Frankrike 1-0 England

Om någon över huvudtaget trodde att smekmånaden skulle bli långvarig, glöm det. Att åka runt på de engelska arenorna och vinka lite lätt, att besegra Schweiz med 2-1 och att ursäkta sig inför pressen med en dålig engelska kan fungera ett tag. En väldigt kort stund för att vara riktigt exakt. Fabio Capello vet nu hur det känns att vara förbundskapten på allvar för England.

När Fabio Capello tog över arbetet som engelsk förbundskapten efter Steve McClaren visste han exakt vad han gav sig in på. När han vaknar upp idag torsdag, dagen efter sin första förlust, vet han vad han absolut inte visste för över ett halvår sen. Det tunga arbetet har tagit fart, inte bara med att planera en trupp och få den till att bli en konkurrenskraftig nation, utan det mentala med att bära en hel nation på sina axlar. 

Träningslandskamper är självklart till för att delvis försöka hitta rätt, att prova en del saker man står frågande inför och det är nästan enbart vid dessa tillfällen som man kan experimentera och ta en förlust utan att känna sig allt för missnöjd. Men oavsett vad så har Fabio Capello en deadline den 6:e september 2008, då inleds nämligen kvalturneringen inför VM år 2010 i Sydafrika. En första anhalt som England "bara" måste ta sig till. England har i sin VM-kvalgrupp Andorra, Kazakstan, Kroatien, Ryssland och Ukraina. En grupp med en "östeuropeisk" inriktning vilket inte passat det engelska landslaget den sista tiden. 

Och så pass många fler träningslandskamper har inte Fabio Capello på sig innan kostymen ska passa in i hans tankesätt. De europeiska ligorna går in i sitt slutskede, likaså cupfotbollen och i juni stundar ett EM i Österrike/Schweiz. Sedan återstår en välbehövlig vila för många innan allvaret drar igång igen och med tanke på att VM-kvalet sparkar igång i början av september är det många, många frågor kvar att besvara.

Gårdagens landskamp mot Frankrike på Stade de France gjorde inte saken lättare för Capello och hans italienska stab. England började med följande spelsystem 4-2-3-1 och gick ut till avspark med målvakten David James och en försvarslinje bestående av Wes Brown, Rio Ferdinand, John Terry och Ashley Cole. Owen Hargreaves fick en defensiv roll på mittfältet med Gareth Barry och Steven Gerrard framför sig och yttrar i David Beckham och Joe Cole. Ensam på topp Wayne Rooney.

Frankrike ställde Gregory Coupet i mål och en backlinje med Francois Clerc, William Gallas, Lilian Thuram och Eric Abidal. Ett mittfält bestående av Franck Ribery, Claude Makelele, Jeremy Toulalan och Florent Malouda. På topp Nicolas Anelka och David Trezeguet.

Så här i efterhand så får England ett klart underkänt betyg. Det syntes ganska omgående på Stade de France att det franska spelet var mycket mer rörligare, gick fortare och var mer konkret. Under Raymond Domenech så verkar det finnas en tydlig spelide´ där samtliga spelare finner sin plats väldigt enkelt. Nu saknades bl.a. en trio för Frankrike då Benzema, Vieira och Henry var borta men truppen är ändå så pass bred att man inte gör bort sig i en landskamp mot sina bittra fiender från andra sidan kanalen. Franck Ribery är ett kraftpaket med energi som räcker för flera och Nicolas Anelka var ständigt ett orosmoment för det engelska försvaret. Försvarsspelet känns tryggt med rutinerade Lilian Thuram där bak och passningsspelet är nätt och enkelt på mittfältet med alternativ framåt både centralt och på kanterna.

Rio Ferdinand och John Terry fick ta fram sin fysik och städade rent mycket bra vid flera tillfällen mot Anelka, Makelele och Malouda. Ytterbackarna hade det värre där Wes Brown var bedrövlig på sin position och Ashley Cole misslyckades med sina offensiva försök. Och längst bak svarade David James för ytterligare ett ingripande som resulterade i straff för Frankrike i den 32:a minuten, som också Ribery placerade väl.

David Beckham spelade sin 100:e landskamp och det var väl det enda glädjande från hans sida. Att slå en cross en gång var 50:e minut lär inte hålla till en plats i VM-kvalet utan ikonen Beckham har inom kort gjort sitt i det engelska landslaget. Det lär Capello också förstå efter att gett honom chansen.

Men mittfältet kanske var den blekaste insatsen totalt sett för England under onsdagskvällen. Trots fem man lyckades man inte stå för speciellt många spelsekvenser som resulterade i längre anfall med bollinnehav. Owen Hargreaves arbetade bra defensivt, fick det bättre betyget i engelsk media, och Gareth Barry såg ganska pigg ut men Steven Gerrard hade de bästa och få chanserna som England fick utan att han kunde förvalta dom. 

Ensam på topp såg Wayne Rooney mest övergiven ut och när inte fler från mittfältet tar initiativ och går fram samtidigt som Rooney möter eller drar ut på en kant så hade Frankrike´s försvar det lätt. Rooney hade en nick mot mål, Gerrard likaså och även skott över eller som täcktes till hörna. Men chanserna var lätträknade och de flesta kom under de första 45 minuterna.

I halvtid kom Joleon Lescott, Stewart Downing, Michael Owen och Peter Crouch in och efter ytterligare en dryg kvart i andra halvleken kom även Glen Johnson och David Bentley in. Dessa förändringar gjorde dock ingen skillnad för Capello och England utan de sedvanliga supportersångerna "Rule Britannia" och "God save the Queen" var det enda som glänste denna kväll.

Fabio Capello har sagt att allvaret börjar den 20 augusti 2008 då England möter Tjeckien i en träningslandskamp. För Capello´s egen del får vi hoppas att han fram till dess har gjort sin läxa väl för i närvarande stund finns som vanligt många bra spelare, många med rutin men det verkar oerhört svårt att få dessa samspelta. 

Detta var endast hans andra landskamp som förbundskapten men efter denna förlust och på det sätt som man förlorade så har Fabio Capello säkerligen fått mer att fundera över. Engelsk media har också vaknat till liv igen och när den väl gör det så finns det ingen människa i världen som kan ta sitt arbete på lek. Speciellt inte om man är förbundskapten i England.