Bandet behöver backas en aning. Två saker ska sättas i sin kontext. För det första: som förening är HV71 inte längre välmående – och oron gäller inte endast herrlaget. Även damlaget och U20-laget tvingades till kvalspel. Klubbens tre främsta representationslag avslutade därmed säsongen med kval. För det andra: Anton Blomqvist hämtades till HV71 efter att ha gjort fullt godkända säsonger i AIK sett till förutsättningar (kvartsfinal). Han lämnar Jönköping efter att ha gjort fullt godkända säsonger i HV71 sett till förutsättningarna (kvalspel).
Karusellen i Jönköping
Det går såklart att argumentera för att Anton Blomqvist fick tiden på sig att bygga sitt lag, att föra HV åter till toppen, att nå resultat. Det går å andra sidan också att hävda att Blomqvist aldrig fick chansen på riktigt i Jönköpingsklubben.
Blomqvist var huvudtränare i HV71 i två säsonger – under samma tid passerade fyra olika sportchefer genom klubben (Chris Abbott, Björn Liljander, Fredrik Stillman och Johan Hult). Listan på assisterande tränare till Anton Blomqvist kan göras nästan lika lång. Då har vi inte ens nämnt röran som funnits även på posten som klubbdirektör respektive ordförande. Anton Blomqvist var HV71:s huvudtränare i två år – frågan är om han ofrivillig samtidigt blev sportchef, klubbdirektör och vaktmästare?
Svängdörrarna i Jönköping har inte gett någon arbetsro i båset – och därmed ska kanske inte heller Anton Blomqvist behöva bära det främsta ansvaret för lagets skrala resultat under sin tid i klubben. Anton Blomqvist var trots allt den ende som stod kvar när alla andra föll bort.
Är HV ett lag för SHL(-toppen)?
Det HV71 behöver fråga sig inför nästa säsong är måhända inte vilken tränare som ska ersätta Blomqvist, om karusellen bland sportcheferna fortsätter eller ens primärt vilka spelare som ska rekryteras för att lyfta klubben. HV71 behöver gå djupare än så och ifrågasätta föreningens självbild i att vara ett topplag i SHL. Är HV71 verkligen ämnade i toppen av SHL just nu? Om svaret på den frågan är nej, så finns det också fog för att sitta still i båten på Vätterns strand och inte agera i panik – varken i båset, styrelserummet eller på läktaren.
För när det pratas om HV71 pratas det nästan oftare om spelarbudgeten än om resultaten. Det sägs att pengar inte kan köpa kärlek – i Jönköping tycks det inte heller gå att köpa sig till framgång. HV71 behöver inte fler färdiga spelare med höga löner; HV71 behöver finna en gemensam väg framåt som klubb, låta en ny generation av unga spelare gro i truppen, finna en disciplin såväl på isen som i styrelserummet, bygga en förening i harmoni.
Ta tiden för att bygga nytt
HV71 hade en generation av guld i spelartruppen mellan åren 2000-2010. Där fanns Stefan Liv, Johan Davidsson, Andreas Jämtin, Per Gustafsson – för att bara nämna några. Det är förvisso sant att HV71 tog sitt första guld 1995; men varken innan dess eller efter guldåret -95 och fram till den andra titeln 2003-04 var laget särskilt nära de ädlaste valörerna. Minns Randy Edmonds och Sune Bergman i båset, Kari Takko i målet och Esa Keskinen i tekningscirkeln – men publiken i dåvarande Rosenlundshallen fick oftast plocka fram solstolarna redan efter kvartsfinalen.
HV71 har historiskt sett varit en klubb i mängden men där vi idag kan konstatera att den framgångsrika inledningen av 2000-talet kommit att bedra självbilden något. Det är klart att HV71 kan aspirera om guldet igen och sticka upp, som föreningen gjorde säsongen 2016-2017, men frågan som måste ställas är om det faktiskt är rimligt att klubben ska konkurrera om toppositionerna i SHL varje år (och spendera sin budget därefter). Ett nekande svar på den frågan är det enda som kan ge föreningen arbetsro och möjlighet att bygga någonting långsiktigt och hållbart över tid. Det är inte att misslyckande i sig att tvingas till kvalspel efter avancemang från Hockeyallsvenskan. Däremot är det ett misslyckande i att som klubb tro sig vara något man inte längre är; och att inte hitta en gemensam väg framåt.
Det är dags för HV71 att börja om, att börja bygga någonting nytt – låt det bli rätt, låt det ta tid.
