Årets spelare i Derby County; del 11
Årets Spelare 1970/71: Dave Mackay
Det är få inom fotbollen som i en och samma klubb gett ett stort avtryck både som spelare och ledare, de finns men de är lätträknade. Dave Mackay fyller väl den kategorin. Mackay växte upp i Edinburgh och som 18-åring fick han proffskontrakt med sitt lokala favoritlag Heart of Midlothian. Han spelade i den tidens formationer ”vinghalv” vilket idag kan översättas till mittfältsspelare. Mackay var en hårdför spelare med en bra blick för spelet. Hans prestationer på planen uppmärksammades i England och efter 135 matcher och 25 mål i Heartströjan värvades han 1959 till Tottenham Hotspurs. I Hearts hade han vunnit ligan och de båda skotska cuperna. Nu kom han till London för att nå ytterligare framgångar. Det blev ligaseger 1960/61, samma säsong och även vid ytterligare två tillfällen blev det till att stå på Wembley och fira FA-cupvinster. Det blev självklart landslagsspel för Mackay och han representerade skottarna vid 22 matcher, han ingick även i Skottlands VM-trupp 1958.
Mackay hade dragits med skadeproblem då och då under sin karriär och han beslutade att vända hem till Skottland sommaren 1968. En roll som spelande tränare väntade i sin gamla klubb Hearts. Det hade säkert skett om inte Derbys assisterande manager Peter Taylor fått nys på Mackays planer. Han i det närmaste tvingade Brian Clough att åka till London för att värva Mackay. En rutinerad spelare som skulle kunna bli den pappa i laget som The Rams saknade och skulle vara den sista pusselbiten för Derby County att tas sig upp till den högsta ligan. Clough överraskade nog Mackay för han ville att Mackay skulle spela ”sweeper” jämte Roy McFarland i mittförsvaret. En roll som inte krävde så många löpmeter och borde passa Mackay som tappat en del av sin rörlighet. Dessutom ville Clough göra honom till lagkapten. Boende ordnades på Midland Hotel, när han behövde övernatta, som låg vid järnvägsstationen. Efter lite funderande blev Mackay Derbyspelare för det nätta priset av femtusen pund.
Säsongen 1968/69 släppte Ramsförsvaret in enbart 32 mål och Mackay var en av huvudnycklarna till ligasegern i andradivisionen. Hans insatser för laget var suveräna och efter säsongen blev han nationellt uppmärksammad. Tillsammans med Tony Book i Manchester City fick han sportjournalisternas pris som Årets Spelare i England. Det kändes säkert lite speciellt för Mackay att möta sitt gamla lag Tottenham när nu The Rams var åter i högsta ligan. I omgång 11 var det dags, närmare bestämt den 20 september 1969. Ett Derby County som var obesegrade hittills mötte ett bortalag med fyra raka bortavinster. Inför rekordnoteringen på Baseball Ground 41.826 krossade Mackays nya lag sitt gamla med 5-0.
Tillsammans med McFarland var han dominerande i mittförsvaret kommande två säsonger i division ett. Första säsongen avslutades med en fjärdeplats och skulle egentligen gett europaspel kommande säsong. Men oordning i de administrativa delarna där bl.a. Mackay fick någon form av ersättning för att skriva i matchprogrammet gjorde att The Rams var bannlysta för spel i Europa. Den sista säsongen för Mackay i en Derbytröja fick han även Ramssupportrarnas uppskattning som röstade fram honom till Årets Spelare. Hösten 1971 skulle Mackay fylla 37 och Clough hade redan hittat Mackays ersättare i Colin Todd från Sunderland. Det var säkert därför det inte blev en förlängning i Derby. Dessutom väntade ett nytt jobb för Mackay som spelande manager i Swindon Town.
När Mackay vinkade farväl till Derbysupportrarna var det nog ingen, inte ens Mackay själv, som anade att han skulle återkomma två och ett halvt år senare. Derbys styrelse agerade fort när de gjort sig av med Clough och anställde Mackay, som nu var manager i grannbyn två mil österut. Trots spelar- och supporterprotester fick Mackay fason på lag och spel, säsongen avslutades med en tredjeplats. Jag måste säga att Mackay hade ett gott öga för att finna kvalitativa nyförvärv. Den förste som kom in var Rod Thomas från Mackays tidigare klubb Swindon och under våren 1974 värvades Bruce Rioch från Aston Villa. Kommande säsonger såg vi spelare som verkligen gjorde avtryck i Francis Lee och Charlie George. Däremot var han mindre intresserade av att lyfta upp spelare från den egna akademin.
Mackays första hela säsong som manager gav ligaseger och spel i Europa. Visst minns vi bl.a. 4-1-segern mot Real Madrid. Hans andra hela säsong skulle kunna gett både liga- och cupseger, men det blev en fjärdeplats och respass i semifinalen i FA-cupen. Vad var det som gick fel? Jag tror att Charlie Georges nyckelbensbrott i mars 1976 i en match mot Stoke City blev skillnaden mellan framgång och motgång. Kommande säsong startade illa, första segern kom först i oktober och då med hela 8-2 mot Tottenham. Direktörerna i ledningen hade dock börjat tröttna på uteblivna poäng i ligaspelet. Det lär ha varit så att en av de höga herrarna ville ha tillbaka Clough som manager och samtal lär ha förts. Mackay fick gå i november och senare valde Clough att vara kvar i sin dåvarande klubb.
Mackay fortsatte sin bana som manager både i England och utomlands fram till 1995. Den 2 mars 2015 avled Mackay, mannen som gav oss Derbysupportrar så mycket att minnas både som spelare och manager.
