Inte så bra början igen...

Det ska ta 2 timmar från pappas hus i Shropshire upp till Wigan. Det tog 4, efter att två separata olyckor blockerade motorvägen i var sin timme. Väl där kunde man konstatera att en isande vind blåste och att läktaren på The Brick Community Stadium inte gav någon som helst skydd mot den.

Det var med Argylemått mätt inte en särskild talrik bortapublik kring 550 personer även om det är rent logiskt jättemånga - givet att det måste ha tagit hela dagen att resa upp från Plymouth. Matchen lockade uppenbarligen inte lokalbefolkningen heller och publiken stannade kring 8000 i en arena för 25000.

Och pajarna på The Brick ska vi inte ens tala om...

Sedan fick man se laguppställningen.

Det blir snart lättare att räkna friska spelare än skadade. Det har i alla fall nått en punkt där man behöver fylla på bänken med två U18 spelare, det fanns helt enkelt inte tillräckligt många seniora. Av de fyra seniora utespelarna på bänken är två nyligen tillbaka från skada och inte hundraprocentiga, medan två till har inte visat mycket denna säsong. Hur skulle detta gå?

Vi har dock Kane. Och Pepple.

Man behövde dock inte oroa sig. Det visade sig direkt att Argyle tog tag i taktpinnen och tryckte tillbaka Wigan, och Argyles reservmålvakt Luca Ashby-hammond hade en lugn om blöt och kall kväll. I mitten tog Huddersfieldlånet Herbie Kane kommandot och dirigerade spelet åt alla håll.

Ledningsmålet dröjde dock. Vänsterbacken Jack Mackenzie fick iväg ett skott med sin svagare höger som passerade stolpen, och mittbacken Alex Mitchell nickade ett inlägg från Kane utanför när han borde åtminstone fått den på mål.

En gång blev det farligt åt andra hållet, när en något invecklad frisparksrutin från Argyle resulterade i att hemmalagets egna Huddersfieldlån Joe Taylor kunde sno bollen och storma hela vägen fram till mål med den. Väl där sköt han dock över.

På 38 minuter var nollan dock spräckt. En mycket enklare frisparksrutin producerade ett bra inlägg från Ronan Curtis, som Wiganmålvakten Sam Tickle försökte fånga under press från Malachi Boateng. Boxa hade nog varit smartare och han tappade bollen rakt ut, där Aribim Pepple kunde peta in ledningsmålet framför oss.

Argyle nöjde sig inte där och tog tag i matchen igen direkt. Fint väggspel längst med högerkanten mellan Curtis och Joe Edwards slutade med precisionspassning inåt till Boateng, som tog sig ner mot kortlinjen. Wigans försvar såg ut som en hönsgård och inlägget hittade Pepple omarkerad, som enkelt kunde slå in 2-0 utan chans för målvakten.

Lugnare andra halvlek

Med tanke på att bänken inte såg så hoppingivande ut var det säkert lika bra att backa lite och försöka undvika fler skador under andra halvleken. Hemmalaget bjöds dock därmed lite in i en match där de inte hade varit i närheten under första halvleken.

De blev totalblåsta av en domartabbe när Taylor sköt ett hårt skott som tog i MacKenzies utsträckta arm och studsade till säkerhet. Jag förstår inte hur domaren missade den och det var enda gången hemmapubliken hördes på riktigt under hela kvällen. Vi vet, minst sagt, hur det känns.

Busvisslingarna ekade fortfarande runt arenan när Edwards kom in bakom och rullade in ett inlägg bakom backlinjen. Wigans Fraser Murray försökte rensa till hörna men lyckades skjuta stenhårt i insidan av den egna stolpen! Returen landade hos Boateng som rullade i sidled till Caleb Watts, som mer eller mindre passade in 3-0.

Joe Taylor borde sedan verkligen ha reducerat för Wigan men sköt i ribban med målet öppet. Allt gick vår väg idag, helt enkelt, med en kombination av tur och skicklighet.

I slutet fick 16-åriga Seb Campbell göra ligadebut och skickades fram av laget efter matchen att fira med den jublande bortapubliken.

Hemmapubliken strömmade ut i slutminuterna och det var nästan tomt i parkeringen när vi kom ut. Perfekt för en mycket snabbare hemresa!

Även andra resultat gick vår väg!

Det spelades en rad andra hängmatcher samma kväll, och mellan oss och de åtråvärda playoffplatserna förlorade båda Stevenage och Reading ganska oväntat. Det är nu bara tre poäng upp till Huddersfield i 6:e plats och playoffdrömmen lever i allra högsta grad.

Våra nästa tre matcher är även Reading (b), Stevenage (h) och sedan Huddersfield (h) under den kommande veckan! Det kommer förstås att bli mycket avgörande och man hoppas verkligen några skadade spelare hinner tillfriskna innan.

Vårresan har alltså tabellraden 3-0-0 och målskillnad 7-1 hittills, kunde knappast ha gått bättre! Den avslutas på lördag i Reading strax väster om London, på hemmaläktaren tillsammans med en familj jag känner där. En riktig sexpoängare alltså och jag behöver sitta på händerna och försöka att inte bli utkastad...