England
2009-06-28 14:00
U21 EM-FINALEN: Inför England - Tyskland
För varje engelsman och för varje tysk är det här en drömfinal. För min egen del skulle jag mer än gärna vilja se att segern avgörs på straffar för att ge tillbaka lite av den besvikelse som tysken har gett mig genom åren.
Paul.Kemeny@home.se
6 kommentarer
Det hade inte kunnat bli en bättre avslutning på den här turneringen. Det är en drömfinal, det är en dröm för varje fotbollsintresserad engelsman att få chansen att förnedra Tyskland, lika mycket som att det skulle vara en mardröm att förlora mot dem.
Jag hävdar fortfarande bestämt att det är den största fotbollsmatchen i världen när dessa två länder möts, även om många är av en annan åsikt. Det enda som är lite synd är att det inte är hundra procent på riktigt när det är på den här nivån.
Under turneringen har jag inte riktigt kunnat engagera mig fullt ut, många matcher har varit relativt dåliga, jag har haft samma känska under matcherna som jag har när jag går ner på Studenternas i Uppsala för att titta på en smådåsig match mellan Sirius och nåt annat medelmåttigt lag bara för att jag inte haft annat att göra eller för att det är skönt att sitta nittio minuter i solen och åtminstone få titta på något om sånär liknar fotboll.
Tills i fredags. Eller ja, tills sista halvtimmen av fredagens match. 3-0 ledning och fullkomlig kontroll fram till att Sverige gör en Liverpool och rättvist tar matchen till förlängning. För första gången under den här turneringen var jag nervös.
Som fotbollssupporter har jag inte haft det särskilt lätt. Jag håller på ett klubblag som jag vet aldrig någonsin kommer vinna något annat än möjligtvis uppflyttning till Premier League sisådär vart tionde år, och ett landslag som åker ur turneringar på straffar, bortdömda mål, målvaktstavlor och billiga utvisningar. Att vinna en U21 titel är i alla fall en bra början.
När lagen möttes i gruppspelet vilade Stuart Pearce hela sin förstaelva och luftade hela resterande truppen inklusive de bägge reservmålvakterna. Resultatet 1-1 betydde att båda lagen gick vidare till semifinal. Jack Rodwells mål i den matchen är också det enda som Tyskland har släppt in hittills i mästerskapet efter 0-0 mot Spanien, 2-0 mot Finland och 1-0 mot Italien.
Av semin mellan Tyskland och Italien har jag inte sett mer än ett tre minuter långt ihopklipp, men av det lilla jag såg var det Italien som dominerade chanserna medan Tyskland kom undan med ett ganska billigt mål, eller långskott av Hoffenheim försvararen Andreas Beck.
Nyckelspelare för deras del kommer återigen vara målvakten Manuel Neuer som varit turneringens bästa, samt anfallarna Marko Marin och Mesut Ozil.
England har två halvstora problem att lösa fram till matchen. Eftersom Joe Hart drog på sig ett väldigt onödig gult kort för osportsligt uppträdande under straffavgörandet mot Sverige innebar det att han missar finalen efter två gula kort i turneringen totalt. Watfords Scott Loach ersätter.
Det andra är att Gabriel Agbonlahor även han är avstängd för att ha fått sin andra varning, och den naturlige ersättaren Frazier Campbell är avstängd efter sitt röda kort mot Sverige.
Det troliga är att Adam Johnson kommer in på en offensiv position och att Theo Walcott får ta ett steg längre upp. Men vad gör det när det ändå är Englands defensiva spelare som har stått för målskyttet framåt.
Preliminär laguppställning: Scott Loach - Martin Cranie, Micah Richards, Nedum Onouha, Kieran Gibbs - Fabrice Muamba, Lee Cattermole Mark Noble - James Milner, Theo Walcott, Adam Johnson.
Jag tror att matchen blir så jämn att risken är stor att det krävs ett straffavgörande för att få en segrare. Och vad skulle kännas bättre än att få vinna på straffar än mot just Tyskland. Det skulle vara en bra uppladdning inför den riktiga turneringen som spelas i Sydafrika nästa sommar. Nu packar jag väskan, jag ska till Malmö!
Jag hävdar fortfarande bestämt att det är den största fotbollsmatchen i världen när dessa två länder möts, även om många är av en annan åsikt. Det enda som är lite synd är att det inte är hundra procent på riktigt när det är på den här nivån.
Under turneringen har jag inte riktigt kunnat engagera mig fullt ut, många matcher har varit relativt dåliga, jag har haft samma känska under matcherna som jag har när jag går ner på Studenternas i Uppsala för att titta på en smådåsig match mellan Sirius och nåt annat medelmåttigt lag bara för att jag inte haft annat att göra eller för att det är skönt att sitta nittio minuter i solen och åtminstone få titta på något om sånär liknar fotboll.
Tills i fredags. Eller ja, tills sista halvtimmen av fredagens match. 3-0 ledning och fullkomlig kontroll fram till att Sverige gör en Liverpool och rättvist tar matchen till förlängning. För första gången under den här turneringen var jag nervös.
Som fotbollssupporter har jag inte haft det särskilt lätt. Jag håller på ett klubblag som jag vet aldrig någonsin kommer vinna något annat än möjligtvis uppflyttning till Premier League sisådär vart tionde år, och ett landslag som åker ur turneringar på straffar, bortdömda mål, målvaktstavlor och billiga utvisningar. Att vinna en U21 titel är i alla fall en bra början.
När lagen möttes i gruppspelet vilade Stuart Pearce hela sin förstaelva och luftade hela resterande truppen inklusive de bägge reservmålvakterna. Resultatet 1-1 betydde att båda lagen gick vidare till semifinal. Jack Rodwells mål i den matchen är också det enda som Tyskland har släppt in hittills i mästerskapet efter 0-0 mot Spanien, 2-0 mot Finland och 1-0 mot Italien.
Av semin mellan Tyskland och Italien har jag inte sett mer än ett tre minuter långt ihopklipp, men av det lilla jag såg var det Italien som dominerade chanserna medan Tyskland kom undan med ett ganska billigt mål, eller långskott av Hoffenheim försvararen Andreas Beck.
Nyckelspelare för deras del kommer återigen vara målvakten Manuel Neuer som varit turneringens bästa, samt anfallarna Marko Marin och Mesut Ozil.
England har två halvstora problem att lösa fram till matchen. Eftersom Joe Hart drog på sig ett väldigt onödig gult kort för osportsligt uppträdande under straffavgörandet mot Sverige innebar det att han missar finalen efter två gula kort i turneringen totalt. Watfords Scott Loach ersätter.
Det andra är att Gabriel Agbonlahor även han är avstängd för att ha fått sin andra varning, och den naturlige ersättaren Frazier Campbell är avstängd efter sitt röda kort mot Sverige.
Det troliga är att Adam Johnson kommer in på en offensiv position och att Theo Walcott får ta ett steg längre upp. Men vad gör det när det ändå är Englands defensiva spelare som har stått för målskyttet framåt.
Preliminär laguppställning: Scott Loach - Martin Cranie, Micah Richards, Nedum Onouha, Kieran Gibbs - Fabrice Muamba, Lee Cattermole Mark Noble - James Milner, Theo Walcott, Adam Johnson.
Jag tror att matchen blir så jämn att risken är stor att det krävs ett straffavgörande för att få en segrare. Och vad skulle kännas bättre än att få vinna på straffar än mot just Tyskland. Det skulle vara en bra uppladdning inför den riktiga turneringen som spelas i Sydafrika nästa sommar. Nu packar jag väskan, jag ska till Malmö!
