Fans i fokus: David Gunnarson, Portsmouth

Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
- Jag är en 28-årig högskolelärare från Borås som varit intresserad av fotboll så länge jag kan minnas. Har spelat själv i många år även om det blivit mindre av det på senare tid. Jag var väldigt engagerad i Elfsborgsguliganerna och det var i deras redaktion som jag först hamnade på Svenska Fans. När Portsmouth tog steget upp 2003 skickade jag in en förfrågan om att starta upp en Portsmouth-sida och sedan dess har jag skrivit på denna.

Varför blev det Portsmouth?
- Mycket slump ligger bakom mitt klubbval. Jag gillade Liverpool som liten grabb men blev kanske lite trött på att de hela tiden vann (jo, det fanns en sådan tid) så jag började titta på andra klubbar och fastnade lite för Bournemouth ett tag. Men när Bournemouth fick stryk mot Portsmouth med 5-1 i FA-cupen 1991 bytte jag lag. Jag håller dock fortfarande ett öga på
Bournemouth och såg även en match i påskas när jag var över med en kompis.

Var kommer Portsmouth ifrån?
- Från staden Portsmouth som ligger en och en halv eller två timmars tågresa från London i sydvästlig riktning.

Har laget något smeknamn och varför kallas de så?
- Smeknamnet är Pompey och det används nog oftare än Portsmouth, möjligen för att det är en aning lättare att uttala. Det finns flera teorier om varifrån det kommer. Den troligtvis mest vedertagna härstammar från Spithead-myteriet 1797 där det mest aktiva fartyget hette Pompee. Två väldigt berusade sjömän arresterades i samband med myteriet och när de skulle förklara var de hade varit för polisen kunde de bara skriva ner ordet ”Pompey” på ett papper. Sedan dess har smeknamnet följt med stadens historia och första gången klubben associerades med det var i lokalpressen 1899. Vi är väldigt tacksamma för att de inte stavade rätt.

Vilket lag slår man helst som Pompeysupporter?
- För de allra flesta är det lokalkonkurrenten Southampton som är laget att slå, men nu har det inte blivit några möten sedan Portsmouth slog dem med 4-1 för drygt fyra år sedan. I Premier League är det främst Tottenham som är det närmaste en rival man kommer och det har helt och hållet att göra med att Harry Redknapp lämnade Portsmouth för att ta över
Londonklubben. Visst kan man förstå hans begär att leda en storklubb, men han borde inte sagt ”I would stay here for life” före han stack i så fall. 

Hur påverkar Pompey ditt vardagliga liv?
- Egentligen påverkar det bara i samband med matcher, även om det händer att någon kollega eller student pratar Portsmouth med mig. Det är klart att fotbollsintresset på ett sätt begränsar det sociala livet när det är match. Helst vill jag vara ensam med matchen eller tillsammans med andra Portsmouth-supportrar. Om det skulle vara så att jag inte kan se eller lyssna på en match följer jag den via mobilen, och då är det alltid två timmar som jag är rätt så frånvarande och asocial (familjemiddag en lördag eftermiddag kan vara lite halvtung om man säger så…). Tidigare kunde jag sura över en förlust i flera dagar, men numera skakar jag av mig dem rätt fort. Sedan är det mycket med den sociala biten som är positivt också. Man skaffar vänner för livet, både svenska och internationella.

Kända personligheter genom åren?
- Det finns två legendarer i Portsmouths historia. Den förste av dem var Gentleman Jim Dickinson som gjorde 764 matcher som spelare för klubben. Han blev under sin karriär, som även inkluderade 48 landskamper, varken varnad eller utvisad, därav smeknamnet. Den andre legendaren heter Alan Knight, en målvakt som gjorde 801 matcher för klubben och den ende som representerat klubben i alla fyra proffsligor. Andra spelare jag gärna lyfter fram är Peter Harris, klubbens bäste målskytt genom tiderna, Robert Prosinecki och Guy Whittingham. De senaste åren har vi kanske sett de bästa spelarna i klubbens historia och då tänker jag främst på Lassana Diarra, Alexei Smertin, Glen Johnson och David James.

På managersidan noterar vi bland andra Ian St John, Alan Ball och Harry Redknapp. Den sistnämnde har trots allt utsetts till klubbens bäste manager genom tiderna och det han gjorde när han förde upp Portsmouth från botten av gamla division ett till Premier League för att sedan rädda kvar klubben och knipa en FA-cuptitel är stort och mycket mer än vad vi vågade drömma om på 90-talet. Mest kända supportern är tveklöst mannen med tatueringarna, peruken, bjällran och trumpeten. Han heter så mycket som John Portsmouth Football Club Westwood och är enligt de som träffat honom i nyktert tillstånd riktigt trevlig.

Favoritspelare nu och genom tiderna?
- Jag är ett stort fan av Matthew Taylor och tycker det är synd att han såldes till Bolton. Annars är det Linvoy Primus som är min och mångas favorit. Dels för att han verkar vara en hyvens kille, men också för att han gång på gång överträffat sig själv då han inlett flera säsonger på bänken men visat sig vara en av de viktigaste försvararna. Han gör nu sin tionde säsong i klubben vilket troligtvis blir hans sista, och klubben har belönat honom med en ambassadörsroll . 

Klubbframgångar?
- Två ligasegrar (1949 och 1950) och två FA-cupsegrar (1939 och 2008).

Har ni någon supporterklubb?
- Vi har en nordisk supporterklubb som går under namnet Venner av Portsmouth.

Hur följer du ditt lag?
- Jag kollar nyhetsflödet på newsnow.co.uk varje dag. Vi kan se hyfsat många matcher på TV numera och det är förstås förstavalet, annars kan det gå att hitta någon stream. Klubbens webbradio är ett fullgott alternativ också och i sista hand blir det textkommentering i mobilen.

Har du sett några matcher live?
- Ja, det har blivit tre matcher hittills. Det var svårt att ha råd under studietiden och nu är det svårt att komma loss från jobbet. Två besök på Fratton Park har det blivit och så finalen på Wembley förra våren. 

Framtidsvision för Pompey?
- Just nu drömmer vi om en stabil placering i Premier League med spelare av den kaliber som har funnits i truppen de senaste åren. För att detta ska bli verklighet krävs en större arena och en modern träningsanläggning. Tydligen har nye ägaren planer på att genomföra detta, samt investera i ungdomsakademin. Dessvärre är vi vana vid att höra många fina ord följda av ingen som helst handling. Man skulle kunna säga att vi är en aning luttrade.