England
2009-04-18 13:49
På resa i fotbollens hemland del 2 av 3
Rapport ifrån 8 st "livematcher" på 13 dagar.
"Sir Fabio"
Själva matchen blev också en spännande historia, Scunthorpe som ligger i toppen på League One tog ledningen och då började man misstänka att Luton skulle få det svårt. Men icke, plötsligt kom kvitteringen och sedan kom även ett ledningsmål för Luton. Laget kämpade frenetiskt för att hålla ledningen tiden ut, dottern blev mer och mer exalterad och undrade om vi inte kunde gå på lite ”efterfest” ifall resultatet skulle hålla sig tiden ut. Men med endast två minuter kvar lyckades Scunthorpe kvittera och nu väntade en oviss förlängning.
Luton hade dock bestämt sig för att detta var deras stora dag och lyckades på en otroligt läcker lobb ta ledningen i första förlängningshalvleken, en ledning som man sedan behöll tiden ut till den stora publikens enorma glädje. När slutsignalen gick var det som om Luton vunnit en stor turnering. Alla kramade varandra och jublade långt , långt efter slutsignalen och laget gick runt i säkert en halvtimma innan de lämnade arenan.
Vi styrde nu kosan mot en pub för att ta några segerpints innan vi åkte hem. Alla var glada och vandrade runt gatorna utanför Wembley, det var precis som i slutscenerna i ”Fever pitch”. Sedan började hemresan mot Birmingham då undrade dottern om vi inte kunde ta en pubrunda på den lokala puben där hon bor. Trots att det var söndagskväll var det en hel del folk på puben. Nu började man bli trött på alla pints så det fick bli några dubbla vodkadrinkar istället. Tiden gick fort och när puben stängde var det dags att gå hem och se slutet av ”match of the day”.
Av förklarliga anledningar kändes måndagsmorgonen något seg, men det gällde att ladda om batterierna eftersom det var lokalderby på kvällen mellan Birmingham-Wolverhampton. Jag tog en sväng in till Birmingham under dagen för att kolla upp lite hur man tog sig till St. Andrews. Matchen började inte förrän kl. 19.45 så det var gott om tid. En god middag och några öl senare var det dags att ta lokalbussen in till arenan och efter 10 minuters promenad var jag framme och hämtade ut biljetten som jag beställt.
Det var mycket folk inne på arenan och även utanför. Inte nog med att det bara är ett par mil mellan Birmingham och Wolverhampton utan det var också ren seriefinal mellan ettan och tvåan i Championship. Wolves hade med sig en stor klack bakom ena målet, själv hade jag kanonplats på rad 15 vid mittlinjen, man såg nästan om spelarna var orakade eller inte. Bägge lagen började avvaktande, men efter att en Birminghamspelare blivit utvisad i första halvlek så tog konstigt nog Birmingham över spelet. Innan halvtid kom första målet och en bit in i andra halvlek var det dags av spika slutresultatet till 2-0.
Jag sprang emot busshållplatsen precis när slutsignalen gick eftersom det skulle gå en buss hem strax efter kl. 22.00. Men jag förmodar att det blev trafikkaos när över 25.000 personer lämnade arenan och tusentals Wolvessupportrar skulle med buss och tåg hem. För jag fick vänta över en timma innan bussen till slut kom. Efter 25 minuters busstur var jag hemma i dotterns lägenhet och intog en välförtjänt kvällsmat innan det var dags att gå och lägga sig. Sedan följde tre fotbollsfria dagar, nåja det var ju champions league och UEFA-cupen på TV under kvällarna så helt fritt blev det inte. Men känslan var som när vi upplevde fotbolls-Vm på plats i Tyskland och det blev några fotbollsfria dagar, man började fundera på vad man skulle göra.
Fortsättning följer imorgon med del 3.
Luton hade dock bestämt sig för att detta var deras stora dag och lyckades på en otroligt läcker lobb ta ledningen i första förlängningshalvleken, en ledning som man sedan behöll tiden ut till den stora publikens enorma glädje. När slutsignalen gick var det som om Luton vunnit en stor turnering. Alla kramade varandra och jublade långt , långt efter slutsignalen och laget gick runt i säkert en halvtimma innan de lämnade arenan.
Vi styrde nu kosan mot en pub för att ta några segerpints innan vi åkte hem. Alla var glada och vandrade runt gatorna utanför Wembley, det var precis som i slutscenerna i ”Fever pitch”. Sedan började hemresan mot Birmingham då undrade dottern om vi inte kunde ta en pubrunda på den lokala puben där hon bor. Trots att det var söndagskväll var det en hel del folk på puben. Nu började man bli trött på alla pints så det fick bli några dubbla vodkadrinkar istället. Tiden gick fort och när puben stängde var det dags att gå hem och se slutet av ”match of the day”.
Av förklarliga anledningar kändes måndagsmorgonen något seg, men det gällde att ladda om batterierna eftersom det var lokalderby på kvällen mellan Birmingham-Wolverhampton. Jag tog en sväng in till Birmingham under dagen för att kolla upp lite hur man tog sig till St. Andrews. Matchen började inte förrän kl. 19.45 så det var gott om tid. En god middag och några öl senare var det dags att ta lokalbussen in till arenan och efter 10 minuters promenad var jag framme och hämtade ut biljetten som jag beställt.
Det var mycket folk inne på arenan och även utanför. Inte nog med att det bara är ett par mil mellan Birmingham och Wolverhampton utan det var också ren seriefinal mellan ettan och tvåan i Championship. Wolves hade med sig en stor klack bakom ena målet, själv hade jag kanonplats på rad 15 vid mittlinjen, man såg nästan om spelarna var orakade eller inte. Bägge lagen började avvaktande, men efter att en Birminghamspelare blivit utvisad i första halvlek så tog konstigt nog Birmingham över spelet. Innan halvtid kom första målet och en bit in i andra halvlek var det dags av spika slutresultatet till 2-0.
Jag sprang emot busshållplatsen precis när slutsignalen gick eftersom det skulle gå en buss hem strax efter kl. 22.00. Men jag förmodar att det blev trafikkaos när över 25.000 personer lämnade arenan och tusentals Wolvessupportrar skulle med buss och tåg hem. För jag fick vänta över en timma innan bussen till slut kom. Efter 25 minuters busstur var jag hemma i dotterns lägenhet och intog en välförtjänt kvällsmat innan det var dags att gå och lägga sig. Sedan följde tre fotbollsfria dagar, nåja det var ju champions league och UEFA-cupen på TV under kvällarna så helt fritt blev det inte. Men känslan var som när vi upplevde fotbolls-Vm på plats i Tyskland och det blev några fotbollsfria dagar, man började fundera på vad man skulle göra.
Fortsättning följer imorgon med del 3.
