Gårdagens trade deadline bjöd på en hel del aktivitet. Händelserna summerades här och nu tittar vi närmare på vinnarna och förlorarna från trade deadline.
###
Vinnare:
Carolina Hurricanes
Brady Skjei till Carolina – Conditional 1st rounder 2020 (CAR) till New York Rangers
Sami Vatanen till Carolina – Fredrik Claesson, Janne Kuokkanen och conditional 4th rounder 2020 (CAR) till New Jersey
Vincent Trocheck till Carolina – Erik Haula, Lucas Wallmark, Chase Priskie och Eetu Luostarinen till Florida
Det är sannerligen en ny värld vi lever i när självaste Carolina är det mest aktiva och slagkraftiga laget i samband med trade deadline, men här står vi nu alla i chock. Har Hurricanes blivit relevanta på riktigt?
Carolina stärkte i alla fall upp laget rejält under gårdagen och man gjorde det genom att ge upp pusselbitar som man helt klart kunde undvara. Erik Haula är en solid utfyllnadsspelare, men på slutet har det ryktats allt mer om att Hurricanes kunde tänka sig att släppa honom. Att då uppgradera till Vincent Trocheck – om än en dyrare spelare – är mycket bra gjort. I Sebastian Aho, Trocheck och Jordan Staal har nu Hurricanes en övertygande centeruppsättning i sin topp-9.
Man må skicka många pusselbitar i utbyte för honom, men alla har klart sämre värde än Trocheck och i det här fallet är det onekligen så att man byter kvantitet mot kvalitet. Haula lär göra nytta, Lucas Wallmark är duglig, Chase Priskie är en hygglig college-signing som det inte är värt att hetsa upp sig allt för mycket över och Eetu Luostarinen kan kanske nå NHL.
Att släppa en 1st rounder kan alltid vara kännbart, men Carolina satt på två stycken och det blir nu det sämre av de två valen (sitt egna och Torontos) som man kommer att skicka till New York Rangers. Brady Skjei må inte vara någon stjärna och har haft svårt att nå höjderna från genombrottssäsongen 16/17, men det rör sig ändå om en spelskicklig försvarare signad på ett rimligt kontrakt.
Sami Vatanen får ses som någon form av chansning. Dels är det lite oklart vilken potential han egentligen har i sig numera, dels går han fortfarande skadad. Men Carolina var desperata att få in backförstärkningar efter skadorna på Dougie Hamilton och Brett Pesce. I jakten på en oerhört betydelsefull slutspelsplats i tuffa Metropolitan Division är det ett behopv man behövde tillgodose.
I Vatanen-traden är det enbart Janne Kuokkanen som är något att reagera över, men i det stora hela har alltså Carolina plockat in tre finfina förstärkningar utan att behöva ge upp något allt för smärtsamt.
---
Pittsburgh Penguins
Patrick Marleau till Pittsburgh – Conditional 3rd rounder 2021 (PIT) till San José
Conor Sheary och Evan Rodrigues till Pittsburgh – Dominik Kahun till Buffalo
Pittsburgh och Jim Rutherford avslutade dagen med att ha en ny kedja på plats, utan att behöva ge upp något av intresse. Dominik Kahun har visserligen gjort det bra i såväl Chicago som Pittsburgh men är en axelryckning i det stora hela och Penguins fick nu in andra intressanta spelare.
Man vet vad man får i Conor Sheary och nog kan en Sidney Crosby eller Evgeni Malkin se till att han hittar tillbaka till sin gamla Penguins-form? Evan Rodrigues kan vara en nyttig rollspelare i bottom-6.
Men det är givetvis så att Patrick Marleau är den mest spännande förstärkningen. Nu är nog hans anseende aningen högre än hans faktiska kompetens och man ska nog inte hoppas på allt för mycket för en 40-åring som inte har producerat överdrivet mycket. Samtidigt kan det definitivt vara värt att chansa på att en spelare som var så skicklig under merparten av sin karriär kan krama ur det absolut sista ur kroppen under ett sista slutspel.
Marleaus jakt på den där eftertraktade Stanley Cup-segern är inte heller ett helt obetydligt inslag. Får man Crosby och Malkin att vilja dra tåget i strävan att ge Marleau den där ringen kan det mycket väl resultera i några extra procents slagkraftighet.
Man kan givetvis klia sig i huvudet över Rutherfords fortsatta fäbless att skicka iväg spelare som han nyligen har bytt till sig, men Penguins är ett bättre lag idag än innan trade deadline – och under Crosby/Malkin-eran ska det trots allt vara huvudfokus.
---
Vegas Golden Knights
Robin Lehner och Martins Dzierkals till Vegas – 5th rounder 2020 (VGK) till Toronto – Malcolm Subban, Slava Demin och 2nd rounder 2020 (PIT) till Chicago
Nick Cousins till Vegas – 4th rounder 2021 till Montreal
När såg vi senast en contender vända sig mot sin etablerade och respekterade förstamålvakt, dela ut en pungspark och meddela att man har bytt till sig en minst lika bra målvakt? Det är nämligen exakt vad Vegas har gjort – och den cynismen och kallsinnigheten beundrar man.
Under stora delar av sin tid i Vegas har Marc-Andre Fleury varit en utomordentligt fin målvakt. Han blev omgående the face of the franchise och omfamnade allt som har med såväl staden Las Vegas som organisationen Golden Knights att göra. Men nu har han börjat vackla och det duger inte om Vegas ska utmana om Stanley Cup-titeln.
Att slänga in Robin Lehner jämte honom sätter onekligen press på Fleury. Men det kan också bli känsligt inför de kvarvarande två åren – värda $7 miljoner per säsong – på Fleurys kontrakt. För några år sedan såg vi hur Matt Murray petade undan Fleury i Penguins. Kan Lehner göra samma sak i Vegas nu?
Det är onekligen så att Vegas skaffade sig en högklassig försäkring på målvaktspositionen. Rimligtvis får man anta att de i första hand vill att Fleury ska studsa tillbaka, men det finns goda chanser – eller risker, beroende på vem man är – att Lehner helt enkelt är bättre. Risken att gå in i slutspelet med osäkerheten över Fleury åtgärdade man nu på det bästa av sätt och man gjorde det utan att ge upp något av intresse.
Tidigare hade man skapat sig löneutrymme genom att skaka loss Cody Eakin till Winnipeg, men han ersattes av Nick Cousins under gårdagen. Inkluderar vi även Alec Martinez-värvningen i bedömningen är det enkelt att konstatera att Vegas står klart mycket mer övertygande inför en eventuell cup run.
###
Förlorare:
Chicago Blackhawks
Malcolm Subban, Slava Demin och 2nd rounder 2020 (PIT) till Chicago – Robin Lehner och Martins Dzierkals till Vegas – 5th rounder 2020 (VGK) till Toronto
Conditional 3rd rounder 2020 (CGY) till Chicago – Erik Gustafsson till Calgary
Chicago är avsågade från slutspelet och trade deadline handlade bara om att sälja av och samla på sig nya pusselbitar inför framtiden. Man satt bland annat på marknadens förmodligen bästa målvakt i Robin Lehner och en spännande offensiv back i Erik Gustafsson – och har nu enbart några hyggliga picks att visa upp för det.
Det är alltid svårt att läsa av målvaktsmarknaden och givetvis är det bättre att få småsaker för Lehner än att tappa honom utan ersättning till sommaren – det verkar ju onekligen som att en kontraktsförlängning var avlägset i Blackhawks – men inte kan man vara tillräckligt nöjd med utbytet?
Malcolm Subban är bara någon form av halvdan utfyllnad säsongen ut, Slava Demin ger mest meh-vibbar och 2nd roundern lär bli en sen sådan. Nog ska en retainad Robin Lehner – som kommer med 92,46 Sv% och 0,87 dSv% i 5-on-5-spelet – ge i alla fall en, roster player, en 1st rounder eller en riktig prospect?
Erik Gustafsson har inte lyckats upprepa succén från säsongen 18/19. Efter en svag inledning på säsongen kom han däremot igång och producerade hyggligt i några månader. Att skriva ett långt och dyrt kontrakt med svensken är inte någon självklarhet – sannolikheten för att han bara var en galen one-hit wonder under 18/19 är tillräckligt oroande för att avstå.
Men i en liga där spelskickliga och offensivt vinklade backar alltid är eftertraktade borde man kunna skaka fram något bättre än en 3rd rounder?
Att Chicago skulle göra någon blockbuster kändes avlägset på förhand och är inte något som Stan Bowman ska hängas för, men man ska helt klart vara missnöjda med utbyte för Lehner och Gustafsson.
---
Boston Bruins
Nick Ritchie till Boston – Danton Heinen till Anaheim
Don Sweeney ska ha beröm för hur han löste David Backes-dilemmat – ett dilemma som han visserligen gav sig själv under free agency 2016 – men om vi bara inkluderar moves under trade deadline så försämrade han Bruins.
Det ska sägas att Boston skakade loss lönekostnader inför sommaren genom att skicka iväg Backes och Danton Heinen, och det är inte helt obetydligt när exempelvis Torey Krug är pending UFA. Men ska det vara någon prioritering när Bruins ska gå in i ett slutspel och jaga cupen?
Nu kan det givetvis mycket väl vara så att Boston försökte sig på annat. Man nämndes som ett av lagen som var sugna på Joe Thornton – hur coolt skulle inte det ha varit? – men i samband med trade deadline kom det främst rapporter om att Dallas var aktuella. Bruins uppges även ha varit ett av lagen som Ilya Kovalchuk valde mellan och man kopplades kontinuerligt ihop med Chris Kreider.
Om priserna helt enkelt var för höga kan det vara klokt av avstå, men baserat på vad andra spelare gick för kunde nog Sweeney ha löst något mer.
Heinen är ingen stjärna, men en klart kompetent utfyllnadsspelare som kan göra sina 10-15 mål och komplettera andra spelare i en middle-6. Nick Ritchie har varit stämplad som ett misslyckande mest hela karriären och utöver någon form av fysiska inslag bidrar han inte med mycket.
Boston gav alltså bort den bättre – om än dyrare – spelaren och fick inte ihop sina andra försök. Det får ändå konstateras som ett misslyckande.
---
Florida Panthers
Erik Haula, Lucas Wallmark, Chase Priskie och Eetu Luostarinen till Florida – Vincent Trocheck till Carolina
Det har kommit ut uppgifter om att Florida måste göra sig av med $10 miljoner i lönekostnader till kommande säsong, vilket ger en viss förståelse till vad man gör. Men samtidigt måste man ställa sig frågande till behovet att påbörja utrensningen redan nu – och varför förstärker man en konkurrent i samma veva?
Om Florida ska nå slutspel känns det i och för sig mer rimligt att utmana Toronto om en topp-3-placering i Atlantic Division än att utmana Carolina, Columbus New York Islanders och Philadelphia om en wild card-plats. Men det är likväl så att man skickar den bästa spelaren i utbyte mot utfyllnad i en trade med en konkurrent.
I Erik Haula och Lucas Wallmark får Florida två hyggliga spelare, men inga som kommer påverka Panthers chanser nämnvärt.
Florida misslyckades även i sin jakt på backförstärkningar. Dale Tallon pratade själv om behovet av en back att para ihop med Aaron Ekblad, så nog kan man ta det behovet som ett riktigt behov och inte bara något diffust rykte.
Nu står alltså ett Florida i behov av förstärkningar och en boost inför slutspelsjakten istället med ett försvagat lag.
###
Lagen-som-blev-bättre-men-som-betalade-alldeles-för-mycket-kategorin:
Tampa Bay Lightning
Barclay Goodrow och 3rd rounder 2020 (PHI) till Tampa Bay – 1st rounder 2020 (TBL) och Anthony Greco till San José
Zach Bogosian – ett år, $1,3 miljoner
Tampa Bay behöver gå all-in den här säsongen. Vi är vana vid att de har lite lönetaksproblem att lösa under sommaren och den här gången ställs man inför en stor utmaning. Andrei Vasilevskiys nya kontrakt börja gälla och såväl Mikhail Sergachev som Erik Cernak och Anthony Cirelli ska ha nya kontrakt, för att inte nämna ytterligare lite utfyllnadsspelare som måste signas upp.
Allt för drygt $5 miljoner.
Det blir givetvis en utmaning modell större för Julien BriseBois och det fantastiska lagbygge man har tillgång till nu kommer att splittras. Kort och gott ska man alltså gå för det nu. Det är också vad Tampa Bay har gjort – och det kostade.
Sedan tidigare har man gett upp en 1st rounder och Nolan Foote för Blake Coleman och i samband med trade deadline skickade man iväg ytterligare en 1st rounder för Barclay Goodrow samt signade Zach Bogosian till ett kontrakt säsongen ut.
Såväl Coleman som Goodrow är nyttiga spelare lite längre ner i hierarkin och är signade till klart överkomliga kontrakt ($1,8 miljoner respektive $925 000) även nästa säsong. Med tanke på Tampas lönetakssituation efter säsongen är det värt en del. Bogosian är väl mest en axelryckning och borde kunna vara hygglig i en liten roll, men man fascineras av att så många contenders verkar ha stått i kö för att plocka upp en spelare som inte platsade i Buffalo…
Tampa Bay är ett bättre lag idag jämfört med innan Coleman-traden. Men man betalade ett saftigt pris för att bli det. Om det var värt det eller ej märker vi efter slutspelet.
---
New York Islanders
Jean-Gabriel Pageau till New York Islanders – Conditional 1st rounder 2020 (NYI), 2nd rounder 2020 (NYI) och conditional 3rd rounder 2020 (NYI) till Ottawa
Jean-Gabriel Pageau – sex år, $5 miljoner
Jean-Gabriel Pageau är en nyttig spelare som många lag ryktades vara på jakt efter. Han lär passa in perfekt som tredjecenter i New York Islanders och för Islanders del får man hoppas att han fortsätter skjuta med 18 procents utdelning.
För det finns stora frågetecken över om Pageau kan producera liknande siffror över tid. I spelet i övrigt bidrar han med mycket, men ger man upp ett så pass stort paket och signar honom till ett stort kontrakt ska man även förvänta sig ihållande produktion.
Vill det sig illa för Islanders kan 27-årige Pageaus kontrakt bli ett problem i ett lagbygge som redan har många relativt dyra kontrakt med lång term.
Någon vecka innan trade deadline betalade Islanders även dyrt för Andy Greene. Att slanta upp en 2nd rounder för en 37-årig Greene innan man vet var marknaden lägger sig har definitivt visat sig vara en överbetalning.
Och hur skulle man ha resonerat om blockbustern med Minnesota – där Zach Parise och Andrew Ladd utgjorde huvuddelarna – skulle ha gått igenom?
Men likt Tampa Bay står New York Islanders bättre rustade inför säsongsavslutningen idag än vad man gjorde för några veckor sedan. Det kom bara till ett stort pris och det är inte helt orimligt att vara lite skeptisk till Islanders chanser att vinna Stanley Cup.
###
Vinnare:
Carolina Hurricanes
Brady Skjei till Carolina – Conditional 1st rounder 2020 (CAR) till New York Rangers
Sami Vatanen till Carolina – Fredrik Claesson, Janne Kuokkanen och conditional 4th rounder 2020 (CAR) till New Jersey
Vincent Trocheck till Carolina – Erik Haula, Lucas Wallmark, Chase Priskie och Eetu Luostarinen till Florida
Det är sannerligen en ny värld vi lever i när självaste Carolina är det mest aktiva och slagkraftiga laget i samband med trade deadline, men här står vi nu alla i chock. Har Hurricanes blivit relevanta på riktigt?
Carolina stärkte i alla fall upp laget rejält under gårdagen och man gjorde det genom att ge upp pusselbitar som man helt klart kunde undvara. Erik Haula är en solid utfyllnadsspelare, men på slutet har det ryktats allt mer om att Hurricanes kunde tänka sig att släppa honom. Att då uppgradera till Vincent Trocheck – om än en dyrare spelare – är mycket bra gjort. I Sebastian Aho, Trocheck och Jordan Staal har nu Hurricanes en övertygande centeruppsättning i sin topp-9.
Man må skicka många pusselbitar i utbyte för honom, men alla har klart sämre värde än Trocheck och i det här fallet är det onekligen så att man byter kvantitet mot kvalitet. Haula lär göra nytta, Lucas Wallmark är duglig, Chase Priskie är en hygglig college-signing som det inte är värt att hetsa upp sig allt för mycket över och Eetu Luostarinen kan kanske nå NHL.
Att släppa en 1st rounder kan alltid vara kännbart, men Carolina satt på två stycken och det blir nu det sämre av de två valen (sitt egna och Torontos) som man kommer att skicka till New York Rangers. Brady Skjei må inte vara någon stjärna och har haft svårt att nå höjderna från genombrottssäsongen 16/17, men det rör sig ändå om en spelskicklig försvarare signad på ett rimligt kontrakt.
Sami Vatanen får ses som någon form av chansning. Dels är det lite oklart vilken potential han egentligen har i sig numera, dels går han fortfarande skadad. Men Carolina var desperata att få in backförstärkningar efter skadorna på Dougie Hamilton och Brett Pesce. I jakten på en oerhört betydelsefull slutspelsplats i tuffa Metropolitan Division är det ett behopv man behövde tillgodose.
I Vatanen-traden är det enbart Janne Kuokkanen som är något att reagera över, men i det stora hela har alltså Carolina plockat in tre finfina förstärkningar utan att behöva ge upp något allt för smärtsamt.
---
Pittsburgh Penguins
Patrick Marleau till Pittsburgh – Conditional 3rd rounder 2021 (PIT) till San José
Conor Sheary och Evan Rodrigues till Pittsburgh – Dominik Kahun till Buffalo
Pittsburgh och Jim Rutherford avslutade dagen med att ha en ny kedja på plats, utan att behöva ge upp något av intresse. Dominik Kahun har visserligen gjort det bra i såväl Chicago som Pittsburgh men är en axelryckning i det stora hela och Penguins fick nu in andra intressanta spelare.
Man vet vad man får i Conor Sheary och nog kan en Sidney Crosby eller Evgeni Malkin se till att han hittar tillbaka till sin gamla Penguins-form? Evan Rodrigues kan vara en nyttig rollspelare i bottom-6.
Men det är givetvis så att Patrick Marleau är den mest spännande förstärkningen. Nu är nog hans anseende aningen högre än hans faktiska kompetens och man ska nog inte hoppas på allt för mycket för en 40-åring som inte har producerat överdrivet mycket. Samtidigt kan det definitivt vara värt att chansa på att en spelare som var så skicklig under merparten av sin karriär kan krama ur det absolut sista ur kroppen under ett sista slutspel.
Marleaus jakt på den där eftertraktade Stanley Cup-segern är inte heller ett helt obetydligt inslag. Får man Crosby och Malkin att vilja dra tåget i strävan att ge Marleau den där ringen kan det mycket väl resultera i några extra procents slagkraftighet.
Man kan givetvis klia sig i huvudet över Rutherfords fortsatta fäbless att skicka iväg spelare som han nyligen har bytt till sig, men Penguins är ett bättre lag idag än innan trade deadline – och under Crosby/Malkin-eran ska det trots allt vara huvudfokus.
---
Vegas Golden Knights
Robin Lehner och Martins Dzierkals till Vegas – 5th rounder 2020 (VGK) till Toronto – Malcolm Subban, Slava Demin och 2nd rounder 2020 (PIT) till Chicago
Nick Cousins till Vegas – 4th rounder 2021 till Montreal
När såg vi senast en contender vända sig mot sin etablerade och respekterade förstamålvakt, dela ut en pungspark och meddela att man har bytt till sig en minst lika bra målvakt? Det är nämligen exakt vad Vegas har gjort – och den cynismen och kallsinnigheten beundrar man.
Under stora delar av sin tid i Vegas har Marc-Andre Fleury varit en utomordentligt fin målvakt. Han blev omgående the face of the franchise och omfamnade allt som har med såväl staden Las Vegas som organisationen Golden Knights att göra. Men nu har han börjat vackla och det duger inte om Vegas ska utmana om Stanley Cup-titeln.
Att slänga in Robin Lehner jämte honom sätter onekligen press på Fleury. Men det kan också bli känsligt inför de kvarvarande två åren – värda $7 miljoner per säsong – på Fleurys kontrakt. För några år sedan såg vi hur Matt Murray petade undan Fleury i Penguins. Kan Lehner göra samma sak i Vegas nu?
Det är onekligen så att Vegas skaffade sig en högklassig försäkring på målvaktspositionen. Rimligtvis får man anta att de i första hand vill att Fleury ska studsa tillbaka, men det finns goda chanser – eller risker, beroende på vem man är – att Lehner helt enkelt är bättre. Risken att gå in i slutspelet med osäkerheten över Fleury åtgärdade man nu på det bästa av sätt och man gjorde det utan att ge upp något av intresse.
Tidigare hade man skapat sig löneutrymme genom att skaka loss Cody Eakin till Winnipeg, men han ersattes av Nick Cousins under gårdagen. Inkluderar vi även Alec Martinez-värvningen i bedömningen är det enkelt att konstatera att Vegas står klart mycket mer övertygande inför en eventuell cup run.
###
Förlorare:
Chicago Blackhawks
Malcolm Subban, Slava Demin och 2nd rounder 2020 (PIT) till Chicago – Robin Lehner och Martins Dzierkals till Vegas – 5th rounder 2020 (VGK) till Toronto
Conditional 3rd rounder 2020 (CGY) till Chicago – Erik Gustafsson till Calgary
Chicago är avsågade från slutspelet och trade deadline handlade bara om att sälja av och samla på sig nya pusselbitar inför framtiden. Man satt bland annat på marknadens förmodligen bästa målvakt i Robin Lehner och en spännande offensiv back i Erik Gustafsson – och har nu enbart några hyggliga picks att visa upp för det.
Det är alltid svårt att läsa av målvaktsmarknaden och givetvis är det bättre att få småsaker för Lehner än att tappa honom utan ersättning till sommaren – det verkar ju onekligen som att en kontraktsförlängning var avlägset i Blackhawks – men inte kan man vara tillräckligt nöjd med utbytet?
Malcolm Subban är bara någon form av halvdan utfyllnad säsongen ut, Slava Demin ger mest meh-vibbar och 2nd roundern lär bli en sen sådan. Nog ska en retainad Robin Lehner – som kommer med 92,46 Sv% och 0,87 dSv% i 5-on-5-spelet – ge i alla fall en, roster player, en 1st rounder eller en riktig prospect?
Erik Gustafsson har inte lyckats upprepa succén från säsongen 18/19. Efter en svag inledning på säsongen kom han däremot igång och producerade hyggligt i några månader. Att skriva ett långt och dyrt kontrakt med svensken är inte någon självklarhet – sannolikheten för att han bara var en galen one-hit wonder under 18/19 är tillräckligt oroande för att avstå.
Men i en liga där spelskickliga och offensivt vinklade backar alltid är eftertraktade borde man kunna skaka fram något bättre än en 3rd rounder?
Att Chicago skulle göra någon blockbuster kändes avlägset på förhand och är inte något som Stan Bowman ska hängas för, men man ska helt klart vara missnöjda med utbyte för Lehner och Gustafsson.
---
Boston Bruins
Nick Ritchie till Boston – Danton Heinen till Anaheim
Don Sweeney ska ha beröm för hur han löste David Backes-dilemmat – ett dilemma som han visserligen gav sig själv under free agency 2016 – men om vi bara inkluderar moves under trade deadline så försämrade han Bruins.
Det ska sägas att Boston skakade loss lönekostnader inför sommaren genom att skicka iväg Backes och Danton Heinen, och det är inte helt obetydligt när exempelvis Torey Krug är pending UFA. Men ska det vara någon prioritering när Bruins ska gå in i ett slutspel och jaga cupen?
Nu kan det givetvis mycket väl vara så att Boston försökte sig på annat. Man nämndes som ett av lagen som var sugna på Joe Thornton – hur coolt skulle inte det ha varit? – men i samband med trade deadline kom det främst rapporter om att Dallas var aktuella. Bruins uppges även ha varit ett av lagen som Ilya Kovalchuk valde mellan och man kopplades kontinuerligt ihop med Chris Kreider.
Om priserna helt enkelt var för höga kan det vara klokt av avstå, men baserat på vad andra spelare gick för kunde nog Sweeney ha löst något mer.
Heinen är ingen stjärna, men en klart kompetent utfyllnadsspelare som kan göra sina 10-15 mål och komplettera andra spelare i en middle-6. Nick Ritchie har varit stämplad som ett misslyckande mest hela karriären och utöver någon form av fysiska inslag bidrar han inte med mycket.
Boston gav alltså bort den bättre – om än dyrare – spelaren och fick inte ihop sina andra försök. Det får ändå konstateras som ett misslyckande.
---
Florida Panthers
Erik Haula, Lucas Wallmark, Chase Priskie och Eetu Luostarinen till Florida – Vincent Trocheck till Carolina
Det har kommit ut uppgifter om att Florida måste göra sig av med $10 miljoner i lönekostnader till kommande säsong, vilket ger en viss förståelse till vad man gör. Men samtidigt måste man ställa sig frågande till behovet att påbörja utrensningen redan nu – och varför förstärker man en konkurrent i samma veva?
Om Florida ska nå slutspel känns det i och för sig mer rimligt att utmana Toronto om en topp-3-placering i Atlantic Division än att utmana Carolina, Columbus New York Islanders och Philadelphia om en wild card-plats. Men det är likväl så att man skickar den bästa spelaren i utbyte mot utfyllnad i en trade med en konkurrent.
I Erik Haula och Lucas Wallmark får Florida två hyggliga spelare, men inga som kommer påverka Panthers chanser nämnvärt.
Florida misslyckades även i sin jakt på backförstärkningar. Dale Tallon pratade själv om behovet av en back att para ihop med Aaron Ekblad, så nog kan man ta det behovet som ett riktigt behov och inte bara något diffust rykte.
Nu står alltså ett Florida i behov av förstärkningar och en boost inför slutspelsjakten istället med ett försvagat lag.
###
Lagen-som-blev-bättre-men-som-betalade-alldeles-för-mycket-kategorin:
Tampa Bay Lightning
Barclay Goodrow och 3rd rounder 2020 (PHI) till Tampa Bay – 1st rounder 2020 (TBL) och Anthony Greco till San José
Zach Bogosian – ett år, $1,3 miljoner
Tampa Bay behöver gå all-in den här säsongen. Vi är vana vid att de har lite lönetaksproblem att lösa under sommaren och den här gången ställs man inför en stor utmaning. Andrei Vasilevskiys nya kontrakt börja gälla och såväl Mikhail Sergachev som Erik Cernak och Anthony Cirelli ska ha nya kontrakt, för att inte nämna ytterligare lite utfyllnadsspelare som måste signas upp.
Allt för drygt $5 miljoner.
Det blir givetvis en utmaning modell större för Julien BriseBois och det fantastiska lagbygge man har tillgång till nu kommer att splittras. Kort och gott ska man alltså gå för det nu. Det är också vad Tampa Bay har gjort – och det kostade.
Sedan tidigare har man gett upp en 1st rounder och Nolan Foote för Blake Coleman och i samband med trade deadline skickade man iväg ytterligare en 1st rounder för Barclay Goodrow samt signade Zach Bogosian till ett kontrakt säsongen ut.
Såväl Coleman som Goodrow är nyttiga spelare lite längre ner i hierarkin och är signade till klart överkomliga kontrakt ($1,8 miljoner respektive $925 000) även nästa säsong. Med tanke på Tampas lönetakssituation efter säsongen är det värt en del. Bogosian är väl mest en axelryckning och borde kunna vara hygglig i en liten roll, men man fascineras av att så många contenders verkar ha stått i kö för att plocka upp en spelare som inte platsade i Buffalo…
Tampa Bay är ett bättre lag idag jämfört med innan Coleman-traden. Men man betalade ett saftigt pris för att bli det. Om det var värt det eller ej märker vi efter slutspelet.
---
New York Islanders
Jean-Gabriel Pageau till New York Islanders – Conditional 1st rounder 2020 (NYI), 2nd rounder 2020 (NYI) och conditional 3rd rounder 2020 (NYI) till Ottawa
Jean-Gabriel Pageau – sex år, $5 miljoner
Jean-Gabriel Pageau är en nyttig spelare som många lag ryktades vara på jakt efter. Han lär passa in perfekt som tredjecenter i New York Islanders och för Islanders del får man hoppas att han fortsätter skjuta med 18 procents utdelning.
För det finns stora frågetecken över om Pageau kan producera liknande siffror över tid. I spelet i övrigt bidrar han med mycket, men ger man upp ett så pass stort paket och signar honom till ett stort kontrakt ska man även förvänta sig ihållande produktion.
Vill det sig illa för Islanders kan 27-årige Pageaus kontrakt bli ett problem i ett lagbygge som redan har många relativt dyra kontrakt med lång term.
Någon vecka innan trade deadline betalade Islanders även dyrt för Andy Greene. Att slanta upp en 2nd rounder för en 37-årig Greene innan man vet var marknaden lägger sig har definitivt visat sig vara en överbetalning.
Och hur skulle man ha resonerat om blockbustern med Minnesota – där Zach Parise och Andrew Ladd utgjorde huvuddelarna – skulle ha gått igenom?
Men likt Tampa Bay står New York Islanders bättre rustade inför säsongsavslutningen idag än vad man gjorde för några veckor sedan. Det kom bara till ett stort pris och det är inte helt orimligt att vara lite skeptisk till Islanders chanser att vinna Stanley Cup.
