det med lite hockey och Las Vegas blir ett väldigt trevligt semestermål som jag absolut kan rekommendera.
---
Tack till Sibner och Valentina för en oförglömlig vecka i Vegas.
