England
2009-04-21 14:09
På resa i fotbollens hemland sista delen
Rapport ifrån 8 st "livematcher" på 13 dagar.
Sir Fabio
Hur som helst så fördrev jag tiden med promenader och lite rundturer till närliggande städer. Plötsligt var det långfredag och det var dags att se Wolverhampton- Southampton på klassiska Molineux där första Tipsextramatchen sändes 1969. Jag tog tåget vid 10-tiden in till Birmingham och där skulle jag byta tåg. När jag tittade på displayen vid den stora tågstationen upptäckte jag att vissa tåg var ersatta med buss och det stod inte varifrån bussarna gick. Men efter en stund såg jag ett tåg som skulle passera Wolverhampton, jag var dock osäker på om min biljett gällde till denna tågoperatör. Jag hoppade på tåget i alla fall och det var inga problem.
Framme i Wolverhampton med 3.5 timma till avspark hade jag gott om tid till att kolla vad arenan låg och sedan ta en bit god mat. Efter mat och engelsk cider var det dags att bege sig till arenan som låg 15 minuters promenad ifrån centrum. Jag var i god tid på min plats som var i mitten på andra våningen med perfekt utsikt över plan. Jag tänkte mig tillbaka till 1969 när jag för första gången såg engelsk fotboll och som liten grabb tänkte att en gång i tiden skulle jag vilja åka till denna arenan och nu var jag äntligen här 40 år senare. Själva matchen blev ren uppvisning ifrån Wolverhampton då de tidigt fick ledningen med 2-0 och sedan gjorde ett till innan halvtid. Andra halvlek förblev mållös då Southampton var alltför uddlösa.
Det var fin härlig engelsk stämning med 25.000 åskådare i det strilande regnet. Hemresan gick smidigt och jag hade flyt med tågen, det tog bara lite över 1.5 timma innan jag var hemma igen. Det blev tidig läggning på kvällen eftersom vi skulle upp tidigt och åka till Nottingham på lördagen. Jag gick upp strax efter kl.6.00 och efter en halvtimma kom dottern nedspringande och började kräkas på toaletten. Jag undrade om hon fått magsjuka, men hon visste inte vad de var mer än att hon mådde så pass illa att 2 timmars bussresa till Nottingham var uteslutet. Lite snöpligt så fick jag ge mig i väg själv till Nottingham, först blev det lokalbuss in till Birmingham och sedan bussresa med National Express.
Framme i Nottingham kl.11.00 konstaterade jag att det redan var mycket folk på pubarna runt omkring centrum, det kändes att det var matchdag. Det blev traditionsenligt engelsk cider och något gott att äta innan det var dags att ge sig ut till City Ground vilket är ca: 20 minuters promenad ifrån centrum. Jag hade redan köpt matchbiljetter så nu stod jag med två biljetter eftersom dottern inte kund följa med, men jag sålde den ena till en Forestfantast för endast 10 pund (jag hade gett 25 pund) och tyckte att det var bättre att få det än ingenting. Jag gjorde ett kort besök på den officiella Forestpuben och såg slutet på Liverpool-Blackburn där. Inne på arenan började det sakta men säkert fylla på, jag hade bokat biljett på rad 12 vid mittlinjen så utsikten var perfekt. Bakom ena målet fanns en klack på ca: 1000 personerifån Bristol.
Spelet böljade fram och tillbaka och i mitten på andra halvlek var ställningen 1-1 och de flesta började tro att detta skulle vara slutresultatet då Forest försökte men Bristol effektivt stoppade alla försök. Med endast 13 minuter kvar gjorde Forestmålvakten en riktig tavla och Bristol kunde ta ledningen med 2-1. Nu började det kännas riktigt tungt och nedflyttningsspöket kom allt närmare. Måste väl tillägga att jag är stor Forestfantast sedan jag såg dem ”live” i Sverige 1970. Med endast 7 minuter kvar lyckades Forest kvittera glädjande nog och nu skulle det väl i alla fall bli en poäng. Tränaren Billy Davies drev dock på sina mannar hårt för att få till ett segermål och när tilläggstiden precis börjat lyckades Forest forcera in ett segermål till den stora publikens (22.776) enorma glädje.
När slutsignalen visste jublet inga gränser och spelarna gick runt arenan och tackade publiken för stödet. Sedan var det till att promenera tillbaka till stationen för att ta bussen som gick kl.18.30 hem. Bussen blev mer och mer försenad vart efter som tiden gick eftersom det var ganska så mycket folk som åkte med trots att det var lördagskväll och påskafton. Vi var 20 minuter försenade när vi kom till Birmingham strax efter kl. 21 och jag hann precis med lokalbussen som gick strax efter. Så jag var hemma i dotterns lägenhet strax efter 21.30. Hon hade spytt och varit dålig hela dagen så vi konstaterade att det var tur att hon inte åkte med. Jag tog mig lite välförtjänst kvällsmat medan jag tittade på ”Match of the day”.
På söndagen var det dags att se Aston Villa-Everton på Villa Park. Dottern kände sig lite bättre , men inte tillräckligt för att kunna följa med. På hennes arbete konstaterades att hon troligtvis blivit matförgiftad av en fiskrätt som de ätit på fredagen. Dottern arbetar på ett hem för människor med olika problem, ofta drog o alkoholrelaterade eller psykiska åkommor. Hon hade lovat att ta med en utav killarna på matchen, precis som vi gjorde i höstas när vi såg Aston Villa-Portsmouth. Han hade sett fram emot detta i flera veckor, men jag sa till dottern att ringa upp honom och säga att han och jag åker på matchen. Så blev det också och han var jättetacksam för detta, vi satt på North Stand som är på andra våningen bakom ena målet. Man ser mycket bra över arenan härifrån, på ena långsidan fanns en stor Evertonklack på säkert 4-5000 personer.
Det blev en otroligt underhållande och svängig match där slutresultatet till slut blev 3-3 inför över 40.000 åskådare. Vi tog sedan en utav extrabussarna som gick in till Birmingham centrum. Där bytte vi buss och han tog sin buss till hemmet och jag tog lokalbussen till dotterns lägenhet. På kvällen var det dags igen att se ”Match of the day” som hade ett rejält fylligt reportage ifrån Villa Park. Tiden går fort när man har roligt och plötsligt var det måndag och sista matchdagen.
Jag var också tvungen att börja tänka på lite praktiska saker eftersom jag skulle åka hem dagen efter på förmiddagen. Matchen som jag skulle se var Birmingham-Plymouth med avspark kl.15.00. Så det var lagom att äta lunch innan och ta några pints till. Det känns som äkta hemmamatch när man kan ta lokalbussen till arenan. Den här gången testade jag att sitta på rad 17 vid ena hörnflaggan, biljetten kostade endast 18 pund så jag tycker det kunde vara värt ett försök. Utsikten var helt ok, det är så på de flesta arenor i England att det kvittar vad man sitter man bra förutsatt att man inte sätter sig på de lägsta raderna närmast planen.
Själva matchen blev något märklig då enligt min uppfattning helt felaktigt Birminghams målvakt blev utvisad med en påföljande straff som Plymouth tog ledningen på. Birmingham lyckades dock kvittera innan halvtid och trots att de var en man mera var de inte intresserade av att anfalla så matchen slutade 1-1. När jag tog bussen tillbaka kändes det lite vemodigt att alla matcher som jag sett fram så emot nu var avklarade. Nu var det till att hem och packa istället. På tisdagen skjutsade dotterns pojkvän ut mig till flygplatsen och via flyg till Kastrup och sedan tåg därifrån så var jag hemma vid 18-tiden på kvällen
Sammanfattningsvis kan man säga att jag på två veckor sett mer engelsk ”livefotboll” än vad många får se i hela sitt liv, så jag känner mig verkligen prioriterad som har denna möjlighet. Sedan förstår jag att det inte lär bli så mycket fotboll på så kort tid någon mera gång, jag har haft maximal tur med spelschemat och matcher som flyttats precis till de dagar som jag önskat. Påsken med matcher alla fyra dagarna kändes verkligen maximal.
Nu blir det närmast U21-EM att se fram emot där dottern och jag plus en hel del engelsmän stationerat oss i Halmstad under 10 dagar för att följa Englands äventyr, blir det avancemang så skall vi se de matcherna också. Sedan skall jag över 10 dagar i Oktober till dottern i England och då blir det förhoppningsvis några matcher också.
Framme i Wolverhampton med 3.5 timma till avspark hade jag gott om tid till att kolla vad arenan låg och sedan ta en bit god mat. Efter mat och engelsk cider var det dags att bege sig till arenan som låg 15 minuters promenad ifrån centrum. Jag var i god tid på min plats som var i mitten på andra våningen med perfekt utsikt över plan. Jag tänkte mig tillbaka till 1969 när jag för första gången såg engelsk fotboll och som liten grabb tänkte att en gång i tiden skulle jag vilja åka till denna arenan och nu var jag äntligen här 40 år senare. Själva matchen blev ren uppvisning ifrån Wolverhampton då de tidigt fick ledningen med 2-0 och sedan gjorde ett till innan halvtid. Andra halvlek förblev mållös då Southampton var alltför uddlösa.
Det var fin härlig engelsk stämning med 25.000 åskådare i det strilande regnet. Hemresan gick smidigt och jag hade flyt med tågen, det tog bara lite över 1.5 timma innan jag var hemma igen. Det blev tidig läggning på kvällen eftersom vi skulle upp tidigt och åka till Nottingham på lördagen. Jag gick upp strax efter kl.6.00 och efter en halvtimma kom dottern nedspringande och började kräkas på toaletten. Jag undrade om hon fått magsjuka, men hon visste inte vad de var mer än att hon mådde så pass illa att 2 timmars bussresa till Nottingham var uteslutet. Lite snöpligt så fick jag ge mig i väg själv till Nottingham, först blev det lokalbuss in till Birmingham och sedan bussresa med National Express.
Framme i Nottingham kl.11.00 konstaterade jag att det redan var mycket folk på pubarna runt omkring centrum, det kändes att det var matchdag. Det blev traditionsenligt engelsk cider och något gott att äta innan det var dags att ge sig ut till City Ground vilket är ca: 20 minuters promenad ifrån centrum. Jag hade redan köpt matchbiljetter så nu stod jag med två biljetter eftersom dottern inte kund följa med, men jag sålde den ena till en Forestfantast för endast 10 pund (jag hade gett 25 pund) och tyckte att det var bättre att få det än ingenting. Jag gjorde ett kort besök på den officiella Forestpuben och såg slutet på Liverpool-Blackburn där. Inne på arenan började det sakta men säkert fylla på, jag hade bokat biljett på rad 12 vid mittlinjen så utsikten var perfekt. Bakom ena målet fanns en klack på ca: 1000 personerifån Bristol.
Spelet böljade fram och tillbaka och i mitten på andra halvlek var ställningen 1-1 och de flesta började tro att detta skulle vara slutresultatet då Forest försökte men Bristol effektivt stoppade alla försök. Med endast 13 minuter kvar gjorde Forestmålvakten en riktig tavla och Bristol kunde ta ledningen med 2-1. Nu började det kännas riktigt tungt och nedflyttningsspöket kom allt närmare. Måste väl tillägga att jag är stor Forestfantast sedan jag såg dem ”live” i Sverige 1970. Med endast 7 minuter kvar lyckades Forest kvittera glädjande nog och nu skulle det väl i alla fall bli en poäng. Tränaren Billy Davies drev dock på sina mannar hårt för att få till ett segermål och när tilläggstiden precis börjat lyckades Forest forcera in ett segermål till den stora publikens (22.776) enorma glädje.
När slutsignalen visste jublet inga gränser och spelarna gick runt arenan och tackade publiken för stödet. Sedan var det till att promenera tillbaka till stationen för att ta bussen som gick kl.18.30 hem. Bussen blev mer och mer försenad vart efter som tiden gick eftersom det var ganska så mycket folk som åkte med trots att det var lördagskväll och påskafton. Vi var 20 minuter försenade när vi kom till Birmingham strax efter kl. 21 och jag hann precis med lokalbussen som gick strax efter. Så jag var hemma i dotterns lägenhet strax efter 21.30. Hon hade spytt och varit dålig hela dagen så vi konstaterade att det var tur att hon inte åkte med. Jag tog mig lite välförtjänst kvällsmat medan jag tittade på ”Match of the day”.
På söndagen var det dags att se Aston Villa-Everton på Villa Park. Dottern kände sig lite bättre , men inte tillräckligt för att kunna följa med. På hennes arbete konstaterades att hon troligtvis blivit matförgiftad av en fiskrätt som de ätit på fredagen. Dottern arbetar på ett hem för människor med olika problem, ofta drog o alkoholrelaterade eller psykiska åkommor. Hon hade lovat att ta med en utav killarna på matchen, precis som vi gjorde i höstas när vi såg Aston Villa-Portsmouth. Han hade sett fram emot detta i flera veckor, men jag sa till dottern att ringa upp honom och säga att han och jag åker på matchen. Så blev det också och han var jättetacksam för detta, vi satt på North Stand som är på andra våningen bakom ena målet. Man ser mycket bra över arenan härifrån, på ena långsidan fanns en stor Evertonklack på säkert 4-5000 personer.
Det blev en otroligt underhållande och svängig match där slutresultatet till slut blev 3-3 inför över 40.000 åskådare. Vi tog sedan en utav extrabussarna som gick in till Birmingham centrum. Där bytte vi buss och han tog sin buss till hemmet och jag tog lokalbussen till dotterns lägenhet. På kvällen var det dags igen att se ”Match of the day” som hade ett rejält fylligt reportage ifrån Villa Park. Tiden går fort när man har roligt och plötsligt var det måndag och sista matchdagen.
Jag var också tvungen att börja tänka på lite praktiska saker eftersom jag skulle åka hem dagen efter på förmiddagen. Matchen som jag skulle se var Birmingham-Plymouth med avspark kl.15.00. Så det var lagom att äta lunch innan och ta några pints till. Det känns som äkta hemmamatch när man kan ta lokalbussen till arenan. Den här gången testade jag att sitta på rad 17 vid ena hörnflaggan, biljetten kostade endast 18 pund så jag tycker det kunde vara värt ett försök. Utsikten var helt ok, det är så på de flesta arenor i England att det kvittar vad man sitter man bra förutsatt att man inte sätter sig på de lägsta raderna närmast planen.
Själva matchen blev något märklig då enligt min uppfattning helt felaktigt Birminghams målvakt blev utvisad med en påföljande straff som Plymouth tog ledningen på. Birmingham lyckades dock kvittera innan halvtid och trots att de var en man mera var de inte intresserade av att anfalla så matchen slutade 1-1. När jag tog bussen tillbaka kändes det lite vemodigt att alla matcher som jag sett fram så emot nu var avklarade. Nu var det till att hem och packa istället. På tisdagen skjutsade dotterns pojkvän ut mig till flygplatsen och via flyg till Kastrup och sedan tåg därifrån så var jag hemma vid 18-tiden på kvällen
Sammanfattningsvis kan man säga att jag på två veckor sett mer engelsk ”livefotboll” än vad många får se i hela sitt liv, så jag känner mig verkligen prioriterad som har denna möjlighet. Sedan förstår jag att det inte lär bli så mycket fotboll på så kort tid någon mera gång, jag har haft maximal tur med spelschemat och matcher som flyttats precis till de dagar som jag önskat. Påsken med matcher alla fyra dagarna kändes verkligen maximal.
Nu blir det närmast U21-EM att se fram emot där dottern och jag plus en hel del engelsmän stationerat oss i Halmstad under 10 dagar för att följa Englands äventyr, blir det avancemang så skall vi se de matcherna också. Sedan skall jag över 10 dagar i Oktober till dottern i England och då blir det förhoppningsvis några matcher också.
