Vi blickar således tillbaka på den senaste veckans händelser för att se vilka lag som står ut. Såväl trades i samband med draften, och senare, samt free agency-värvningar inkluderas i bedömningarna.
---
Vinnare:
Carolina Hurricanes
Carolina har stått för några spännande dagar. Till att börja med lyckades man få Philadelphia till att hosta upp tre draftval för en Tony DeAngelo som man kanske inte ens skulle ge något qualifying offer till.
Några dagar senare gick man efter Brent Burns som ersättare utan att egentligen ge upp något av värde. Nu kommer ju givetvis 37-årige Burns med sina risker och han är inte vad han var när han stod på topp – men nog känns det som att förfallet är en bra bit bort? Om inte annat borde Burns i alla fall vara en användbar spelare framöver, i synnerhet som det fortfarande är Jaccob Slavin och Brett Pesce som ska dra det tyngsta lasset.
DeAngelo-traden är fin och Burns-chansningen lovande, men den stora lyckoträffen var givetvis Max Pacioretty. Efter att ha släppt Nino Niederreiter, Max Domi och Vincent Trocheck till free agency fanns det ett uppenbart forwardsbehov. Hurricanes såg först ut att landa Mason Marchment – även det skulle vara en solid värvning – men fick se honom välja Dallas istället.
Så när Vegas var desperata i sin strävan att dumpa lönekostnader lyckas man lägga beslag på Pacioretty utan att behöva ge upp något alls. Det ska visserligen sägas att 33-åringen har lite skador bakom sig, men han kommer med enbart ett år kvar på kontraktet – det är en chans man hugger på alla dagar i veckan.
Utöver det har slutligen Ondrej Kase anslutit på ett billigt ettårskontrakt. Han kommer nog inte riktigt med samma fyndpotential som för några år sedan, men är fortfarande en högst användbar spelare.
Columbus Blue Jackets
Nej, det är sannerligen inte Erik Gudbranson och hans kontrakt som gör att Columbus sorteras in under ”vinnare”. Faktum är att man förmodligen skulle hamnat under den andra kategorin om Gudbransons fyraårskontrakt värt $4 miljoner per säsong var det enda som Jarmo Kekäläinen gjorde. Men plötsligt small det till och så stod Johnny Gaudreau där.
När Philadelphia inte lyckades frigöra lönekostnader trots att Gaudreau ville hem till Flyers såg det länge ut att stå mellan New Jersey och New York Islanders istället. Något lite rykte om Columbus sipprade ut, men det var knappt så att man tog det på allvar. Det gjorde däremot Gaudreau och det var också i Blue Jackets han landade.
Columbus lyckades locka in honom på det i sammanhanget mycket rimliga sjuårskontraktet värt strax under $10 miljoner per säsong.
Nu saknas det visserligen fortfarande en värdig toppcenter i Columbus, men kanske kan man använda Patrik Laine för att få en sådan på plats?
Detroit Red Wings
Vi satt alla och väntade på ifall Steve Yzerman skulle börja växla upp den här sommaren eller om det steget fortfarande var ett år bort. Växla upp var också vad han gjorde och det började redan under draften.
Då gav han upp en 3rd rounder för Ville Husso och signade honom till ett treårskontrakt. Nu har Detroit därmed ett spännande målvaktspar i Husso och Alex Nedeljkovic – båda två är redan bra och kan dessutom utvecklas ytterligare tillsammans med laget.
Under free agency fyllde Yzerman sedan ut sitt unga lagbygge med ett gäng veteraner. Andrew Copp kommer bilda en bra one-two punch med Dylan Larkin. David Perron kommer hjälpa till med produktionen i väntan på att de yngre spelarna kan ta solklara ledande roller och Dominik Kubalik är en duglig utfyllnadsspelare.
I försvaret kommer såväl Ben Chiarot som Olli Määttä kunna käka minuter och låta de yngre utvecklas. Man ställer sig så klart frågande till Chiarots fyra år långa kontrakt, men Wings har inga kontrakt med term och kan rimligtvis chansa på något enstaka. Framöver – när Detroit återigen ska vara redo att utmana – bör lönetaket dessutom ha tagit fart uppåt, vilket i sin tur bör göra Chiarots $4,75 miljoner mindre problematiska.
Och nog skulle det inte förvåna om Yzerman har ytterligare ett kort att slänga fram på bordet?
Edmonton Oilers
Edmonton räddades av att Duncan Keith gick i pension, av att Mike Smith är för skadad att spela vidare och av Arizonas vilja att ta på sig Zack Kassian. Plötsligt hade man en hel del löneutrymme att röra sig med och det måste faktiskt sägas att Ken Holland utnyttjade det på ett kompetent sätt.
Nu ska visserligen Holland inte komma undan kritiken helt och hållet. Han behövde trots allt rädda sig själv från hans egna Kassian-kontrakt och man kan skriva spaltmeter om beslutet att slänga upp en massa miljoner till en människa som Evander Kane. Men kan man få en bra och användbar spelare är ett problematiskt bagage aldrig något problem för klubbarna. Holland sålde redan sin själ till djävulen i våras och det gjorde rimligtvis beslutet än mer självklart för honom nu.
Kane fick i alla fall ett anmärkningsvärt rimligt kontrakt. Samma sak kan sägas om Jack Campbell och Brett Kulak. Två solida förlängningar och en rejäl uppgradering i kassen.
Det återstår fortfarande att se vad Holland hittar på med Jesse Puljujärvi – det är onekligen en potentiell trade där han verkligen kan göra bort sig.
Ottawa Senators
Plötsligt framstår inte längre Pierre Dorion som helt inkompetent? Räckte det att komma loss från Eugene Melnyks klor för att plötsligt göra både spännande och roliga grejer? För det är nämligen vad han har gjort.
Man har visserligen gett upp ett antal draftval de här dagarna, men Ottawa har hordat picks tidigare och draftat bra – då kan man definitivt kosta på sig sådant här. Framför allt när man står där med Alex DeBrincat och Claude Giroux några dagar senare.
Det började med DeBrincat i samband med draften. Senators gled nästan in från ingenstans och snappade upp honom för tre picks, varav ett var sjundevalet i årets draft. Ett dyrt pris, men man får en potentiell 40-målsskytt. DeBrincat har ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt – och ett väldigt dyrt qualifying offer på det. Han skulle sedan kunna lämna som UFA ytterligare ett år senare, så han kommer med viss risk för Ottawa.
Efter DeBrincat dumpade man iväg jättefloppen Matt Murray tillsammans med ett par draftval – och ersatte honom med Cam Talbot. Det är långt ifrån någon självklarhet att Talbot gör succé, men nog kan det vara rimligare att chansa på honom i ett år än att gå efter en ny dyr free agent?
Slutligen anslöt Giroux under free agency. Han och familjen ville hem till Ottawa och då landade Dorion honom på ett treårskontrakt värt $6,5 miljoner per säsong. För att skapa plats släppte man samtidigt iväg Connor Brown för en 2nd rounder.
Nu sitter Ottawa plötsligt med en av ligans mer sevärda topp-6-uppsättningar och skulle man dessutom få in en topp-4-back av klass ser det spännande ut. Senators kan definitivt ha något på gång.
---
Förlorare:
Arizona Coyotes
Arizona ska flytta in i en arena som inte är värdigt ett NHL-lag och dom har sannerligen en roster man förtjänar. Man har visserligen samlat på sig lite picks i samband med Zack Kassian- och Patrik Nemeth-traderna – men när ens enda existensberättigande i ligan är som kyrkogård för problematiska kontrakt är det inte mycket att jubla över.
Man har tappat några respekterade veteraner till free agency och det enda man gjorde under gårdagen var att signa upp skräp. Nu finns ju fortfarande möjligheten att plocka in några attraktiva spelare, men i dagsläget är det ingenting som talar för att Coyotes kommer vara vare sig sevärda eller relevanta kommande säsong.
Calgary Flames
Det verkar som att Calgary gjorde vad man kunde för att inte tappa Johnny Gaudreau. Men trots att man kunde erbjuda ett åttonde år och därmed ytterligare ett antal miljoner på kontraktet så valde Gaudreau att lämna Flames.
Därmed håller Calgary liv i trenden att tappa sina ledande spelare utan någon ersättning av värde. Utbytet för Jarome Iginla blev skräp. Miikka Kiprusoff gick helt sonika i pension. Mark Giordano gav man upp i expansionsdraften. Och så Gaudreau nu.
Man har inte heller lyckats plugga igen hålet som Gaudreau lämnar efter sig – även om den möjligheten givetvis fortfarande finns.
I försvaret valde man att förlänga med Nikita Zadorov och det är väl inte det mest förtroendeingivande man kan göra.
Chicago Blackhawks
Det är minst sagt fascinerande att se hur Chicagos någorlunda stora satsning för ett år sedan hastigt och lustigt har förvandlats till en fullskalig nedmontering.
Det började med att man fick ett bra – men långt ifrån fantastiskt – utbyte för Alex DeBrincat i samband med draften. Sedan gav man upp Kirby Dach för två draftval. Två yngre spelare som man rimligtvis borde vilja behålla om man ska bygga nytt. Men kanske tyckte den nya ledningen att DeBrincat skulle bli för dyr framåt? Och Dach har väl kört fast lite efter sin skada.
Framtiden får visa om det var två genidrag från Kyle Davidson, men i dagsläget är man skeptisk.
Man bytte sedan upp sig lite i draften genom att ta på sig Petr Mrazek, men nog var inte heller det utbytet något att jubla över? Slutligen har man i alla fall signat upp några dugliga veteraner – Max Domi och Andreas Athanasiou – som man kanske kan få ett par, tre picks för framåt trade deadline.
Men hittills är det lätt att inte bli övertygad om Chicagos senaste vecka.
Florida Panthers
Florida gav upp mycket för att rusta inför slutspelet – bara för att bli svepta av Tampa Bay i en enda stor förnedring. Sedan petade man lite osentimentalt undan Andrew Brunette bara för att ersätta honom med Paul Maurice.
Nu kommer lönetaket med sina utmaningar och Florida har knappt något utrymme att göra något. Man var tvungna att släppa både Claude Giroux och Ben Chiarot – som man betalade mycket för i våras – och måste eventuellt även ge upp MacKenzie Weegar.
Colin White är en chansning som känns värd att ta på ett ettårskontrakt och Rudolf Balcers bör göra nytta. Men varför slösar man pengar och utrymme på Marc Staal och Nick Cousins? Och hur kan Eric Staal få ett tryout-kontrakt redan nu?
Är verkligen Bill Zito så bra som han gav intryck av inledningsvis?
Philadelphia Flyers
Johnny Gaudreau ville komma. Alla förväntade sig att Gaudreau skulle komma. Redan för ett eller två år sedan kunde alla se att möjligheten skulle finnas. Alla utom Chuck Fletcher, för Flyers verkade inte vara medvetna om behovet att flytta på lönekostnader förrän i elfte timmen.
Man misslyckades – trots en utlovad aggressiv retool – och fick se Gaudreau välja Columbus.
Fletcher fokuserade istället på att signa upp Nicolas Deslauriers på ett fyraårskontrakt – ”Players like Nic Deslauriers are hard to find”, vräkte han ur sig – och ta tillbaka Justin Braun. Kombinera det med det obegripliga beslutet att ge upp tre draftval för Tony DeAngelos rättigheter och sedan signa upp honom på 2x$5 miljoner.
Man ljög för sina supportrar när man utlovade en aggressiv retool och man vågar inte gå in i en seriös rebuild. Nu har man istället slängt draftval omkring sig på skräp och har noll löneutrymme. Bra jobbat, Fletcher.
---
Frågetecknet:
Colorado Avalanche
Det går ju inte att ifrågasätta kvaliteten i Colorado. En core bestående av Nathan MacKinnon, Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Cale Makar och Devon Toews är självförklarande. Fyll sedan på med Valeri Nichushkin, Artturi Lehkonen, Sam Girard, Josh Manson och Bowen Byram och det är uppenbart att Colorado kommer fortsätta utmana framför.
Men med det sagt har man delat ut några anmärkningsvärda kontrakt i veckan. Nichushkins blev både längre och dyrare än vad många hade väntat sig. Darren Helm och Andrew Cogliano blev nog lite dyrare än vad som får anses vara rimligt. Chansningen på Alexandar Georgiev är spännande men ryssen känns inte lika självklart talangfull som för ett par, tre år sedan. Josh Mansons kontrakt – $4,5 miljoner per säsong över fyra år – känns inte särskilt kontroversiellt i sig, men blir kanske lite i överkant i just Colorado?
Joe Sakic och Chris MacFarland har på inga sätt gjort bort sig och man kan inte hänga dem för att man vill behålla stora delar av ett lag som precis vann Stanley Cup. Men det har höjts på några ögonbryn de senaste dagarna.
