En ny säsong står runt hörnet och med det ställs flera spelare inför nya utmaningar. Somliga representerar fortfarande samma lag som förra året medan andra återfinns i nya lag. SvenskaFans tittar närmare på tio spelare med extrem press på sig inför säsongen 18/19.
---
Erik Karlsson, San José Sharks
Slår vi ut de senaste tio säsongerna har San José varit ett av grundseriens mest framgångsrika lag, sett till antalet poäng. Men i slutspelet har man fått en choker-stämpel och finalplatsen 2016 kom lite från ingenstans. Lagets cup-fönster såg ut att smälla igen året innan och 2016 skulle kanske bli det där sista dödsrycket.
Men San José kom igen. Veteranerna – nästan alla på fel sida 30-årsstrecket – såg en ny vår och Sharks ser ut att ha fått en ny skjuts. I ett sista desperat (?) försök att vinna den där eftertraktade cupen gick man nu efter Erik Karlsson.
Det innebär att San José har tillgång till ligans två bästa offensiva backar och den bästa defensiva backen. Historiskt har vi nästan alltid sett att två av ligans absoluta toppbackar i samma lag ger framgång. Karlsson tog nästan Ottawa till final 2017 på egen hand och det vattnas i munnen när man tänker på vad han kan åstadkomma i ett lag som Sharks.
Karlsson har hämtats in för att vinna cupen åt Sharks. Han om någon kan lösa det.
John Tavares, Toronto Maple Leafs
John Tavares flyttade hem till barndomens favoritlag Toronto och blev i samma veva ligans dyraste spelare. Med en lön på $15,9 miljoner bräcker han såväl Connor McDavid som Carey Price den här säsongen och pressen på Maple Leafs nya face of the franchise är givetvis enorm.
Toronto har som bekant inte vunnit Stanley Cup sedan 1967 och det råder ingen tvekan om att man satsar hårt nu. Symboliken i att värva in Tavares är stor och nu är det upp till 28-åringen att försöka leva upp till den smått omöjliga hypen.
Ilya Kovalchuk, Los Angeles Kings
Det dröjde några år för länge, men nu är Ilya Kovalchuk äntligen i Los Angeles. Frågan är däremot var 35-åringen står idag. Han har varit en av KHL:s mest framträdande spelare sedan flytten hem från New Jersey, men ibland kan KHL vara svårvärderad.
Efter de två segrarna 2012 och 2014 har Los Angeles haft svårt att hota på allvar. De behöver en boost – i synnerhet i målproduktionen – och värvningen av Kovalchuk indikerar att det är vad man är ute efter. Men erbjuder han de kvaliteterna 2018?
Cam Talbot, Edmonton Oilers
Connor McDavid kommer göra sitt och backas upp av Leon Draisaitl på ett fint sätt. Men trots att McDavid kommer från sin bästa säsong var Edmonton 17 poäng från slutspel. Man kan inte kräva så värst mycket mer från McDavid, så när vi blickar ut över rostern i övrigt landar blickarna på Cam Talbot.
Visst kan man slänga skit över Milan Lucic, men Talbot har trots allt en större inverkan på laget. 28 målvakter spelade minst 2000 5 on 5-minuter förra säsongen och Talbot kom med den femte sämsta räddningsprocenten (91,71) i den gruppen, och hans dSv% landade på -0,08.
Det var ett steg tillbaka jämfört med säsongen 16/17 och ska Edmonton tillbaka till slutspelet är det inte McDavid som måste leda laget dit – utan snarare Talbot.
Mathew Barzal, New York Islanders
New York Islanders befinner sig inte i ett trevligt läge. John Tavares övergav organisationen för Toronto och motsatt väg gick Lou Lamoriello, Leo Komarov och Matt Martin. Jämför man in och ut mellan de två lagen är det ingen smickrande läsning för Islanders. Men allt är inte nattsvart.
Man känner sig kanske inte allt för trygg i att låta Lamoriello bygga nytt 2018, men framtidsnamnen är oavsett vilket attraktiva. Islanders har draftat bra de senaste åren och det finns onekligen sämre spelare att bygga nytt runt än Mathew Barzal. Nu ska han ta upp Tavares mantel och försöka vara kärnpunkten i den en gång så stolta organisationens nybygge.
William Karlsson, Vegas Golden Knights
William Karlsson kom från ingenstans och gjorde osannolik succé i Vegas. Han blev en 40-målsskytt och sånär en point-per-game-spelare. Hela Vegas säsong var en enda sejour av otänkbara scenarios och det symboliseras som mest av Karlsson.
Han tredubblade produktionen från säsongen 16/17 och visade upp ett spel vi aldrig hade sett skymten av tidigare. Hade talangen begravts i Columbus och allt som behövdes var att släppa honom fri? Eller blir Karlsson en av ligans största one-hit wonders någonsin? Karlsson gick från en S% på 6,3 i Columbus till 23,4 den gångna säsongen – en absurt hög siffra.
Golden Knights var kloka och signade honom bara till ett ettårskontrakt i somras, för vem vet vad som händer med honom nu?
Tyler Seguin, Dallas Stars
Dallas gick hårt efter såväl Erik Karlsson som John Tavares och i samma veva dröjde Tyler Seguins kontraktsförlängning. Skulle förlängningen kanske till och med ha varit i farozonen om man hade fått in Karlsson eller Tavares? Eller ville man bara avvakta för att se hur organisationens långsiktiga budget eventuellt kunde påverkas?
Oavsett vilket krävs det inte mycket för att misstänka att Karlsson/Tavares var en prioritering över Seguin. Strax innan training camp uttalade han sig om sin besvikelse över att någon förlängning inte var på plats, men det dröjde inte länge innan han fick sitt kontrakt. Det blev åtta nya år, med $9,85 miljoner per säsong, och nu ska Seguin – en av ligans bästa målskyttar – visa sitt värde.
Dougie Hamilton, Carolina Hurricanes
Förändringens vindar blåser över Carolina. Ny ägare, ny general manager och ny head coach följs av en ny försvarsgeneral. På isen är det Dougie Hamilton som sätter ett ansikte på förändringen och han förväntas vara en stor del i den stommen som nu jagar det första slutspelet sedan 2009.
Rykten – extremt udda sådana – spreds om Hamilton när han byttes bort från såväl Boston som Calgary. Det är också två organisationer som präglas av old school-tänket och givetvis ska man inte lägga allt för mycket fokus på kritiken… om det inte vore för att Carolina känns som en organisation med hårt old school-tänk numera.
Ryan Getzlaf, Anaheim Ducks
Med Corey Perry långtidsskadad och frågetecken kring såväl Ryan Kesler som Patrick Eaves ser Anaheims forwardsbesättning tunn ut. Trion har rimligtvis sin respektive prime en bra bit bakom sig, men det är trots allt betydelsefulla inslag i Ducks lagbygge. Ett stort ansvar – avsevärt mycket större än tidigare – kommer att landa på Ryan Getzlaf.
Rickard Rakell ser ut att ha slagit igenom, men i övrigt står Getzlaf ensam. Han håller fortfarande en väldigt hög klass och Anaheim bör inte oroa sig över sin förstacenter. Det går däremot inte att undgå Anaheims försvagade forwardsbesättning och kanske tvingas Bob Murray gå efter något stort under de första månaderna. Blir Matt Duchene en anka?
John Carlson, Washington Capitals
Under många år var John Carlson en underbetald försvarare, men i somras fick han äntligen betalt – och blev en dyr back. Han fördubblade lönen och har numera näst högst cap hit bland ligans försvarare. Han kommer dessutom från karriärsbästa 68 poäng och har nu mycket nytt att leva upp till.
Utöver ett career year lyckades 28-åringen även pricka in en seger i backarnas poängliga i såväl grundserie som slutspel och Washington vann som bekant Stanley Cup. Med högre lön kommer större förväntningar och Carlson kan inte längre komma undan med 30-40 poäng per säsong.
---
Erik Karlsson, San José Sharks
Slår vi ut de senaste tio säsongerna har San José varit ett av grundseriens mest framgångsrika lag, sett till antalet poäng. Men i slutspelet har man fått en choker-stämpel och finalplatsen 2016 kom lite från ingenstans. Lagets cup-fönster såg ut att smälla igen året innan och 2016 skulle kanske bli det där sista dödsrycket.
Men San José kom igen. Veteranerna – nästan alla på fel sida 30-årsstrecket – såg en ny vår och Sharks ser ut att ha fått en ny skjuts. I ett sista desperat (?) försök att vinna den där eftertraktade cupen gick man nu efter Erik Karlsson.
Det innebär att San José har tillgång till ligans två bästa offensiva backar och den bästa defensiva backen. Historiskt har vi nästan alltid sett att två av ligans absoluta toppbackar i samma lag ger framgång. Karlsson tog nästan Ottawa till final 2017 på egen hand och det vattnas i munnen när man tänker på vad han kan åstadkomma i ett lag som Sharks.
Karlsson har hämtats in för att vinna cupen åt Sharks. Han om någon kan lösa det.
John Tavares, Toronto Maple Leafs
John Tavares flyttade hem till barndomens favoritlag Toronto och blev i samma veva ligans dyraste spelare. Med en lön på $15,9 miljoner bräcker han såväl Connor McDavid som Carey Price den här säsongen och pressen på Maple Leafs nya face of the franchise är givetvis enorm.
Toronto har som bekant inte vunnit Stanley Cup sedan 1967 och det råder ingen tvekan om att man satsar hårt nu. Symboliken i att värva in Tavares är stor och nu är det upp till 28-åringen att försöka leva upp till den smått omöjliga hypen.
Ilya Kovalchuk, Los Angeles Kings
Det dröjde några år för länge, men nu är Ilya Kovalchuk äntligen i Los Angeles. Frågan är däremot var 35-åringen står idag. Han har varit en av KHL:s mest framträdande spelare sedan flytten hem från New Jersey, men ibland kan KHL vara svårvärderad.
Efter de två segrarna 2012 och 2014 har Los Angeles haft svårt att hota på allvar. De behöver en boost – i synnerhet i målproduktionen – och värvningen av Kovalchuk indikerar att det är vad man är ute efter. Men erbjuder han de kvaliteterna 2018?
Cam Talbot, Edmonton Oilers
Connor McDavid kommer göra sitt och backas upp av Leon Draisaitl på ett fint sätt. Men trots att McDavid kommer från sin bästa säsong var Edmonton 17 poäng från slutspel. Man kan inte kräva så värst mycket mer från McDavid, så när vi blickar ut över rostern i övrigt landar blickarna på Cam Talbot.
Visst kan man slänga skit över Milan Lucic, men Talbot har trots allt en större inverkan på laget. 28 målvakter spelade minst 2000 5 on 5-minuter förra säsongen och Talbot kom med den femte sämsta räddningsprocenten (91,71) i den gruppen, och hans dSv% landade på -0,08.
Det var ett steg tillbaka jämfört med säsongen 16/17 och ska Edmonton tillbaka till slutspelet är det inte McDavid som måste leda laget dit – utan snarare Talbot.
Mathew Barzal, New York Islanders
New York Islanders befinner sig inte i ett trevligt läge. John Tavares övergav organisationen för Toronto och motsatt väg gick Lou Lamoriello, Leo Komarov och Matt Martin. Jämför man in och ut mellan de två lagen är det ingen smickrande läsning för Islanders. Men allt är inte nattsvart.
Man känner sig kanske inte allt för trygg i att låta Lamoriello bygga nytt 2018, men framtidsnamnen är oavsett vilket attraktiva. Islanders har draftat bra de senaste åren och det finns onekligen sämre spelare att bygga nytt runt än Mathew Barzal. Nu ska han ta upp Tavares mantel och försöka vara kärnpunkten i den en gång så stolta organisationens nybygge.
William Karlsson, Vegas Golden Knights
William Karlsson kom från ingenstans och gjorde osannolik succé i Vegas. Han blev en 40-målsskytt och sånär en point-per-game-spelare. Hela Vegas säsong var en enda sejour av otänkbara scenarios och det symboliseras som mest av Karlsson.
Han tredubblade produktionen från säsongen 16/17 och visade upp ett spel vi aldrig hade sett skymten av tidigare. Hade talangen begravts i Columbus och allt som behövdes var att släppa honom fri? Eller blir Karlsson en av ligans största one-hit wonders någonsin? Karlsson gick från en S% på 6,3 i Columbus till 23,4 den gångna säsongen – en absurt hög siffra.
Golden Knights var kloka och signade honom bara till ett ettårskontrakt i somras, för vem vet vad som händer med honom nu?
Tyler Seguin, Dallas Stars
Dallas gick hårt efter såväl Erik Karlsson som John Tavares och i samma veva dröjde Tyler Seguins kontraktsförlängning. Skulle förlängningen kanske till och med ha varit i farozonen om man hade fått in Karlsson eller Tavares? Eller ville man bara avvakta för att se hur organisationens långsiktiga budget eventuellt kunde påverkas?
Oavsett vilket krävs det inte mycket för att misstänka att Karlsson/Tavares var en prioritering över Seguin. Strax innan training camp uttalade han sig om sin besvikelse över att någon förlängning inte var på plats, men det dröjde inte länge innan han fick sitt kontrakt. Det blev åtta nya år, med $9,85 miljoner per säsong, och nu ska Seguin – en av ligans bästa målskyttar – visa sitt värde.
Dougie Hamilton, Carolina Hurricanes
Förändringens vindar blåser över Carolina. Ny ägare, ny general manager och ny head coach följs av en ny försvarsgeneral. På isen är det Dougie Hamilton som sätter ett ansikte på förändringen och han förväntas vara en stor del i den stommen som nu jagar det första slutspelet sedan 2009.
Rykten – extremt udda sådana – spreds om Hamilton när han byttes bort från såväl Boston som Calgary. Det är också två organisationer som präglas av old school-tänket och givetvis ska man inte lägga allt för mycket fokus på kritiken… om det inte vore för att Carolina känns som en organisation med hårt old school-tänk numera.
Ryan Getzlaf, Anaheim Ducks
Med Corey Perry långtidsskadad och frågetecken kring såväl Ryan Kesler som Patrick Eaves ser Anaheims forwardsbesättning tunn ut. Trion har rimligtvis sin respektive prime en bra bit bakom sig, men det är trots allt betydelsefulla inslag i Ducks lagbygge. Ett stort ansvar – avsevärt mycket större än tidigare – kommer att landa på Ryan Getzlaf.
Rickard Rakell ser ut att ha slagit igenom, men i övrigt står Getzlaf ensam. Han håller fortfarande en väldigt hög klass och Anaheim bör inte oroa sig över sin förstacenter. Det går däremot inte att undgå Anaheims försvagade forwardsbesättning och kanske tvingas Bob Murray gå efter något stort under de första månaderna. Blir Matt Duchene en anka?
John Carlson, Washington Capitals
Under många år var John Carlson en underbetald försvarare, men i somras fick han äntligen betalt – och blev en dyr back. Han fördubblade lönen och har numera näst högst cap hit bland ligans försvarare. Han kommer dessutom från karriärsbästa 68 poäng och har nu mycket nytt att leva upp till.
Utöver ett career year lyckades 28-åringen även pricka in en seger i backarnas poängliga i såväl grundserie som slutspel och Washington vann som bekant Stanley Cup. Med högre lön kommer större förväntningar och Carlson kan inte längre komma undan med 30-40 poäng per säsong.
