England
2009-02-12 01:27
Spanien 2-0 England
Spanien visade klass och passade bort England, inte mycket att snacka om för Fabio Capello som fick känna på sin andra förlust under sin hittills elva matcher långa sejour som förbundskapten.
Paul.Kemeny@home.se
34 kommentarer
Två av världens bästa lag kämpade om äran när de sprang ut på planen i Sevilla i kvällens stjärfyllda stormöte. För Englands del handlade det framförallt att bygga vidare på det an visade upp under 2008
Förbundskapten Fabio Capello valde att ställa upp med en startelva utan några av de på förhand självklara spelarna. Phil Jagielka fick chansen att inleda som mittback bredvid John Terry i stället för Rio Ferdinand, och Stuart Downing, Gareth Barry och Shaun Wright-Phillips på mittfältet i stället för de tippade Ashley Young, Frank Lampard och David Beckham.
Utan Wayne Rooney tillgänglig saknade bortalaget stjärnspets längst fram, men ställde Gabriel Agbonlahor och Emile Heskey som anfallspar, båda två från Aston Villa.
England började relativt starkt och tillät inte Spanien att utnyttja sitt på papper starka mittfält utan man pressade högt och stängde hemmalagets passningsvägar på ett effektivt sätt.
Högeryttern Wright-Phillips var den som vågade utmana och gav det spanska försvaret bekymmer, till skillnad från Downings vänsterkant som inte åstadkom särskilt mycket. Jag antar att Downing fick chansen med Tysklandsmatchen i färskt minne då han säkert gjorde sin bästa landskamp i den engelska tröjan, men ikväll var det som vanligt för Boro-spelaren som ständigt charmar sina förbundskaptener.
Englands bästa chans i den första halvleken kom dock genom Agbonlahor som på volley något okontrollerat kanske skickade bollen strax utanför stolpen efter ett fint inlägg från Gareth Barry.
Medan tiden gick desto bättre blev Spanien. Barcelonas Xavi visade vilken fantastisk spelare han är och gav inte Michael Carrick någon större chans i kampen om mittfältet, och både Xabi Alonso och Marcos Senna blev bättre och bättre.
Egentligen var ledningsmålet inte orättvist, och när det väl kom i den trettiosjätte minuten var det snyggt också. Alonsos pass fram till David Villa var mästerlig och Villa i sin tur skickade Phil Jagielka på läktaren medan han pricksköt otagbart för David James i det engelska målet.
I paus bytte Capello in fem spelare. Lampard, Beckham, Peter Crouch, Matthew Upson och Robert Green gjorde att England på papperet såg ut att vara ett starkare lag än i den första halvleken.
Men starkare blev de inte. Inte till en början åtminstone. Spanien passade och England jagade, vilket är en ganska passande beskrivning på hur matchen i sin helhet såg ut. Samtidigt skapade inte hemmalaget några chanser när man väntade på att engelsmännen skulle bjuda på lägen.
Beckham blixtrade till stundtals med några vackra krossbollar, inte minst en sextiometers passning till Wright-Phillips som skapade stora ytor för sig själv men som inte fick till avslutet när han hade öppen gata mellan sig själv och målet.
Carlton Cole byttes in mot Agbonlahor och fick ganska snabbt ett bra läge framför mål som han sjabblade bort rejält genom att bjuda på ett avslut högt över.
Medan England försökte var det ändå Spanien som skulle få göra ett andra mål. Matchens bästa spelare Xavi svepte en frispark in i det engelska straffområdet där en fristående Fernande Llorente nickade in bollen otagbart för Robert Green.
Englands bästa chans skulle komma med tio minuter kvar när bortalagets bästa spelare David Beckham friställde Carlton Cole som rundade Pepe Reina bara för Carlos Marchena att rädda på mållinjen.
Spanien var det bästa laget sett över nittio minuter och förtjänade segern, men England var trots allt aldrig uträknade och stod upp bra mot världens just nu bästa lag på deras hemmaplan.
Beckham var riktigt bra, och Wright-Phillips får mer än godkänt, medan de andra inte kom upp i normal standard i en svår bortamatch. Spanien passade bort England, inte mycket att snacka om för Fabio Capello som fick känna på sin andra förlust under sin hittills elva matcher långa sejour.
England: David James (Robert Green) – Ashley Cole, Phil Jagielka (Matthew Upson), John Terry, Glen Johnson – Shaun Wright-Phillips, Gareth Barry (Frank Lampard), Michael Carrick, Stuart Downing (David Beckham) – Emile Heskey (Peter Crouch), Gabriel Agbonlahor (Carlton Cole).
Förbundskapten Fabio Capello valde att ställa upp med en startelva utan några av de på förhand självklara spelarna. Phil Jagielka fick chansen att inleda som mittback bredvid John Terry i stället för Rio Ferdinand, och Stuart Downing, Gareth Barry och Shaun Wright-Phillips på mittfältet i stället för de tippade Ashley Young, Frank Lampard och David Beckham.
Utan Wayne Rooney tillgänglig saknade bortalaget stjärnspets längst fram, men ställde Gabriel Agbonlahor och Emile Heskey som anfallspar, båda två från Aston Villa.
England började relativt starkt och tillät inte Spanien att utnyttja sitt på papper starka mittfält utan man pressade högt och stängde hemmalagets passningsvägar på ett effektivt sätt.
Högeryttern Wright-Phillips var den som vågade utmana och gav det spanska försvaret bekymmer, till skillnad från Downings vänsterkant som inte åstadkom särskilt mycket. Jag antar att Downing fick chansen med Tysklandsmatchen i färskt minne då han säkert gjorde sin bästa landskamp i den engelska tröjan, men ikväll var det som vanligt för Boro-spelaren som ständigt charmar sina förbundskaptener.
Englands bästa chans i den första halvleken kom dock genom Agbonlahor som på volley något okontrollerat kanske skickade bollen strax utanför stolpen efter ett fint inlägg från Gareth Barry.
Medan tiden gick desto bättre blev Spanien. Barcelonas Xavi visade vilken fantastisk spelare han är och gav inte Michael Carrick någon större chans i kampen om mittfältet, och både Xabi Alonso och Marcos Senna blev bättre och bättre.
Egentligen var ledningsmålet inte orättvist, och när det väl kom i den trettiosjätte minuten var det snyggt också. Alonsos pass fram till David Villa var mästerlig och Villa i sin tur skickade Phil Jagielka på läktaren medan han pricksköt otagbart för David James i det engelska målet.
I paus bytte Capello in fem spelare. Lampard, Beckham, Peter Crouch, Matthew Upson och Robert Green gjorde att England på papperet såg ut att vara ett starkare lag än i den första halvleken.
Men starkare blev de inte. Inte till en början åtminstone. Spanien passade och England jagade, vilket är en ganska passande beskrivning på hur matchen i sin helhet såg ut. Samtidigt skapade inte hemmalaget några chanser när man väntade på att engelsmännen skulle bjuda på lägen.
Beckham blixtrade till stundtals med några vackra krossbollar, inte minst en sextiometers passning till Wright-Phillips som skapade stora ytor för sig själv men som inte fick till avslutet när han hade öppen gata mellan sig själv och målet.
Carlton Cole byttes in mot Agbonlahor och fick ganska snabbt ett bra läge framför mål som han sjabblade bort rejält genom att bjuda på ett avslut högt över.
Medan England försökte var det ändå Spanien som skulle få göra ett andra mål. Matchens bästa spelare Xavi svepte en frispark in i det engelska straffområdet där en fristående Fernande Llorente nickade in bollen otagbart för Robert Green.
Englands bästa chans skulle komma med tio minuter kvar när bortalagets bästa spelare David Beckham friställde Carlton Cole som rundade Pepe Reina bara för Carlos Marchena att rädda på mållinjen.
Spanien var det bästa laget sett över nittio minuter och förtjänade segern, men England var trots allt aldrig uträknade och stod upp bra mot världens just nu bästa lag på deras hemmaplan.
Beckham var riktigt bra, och Wright-Phillips får mer än godkänt, medan de andra inte kom upp i normal standard i en svår bortamatch. Spanien passade bort England, inte mycket att snacka om för Fabio Capello som fick känna på sin andra förlust under sin hittills elva matcher långa sejour.
England: David James (Robert Green) – Ashley Cole, Phil Jagielka (Matthew Upson), John Terry, Glen Johnson – Shaun Wright-Phillips, Gareth Barry (Frank Lampard), Michael Carrick, Stuart Downing (David Beckham) – Emile Heskey (Peter Crouch), Gabriel Agbonlahor (Carlton Cole).
