Sommaren 1994 genomförde NHL den första lockouten av spelarna vars organisation NHLPA givetvis inte heller ver helt oskydiga till det inträffade. Förutom att både spelare och NHL tappade i anseende hos fansen så var det här tyvärr bara början på en lång strid mellan NHL och NHLPA. För fansens del kan man nog säga att det här var sommaren de förlorade oskulden dvs tron på att spelarna spelade för nöjes skull och att ägarna i NHL inte motiverades av pengarna.
NHL lockoutade spelarna för första gången
Under den pga. NHL:s första lockout förkortade säsongen såg en av NHL:s mest fruktade kedjor dagens ljus men till slut var det laget från Springsteenland som tog hem Stanley Cup.
Redan under slutspelet hade det spekulerats i om Mike Keenan skulle överge Rangers för att ta över som GM för Detroit Red Wings men Keenan sa bara att han hade kontrakt med Rangers i fyra år till och att han inte tänkte bryta kontraktet. Bara dagar efter att han lyft Stanley Cup pokalen lämnade Keenan Rangers och han skyllde på att Rangers inte betalt ut en bonus på drygt 600,000 i tid. Keenan gick till St. Louis Blues där han signade ett femårskontrakt för att vara både GM och coach värt nästan 6 miljoner dollar. Rangers protesterade givetvis och NHL:s nye commisioner Gary Bettman anklagade St. Louis för att bryta mot NHL:s codex och laget fick böta 250,000. Keenan fick böta 100,000 och blev avstängd i 60 dagar vilket inte betydde ett skit när man vet vad som hände under hösten. När Rangers hängde upp Stanley Cup fotot i omklädningsrummet dröjde det inte länge förrän någon (spelare?) hade strukit över Keenans kropp och ansikte med en svart tuschpenna. Under sommaren var Calgarys trade av Al MacInnis till St. Louis ett stort samtalsämne i Canada men inte så stort som blockbustern mellan Quebec och Toronto där Mats Sundin, Garth Butcher, Todd Warriner hamnade i Toronto och Wendel Clark, Sylvain Lefebvre och Landon Wilson gick till Quebec, de båda lagen bytte dessutom val i förstarundan i draften 1994.
Det strejkades i MLB och till NHL-fansens förtvivlan brakade förhandlingarna mellan NHL och NHLPA samman under hösten. Bettman deklarerade att ligan inte skulle starta den kommande säsongen utan ett gällande avtal. Ägarna ville först och främst ha ett lönetak, någon form av vinstdelning mellan lagen men även vissa begränsningar i hur spelarna blev free agents. NHLPA föreslog istället en sorts skatt som de rikaste klubbarna skulle betala till NHL och de ville även att all biljettförsäljning, försäljning av tröjor osv skulle gå till en gemensam kassa istället för att tillfalla respektive klubb.
Den 11 oktober blev spelarna lockoutade av NHL och efter hårda ord från båda sidor bland annat sa Wayne Gretzky att det var sorgligt att se en person (Gary Bettman) som bara varit i branschen ett knappt år ändra traditioner och hur affärerna sköts i alla tider. Bettman och NHL bestämde att om ingen överenskommelse fanns den 16 januari skulle hela säsongen ställas in, den 11 januari röstade NHLPA ja till NHL:s sista bud och lockouten hävdes. I avtalet ändrades reglerna för hur spelare blev UFA, de så kallade entryavtalen blev obligatoriska och förändrade regler angående ”arbitration” dvs hur löne- och avtalstvister skulle lösas. NHLPA sågs ändå av många utomstående som de som lyckats bäst i tvisten eftersom det inte blev något förhatligt lönetak eller straffskatt.
Under tiden som lockouten pågick tog Keenans avstängning slut., Islanders öppnade bankvalvet för att signa Eric Lindros lillebror Brett för 6 miljoner fördelat på fem år. Några dagar senare petades lille Lindros från Canadas lag till JVM eftersom han inte var tillräckligt bra på att åka skridsko, Islanders GM Don Maloney får sparken ett år senare och då startade cirkus Mike Milbury så fans till Islanders kan om de vill skylla allt på Brett Lindros. Montreallegenden Jean Béliveau blev erbjuden att bli Canadas Generalguvernör dvs den engelska drottningens högsta representant i landet men han tackade nej eftersom han ville tillbringa mer tid med sina barnbarn (vars pappa nyligen tagit livet av sig). Den sexfaldige Stanley Cupmästaren Bryan Trottier tvingades begära sig i konkurs med skulder på över 9 miljoner dollar efter att flera investeringar misslyckats.
I en rankning av de rikaste lagen i NHL ansåg tidningen Financial World att Detroit Red Wings var värt mest och laget värderades till 104 miljoner (lite andra siffror än i dag). Alan Eagleson blir nu även stämd i Canada och snaran dras åt ytterligare och LA Kings ägare Bruce McNall är riktigt illa ute när han åtalas för flera fall av bankbedrägeri. McNall beskylls för att ha lurat sex olika banker på drygt 230 miljoner dollar, han erkänner sig skyldig för att minska risken att tillbringa de närmaste 45 åren bakom galler. Bara några månader tidigare ansågs han vara NHL:s mest inflytelserika ägare och en av männen bakom rekryteringen av Gary Bettman. McNall väntas få böta minst 1,75 miljoner och avtjäna ett fängelsestraff på mellan 3 och 9 år. Canada vann JVM efter att man gått obesegrad genom turneringen med ett lag som innehöll minst fem spelare som skulle spelat i NHL om det inte varit lockout.
Wayne Gretzky samlade under lockouten ihop en gäng vänner (Mark Messier, Paul Coffey, Grant Fuhr, Charlie Huddy, Kelly Hruday, Kevin Lowe, Rob Blake, Brett Hull, Rick Tocchet, Steve Yzerman m.fl.) och åkte på en välgörenhetsturné med matcher i Finland, Norge och Sverige. Svenska stjärnor spelade i Elitserien trots att styrelsen för Elitserien fattat ett beslut om att inte tillåta några hemvändare som inte skrev på för hela säsongen, Modo var först att bryta överenskommelsen när de lät Peter Forsberg spela, Malmö slängde in Tomas Sandström och Västerås lät Patrick Juhlin, Nicklas Lidström och Peter Popovic spela. Sammanlagt 13 NHL-svenskar spelade i Elitserien under hösten och föregångaren till SHL uteslöt Västerås som straff för att de lät mer än en NHL-svensk spela. I övriga ligor i Europa välkomnades NHL-spelare från alla nationer men i Sverige behandlades spelarna som något besvärligt och inte som en tillgång.
När NHL körde igång gjorde två svenskar mycket överraskande NHL-comeback, Kenta Nilsson misslyckades i Edmonton men Mats Näslund lyckades riktigt bra i Boston där han gjorde 22 poäng på 34 matcher. NHL-säsongen skulle bestå av 48 matcher och lagen spelade bara mot lagen i samma Conference. En annan sak var att biljettpriser steg ordentligt och fansen klagade högljutt, de billigaste biljetterna steg med 10% och nu kostade de billigaste biljetterna runt 30 dollar. En regeländring inför säsongen var att alla tacklingar i ryggen mot sargen innebar fem minuter + matchstraff och dessutom måste alla NHL-matcher ha två zambonis som spolade isen i pauserna. Förutom Keenan var det nya GM i Florida (Bryan Murray), Hartford (Jimmy Rutherford), Philadelphia (Bobby Clake), Los Angeles (Sam McMaster) och Quebec (Pierre Lacroix). Gerge Burnett var ny coach i Edmonton, Lorne Henning i Islanders, Colin Campbell i Rangers, Terry Murray i Los Angeles, Marc Crawford i Quebec, Mike Ley i Vancouver och givetvis Keenan i St. Louis.
Minnesota North Stars gamle stjärna Bill Goldsworthy gick ut och meddelade att han insjuknat i AIDS och han avled i sjukdomen den 29 mars 1996. Joe Mullen blev den förste amerikanen som nådde 1000 poäng i NHL och han närmade sig 500 mål med stormsteg. Calgarys stjärna Gary Roberts tvingades till en operation av sina skadade halskotor för att undvika risken att bli förlamad. Montreal som började få det tungt ekonomiskt genomförde två stora trader under säsongen, först skickade man Eric Desjardins, John LeClair och Gilbert Dionne till Philadelphia för Mark Recchi och ett draftval och vid trading deadline skickades Kirk Muller, Mathieu Schneider och Craig Darby till Islanders i utbyte mot Pierre Turgeon och Vladimir Mirokov.
Innan den andra traden hade franskspråkig press publicerat uppgifter om att de engelskspråkiga spelarna i Montreal inte gjorde sitt bästa för att på så sätt få den franskspråkige coachen Jacques Demers sparkad. Efter att Montreal förlorat fem matcher i rad gick en av de utpekade spelarna Mathieu Schneider ut och förnekade det hela. Det går dock inte att komma undan att både Schneider och lagkaptenen Kirk Muller vägrade lära sig franska och det var en av anledningarna till att de tradades vid trading deadline (det här var när provinsen Quebec började närma sig ett beslut om att göra sig självständigt från Canada).
Den 16 mars gjorde Buffalos Pat LaFontaine comeback efter att han missat 16 månader pga. en svår knäskada och i comebacken gjorde han ett mål och en assist. Oilers GM Glen Sather sparkade coachen George Burnett och ställde sig själv i båset, Burnett fick sparken dagen efter att han tagit ifrån lagkaptenen Shayne Corson C:et och därefter hamnat i slagsmål med Corson. I Los Angeles fick coachen Barry Melrose sparken och ersattes under resten av säsongen av Rogie Vachon.
Bob Probert som åkt fast för droger i en dopingkontroll i september stoppades av Gary Bettman från att göra comeback lagom till slutspelet. Probert hade dessutom under sommaren först blivit av med körkortet och dagen efter kraschat med sin motorcykel och hamnat på sjukhus. Under säsongen blev Mark Recchi den förste spelaren som gjorde mål på straff för två olika lag under en och samma NHL-säsong, Scotty Bowman blev den förste coachen i NHL med 900 vinster i serien och San Joses målvakt Arturs Irbe blev den europeiske målvakt som spelat flest matcher i NHL.
I slutet av säsongen sattes Winnipeg Jets upp för försäljning och det ryktades om att laget skulle flyttas tll Minnesota samtidigt som Quebec såldes till COMSAT Video Enterprises för 75 miljoner och flyttades till Denver Colorado inför den kommande säsongen. Jaromir Jagr Pittsburgh blev den förste europén som vann NHL:s poängliga när han besegrade Philadelphias Eric Lindros som hade lika många poäng men färre mål än Jagr. Quebecs Peter Forsberg vann poängligan för rookies före Anheims Paul Kariya samtidigt som Buffalos målvakt Dominik Hasek fortsatte sin dominans även den här säsongen.
Detroit var ligans bästa lag med sina 70 poäng (den förkortade säsongen bestod bara av 48 matcher), de övriga lagen som vann sin division var Quebec (65 poäng), Philadelphia (60 poäng) och Calgary (55 poäng). Ottawa fortsatte att vara sämst i NHL, den här säsongen kom de bara upp i 23 poäng och missade slutspelet tillsammans med Islanders (35), Tampa Bay (37), Anaheim (37), Edmonton (38), Los Angeles (41), Montreal (43), Hartford (43) och Florida (46). De tre östlagen Montreal, Hartford och Florida hade alla tre mer poäng än Dallas och San Jose som gick till slutspelet i väst med 42 poäng. Det här var första gången sedan 1969–70 som Montreal inte tog sig till slutspelet.
I öst slog de regerande mästarna Rangers lite överraskande ut Quebec med 4–2 i matcher, Philadelphia slog utan några större besvär ut Buffalo med 4–1 i matcher. New Jersey slog ut Boston med samma siffror och där höll Martin Brodeur nollan i tre av vinsterna. Pittsburgh vände underläge 1–3 i matcher mot Washington men det krävdes övertid i den femte matchen som Penguins vann med 6–5 efter att Luc Robitaile avgjort efter drygt 4 minuter av förlängningen.
I den andra omgången föll Rangers mot Philadephia med 0–4 i matcher men det krävdes övertid i de två första matcherna som spelades i Philadelphia. I den andra serien vann New Jersey över Pittsburgh med 4–1 i matcher och återigen var det Brodeur som var tungan på vågen, han höll det målfarliga Pittsburgh till endast 8 mål på vägen till Stanley Cup semifinalen. Det blev målsnålt även i Stanley Cup semifinalen där både Brodeur och Flyers målvakt Ron Hextall storspelade men Claude Lemieux steg fram som Devils matchvinnare med flera matchavgörande mål.
I väst slog förhandsfavoriten Detroit ut Dallas med 4–1 i matcher, Chicago lett av målvakten Ed Belfour och den återvändande legenden Denis Savard slog ut Toronto med 4–3 i matcher, Savard stod för 8 poäng och Belfour spikade igen när Chicago gick från underläge 0–2 i matcher till ledning 3–2. Vancouver slog ut St. Louis med 4–3 i matcher och där var det Pavel Bure som var utropstecknet, Bure gjorde 7 mål och 12 poäng under seriens 7 matcher. När Vancouver besegrade St. Louis med 6–5 den 15 maj gjorde Christian Ruutu och Geoff Courtnall vars sitt mål i numerärt underläge och eftersom målen kom med bara 17 sekunders mellanrum var det ett nytt Stanley Cup-rekord. San Joses målvakt Wade Flaherty var den store hjälten när San Jose besegrade Calgary med 4–3 i matcher, Flaherty stod för 56 räddningar i den sjunde och avgörande matchen som avgjordes när Ray Whitney slog in 5–4 målet i den andra övertidsperioden.
I den andra omgången svepte Belfour och Chicago Vancouver med 4–0 i matcher men det krävdes övertid i tre av matcherna, Detroit vann lite enklare med samma siffror över San Jose. I Stanley Cup semifinalen kämpade Chicago tappert men Detroit vann med 4–1 i matcher och den här gången var det Chicago som förlorade tre matcher på övertid.
I Stanley Cupfinalen vann New Jersey överraskande enkelt över Detroit med 4-0 i matcher, Detroit lyckades bara göra 7 mål på Brodeur men New Jersey gjorde samtidigt 16 mål på Mike Vernon och Detroit (några var i tom bur). Under Stanley Cupfinalen blev Scotty Bowman den förste coach som lett fyra olika lag i en Stanley Cupfinal (St. Louis, Montreal, Pittsburgh & Detroit), när Detroit slog ut San Jose blev han dessutom den coach som vunnit flest slutspelserier. I finalen satte New Jersey också ett Stanley Cup rekord när de vann sin nionde bortamatch under slutspelet. Detroits Sergei Fedorov vann poängligan i slutspelet men Conn Smythe gick till New Jerseys pest Claude Lemieux som vann tack vare de 13 mål han gjorde under slutspelet. Tommy Albelin blev den tolfte svenske Stanley Cupvinnaren.
Flyers Eric Lindros fick både Hart och Lester B. Pearson trots att han snuvades på Art Ross av Pittsburghs Jaromir Jagr. Buffalos Dominik Hasek vann Vezina medan Chicago och Ed Belfour tog hem Bill Jennings. Selke gick till Pittsburghs Ron Francis som också tog hem Lady Byng. Quebecs Peter Forsberg blev förste svensk att vinna Calder Trophy och Detroits Paul Coffey vann Norris för tredje gången i sin karriär. Quebecs coach Marc Crawford vann Jack Adams och Detroit tog hem Presidents' Trophy.
1995 hölls draften i Edmonton och nu användes för första gången ett lottningssystem för att avgöra i vilken ordningen på de lag som missade slutspelet. Varje lag kunde bara avancera fyra platser om de vann lotteriet viket innebar att Los Angeles som vann lotteriet avancerade från det sjunde valet till det tredje. Ottawa som kom sist den föregående säsongen fick med andra ord välja som första lag för andra gången på tre säsonger och tog Bryan Berard med et första valet. Andra spelare som gick i den första rundan var Wade Redden, Aki-Petteri Berg, Daymond Langkow, Shane Doan, Radek Dvorak, Jarome Iginla, Jean-Sebastien Giguere, Martin Biron, Petr Sykora, Dmitri Nabokov, Brian Boucher och Alexei Morozov. I de senare rundorna av draften som tillhör de sämsta årgångarna genom tiderna valdes bland annat de här spelarna: Jan Hlavac, Georges Laraque, Jochen Hecht, Petr Buzek, Tomi Kallio, Sami Kapanen, Vesa Toskala, Marc Savard, Michael Handzus, Miika Kiprusoff, Stephane Robidas, Per-Johan Axelsson, Jean-Luc Grand-Pierre och Filip Kuba, 79 européer valde det här året och det var ett mycket svagt svenskår med bara 8 valda svenskar, 25 ryssar, 21 tjecker och 13 finländare tillhörde som draftades det här året.
Två spelare Larry Robinson och Bun Cook valdes det här året in i Hockey Hall of Fame, Cook fick efter rekommendation från ”legendkommittén” äntligen göra sin bror Bill sällskap i HHoF. Islanders legendariske GM Bill Torrey och IIHF:s mångårige ordförande Günther Sabetzki valdes in i HHoF som Builders.
Inte nog med att Canada förlorade ett lag, laget vann dessutom Stanley Cup
Quebec blev av med sitt Nordiques och Colorado Avalanche som såg dagens ljus för första gången tog dessutom hem Stanley Cup. Det blev dessutom klart att Canada skulle bli av med ännu ett lag den kommande säsongen.
Den här säsongen återgick NHL till 82 matcher (inga matcher på neutral plan) och lagen återgick till att möta även lagen i den andra Conferencen. Hela sju spelare närmade sig drömgränsen 500 mål (Mario Lemieux, Mark Messier, Dale Hawerchuk, Joe Mullen, Steve Yzerman, Brett Hull och Dave Andreychuk) och Claude Lemieux lämnade New Jersey för Colorado efter ett stort kontraktsbråk med Devils. Philadelphia Flyers blev stämda och förlorade i domstol och tvingades betala Glen Seabrooke som de valt i första rundan 1985 5,5 miljoner efter att han blivit felbehandlad av Flyers läkarteam och därför tvingats avsluta sin karriär redan som 22-åring. Dale Hawerchuk, Geoff Courtnall och Joel Otto som blev FA fick guldkantade kontrakt och redan efter ett år stod det klart att lockouten varit ett misslyckade, pengarullandet bara fortsatte.
Som vanligt bytte lagen coacher men kanske inte lika många som vanligt, Doug McLean blev ny coach i Florida, Larry Robinson i Los Angeles och Pierre Page i Calgary. Hartford tradade till sig Brendan Shanahan från St. Louis som istället fick Chris Pronger, Winnipeg Jets ägare Barry Shenkarow meddelade att laget skulle flytta efter säsongen men samtidigt så signades Keith Tkachuk efter att han fått ett offer sheet från Chicago. Washington Capitals stjärnor Peter Bondra och Michal Pivonka kom inte överens med Washington utan skrev på för Detroit Vipers i IHL men efter några matcher av NHL-säsongen gav sig Washington med sig och gav spelarna den lönehöjning de ville ha. Rangers tradade Sergei Zubov och Petr Nedved till Pittsburgh mot Luc Robitaille och Ulf Samuelsson.
Två nordiska centrar fick stor uppmärksamhet inför säsongen dels Caldervinnaren Peter Forsberg men även Saku Koivus vars debut var efterlängtad speciellt i Montreal samtidigt som Ottawa Senators centerstjärna Alexei Yashin strejkade för högre lön. Hockeyfans över hela världen jublade den 2 oktober då det blev klart att NHL skulle låta spelarna delta i OS-turneringen 1998. NHL försökte dessutom göra något åt att antalet mål sjunkit rejält de senaste säsongerna genom att skärpa regeltolkningarna när det gällde interference och holdning. Under St. Louis hemmapremiär blev lagets GM/coach Mike Keenan rejält utbuad av hemmapubliken, anledningen var den impopulära traden av Brendan Shanahan och att Curtis Joseph fått lämna laget som UFA.
I Montreal sparkade lagets president Ronald Corey i panik pga. dåliga resultat den föregående säsongen både lagets GM Serge Savard och coachen Jacques Demers och ersatte dem med Rejean Houle respektive Mario Tremblay. Corey hade därmed bäddat för en kommande katastrof och i december exploderade Patrick Roy. Priset för Winnipeg Jets blev 65 miljoner och lagets nya hem blev Phoenix dit laget skulle flytta efter säsongen (om NHL expanderade ändå mer lovade de nya ägarna att ge Shenkarow ytterligare 3 miljoner.
Mario Lemieux blev först till 500 mål när han nådde drömgränsen i sin 605:e match och bara Wayne Gretzky har varit snabbare till 500 mål med sina 575 matcher. Den 6 november blev Mark Messier den andre till 500 mål och samma dag blev Paul Maurice den yngste coachen i NHL genom tiderna när han som 28-åring ersatte Paul Holmgren i Hartford. Flera spelare med Brad Park och Rick Middleton i spetsen stämde Alan Eagleson, NHL:s förre president John Ziegler Jr., Bill Wirtz och ytterligare 23 ägare för brott mot arbetsrättslagarna och förskingring av pensionspengar.
I Florida hotade lagets ägare att sälja eller flytta laget om inte någon av städerna i södra Florida gick med på att bygga en ny arena. Förutom OS började det snackas om att Canada Cup skulle återkomma under nytt namn sommaren 1996 och som vi vet så spelades World Cup för första gången 1996. Den 2 december fick Patrick Roy släppa in 9 mål när Montreal besegrades av Detroit med 2–11 i Forum och när han till slut blev utbytt gick han direkt till Habs president Ronald Corey och sa att det var hans sista match i Montreal. Montreal stängde av Roy och några dagar senare tradades Roy tillsammans med Mike Keane till Colorado i utbyte mot Jocelyn Thibadeault, Martin Rucinsky och Andrei Kovalenko.
Före jul tog Mike Milbury över även som coach i Islanders och den 19 december gjorde Winnipeg Jets rookie Deron Quint två mål på fyra sekunder och tangerade ett 64 år gammalt NHL-rekord. Pierre Gauthier tog över som GM i Ottawa, Calgary tradade Joe Nieuwendyk till Dallas mot Jarome Iginla och Corey Millen. Pat LaFontaine åkte på ytterligare en hjärnskakning och Scotty Bowman passerade Al Arbour som den som coachat flest matcher i NHL samtidigt som Ottawa och Yashin kom överens om ett nytt kontrakt på fem år. På nyårsafton blev Paul Coffey den fjärde spelaren och förste backen som nådde 1000 assist i NHL efter Wayne Gretzky, Gordie Howe och Marcel Dionne.
I januari blev Ken Hitchcock ny coach i Dallas efter att Bob Gainey stigit åt sidan, dessutom fick Dallas en ny ägare (den tredje sedan flytten från Minnesota). Senare samma månad blev Steve Yzerman den tredje som nådde 500 mål under säsongen, Jacques Martin blev ny coach i Ottawa som den 29 januari bröt sin långa svit på matcher utan vinst efter 17 matcher vilket var nytt NHL-rekord. Två dagar senare var det Dale Hawerchuks tur att nå 500 mål och i början av februari tradade Winnipeg Teemu Selänne till Anaheim för två talanger.
Eftersom Wayne Gretzky i LA Kings skulle bli FA efter säsongen tradades han till St. Louis Blues där han avslutade säsongen. Den 6 mars blev Chris Osgood den tredje målvakten som gjorde mål i NHL när han gjorde 4–2 för Detroit mot Hartford. Den 11 mars spelades den sista matchen i Montreas legendariska arena Forum och under ceremonin efter matchen fick Maurice ”Rocket” Richad en över 8 minuter lång stående ovation. Vid trading deadline skickade Pittsburgh Markus Näslund till Vancouver i utbyte mot Alex Stojanov samtidigt som Toronto genomförde en storstädning där man bland annat gjorde sig av med Dave Andreychuk. Rangers och LA Kings genomförde också en stor trade där bland annat Mattias Norström bytte från Rangers till Kings medan Jari Kurri och Marty McSorley gick åt andra hållet.
Den 31 mars satte St. Louis målvakt Grant Fuhr ett nytt NHL-rekord när han startade sin 76:e raka match för säsongen, sviten tog slut när han blev skadad i den tredje perioden. Mario Lemieux som inte spelade alls under den föregående säsongen vann poängligan med 69 mål och 161 poäng före sin lagkamrat Jaromir Jagr. Tolv spelare kom över 100 poäng och åtta gjorde minst 50 mål under säsongen. Anheims Paul Kariya blev den förste spelaren från de nya expansionslagen som kom över 100 poäng och han klarade dessutom av 50 måls gränsen. Peter Forsberg blev den femte svensken som gjorde över 100 poäng under en säsong och hans 116 poäng är fortfarande den näst bästa svenska noteringen. Bland målvakterna hade Washingtons målvakt Jim Carey en fantastisk säsong och ansågs trots bra spel av både Detroits Chris Osgood och Buffalos Dominik Hasek vara seriens bäste målvakt.
Detroit Red Wings vann Presidents' Trophy för andra året i rad och satte ett nytt NHL-rekord med 61 vinster och tangerade ett annat med 36 vinster på hemmaplan. Lagets 131 poäng är den näst högsta poängsumman ett lag samlat under en NHL-säsong och förutom Detroit så hade alla de övriga divisionssegrarna över 100 poäng, Colorado hade 104, Pittsburgh hade 102 och Philadelphia hade 103. Ottawa hade minst poäng även den här säsongen men nu kom laget upp i någorlunda respektabla 41 poäng. Övriga lag som missade slutspelet var San Jose, Islanders, Los Angeles, Dallas, Edmonton, Buffalo, Hartford, Anaheim och fjolårets mästare New Jersey som missade slutspelet med 2 poäng., Även Anaheim vara nära att nå slutspelet men Winnipeg som hade lika många poäng tog den sista slutspelsplatsen i väst tack vare fler segrar. Att båda lagen i Florida tog sig till slutspelet sågs som en stor seger för NHL:s plan med fler lag i södra USA.
I öst blev Tampa Bay Lightning det första laget i NHL genom tiderna som vann sina två första slutspelsmatcher efter OT men det hjälpte in mot Philadelphia som gick vidare efter 4–2 i matcher. Florida slog lite överraskande ut Boston med 4–1 i matcher och lagets störste hjälte var målvakten John Vanbiesbrouck. Montreal vann de första två matcherna mot Rangers men föll efter att laget från New York vunnit fyra raka matcher och även Pittsburgh vände underläge 0–2 i matcher mot Washington till seger med 4–2 i matcher.
I andra omgången besegrade Florida Philadelphia med 4–2 i matcher efter att ha vänt serien via två vinster på övertid i match 4 och 5 medan Pittsburgh hade inga större problem med att slå ut Rangers med 4–1 i matcher. Sedan lyckades Florida nästan hålla Mario Lemieux och Jaromir Jagr helt borta från målprotokollet när duon bara gjorde två mål när Florida tog sig till sin första Stanley Cupfinal efter 4–3 i matcher.
I väst svepte Chicago Calgary med 4–0 i matcher samtidigt som St. Louis besegrade Toronto med 4–2 i matcher efter att tre av matcherna krävt övertid. Detroit hade lite mer besvär än väntat med Winnipeg som föll med 2–4 i matcher under sin sista säsong innan flytten till Phoenix. När Colorado slog ut Vancouver med 4–2 i matcher var det för första gången sedan 1987 som organisationen (Quebec/Colorado) tog sig vidare till slutspelets andra omgång.
I andra omgången föll Chicago mot Colorado med 2–4 i matcher i en tuff serie där fyra av matcherna gick till övertid. Detroit slog ut St. Louis med 4–3 i matcher efter en stenhård serie och det dröjde till 1:15 minuters spel i den andra övertidsperioden innan lagkaptenen Steve Yzerman avgjorde den sjunde matchen med matchens enda mål. I Conferencefinalen där Colorado slog ut Detroit med 4–2 i matcher är det framförallt tacklingen Claude Lemieux satte i ryggen på Kris Draper man kommer ihåg. Draper bröt näsan, käken och flera andra ben i ansiktet samt fick sys med drygt 30 stygn i ansiktet. Den fula tacklingen på Draper av Lemieux gjorde den redan avskydde spelaren till NHL:s Most Wanted och den var starten till den enorma rivaliteten mellan lagen med flera blodiga bataljer,
I Stanley Cupfinalen hade Colorado inga som helst problem med att besegra Florida, det blev till slut 4–0 i matcher efter att den tyske jättebacken Uwe Krupp gjort den fjärde matchens enda mål efter 4:31 av den tredje övertidsperioden. Matchen var den längsta 1–0 matchen i Stanley Cup sedan Mud Brunteau avgjorde i den sjätte övertidsperioden när Detroit besegrade Montreal Maroons 1936. Patrick Roy blev efter den första finalen den målvakt som spelat flest matcher i Stanley Cup genom tiderna och när Joe Sakic avgjorde den tredje finalen satte han ett nytt rekord eftersom det var hans sjätte GW mål under årets slutspel. Sakic vann poängligan i slutspelet efter 18 mål och 34 poäng före Mario Lemieux som gjorde 27 poäng trots att Pittsburgh försvann redan i semifinalen och det gjorde att Sakic fullt rättvis vann Conn Smythe Trophy. Peter Forsberg som gjorde 21 poäng i slutspelet blev den trettonde svenske Stanley Cupvinnaren.
Joe Sakic vann som sagt Conn Smythe efter sitt fantastiska slutspel och Mario Lemieux tog hem en jackpot för sitt spel i grundserien med Art Ross, Hart och Lester B. Pearson. Paul Kariya fick Lady Byng och Ottawas Daniel Alfredsson tog hem Calder efter att besegrat Chicagos Eric Daze med några få poäng. Norris gick till Chicagos Chris Chelios som vann trofén för tredje gången medan Detroits Sergei Fedorov belönades med Selke. Scotty Bowman vann Jack Adams, Detroits Chris Osgood vann Jennings och Washingtons Jim Carey vann Vezina.
Årets draft hölls i St. Louis och Ottawa Senators som var ligans sämsta lag vann lotteriet och fick välja först (tredje gången på fyra säsonger). Med sitt första val tog Ottawa backen Chris Phillips, övriga som valdes i en mycket svag första runda var Andrei Zyuzin, Jean-Pierre Dumont, Ruslan Salei, Derek Morris, Marty Reasoner, Dainius Zubrus, Matt Higgins, Marcus Nilsson, Marco Sturm, och Daniel Briere. I de senare rundorna hittar man bland annat: Cory Sarich, Matt Cullen, Steve Begin, Jan Bulis, Zdeno Chara, Tom Poti, Oleg Kvasha, Arron Asham, Mark Parrish, Toni Lydman, Michal Roszival, Andreas Dackell, Robert Esche, Samuel Påhlsson, Pavel Kubina, Frendando Pisani, Willie Mitchell, Tomas Kaberle, Craig Adams och Sami Salo. Eftersom NHL minskat antalet rundor valdes det färre spelare den här säsongen och märktes även på antalet valda européer. 72 européer valdes 21 ryssar, 15 svenskar och 11 tjecker + spelare från 9 andra länder.
Det här året blev Börje Salming förste svensk som valdes in i Hockey Hall of Fame, han fick sällskap som spelare av Bobby Bauer efter rekommendation från ”legendkommittén”. Som Builder valdes Islanders legendariske coach Al Arbour in, Arbour har vunnit Stanley Cup 4 gånger som spelare för Detroit, Chicago och Toronto och 4 gånger som coach för Islanders.
NHL lockoutade spelarna för första gången
Under den pga. NHL:s första lockout förkortade säsongen såg en av NHL:s mest fruktade kedjor dagens ljus men till slut var det laget från Springsteenland som tog hem Stanley Cup.
Redan under slutspelet hade det spekulerats i om Mike Keenan skulle överge Rangers för att ta över som GM för Detroit Red Wings men Keenan sa bara att han hade kontrakt med Rangers i fyra år till och att han inte tänkte bryta kontraktet. Bara dagar efter att han lyft Stanley Cup pokalen lämnade Keenan Rangers och han skyllde på att Rangers inte betalt ut en bonus på drygt 600,000 i tid. Keenan gick till St. Louis Blues där han signade ett femårskontrakt för att vara både GM och coach värt nästan 6 miljoner dollar. Rangers protesterade givetvis och NHL:s nye commisioner Gary Bettman anklagade St. Louis för att bryta mot NHL:s codex och laget fick böta 250,000. Keenan fick böta 100,000 och blev avstängd i 60 dagar vilket inte betydde ett skit när man vet vad som hände under hösten. När Rangers hängde upp Stanley Cup fotot i omklädningsrummet dröjde det inte länge förrän någon (spelare?) hade strukit över Keenans kropp och ansikte med en svart tuschpenna. Under sommaren var Calgarys trade av Al MacInnis till St. Louis ett stort samtalsämne i Canada men inte så stort som blockbustern mellan Quebec och Toronto där Mats Sundin, Garth Butcher, Todd Warriner hamnade i Toronto och Wendel Clark, Sylvain Lefebvre och Landon Wilson gick till Quebec, de båda lagen bytte dessutom val i förstarundan i draften 1994.
Det strejkades i MLB och till NHL-fansens förtvivlan brakade förhandlingarna mellan NHL och NHLPA samman under hösten. Bettman deklarerade att ligan inte skulle starta den kommande säsongen utan ett gällande avtal. Ägarna ville först och främst ha ett lönetak, någon form av vinstdelning mellan lagen men även vissa begränsningar i hur spelarna blev free agents. NHLPA föreslog istället en sorts skatt som de rikaste klubbarna skulle betala till NHL och de ville även att all biljettförsäljning, försäljning av tröjor osv skulle gå till en gemensam kassa istället för att tillfalla respektive klubb.
Den 11 oktober blev spelarna lockoutade av NHL och efter hårda ord från båda sidor bland annat sa Wayne Gretzky att det var sorgligt att se en person (Gary Bettman) som bara varit i branschen ett knappt år ändra traditioner och hur affärerna sköts i alla tider. Bettman och NHL bestämde att om ingen överenskommelse fanns den 16 januari skulle hela säsongen ställas in, den 11 januari röstade NHLPA ja till NHL:s sista bud och lockouten hävdes. I avtalet ändrades reglerna för hur spelare blev UFA, de så kallade entryavtalen blev obligatoriska och förändrade regler angående ”arbitration” dvs hur löne- och avtalstvister skulle lösas. NHLPA sågs ändå av många utomstående som de som lyckats bäst i tvisten eftersom det inte blev något förhatligt lönetak eller straffskatt.
Under tiden som lockouten pågick tog Keenans avstängning slut., Islanders öppnade bankvalvet för att signa Eric Lindros lillebror Brett för 6 miljoner fördelat på fem år. Några dagar senare petades lille Lindros från Canadas lag till JVM eftersom han inte var tillräckligt bra på att åka skridsko, Islanders GM Don Maloney får sparken ett år senare och då startade cirkus Mike Milbury så fans till Islanders kan om de vill skylla allt på Brett Lindros. Montreallegenden Jean Béliveau blev erbjuden att bli Canadas Generalguvernör dvs den engelska drottningens högsta representant i landet men han tackade nej eftersom han ville tillbringa mer tid med sina barnbarn (vars pappa nyligen tagit livet av sig). Den sexfaldige Stanley Cupmästaren Bryan Trottier tvingades begära sig i konkurs med skulder på över 9 miljoner dollar efter att flera investeringar misslyckats.
I en rankning av de rikaste lagen i NHL ansåg tidningen Financial World att Detroit Red Wings var värt mest och laget värderades till 104 miljoner (lite andra siffror än i dag). Alan Eagleson blir nu även stämd i Canada och snaran dras åt ytterligare och LA Kings ägare Bruce McNall är riktigt illa ute när han åtalas för flera fall av bankbedrägeri. McNall beskylls för att ha lurat sex olika banker på drygt 230 miljoner dollar, han erkänner sig skyldig för att minska risken att tillbringa de närmaste 45 åren bakom galler. Bara några månader tidigare ansågs han vara NHL:s mest inflytelserika ägare och en av männen bakom rekryteringen av Gary Bettman. McNall väntas få böta minst 1,75 miljoner och avtjäna ett fängelsestraff på mellan 3 och 9 år. Canada vann JVM efter att man gått obesegrad genom turneringen med ett lag som innehöll minst fem spelare som skulle spelat i NHL om det inte varit lockout.
Wayne Gretzky samlade under lockouten ihop en gäng vänner (Mark Messier, Paul Coffey, Grant Fuhr, Charlie Huddy, Kelly Hruday, Kevin Lowe, Rob Blake, Brett Hull, Rick Tocchet, Steve Yzerman m.fl.) och åkte på en välgörenhetsturné med matcher i Finland, Norge och Sverige. Svenska stjärnor spelade i Elitserien trots att styrelsen för Elitserien fattat ett beslut om att inte tillåta några hemvändare som inte skrev på för hela säsongen, Modo var först att bryta överenskommelsen när de lät Peter Forsberg spela, Malmö slängde in Tomas Sandström och Västerås lät Patrick Juhlin, Nicklas Lidström och Peter Popovic spela. Sammanlagt 13 NHL-svenskar spelade i Elitserien under hösten och föregångaren till SHL uteslöt Västerås som straff för att de lät mer än en NHL-svensk spela. I övriga ligor i Europa välkomnades NHL-spelare från alla nationer men i Sverige behandlades spelarna som något besvärligt och inte som en tillgång.
När NHL körde igång gjorde två svenskar mycket överraskande NHL-comeback, Kenta Nilsson misslyckades i Edmonton men Mats Näslund lyckades riktigt bra i Boston där han gjorde 22 poäng på 34 matcher. NHL-säsongen skulle bestå av 48 matcher och lagen spelade bara mot lagen i samma Conference. En annan sak var att biljettpriser steg ordentligt och fansen klagade högljutt, de billigaste biljetterna steg med 10% och nu kostade de billigaste biljetterna runt 30 dollar. En regeländring inför säsongen var att alla tacklingar i ryggen mot sargen innebar fem minuter + matchstraff och dessutom måste alla NHL-matcher ha två zambonis som spolade isen i pauserna. Förutom Keenan var det nya GM i Florida (Bryan Murray), Hartford (Jimmy Rutherford), Philadelphia (Bobby Clake), Los Angeles (Sam McMaster) och Quebec (Pierre Lacroix). Gerge Burnett var ny coach i Edmonton, Lorne Henning i Islanders, Colin Campbell i Rangers, Terry Murray i Los Angeles, Marc Crawford i Quebec, Mike Ley i Vancouver och givetvis Keenan i St. Louis.
Minnesota North Stars gamle stjärna Bill Goldsworthy gick ut och meddelade att han insjuknat i AIDS och han avled i sjukdomen den 29 mars 1996. Joe Mullen blev den förste amerikanen som nådde 1000 poäng i NHL och han närmade sig 500 mål med stormsteg. Calgarys stjärna Gary Roberts tvingades till en operation av sina skadade halskotor för att undvika risken att bli förlamad. Montreal som började få det tungt ekonomiskt genomförde två stora trader under säsongen, först skickade man Eric Desjardins, John LeClair och Gilbert Dionne till Philadelphia för Mark Recchi och ett draftval och vid trading deadline skickades Kirk Muller, Mathieu Schneider och Craig Darby till Islanders i utbyte mot Pierre Turgeon och Vladimir Mirokov.
Innan den andra traden hade franskspråkig press publicerat uppgifter om att de engelskspråkiga spelarna i Montreal inte gjorde sitt bästa för att på så sätt få den franskspråkige coachen Jacques Demers sparkad. Efter att Montreal förlorat fem matcher i rad gick en av de utpekade spelarna Mathieu Schneider ut och förnekade det hela. Det går dock inte att komma undan att både Schneider och lagkaptenen Kirk Muller vägrade lära sig franska och det var en av anledningarna till att de tradades vid trading deadline (det här var när provinsen Quebec började närma sig ett beslut om att göra sig självständigt från Canada).
Den 16 mars gjorde Buffalos Pat LaFontaine comeback efter att han missat 16 månader pga. en svår knäskada och i comebacken gjorde han ett mål och en assist. Oilers GM Glen Sather sparkade coachen George Burnett och ställde sig själv i båset, Burnett fick sparken dagen efter att han tagit ifrån lagkaptenen Shayne Corson C:et och därefter hamnat i slagsmål med Corson. I Los Angeles fick coachen Barry Melrose sparken och ersattes under resten av säsongen av Rogie Vachon.
Bob Probert som åkt fast för droger i en dopingkontroll i september stoppades av Gary Bettman från att göra comeback lagom till slutspelet. Probert hade dessutom under sommaren först blivit av med körkortet och dagen efter kraschat med sin motorcykel och hamnat på sjukhus. Under säsongen blev Mark Recchi den förste spelaren som gjorde mål på straff för två olika lag under en och samma NHL-säsong, Scotty Bowman blev den förste coachen i NHL med 900 vinster i serien och San Joses målvakt Arturs Irbe blev den europeiske målvakt som spelat flest matcher i NHL.
I slutet av säsongen sattes Winnipeg Jets upp för försäljning och det ryktades om att laget skulle flyttas tll Minnesota samtidigt som Quebec såldes till COMSAT Video Enterprises för 75 miljoner och flyttades till Denver Colorado inför den kommande säsongen. Jaromir Jagr Pittsburgh blev den förste europén som vann NHL:s poängliga när han besegrade Philadelphias Eric Lindros som hade lika många poäng men färre mål än Jagr. Quebecs Peter Forsberg vann poängligan för rookies före Anheims Paul Kariya samtidigt som Buffalos målvakt Dominik Hasek fortsatte sin dominans även den här säsongen.
Detroit var ligans bästa lag med sina 70 poäng (den förkortade säsongen bestod bara av 48 matcher), de övriga lagen som vann sin division var Quebec (65 poäng), Philadelphia (60 poäng) och Calgary (55 poäng). Ottawa fortsatte att vara sämst i NHL, den här säsongen kom de bara upp i 23 poäng och missade slutspelet tillsammans med Islanders (35), Tampa Bay (37), Anaheim (37), Edmonton (38), Los Angeles (41), Montreal (43), Hartford (43) och Florida (46). De tre östlagen Montreal, Hartford och Florida hade alla tre mer poäng än Dallas och San Jose som gick till slutspelet i väst med 42 poäng. Det här var första gången sedan 1969–70 som Montreal inte tog sig till slutspelet.
I öst slog de regerande mästarna Rangers lite överraskande ut Quebec med 4–2 i matcher, Philadelphia slog utan några större besvär ut Buffalo med 4–1 i matcher. New Jersey slog ut Boston med samma siffror och där höll Martin Brodeur nollan i tre av vinsterna. Pittsburgh vände underläge 1–3 i matcher mot Washington men det krävdes övertid i den femte matchen som Penguins vann med 6–5 efter att Luc Robitaile avgjort efter drygt 4 minuter av förlängningen.
I den andra omgången föll Rangers mot Philadephia med 0–4 i matcher men det krävdes övertid i de två första matcherna som spelades i Philadelphia. I den andra serien vann New Jersey över Pittsburgh med 4–1 i matcher och återigen var det Brodeur som var tungan på vågen, han höll det målfarliga Pittsburgh till endast 8 mål på vägen till Stanley Cup semifinalen. Det blev målsnålt även i Stanley Cup semifinalen där både Brodeur och Flyers målvakt Ron Hextall storspelade men Claude Lemieux steg fram som Devils matchvinnare med flera matchavgörande mål.
I väst slog förhandsfavoriten Detroit ut Dallas med 4–1 i matcher, Chicago lett av målvakten Ed Belfour och den återvändande legenden Denis Savard slog ut Toronto med 4–3 i matcher, Savard stod för 8 poäng och Belfour spikade igen när Chicago gick från underläge 0–2 i matcher till ledning 3–2. Vancouver slog ut St. Louis med 4–3 i matcher och där var det Pavel Bure som var utropstecknet, Bure gjorde 7 mål och 12 poäng under seriens 7 matcher. När Vancouver besegrade St. Louis med 6–5 den 15 maj gjorde Christian Ruutu och Geoff Courtnall vars sitt mål i numerärt underläge och eftersom målen kom med bara 17 sekunders mellanrum var det ett nytt Stanley Cup-rekord. San Joses målvakt Wade Flaherty var den store hjälten när San Jose besegrade Calgary med 4–3 i matcher, Flaherty stod för 56 räddningar i den sjunde och avgörande matchen som avgjordes när Ray Whitney slog in 5–4 målet i den andra övertidsperioden.
I den andra omgången svepte Belfour och Chicago Vancouver med 4–0 i matcher men det krävdes övertid i tre av matcherna, Detroit vann lite enklare med samma siffror över San Jose. I Stanley Cup semifinalen kämpade Chicago tappert men Detroit vann med 4–1 i matcher och den här gången var det Chicago som förlorade tre matcher på övertid.
I Stanley Cupfinalen vann New Jersey överraskande enkelt över Detroit med 4-0 i matcher, Detroit lyckades bara göra 7 mål på Brodeur men New Jersey gjorde samtidigt 16 mål på Mike Vernon och Detroit (några var i tom bur). Under Stanley Cupfinalen blev Scotty Bowman den förste coach som lett fyra olika lag i en Stanley Cupfinal (St. Louis, Montreal, Pittsburgh & Detroit), när Detroit slog ut San Jose blev han dessutom den coach som vunnit flest slutspelserier. I finalen satte New Jersey också ett Stanley Cup rekord när de vann sin nionde bortamatch under slutspelet. Detroits Sergei Fedorov vann poängligan i slutspelet men Conn Smythe gick till New Jerseys pest Claude Lemieux som vann tack vare de 13 mål han gjorde under slutspelet. Tommy Albelin blev den tolfte svenske Stanley Cupvinnaren.
Flyers Eric Lindros fick både Hart och Lester B. Pearson trots att han snuvades på Art Ross av Pittsburghs Jaromir Jagr. Buffalos Dominik Hasek vann Vezina medan Chicago och Ed Belfour tog hem Bill Jennings. Selke gick till Pittsburghs Ron Francis som också tog hem Lady Byng. Quebecs Peter Forsberg blev förste svensk att vinna Calder Trophy och Detroits Paul Coffey vann Norris för tredje gången i sin karriär. Quebecs coach Marc Crawford vann Jack Adams och Detroit tog hem Presidents' Trophy.
1995 hölls draften i Edmonton och nu användes för första gången ett lottningssystem för att avgöra i vilken ordningen på de lag som missade slutspelet. Varje lag kunde bara avancera fyra platser om de vann lotteriet viket innebar att Los Angeles som vann lotteriet avancerade från det sjunde valet till det tredje. Ottawa som kom sist den föregående säsongen fick med andra ord välja som första lag för andra gången på tre säsonger och tog Bryan Berard med et första valet. Andra spelare som gick i den första rundan var Wade Redden, Aki-Petteri Berg, Daymond Langkow, Shane Doan, Radek Dvorak, Jarome Iginla, Jean-Sebastien Giguere, Martin Biron, Petr Sykora, Dmitri Nabokov, Brian Boucher och Alexei Morozov. I de senare rundorna av draften som tillhör de sämsta årgångarna genom tiderna valdes bland annat de här spelarna: Jan Hlavac, Georges Laraque, Jochen Hecht, Petr Buzek, Tomi Kallio, Sami Kapanen, Vesa Toskala, Marc Savard, Michael Handzus, Miika Kiprusoff, Stephane Robidas, Per-Johan Axelsson, Jean-Luc Grand-Pierre och Filip Kuba, 79 européer valde det här året och det var ett mycket svagt svenskår med bara 8 valda svenskar, 25 ryssar, 21 tjecker och 13 finländare tillhörde som draftades det här året.
Två spelare Larry Robinson och Bun Cook valdes det här året in i Hockey Hall of Fame, Cook fick efter rekommendation från ”legendkommittén” äntligen göra sin bror Bill sällskap i HHoF. Islanders legendariske GM Bill Torrey och IIHF:s mångårige ordförande Günther Sabetzki valdes in i HHoF som Builders.
Inte nog med att Canada förlorade ett lag, laget vann dessutom Stanley Cup
Quebec blev av med sitt Nordiques och Colorado Avalanche som såg dagens ljus för första gången tog dessutom hem Stanley Cup. Det blev dessutom klart att Canada skulle bli av med ännu ett lag den kommande säsongen.
Den här säsongen återgick NHL till 82 matcher (inga matcher på neutral plan) och lagen återgick till att möta även lagen i den andra Conferencen. Hela sju spelare närmade sig drömgränsen 500 mål (Mario Lemieux, Mark Messier, Dale Hawerchuk, Joe Mullen, Steve Yzerman, Brett Hull och Dave Andreychuk) och Claude Lemieux lämnade New Jersey för Colorado efter ett stort kontraktsbråk med Devils. Philadelphia Flyers blev stämda och förlorade i domstol och tvingades betala Glen Seabrooke som de valt i första rundan 1985 5,5 miljoner efter att han blivit felbehandlad av Flyers läkarteam och därför tvingats avsluta sin karriär redan som 22-åring. Dale Hawerchuk, Geoff Courtnall och Joel Otto som blev FA fick guldkantade kontrakt och redan efter ett år stod det klart att lockouten varit ett misslyckade, pengarullandet bara fortsatte.
Som vanligt bytte lagen coacher men kanske inte lika många som vanligt, Doug McLean blev ny coach i Florida, Larry Robinson i Los Angeles och Pierre Page i Calgary. Hartford tradade till sig Brendan Shanahan från St. Louis som istället fick Chris Pronger, Winnipeg Jets ägare Barry Shenkarow meddelade att laget skulle flytta efter säsongen men samtidigt så signades Keith Tkachuk efter att han fått ett offer sheet från Chicago. Washington Capitals stjärnor Peter Bondra och Michal Pivonka kom inte överens med Washington utan skrev på för Detroit Vipers i IHL men efter några matcher av NHL-säsongen gav sig Washington med sig och gav spelarna den lönehöjning de ville ha. Rangers tradade Sergei Zubov och Petr Nedved till Pittsburgh mot Luc Robitaille och Ulf Samuelsson.
Två nordiska centrar fick stor uppmärksamhet inför säsongen dels Caldervinnaren Peter Forsberg men även Saku Koivus vars debut var efterlängtad speciellt i Montreal samtidigt som Ottawa Senators centerstjärna Alexei Yashin strejkade för högre lön. Hockeyfans över hela världen jublade den 2 oktober då det blev klart att NHL skulle låta spelarna delta i OS-turneringen 1998. NHL försökte dessutom göra något åt att antalet mål sjunkit rejält de senaste säsongerna genom att skärpa regeltolkningarna när det gällde interference och holdning. Under St. Louis hemmapremiär blev lagets GM/coach Mike Keenan rejält utbuad av hemmapubliken, anledningen var den impopulära traden av Brendan Shanahan och att Curtis Joseph fått lämna laget som UFA.
I Montreal sparkade lagets president Ronald Corey i panik pga. dåliga resultat den föregående säsongen både lagets GM Serge Savard och coachen Jacques Demers och ersatte dem med Rejean Houle respektive Mario Tremblay. Corey hade därmed bäddat för en kommande katastrof och i december exploderade Patrick Roy. Priset för Winnipeg Jets blev 65 miljoner och lagets nya hem blev Phoenix dit laget skulle flytta efter säsongen (om NHL expanderade ändå mer lovade de nya ägarna att ge Shenkarow ytterligare 3 miljoner.
Mario Lemieux blev först till 500 mål när han nådde drömgränsen i sin 605:e match och bara Wayne Gretzky har varit snabbare till 500 mål med sina 575 matcher. Den 6 november blev Mark Messier den andre till 500 mål och samma dag blev Paul Maurice den yngste coachen i NHL genom tiderna när han som 28-åring ersatte Paul Holmgren i Hartford. Flera spelare med Brad Park och Rick Middleton i spetsen stämde Alan Eagleson, NHL:s förre president John Ziegler Jr., Bill Wirtz och ytterligare 23 ägare för brott mot arbetsrättslagarna och förskingring av pensionspengar.
I Florida hotade lagets ägare att sälja eller flytta laget om inte någon av städerna i södra Florida gick med på att bygga en ny arena. Förutom OS började det snackas om att Canada Cup skulle återkomma under nytt namn sommaren 1996 och som vi vet så spelades World Cup för första gången 1996. Den 2 december fick Patrick Roy släppa in 9 mål när Montreal besegrades av Detroit med 2–11 i Forum och när han till slut blev utbytt gick han direkt till Habs president Ronald Corey och sa att det var hans sista match i Montreal. Montreal stängde av Roy och några dagar senare tradades Roy tillsammans med Mike Keane till Colorado i utbyte mot Jocelyn Thibadeault, Martin Rucinsky och Andrei Kovalenko.
Före jul tog Mike Milbury över även som coach i Islanders och den 19 december gjorde Winnipeg Jets rookie Deron Quint två mål på fyra sekunder och tangerade ett 64 år gammalt NHL-rekord. Pierre Gauthier tog över som GM i Ottawa, Calgary tradade Joe Nieuwendyk till Dallas mot Jarome Iginla och Corey Millen. Pat LaFontaine åkte på ytterligare en hjärnskakning och Scotty Bowman passerade Al Arbour som den som coachat flest matcher i NHL samtidigt som Ottawa och Yashin kom överens om ett nytt kontrakt på fem år. På nyårsafton blev Paul Coffey den fjärde spelaren och förste backen som nådde 1000 assist i NHL efter Wayne Gretzky, Gordie Howe och Marcel Dionne.
I januari blev Ken Hitchcock ny coach i Dallas efter att Bob Gainey stigit åt sidan, dessutom fick Dallas en ny ägare (den tredje sedan flytten från Minnesota). Senare samma månad blev Steve Yzerman den tredje som nådde 500 mål under säsongen, Jacques Martin blev ny coach i Ottawa som den 29 januari bröt sin långa svit på matcher utan vinst efter 17 matcher vilket var nytt NHL-rekord. Två dagar senare var det Dale Hawerchuks tur att nå 500 mål och i början av februari tradade Winnipeg Teemu Selänne till Anaheim för två talanger.
Eftersom Wayne Gretzky i LA Kings skulle bli FA efter säsongen tradades han till St. Louis Blues där han avslutade säsongen. Den 6 mars blev Chris Osgood den tredje målvakten som gjorde mål i NHL när han gjorde 4–2 för Detroit mot Hartford. Den 11 mars spelades den sista matchen i Montreas legendariska arena Forum och under ceremonin efter matchen fick Maurice ”Rocket” Richad en över 8 minuter lång stående ovation. Vid trading deadline skickade Pittsburgh Markus Näslund till Vancouver i utbyte mot Alex Stojanov samtidigt som Toronto genomförde en storstädning där man bland annat gjorde sig av med Dave Andreychuk. Rangers och LA Kings genomförde också en stor trade där bland annat Mattias Norström bytte från Rangers till Kings medan Jari Kurri och Marty McSorley gick åt andra hållet.
Den 31 mars satte St. Louis målvakt Grant Fuhr ett nytt NHL-rekord när han startade sin 76:e raka match för säsongen, sviten tog slut när han blev skadad i den tredje perioden. Mario Lemieux som inte spelade alls under den föregående säsongen vann poängligan med 69 mål och 161 poäng före sin lagkamrat Jaromir Jagr. Tolv spelare kom över 100 poäng och åtta gjorde minst 50 mål under säsongen. Anheims Paul Kariya blev den förste spelaren från de nya expansionslagen som kom över 100 poäng och han klarade dessutom av 50 måls gränsen. Peter Forsberg blev den femte svensken som gjorde över 100 poäng under en säsong och hans 116 poäng är fortfarande den näst bästa svenska noteringen. Bland målvakterna hade Washingtons målvakt Jim Carey en fantastisk säsong och ansågs trots bra spel av både Detroits Chris Osgood och Buffalos Dominik Hasek vara seriens bäste målvakt.
Detroit Red Wings vann Presidents' Trophy för andra året i rad och satte ett nytt NHL-rekord med 61 vinster och tangerade ett annat med 36 vinster på hemmaplan. Lagets 131 poäng är den näst högsta poängsumman ett lag samlat under en NHL-säsong och förutom Detroit så hade alla de övriga divisionssegrarna över 100 poäng, Colorado hade 104, Pittsburgh hade 102 och Philadelphia hade 103. Ottawa hade minst poäng även den här säsongen men nu kom laget upp i någorlunda respektabla 41 poäng. Övriga lag som missade slutspelet var San Jose, Islanders, Los Angeles, Dallas, Edmonton, Buffalo, Hartford, Anaheim och fjolårets mästare New Jersey som missade slutspelet med 2 poäng., Även Anaheim vara nära att nå slutspelet men Winnipeg som hade lika många poäng tog den sista slutspelsplatsen i väst tack vare fler segrar. Att båda lagen i Florida tog sig till slutspelet sågs som en stor seger för NHL:s plan med fler lag i södra USA.
I öst blev Tampa Bay Lightning det första laget i NHL genom tiderna som vann sina två första slutspelsmatcher efter OT men det hjälpte in mot Philadelphia som gick vidare efter 4–2 i matcher. Florida slog lite överraskande ut Boston med 4–1 i matcher och lagets störste hjälte var målvakten John Vanbiesbrouck. Montreal vann de första två matcherna mot Rangers men föll efter att laget från New York vunnit fyra raka matcher och även Pittsburgh vände underläge 0–2 i matcher mot Washington till seger med 4–2 i matcher.
I andra omgången besegrade Florida Philadelphia med 4–2 i matcher efter att ha vänt serien via två vinster på övertid i match 4 och 5 medan Pittsburgh hade inga större problem med att slå ut Rangers med 4–1 i matcher. Sedan lyckades Florida nästan hålla Mario Lemieux och Jaromir Jagr helt borta från målprotokollet när duon bara gjorde två mål när Florida tog sig till sin första Stanley Cupfinal efter 4–3 i matcher.
I väst svepte Chicago Calgary med 4–0 i matcher samtidigt som St. Louis besegrade Toronto med 4–2 i matcher efter att tre av matcherna krävt övertid. Detroit hade lite mer besvär än väntat med Winnipeg som föll med 2–4 i matcher under sin sista säsong innan flytten till Phoenix. När Colorado slog ut Vancouver med 4–2 i matcher var det för första gången sedan 1987 som organisationen (Quebec/Colorado) tog sig vidare till slutspelets andra omgång.
I andra omgången föll Chicago mot Colorado med 2–4 i matcher i en tuff serie där fyra av matcherna gick till övertid. Detroit slog ut St. Louis med 4–3 i matcher efter en stenhård serie och det dröjde till 1:15 minuters spel i den andra övertidsperioden innan lagkaptenen Steve Yzerman avgjorde den sjunde matchen med matchens enda mål. I Conferencefinalen där Colorado slog ut Detroit med 4–2 i matcher är det framförallt tacklingen Claude Lemieux satte i ryggen på Kris Draper man kommer ihåg. Draper bröt näsan, käken och flera andra ben i ansiktet samt fick sys med drygt 30 stygn i ansiktet. Den fula tacklingen på Draper av Lemieux gjorde den redan avskydde spelaren till NHL:s Most Wanted och den var starten till den enorma rivaliteten mellan lagen med flera blodiga bataljer,
I Stanley Cupfinalen hade Colorado inga som helst problem med att besegra Florida, det blev till slut 4–0 i matcher efter att den tyske jättebacken Uwe Krupp gjort den fjärde matchens enda mål efter 4:31 av den tredje övertidsperioden. Matchen var den längsta 1–0 matchen i Stanley Cup sedan Mud Brunteau avgjorde i den sjätte övertidsperioden när Detroit besegrade Montreal Maroons 1936. Patrick Roy blev efter den första finalen den målvakt som spelat flest matcher i Stanley Cup genom tiderna och när Joe Sakic avgjorde den tredje finalen satte han ett nytt rekord eftersom det var hans sjätte GW mål under årets slutspel. Sakic vann poängligan i slutspelet efter 18 mål och 34 poäng före Mario Lemieux som gjorde 27 poäng trots att Pittsburgh försvann redan i semifinalen och det gjorde att Sakic fullt rättvis vann Conn Smythe Trophy. Peter Forsberg som gjorde 21 poäng i slutspelet blev den trettonde svenske Stanley Cupvinnaren.
Joe Sakic vann som sagt Conn Smythe efter sitt fantastiska slutspel och Mario Lemieux tog hem en jackpot för sitt spel i grundserien med Art Ross, Hart och Lester B. Pearson. Paul Kariya fick Lady Byng och Ottawas Daniel Alfredsson tog hem Calder efter att besegrat Chicagos Eric Daze med några få poäng. Norris gick till Chicagos Chris Chelios som vann trofén för tredje gången medan Detroits Sergei Fedorov belönades med Selke. Scotty Bowman vann Jack Adams, Detroits Chris Osgood vann Jennings och Washingtons Jim Carey vann Vezina.
Årets draft hölls i St. Louis och Ottawa Senators som var ligans sämsta lag vann lotteriet och fick välja först (tredje gången på fyra säsonger). Med sitt första val tog Ottawa backen Chris Phillips, övriga som valdes i en mycket svag första runda var Andrei Zyuzin, Jean-Pierre Dumont, Ruslan Salei, Derek Morris, Marty Reasoner, Dainius Zubrus, Matt Higgins, Marcus Nilsson, Marco Sturm, och Daniel Briere. I de senare rundorna hittar man bland annat: Cory Sarich, Matt Cullen, Steve Begin, Jan Bulis, Zdeno Chara, Tom Poti, Oleg Kvasha, Arron Asham, Mark Parrish, Toni Lydman, Michal Roszival, Andreas Dackell, Robert Esche, Samuel Påhlsson, Pavel Kubina, Frendando Pisani, Willie Mitchell, Tomas Kaberle, Craig Adams och Sami Salo. Eftersom NHL minskat antalet rundor valdes det färre spelare den här säsongen och märktes även på antalet valda européer. 72 européer valdes 21 ryssar, 15 svenskar och 11 tjecker + spelare från 9 andra länder.
Det här året blev Börje Salming förste svensk som valdes in i Hockey Hall of Fame, han fick sällskap som spelare av Bobby Bauer efter rekommendation från ”legendkommittén”. Som Builder valdes Islanders legendariske coach Al Arbour in, Arbour har vunnit Stanley Cup 4 gånger som spelare för Detroit, Chicago och Toronto och 4 gånger som coach för Islanders.
Fortsättning följer nästan vecka då handlar det om åren 1994-96
