Misströsta inte, kära örnar. Gårdagens match var blott en slump, en minimal dipp i vår kamp mot vårt slutgiltiga mål. För ett par säsonger sedan hade en match som denna mot Augsburg varit tämligen acceptabel. Att insatsen nu möts med avsky och misstro visar på hur l¨ngt vi har kommit. Men kära människor, det var blott en formdipp. 

Jag har redan sett människor av olika slag som förutspått Eintrachts nedgång, att vi nu blott ska vinna två matcher tills sommaren och att våra chanser på Europa är över. Jag har redan sett fans som anser att denna förlust, denna rakt diaboliska insats i bayern var börja  på slutet för Eintracht Frankfurt 2018, att detta var vår skymning och att vår sol nu är på sin skateliga väg neråt. Men misströsta inte, ty det är den ej. 

Matchen igår var hemsk, den var vansinnig och illaluktande på alla sätt och vis. Visst fanns där tendenser som var att likna med vår förra vårsäsong. Emellertid, människor, låtom oss ej driva ner i kollapsena avgrund, låtom oss ej kasta oss i misstrons gap. Vi ligger ännu sexa och en liten förlust borta mot ett av ligans bästa hemmalag behöver inte betyda någonting alls. 

Vi började inte ens matchen bra. Vårt spel haltade och det kändes som om vi saknade Ante Rebic pressande aura framåt, samtidigt som Abrahams nonexistenta natur också gjorde sig kännande på vårt försvar som sannerligen såg malplacerat ut. Ingen av de tre mittbackarna hade en match värd att tala om och hade det inte varit för Lukas Hradecky hade det kunnat stå 0-5 i halvtid. Visst känner jag igen frustrationen från förra våren. Två ramträffar, ett par jätteräddningar få Marwin Hitz och ren jäkla otur av och till. Men misströsta inte, Eintracht 2018 är inte Eintracht 2017, vi är starkare och vi har lärt oss av våra misstag. 

Eftersom den som inte lär sig av sina misstag lär upprepa dem antar jag även motsatsen vara sann. Oavsett fasligt trASSEl bör vi lirka oss ur problemen som det sagoväsen Kovac är, vi har lärt oss av förra årets misstag och kommer inte upprepa dem. På onsdag spelar vi kvartsfinal i cupen och om vi då skulle klippa till Mainz, så räknar jag med att vi även rullar över Köln i helgen a'la Tyskland-Polen 1939. 

Misströsta inte, kära örnar. Vi flyger ännu.