England
2005-10-18 18:16
Gästskribent: Kan England vinna VM?
Supportern Sam Hart plitar ihop sina tankar om Englands lag inför VM i Tyskland.
Sam Hart
England har spelare som Terry, Ferdinand, Lampard, Gerrard, Beckham och Rooney som alla är spelare av yppersta världsklass. Lägg därtill spelarna Ashley Cole, Joe Cole och Michael Owen så har du ett lag som skall vara med och slåss om VM bucklan. England har enligt mig sin gyllene generation och större chans än någonsin att vinna ett mästerskap.
Lät det kanske lite väl positivt där? För inte har England haft ett lysande VM-kval såhär långt. Vi tappade en 2-0 ledning borta mot Österrike för att sedan förlora mot Nord Irland. Inte såg det heller speciellt tjusigt ut hemma mot Österrike. Men vi tog oss dit i alla fall. We’re there!
Men om vi tänker tillbaka lite. Vad är det egentligen som gör att vi inte kan spela bort små ”blåbärsnationer” som Nordirland och Österrike egentligen? Varför kan vi inte bara rulla ut dessa lag som knappt förfogar över någon spelare som hade platsat i våran trupp?! Enligt mig är det självklart och jag har saknat det jag tänker på i ganska många år. Låter kanske underligt, men jag anser att vi inte haft något väl fungerande grundspel sedan hemma EM 1996. Under EM 96 kunde vi spela riktigt bra mot stora nationer såsom Holland (4-1), vi spelade även bra fotboll mot Spanien för att sedan snöpligt åka ut mot Tyskarna i semifinalen. Trots att matcher inte alltid gick som vi trodde, (öppningsmatchen 1-1 mot Schweiz), så hade vi ändå ett grundspel att falla tillbaka på. Trots att det som vanligt var bedrövligt att åka ur en turnering på straffar, så var det ändå ett riktigt bra mästerskap av England. Man kunde tänka tillbaks på hemma EM 96 och ändå få ett leende på läpparna. Men EM 96 är snart tio år sen och sen dess har vi i stora mästerskap ofta inte riktigt lyckats prestera mot lag som vi egentligen kunnat slå. Inte är väl England sämre än vare sig Argentina eller Portugal?
Under matchen mot Portugal i EM 2004 exempelvis så spelar England riktigt bra i första halvlek. Vi har kontroll på matchen och sitter på en bekväm 1-0 ledning i paus. Men då händer det som ofta hänt på senare år med England. När engelsmännen springer in på plan till andra halvlek verkar spelarna rädda och ängsliga. Sven verkar bestämt sig för att formationen vi skulle ha i andra halvlek var något i stil med 5-5-0. I 56 minuten skulle även Sven stoppa in sitt ess i rockärmen, Phil Neville kommer in på plan. England har ett ruskigt bra fotbollslag, vilket är fakta, men ändå spelar vi väldigt defensiv fotboll, en defensiv fotboll som på nåt sätt går ut på att vänta ut matchen. Jag känner att vi inte får ut speciellt mycket av vårat lag. Vi har många riktigt bra spelare, men ändå är det väldigt sällan vi får spelet att fungera maximalt. Om England i framtiden skall vinna ett stort mästerskap så måste vi slå stora nationer. Vi måste våga anfalla på ett annorlunda sätt än vad vi gjort på senare år. Vårat lag innehåller spelare i världsklass på så gott som alla positioner, detta måste utnyttjas.
Om vi snabbt hoppar tillbaka till EM 96 så fanns det ändå något där som gjorde att man verkligen trodde på guld. Drygt 90 000 fanatiska engelsmän sjung ”football's coming home” på läktarna, och man trodde verkligen att det skulle hända. England skulle äntligen vinna något igen. Det var trots detta en underbar atmosfär i England. Drygt tio år senare, så finns det få sånger som engelsmän tillsammans sjunger, där den idag populäraste är ”Sack The Swede”.
Engelska folket kräver framgång, men att få se sitt lag förlora mot lillebror Nordirland i en tävlingsmatch svider givetvis. Att Mr Sven Göran Eriksson har haft en grym karriär är det inget snack om saken om, men tittar man på hans meritlista var det längesen titlar vanns. Men nu måste Sven bevisa att hans fingertoppskänsla ifrån succén med IFK Göteborg och Lazio finns kvar. För jag tror ändå på England ledda av Sven, i alla fall lite till…
Sam Hart den 12 oktober 2005
Lät det kanske lite väl positivt där? För inte har England haft ett lysande VM-kval såhär långt. Vi tappade en 2-0 ledning borta mot Österrike för att sedan förlora mot Nord Irland. Inte såg det heller speciellt tjusigt ut hemma mot Österrike. Men vi tog oss dit i alla fall. We’re there!
Men om vi tänker tillbaka lite. Vad är det egentligen som gör att vi inte kan spela bort små ”blåbärsnationer” som Nordirland och Österrike egentligen? Varför kan vi inte bara rulla ut dessa lag som knappt förfogar över någon spelare som hade platsat i våran trupp?! Enligt mig är det självklart och jag har saknat det jag tänker på i ganska många år. Låter kanske underligt, men jag anser att vi inte haft något väl fungerande grundspel sedan hemma EM 1996. Under EM 96 kunde vi spela riktigt bra mot stora nationer såsom Holland (4-1), vi spelade även bra fotboll mot Spanien för att sedan snöpligt åka ut mot Tyskarna i semifinalen. Trots att matcher inte alltid gick som vi trodde, (öppningsmatchen 1-1 mot Schweiz), så hade vi ändå ett grundspel att falla tillbaka på. Trots att det som vanligt var bedrövligt att åka ur en turnering på straffar, så var det ändå ett riktigt bra mästerskap av England. Man kunde tänka tillbaks på hemma EM 96 och ändå få ett leende på läpparna. Men EM 96 är snart tio år sen och sen dess har vi i stora mästerskap ofta inte riktigt lyckats prestera mot lag som vi egentligen kunnat slå. Inte är väl England sämre än vare sig Argentina eller Portugal?
Under matchen mot Portugal i EM 2004 exempelvis så spelar England riktigt bra i första halvlek. Vi har kontroll på matchen och sitter på en bekväm 1-0 ledning i paus. Men då händer det som ofta hänt på senare år med England. När engelsmännen springer in på plan till andra halvlek verkar spelarna rädda och ängsliga. Sven verkar bestämt sig för att formationen vi skulle ha i andra halvlek var något i stil med 5-5-0. I 56 minuten skulle även Sven stoppa in sitt ess i rockärmen, Phil Neville kommer in på plan. England har ett ruskigt bra fotbollslag, vilket är fakta, men ändå spelar vi väldigt defensiv fotboll, en defensiv fotboll som på nåt sätt går ut på att vänta ut matchen. Jag känner att vi inte får ut speciellt mycket av vårat lag. Vi har många riktigt bra spelare, men ändå är det väldigt sällan vi får spelet att fungera maximalt. Om England i framtiden skall vinna ett stort mästerskap så måste vi slå stora nationer. Vi måste våga anfalla på ett annorlunda sätt än vad vi gjort på senare år. Vårat lag innehåller spelare i världsklass på så gott som alla positioner, detta måste utnyttjas.
Om vi snabbt hoppar tillbaka till EM 96 så fanns det ändå något där som gjorde att man verkligen trodde på guld. Drygt 90 000 fanatiska engelsmän sjung ”football's coming home” på läktarna, och man trodde verkligen att det skulle hända. England skulle äntligen vinna något igen. Det var trots detta en underbar atmosfär i England. Drygt tio år senare, så finns det få sånger som engelsmän tillsammans sjunger, där den idag populäraste är ”Sack The Swede”.
Engelska folket kräver framgång, men att få se sitt lag förlora mot lillebror Nordirland i en tävlingsmatch svider givetvis. Att Mr Sven Göran Eriksson har haft en grym karriär är det inget snack om saken om, men tittar man på hans meritlista var det längesen titlar vanns. Men nu måste Sven bevisa att hans fingertoppskänsla ifrån succén med IFK Göteborg och Lazio finns kvar. För jag tror ändå på England ledda av Sven, i alla fall lite till…
Sam Hart den 12 oktober 2005
