Visst är det trist att vi denna säsong inte kunnat göra Pride Park till en arena där motståndarna darrat en aning på manschetten. Fyra trepoängare på femton försök, trots detta sluter supportrarna upp mangrant match efter match.

Jag tycker att West Bromwich sena kvittering förra fredagen låg lite i luften. Vi gjorde nog en av de sämsta matcherna på Pride Park, hade en ledning efter en bjudning men kunde inte knyta ihop säcken. Det som fick mig att ana att en kvittering var på väg var när Dion Sanderson kom in i slutet för att stärka upp försvaret. En liten deja vu från premiärmatchen mot Stoke dök upp hos mig när just Sanderson kom in och skulle rädda en poäng. Nu var det väl dock den store norrmannen Lars-Jörgen Salvesen som var lite klen i närkamperna.

Det var många spelare som senast inte nådde upp till en godkänd nivå. Tre matcher på sju dagar verkar numera alldeles för mycket för ett flertal. Säg det till våra gamla hjältar från 70-80-talet som hade än tätare matcher och spelade på planer likt lervällingen på Baseball Ground. Nu ser dagens verklighet som den gör och det är bara att acceptera.

På bortaplan har vi verkligen rosat marknaden. The Rams är ett av de främsta lagen i The Championship tillsammans med Hull City och snittar 1,71 bortapoäng per match. Spelmässigt har det i dessa matcher sett klart bättre ut de senaste månaderna än på hemmaplan, undantaget den vänlighet vi visade Leicester City. Det är lite udda och det finns säkert ni som har en klok förklaring. Det är dock inte första gången detta sker om vi tittar bakåt i tiden.

Bristol City har fem hemmaförluster och jag blir inte förvånad om fredagskvällen ger en sjätte. Det som får mig att tro på detta är att bortaspel tycks passa vårat gäng ute på planen och genom åren har vi då och då besegrat The Robins. De fyra senaste tillfällena lagen emellan på Ashton Gate har slutat med hemmaseger, men som de säger i Triss-reklamen….. plötsligt händer det!

Min känsla är att nu verkar John Eustace hittat både formation och vilka spelare han vill starta med. Sandersons frånvaro tvingade fram en fyrbackslinje och det är nog så Eustace vill spela. David Ozoh och Lewis Travis sittande på mittfältet med Bobby Clarks energi framför. Svagheten i försvaret är våra ytterbackar som inte levererar på topp både offensivt och defensivt. Ett annat frågetecken i Eustace elva är tyvärr Rhian Brewster. Men likt Brereton Diaz får han chans på chans utan att leverera. Men som jag noterade tidigare….plötsligt händer det….kanske.

På måndag kväll stänger transferfönstret och genom försäljning och utlåning av ett antal spelare finns nu luckor i truppen. Antal luckor kan bli fler för jag blir inte överraskad om Kayden Jackson, Jake Rooney och varför inte Salvesen lämnar. Jag inbillar mig att rekryteringsteamet har intensiva dagar och vi får se ett och annat nytt namn senast på måndag.

Om jag får ha en önskelista på nyförvärv ser jag gärna en vänsterback och en kantspelare som hittar målet. En förmåga som idag saknas hos befintliga spelare är att från 20-25 meter med bollen träffa inom målramen som mäter 7,32x2,44 meter, den egenskapen skulle jag också uppskatta hos nyförvärv. Sedan måste det finnas bra tillgängliga spelare därute som Eustace inte träffat förr….

Det som kommer glädja oss mest är när vi får återse Carlton Morris, vilket förhoppningsvis blir under februari. Frågan är dock om vi får se Morris i samma slag som före den ”hemliga” skadan. Med Morris i laget är jag övertygad om att vi skuggat topp-två-lagen. Ligan är denna säsong så oerhört jämn och med 17 matcher kvar kan allt hända. Glöm därför inte att notera lördagen den 23 maj i era kalendrar…….Play-Off-final på Wembley.

Möjlig startelva;

Zetterström

Langås – Sanderson – Clarke – Elder

Travis - Ozoh

Brereton Diaz – Clark - Brewster

Agyemang