Gästskribent: Reserapport från VM kvalet

Vår resa startade vid lunchtid ifrån Axamo flygplats i Jönköping, via Köpenhamn kom vi fram till Manchester Airport vid halvsjutiden på kvällen. Sedan blev det busstransport till vårt hotell som låg 3 km ifrån centrum och 4 km ifrån Old Trafford. Hotellet var småmysigt i klassisk engelsk stil, det blev läggning tidigt på kvällen för att vara utvilade inför lördagens match mellan England och Österrike. 

Jag gick ner kl.8.00 för att intaga den engelska frukosten och 1.5 timma senare var jag och dottern på väg till Old Trafford med buss, det var en mäktig arena som mötte oss när vi steg av. 



Vi hade stämt träff med våra engelska vänner utanför puben Bishop Blaze som öppnade kl.11.00, men vi var där redan efter kl. 10 för att få bra plats. Våra engelska vänner består av en grupp på ca: 100 st personer som reser tillsammans och träffas innan och eftermatcherna, de har nummer 66 på sina matchtröjor och ett nickname, siffran skall påminna om Englands senaste triumf (några har tryckt upp 06 med tanke på nästa år). 

Jag och dottern träffade dessa trevliga människor i samband med matchen i Danmark tidigare i år och plus att vi håller kontakten via det forum som engelska FA har för sina 25.000 medlemmar. Puben öppnade lite tidigare eftersom trycket utanför började bli för stort, väl inne beställde vi våra pint och efter några till började allsången komma igång på allvar. Stämningen var fantastisk och alla kända och även för oss okända sånger sjöngs med stor entusiasm, som vanligt var det sången om tyskarna och nationalsången som förekom mest. Dottern och jag hade tänkt att gå ut och äta lite innan matchen, men i den härliga stämningen glömde vi bort detta. Plötsligt var klockan nästan fyra och det var dags att gå till Old Traffor där avsparken var kl. 17.00. 



Vi hade fått bra platser på West Stand upper tier 2 bakom ena målet, det kändes mäktigt när den engelska nationalsången spelades upp och 65.000 sjöng med (nåja några var väl Österrikare). 

Paul har skrivit ett bra matchreferat så den delen avstår jag. Efter matchen var vi inbjudna till 66:ornas fest inne i Manchester, några utav oss träffades utanför Old Trafford eftersom alla inte visste vad puben låg, efter att har gratisåkt tåg in till stan (enligt uppgift vanligt förekommande) så gick vi en bit innan vi var framme. Sedan serverades buffé med pints till och sedan startade allsången, vi var 25-30 st som hade slutit upp (övriga hade inget hotell och var tvugna att åka hem). Efter en stund kom beskedet att Holland hade vunnit över Tjeckien och vår VM-plats var klar, stort jubel utbröt. Vi hade en trevlig kväll och strax innan midnatt var det dags att gå hem och eftersom avståndet till vårt hotell inte var så långt tog vi oss en prommenad hem. Söndagen tog vi det lugnt och var ute och prommenerade i trakterna kring vårt hotell, på måndagen gav vi oss in till stan och började leta efter englandssouvenirer. Vi hittade direkt nya matchtröjor till under halva priser så vi slog till omgående, sedan blev det en hel del inhandlat ytterligare innan vi tog oss tillbaka till hotellet. 

På tisdagen såg vi englands U21-match mot Polen på en pub och konstaterade efter 4-1 att återväxten ser bra ut. Äntligen var det onsdag och match igen, vi startade med en champagnelunch innan vi åkte ut till Old Trafford vid tvåtiden. När vi kom fram märkte vi att det var väldigt många Polenfans utanför och en del var utav den kategorin som man inte vill möta ensam i en mörk tunnel. 

Inne på Bishop Blaze hade redan en del utav våra vänner anlänt plus en massa andra englandsfans, stämningen var mycket hög och visan om de tyska bombplanen kördes om och om igen. 

Vi snackade fotboll och drack pints tills det var dags att hämta våra biljetter i en särskild lucka 2.5 timma innan matchstart. Våra biljetter hade inte kommit fram i tid till oss så vi var tvugna att hämta upp dem på plats, när vi hade gjort detta och skulle in på puben igen så höll den på att stänga. Några utav våra vänner hade kommit ut på gatan och visade att polska huliganer hade förstört hela entrén genom att slå sönder dörrarna, dessutom hade de kastat sten genom ett par fönster till puben. 

Om polisen fick tag på de skyldiga förtäljer inte historien, besvikna fick vi börja gå mot Old Trafford två timmar innan avspark och vänta på att arenan öppnade en halvtimma senare. Uppe på läktaren träffade vi några utav de som var tvugna att lämna krogen och vi bestämde att träffas efter matchen. Återigen hänvisar jag till Pauls matchreferat om själva matchen, jag konstaterar bara att England var överlägsna och borde vunnit med ett par mål till. Publiken levde sig in i matchen som om det gällde liv och död, glädjen var total när slutsignalen gick. Sedan gick vi på puben med våra vänner efter matchen, men den stängde redan kl.23.00 så vi han inte vara där så länge i den trevliga atmosfären.
När vi började fundera på att åka hem till vårt hotell började våra vänner att sjunga: "You not going home" och "It is your last night in England" så vi beslöt att hänga med ett tag till. 

Det blev återigen gratisåkning med tåg in till centrum, vi ca: 10 st som var kvar sjöng oss igenom resan till övriga resenärers munterhet, sedan begav vi oss till hotellet där några av vännerna bodde och den baren som fortfarande hade öppet efter midnatt. Där fanns också några polacker som bodde på hotellet, men de var utav det fredligare slaget. Så vi uppmanade dem att sjunga lite polska sånger, sedan klämde vi in i de engelska så hela baren gungade. Vid tvåtiden började partyt gå mot sitt slut och det var dags att återvända till vårt egna hotell. 

På torsdagen var det dags att återvända till Sverige igen och det är många minnen som vi tar med oss hem. Vi har haft fantastiskt kul och det var roligt att uppleva två vinster på plats. Fansen är fantastiskt engagerade i England och oerhört trevliga att umgås med.
Till Englands träningsmatch mot Argentina i Genevé den 12 november har över 10.000 anmält intresse för. 

Jag sticker inte ut hakan när jag konstaterar att de engelska fansen är de bästa i världen.