Inför England - Grekland

Sedan Sol Campbell kom till Arsenal har Londonlaget blivit ett betydligt bättre lag defensivt. I dagsläget ligger laget tvåa i Premier League, på samma poäng som Manchester United.

I samma lag spelar David Seaman, som av många, inklusive Sven Göran Eriksson, rankas som Englands bästa målvakt trots att han är 38 år och har hästsvans. Det är bara Leeds som har en bättre defensiv statistik än Arsenal. Är det en slump?

I Liverpool spelar den mest uppvaktade spelaren på planeten. Michael Owen var underbarnet som förvandlades till superidol och själbiografiförfattare vid tjugo års ålder. I år har Owen gjort tretton mål på de inledande matcherna, inkluderat landslagsmål och cupmål. I dagarna skrev han på ett nytt kontrakt för Liverpool som gör han någon miljon kronor rikare i veckan.

I somras skrev jättelöftet Frank Lampard Jr. på för Chelsea. Sven blev imponerad och tog med han på några landslagsläger och ända fram tills förra veckan fanns han med i truppen till den här matchen mot Grekland. Men i stället för att möta publiken i Manchester valde Lampard att supa ner sig och häckla amerikanska turister i England som sörjde terroristbombningarna i New York och Washington. Nice one, Frank!

På lördag spelar England den match som vid vinst tar dem direkt till VM i Sydkorea och Japan 2002. Förutsatt att Tyskland vinner mot Finland, vilket mot all förmodan de gör, måste England besegra Grekland på Old Trafford i Manchester.

Men. Backfenomenet Campbell är skadad. Hästsvans-Seaman är skadad, och kommer bara eventuellt göra ett träningspass under fredagen, men kommer troligtvis inte finnas med i truppen på matchdagen. Världens målfarligaste anfallare, Owen, är skadad. Frank Lampard valde spriten före fotbollen och Svennis hårda regler. Men jag undrar om han hade varit lika hård om det hade varit Beckham eller Owen som gått på pubrunda?

Grekland har inte vunnit mot England på de tio senaste försöken, och ska givitvis inte ha någon chans nu heller. Men något säger mig att England inte riktigt klarar av den pressen som landet har lagt på dem. Det var inte samma tryck när England skulle ta an Tyskland, men när man helt plötsligt måste vinna mot en nation på nedgång är det något som verkar ta emot. Det får mig helt plötsligt att tänka på matcher som Tyskland 1990, Tyskland 1996 eller Argentina 1998. Allt så nära, men ack så snopna vi blev. Än värre är när tankegångarna går tillbaks till Finland 2000. Usch och tvi!

Richard Wright gjorde en jättebra match sist när han debuterade i Arsenal mot Derby. Det kommer dock inte att räcka mot Nigel Martyn, tyvärr måste jag säga. Jag kan tänka mig att Jamie Carragher går in i backlinjen tillsammans med Rio Ferdinand, Gary Neville och Asley Cole. Sol Campbell kommer saknas oerhört, men sammarbetet mellan honom och Rio Ferdinand har inte övertygat, och kan t.o.m. vara till en fördel den här matchen att prova på något nytt.

Troligt mittfält blir Barmby, Scholes, Gerrard och Beckham, medan Owens ersättare troligtvis kommer vara Robbie Fowler tillsammans med Emile Hesley på topp. Teddy Sheringham gör comeback, och Andy Cole kan vara ett alternativ till Robbie Fowler.

Som alltid är jag positiv till sådanna här matcher. England kommer vinna, och gör det med 3-0. Vad som än händer i morgon är England i Asien i övermorgon, och som nya världsnior på Fifa rankingen lär det bli ett jäkla liv på tabloiderna på måndag. Nu är vi inte bara en världsmakt utan har världens bästa landslag också. Fan vad jag längtar till tisdag...