***
Vi inledde det här projektet med 29 klubbar, varav fem överlevde den första gallringen. Kvar att utforska är därmed de tre lag som representeras i sajtens NHL-podcast och ni som läser det här vet förmodligen redan att lagen det gäller är Vibergs fantastiskt frustrerande Flyers, Sebbes kaliforniska kungar samt Robins mästerliga Colorado Avalanche.
Under poddens levnadstid så har man bland annat fått fira tre cuper och avnjuta två väl genomförda rebuilds. Dessvärre så passar ingen av dessa ovanstående beskrivningar in på Philadelphia Flyers, men Vibergs pennalister från Broadstreet kan åtminstone stoltsera med ligans bästa maskot i Gritty vilket ju ändå är någon form av tröstpris i sammanhanget. Eller?
Det första jag tänker på när det kommer till Flyers är färgerna. I en liga där alla tvingas spela i vita bortaställ så blir det ofta hemmatröjan som symboliserar föreningen och Philadelphias orangea tröjor sticker ut i sammanhanget, även om det främst är de svarta ställen som bars av Peter Forsberg jag förknippar med Flyers.
För mig är Foppa (eller för all del Eric Lindros) den perfekta symbolen för vad Flyers är eller åtminstone vill vara. En salig blandning av tuffhet, skills och en infernalisk vilja att ständigt vara konkurrenskraftiga som, om än beundransvärt, tyvärr inte gör sig så bra i en lönetaksera där det börjar bli allt tydligare att den rakaste vägen till Cupen går genom draften och aggressiva dekonstruktioner av trupper som passerat bäst före datum. Det är precis vid det här vägskälet vi hittar Philadelphia Flyers anno 2022.
Vid det här laget bör det vara ganska tydligt att Peter Forsberg var min inkörsport till NHL och för den som är född under tidigt 90-tal så innebar detta Colorado Avalanche. Precis som många andra var min första hocketröja en vit skapelse med nummer 21 på ryggen, och då supporterskap i barndomen är befriat från krav, lojalitetsprinciper och framtidsängslan så var det Colorado man hade någorlunda koll på. När Foppa, efter ett sista misslyckat comebackförsök, höll sin presskonferens där han meddelade att karriären till sist var över så svalde jag alltså både tårar och mitt NHL-intresse, åtminstone temporärt.
Det var fortfarande relativt svårt att följa NHL på den tiden och för en som bara var måttligt intresserad gick det snabbt att gå vidare. Kort och gott, hade Foppa inte haft sina ständiga fotproblem som föranledde sabbatsår etc. så hade jag med största sannolikhet redan varit Avalanche-supporter. Med det sagt bör det tilläggas att Colorado idag är regerande mästare med goda förutsättningar att vinna igen. Foppas gamla vapendragare, Joe Sakic, har stått för en smått otrolig omstöpning av laget som besökte Stockholm i november 2017 som utskämd jumbo 2016-17 (48 poäng!) och med dåvarande stjärnan Matt Duchene nyss trejdad till motståndaren i Ottawa Senators. Det går fort i hockey som man säger.
Los Angeles Kings, däremot, har inget Peter Forsberg-kort att spela och därmed var mitt intresse för föreningen väldigt begränsat fram till deras storhetstid under första halvan av 10-talet. Helt plötsligt gick LA från en eftertanke till nemesis då de först dominerade Henrik Lundqvists Rangers i Stanley Cup-finalen 2014 och sedan följde upp detta med att deras farmarlag, Manchester Monarchs, besegrade Jacob Markströms Utica Comets i Calder Cup-finalen 2015. Som självutnämnd ordförande i intresseföreningen för svenska NHL-målvakters välmående och förträfflighet så var detta hårda slag och jag har därmed aldrig riktigt kunnat omfamna Kings, snygga tröjor be damned.
Idag är Kings på väg tillbaka till ligans toppskikte efter att genomfört en imponerande effektiv renovering av både lagbygge och ledning. Framtiden är helt enkelt ljus i LA, och av någon anledning känns det som att det är betydligt närmre en tredje Cup för Sebbes kungar än vad det är en första för Vibergs Flyers.
Nu när vi avklarat mina mer eller mindre forcerade kopplingar till organisationerna, låt oss gå vidare till synen jag har på på föreningarna idag. Ha i åtanke att följande analyser utgår ifrån mina egna, och därmed begränsade, värderingar av klubbarna och inte från en initierad supporters dito.
***
Philadelphia Flyers
Grundade: 1967
Säsonger: 54, inklusive 40 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 2 - (1974, 1975)
Förra säsongen: 25-46-11 (61), sist i Metropolitan Division.
Kontraktssituation: Inga RFA eller UFAs av större betydelse, däremot ont om lönetaksutrymme om man (som förväntat) tänker ge sig in i dragkampen om de större UFA-fiskarna. Det finns *några* dåliga kontrakt för att uttrycka sig diplomatiskt så frågan är vem som offras för Johnny Hockey? (Spoiler alert: ingen blev svaret, men fyra år av Nic Deslauriers är inte fy skam det heller…)
Talangpool: medelmåttig, rankades 17 av 32 inför säsongen 21-22 av Corey Pronman, och saknar gamechangers även om Cutter Gauthier (#5 2022) kan nå den nivån om allt slår väl ut.
GM: Chuck Fletcher
Tränare: John Tortorella
Kärna: Sean Couturier, Joel Farabee, Cam Atkinson, Rasmus Ristolainen, Ryan Ellis, Carter Hart
Framtidsutsikt: Mulen. Flyers vill utmana direkt och verkar sakna planer på att bygga långsiktigt och/eller hållbart. Man plockar in Tortorella och Tony DeAngelo (*suck*) för att täppa hål och höja slagkraftigheten samtidigt som man skapar nya problem genom att skeppa draftval omkring sig som om det inte finns någon morgondag, vilket det förmodligen inte heller finns för Fletcher om man missar slutspel igen. Grundproblemet är att lagbygget inte är bättre än slutspelsbubblan, och även om man skulle lyckats skeppa iväg lön för att ta in en Gaudreau så är man ingen contender så länge ens högersida i försvaret består av Ryan Ellis (förtidspensionär?), Tony DeAngelo och Rasmus Ristolainen. Mediokert är ett bra ord här.
Los Angeles Kings
Grundade: 1967
Säsonger: 53, inklusive 31 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 2 - (2012, 2014)
Förra säsongen: 44-27-11 (99), trea i Pacific Division, utslagna av Edmonton i förstarundan.
Kontraktssituation: En del intressanta RFA-situationer i och med ett snävare utrymmet under taket efter att ha trejdat till sig och förlängt med Kevin Fiala på ett stort kontrakt. Cal Petersens nya kontrakt kan visa sig problematiskt, och på sikt även Drew Doughtys men överlag inga större problem.
Talangpool: Mycket stark, efter att ha valt tidigt (och bra) i draften under flera år så har Kings en nästan löjligt bred och spetsig talangpool som man både kan använda för att förstärka laget via trejder eller genom utväxling på spelare såsom Quinton Byfield och Brandt Clarke.
GM: Rob Blake
Tränare: Todd McLellan
Kärna: Anze Kopitar, Kevin Fiala, Adrian Kempe, Philip Danault, Drew Doughty
Framtidsutsikt: Ljus. Man har en djup och spetsig talangpool och är redan ett slutspelslag. Lyckas man manövrera lönetaket och vårda sina talanger kommer man vara ett topplag i Pacific under flera år framöver. Behöver dock hitta, eller utveckla, sina motsvarigheter till MacKinnon och Makar (så att säga) för att vinna snarare än utmana.
Colorado Avalanche
Grundade: 1995* (f.d. Quebec Nordiques)
Säsonger: 26, inklusive 18 slutspelsframträdanden.
Stanley Cups: 3 - (1996, 2001, 2022)
Förra säsongen: 56-19-7 (119), vann Stanley Cup.
Kontraktssituation: Som sig bör för en regerande mästare så kommer det bli trångt under taket och tuffa beslut behövas tas. Här har Sakic redan visat en förträfflig förmåga att inte bli sentimental när man, av allt att döma, inte faller i fällan och förlänger med spelare som Kadri och Kuemper till hutlösa priser utan litar på att deras prestationer främst var en produkt av Avs förträfflighet snarare än det motsatta.
Talangpool: Försvagad, men det är en sanning med modifikation då spelare som Makar, Newhook och Byram redan etablerat sig i NHL vid ung ålder och andra topptalanger trejdades iväg under säsongen. Behöver fyllas på om något år men just nu är det Cuper och inte prospects som är prio.
GM: Chris MacFarland
Tränare: Jared Bednar
Kärna: Nathan MacKinnon, Gabriel Landeskog, Mikko Rantanen, Cale Makar, Bowen Byram
Framtidsutsikt: Bländande. Colorado ska vara en utmanare i flera år framöver förutsatt att man lyckas förlänga med MacKinnon (och Byram?) till rimliga pengar. Kärnan är i bra ålder och håller även extremt hög kvalitet. Ett perfekt lag att följa för den som vill vara med om långa slutspelsvårar helt enkelt.
***
Nu återstår endast att utse en finalist bland poddens tre lag och även om jag försökt vara spänningsfylld i analysen av klubbarna tror jag få blir förvånade när jag väljer att ta med mig Vibergs Flyers till finalen. Som den fria agent på supportermarknaden jag är så är det mer lockande att följa med på Fletchers bergochdalbana än att åka snålskjuts på Sakics framgångsvåg eller Blakes stabila och lite tråkiga lagbygge. Flyers präglas också av en inre konflikt mellan att vara lojala till sin historiska identitet eller att vara framgångsrika på andra sätt (se: Tampa, Colorado) som jag finner tilltalande och tillför ett extra lager. Sen är det också kul att NHL-Sveriges kanske största svenskskeptiker i Viberg håller på ett lag från området som kallades “New Sweden” en gång i tiden (kuriosa!).
När vi hörs igen i del 3 så ska vi gå igenom finalisterna som alltså är som följer: Chicago Blackhawks, Detroit Red Wings, Edmonton Oilers, New Jersey Devils, San Jose Sharks samt Philadelphia Flyers. På återseende!
***
Följ mig på Twitter: @betygskonsulten
