England
2009-08-09 14:09
England öppnar dörren för världen
Idag är dagen då allt börjar. Det är idag som man på allvar tar tag i fotbollens nya värld. Community Shield i England är en kick off på vad som komma skall. För vissa totalt ointressant men för de allra flesta en match som ändå skänker en del glädje. Glädjen för att Premier League bara är en vecka bort. England är redo.
Magnus Nyström
Blir man fanatiker av engelsk fotboll så kan man inte undvika att läsa historien bakom Community Shield. Visserligen är det en titel men bläddrar man lite längre bort så finns det en förklaring som berättar varför den spelas och till vilken nytta.
Community Shield drar fulla läktare. Det spelar ingen roll hur "oviktig" den är. Matchen ska spelas, spelarna och tränarna vill vinna silverfatet och supportrarna kommer att känna både glädje eller sorg. Idag bäddas Wembley Stadium in i blåa och röda färger. TV-tittarna finns i miljoner världen över. England öppnar dörren och hela världen tittar in...
Ett intresse för England har alltid funnits. Du kan radera Tipsextra hundra gånger om men du skulle ändå ha samma facit. Den engelska fotbollen förtrollar. Den har alltid legat ett steg före länder som Spanien och Tyskland. England bjuder på så mycket mer, det finns något för alla i familjen eller för dina vänner. Musiken, mode, shoppande, kulturen, de underbara landskapen etc.
På 80-talet spelades det musik i hissen på hotellet man bodde och man kunde trycka ut en Gin och tonic i en automat medans man lyssnade. Små saker som man aldrig glömmer. Saker som man alltid vill komma tillbaks till. Likadant, fast tusen gånger värre, är det med fotbollen. Engelsk fotboll förblindar.
För mig är Silly Season smått irriterande. Den är lika illa som en dålig fotbollsartikel eller krönika i Expressen eller Aftonbladet. Den kan ha sina ljuspunkter men det är farao inte mycket. Journalister kan skriva vad de vill, förr skrev de bättre. Nu för tiden kan alla skriva, jag gör det också. Det som stör mig mest är när journalister tar ton och skriver saker där jag blandas in. De tål inte kritik heller. Därför undviker jag dom.
Nåväl, en Silly Season har också sitt slut. För mig slutar den vid Community Shield. Nu är verkligheten ikapp och vi sitter beredda för ännu en fantastisk säsong. Ligan tar fart om en vecka och den avgörs i maj 2010. Något hela världen vet. This is it. Idag spelas en match i London mellan fjolårets vinnare av Premier League och FA-cupen. Den drar uppmärksamhet och jag har läst kilometerlånga rader om allt möjligt eftersom folket vill veta det ointressanta också.
Italien har inte samma tradition. Läste nånstans att två lag spelade en supercupfinal i Kina? Kan det stämma? Är fotbollen så ointressant i det landet att de måste fara till landet i öster? Även deras spelschema var det tydligen fel på. En "viktig" match, enligt Jennifer Wegerup (?), spelades för tidigt på säsongen. Då ville man hellre vara på stranden...
Tur vi engelska supportrar inte har samma problem. Vi lever med fotbollen och andas den som om den är en del av oss. England har Fabio Capello som förbundskapten. Först nu vet han vad fotboll handlar om. England är fotboll. Den föddes här. Och vi älskar den. Jag tror även att herr Capello älskar den mer nu...
Nu är det bara några få timmar kvar till avspark. Det känns i ryggmärgen, det rusar fram i blodet och det får oss att tänka konstiga tankar. England bjuder in oss och vi kommer lika troget som alltid. Oavsett klubbfärg i England så är det här dagen då man på allvar börjar att prata om vad ligan kommer att ge denna säsong. Den skänker allt i olika slags former och det är därför som den älskas av så många.
Nu. Äntligen. Det är dags. England - omfamna oss.
Community Shield drar fulla läktare. Det spelar ingen roll hur "oviktig" den är. Matchen ska spelas, spelarna och tränarna vill vinna silverfatet och supportrarna kommer att känna både glädje eller sorg. Idag bäddas Wembley Stadium in i blåa och röda färger. TV-tittarna finns i miljoner världen över. England öppnar dörren och hela världen tittar in...
Ett intresse för England har alltid funnits. Du kan radera Tipsextra hundra gånger om men du skulle ändå ha samma facit. Den engelska fotbollen förtrollar. Den har alltid legat ett steg före länder som Spanien och Tyskland. England bjuder på så mycket mer, det finns något för alla i familjen eller för dina vänner. Musiken, mode, shoppande, kulturen, de underbara landskapen etc.
På 80-talet spelades det musik i hissen på hotellet man bodde och man kunde trycka ut en Gin och tonic i en automat medans man lyssnade. Små saker som man aldrig glömmer. Saker som man alltid vill komma tillbaks till. Likadant, fast tusen gånger värre, är det med fotbollen. Engelsk fotboll förblindar.
För mig är Silly Season smått irriterande. Den är lika illa som en dålig fotbollsartikel eller krönika i Expressen eller Aftonbladet. Den kan ha sina ljuspunkter men det är farao inte mycket. Journalister kan skriva vad de vill, förr skrev de bättre. Nu för tiden kan alla skriva, jag gör det också. Det som stör mig mest är när journalister tar ton och skriver saker där jag blandas in. De tål inte kritik heller. Därför undviker jag dom.
Nåväl, en Silly Season har också sitt slut. För mig slutar den vid Community Shield. Nu är verkligheten ikapp och vi sitter beredda för ännu en fantastisk säsong. Ligan tar fart om en vecka och den avgörs i maj 2010. Något hela världen vet. This is it. Idag spelas en match i London mellan fjolårets vinnare av Premier League och FA-cupen. Den drar uppmärksamhet och jag har läst kilometerlånga rader om allt möjligt eftersom folket vill veta det ointressanta också.
Italien har inte samma tradition. Läste nånstans att två lag spelade en supercupfinal i Kina? Kan det stämma? Är fotbollen så ointressant i det landet att de måste fara till landet i öster? Även deras spelschema var det tydligen fel på. En "viktig" match, enligt Jennifer Wegerup (?), spelades för tidigt på säsongen. Då ville man hellre vara på stranden...
Tur vi engelska supportrar inte har samma problem. Vi lever med fotbollen och andas den som om den är en del av oss. England har Fabio Capello som förbundskapten. Först nu vet han vad fotboll handlar om. England är fotboll. Den föddes här. Och vi älskar den. Jag tror även att herr Capello älskar den mer nu...
Nu är det bara några få timmar kvar till avspark. Det känns i ryggmärgen, det rusar fram i blodet och det får oss att tänka konstiga tankar. England bjuder in oss och vi kommer lika troget som alltid. Oavsett klubbfärg i England så är det här dagen då man på allvar börjar att prata om vad ligan kommer att ge denna säsong. Den skänker allt i olika slags former och det är därför som den älskas av så många.
Nu. Äntligen. Det är dags. England - omfamna oss.
