Inför matchen hade Englund och Nebojsa drillat spelarna i förväntade uppspel från de blåvitas sida. En drillning som i stort gick ut på att få stopp på duktiga Niclas Alexandersson och George Mourad, sammanfattningsvis kan man säga att det trots mycket besvär lyckades.

En stor och röststark AIK-klack förgyllde inramningen vid inmarschen med bengaliska eldar. Trots uruselt väder hade 10.637 åskådare hittat till Gamla Ullevi, en fantastisk siffra med tanke på att fotbollsintresset enligt diverse kvällstidningar är utdöende.

Matcher mellan IFK Göteborg och AIK brukar alltid vara av derbykaraktär. Dagens match var inget undantag. Domare Leif Sundell gjorde en bra match och lät de båda lagen göra upp om poängen utan alltför tydlig inblandning från rättvisans män.

Gnaget började som vanligt matchen piggt, för att i den tjugonde matchminuten släppa allt vad initiativlusta heter. Låg press och kontringar såg ut att vara det tänkta segervapnet för AIK.

Blåvitt tilläts föra matchen och de gjorde det med bravur. Ett bra försvarsspel, framförallt centralt med Svensson, Sandberg och Karlsson räddade länge AIK från baklängesmål. Dagens match visade att IFK Göteborg är mer än bara Mourad och Alexandersson. Ena handen räcker inte till för att räkna Blåvitts riktigt vassa lägen, men tur och, som tidigare nämnts, ett bra försvars- och målvaktsspel såg till att hemmasegern inte var skriven i tidigare stund, men precis innan slutspurten kom självmålet vi inte ville se.

Det kunde dock ha slutat annorlunda.

AIK var gifta, riktigt giftiga, i kontringarna. En vidrigt bra brytning av Magnus Johansson framför fötterna på Mats Rubarth räddar IFK i den 76:e matchminuten, ett mål där och AIK kunde ha gett Superettan-spöket fingret. Nu är det tvärtom. I den 89:e matchminuten bryter Mourad in i straffområdet och slår en boll mot Långås som Svensson bryter rakt på hemjobbande Sandberg som blir olycklig målskytt. Ett slumpmål, men ett slumpmål som tillkommer av en hård IFK-press.

Moa på gång
Mattias Moström verkade orka precis hur mycket som helst. Dessutom har han både den snabbhet och det mod som behövs för att bli till ett stort bekymmer för alla allsvenska försvarslinjer.
Håkan Svenssons enmatch-svacka är över, det går inte att lasta honom för målet, men ibland önskar man att han greppar en boll istället för den ständiga utboxningen.
Stefan Ishizaki verkade gå på lugnande, alternativt var han helt neutraliserad av det göteborgska innermittfältet.
Nebojsa visade prov på bra känsla när han bytte ut Stefan Ishizaki mot Martin Åslund och Daniel Hoch mot Mats Rubarth. AIK fick ett helt annat grepp om matchen när de två kom in.
Rädslans i slutet av matchen resulterade i att laget hamnade i knät på Svensson, den alltför låga pressen bjöd Göteborg på flera bra chanser och det slumpmässiga självmålet.

Varför satt jag och var nöjd med 0-0? Det viktigaste är väl inte att delta, det är väl att vinna?

Betyg:
Håkan Svensson 4
Jimmy Tamandi 1
Niklas Sandberg 3
Per Karlsson 3
Benjamin Kibebe 2
Arash Talebinejad 2
Stefan Ishizaki 1
Pa-Modou Kah 2
Mattias Moström 4
Nikola Mrdja 1
Daniel Hoch 1