England
2003-02-13 22:38
England 1-3 Australien
Vad säger man? Australien är inte bra på fotboll. Australien är bra på tennis och på cricket. Så vad ska man säga, och vilka slutsatser ska man dra, när England förlorar mot Australien i fotboll?
Paul.Kemeny@home.se
Någon, eller något, måste man skylla på. Som oftast när det gäller England är det förbundskaptenen som får dra hela lasset, men för en gångs skull hoppas jag inte att Sven Göran Eriksson blir landets syndabock.
Man kan skylla på att det här var en träningsmatch, att spelarna inte vill satsa ett hundra procent på plan. Men i själva verket har liga organisationen, klubbtränare och styrelser, och kanske till och med UEFA en befintlig roll i att England inte ville eller kunde prestera på ett professionellt sätt.
Toppklubbarna, i det här fallet Manchester United, Arsenal, Newcastle och Liverpool, spelar i Champions League eller i UEFA cupen, i Ligacupen och i FA cupen, samt spelar i Europas fysiskt sätt tuffaste liga som inte har ett vinteruppehåll och påbörjas först och avslutas sist av de största proffsligorna i Europa. Det betyder att toppspelarna kan uppnå nästan sextio matcher per säsong, exkluderat landslagsuppdrag.
Första halvlek
Så till matchen. Vi visste redan innan att England skulle ställa upp med två lag, ett A-lag och ett U25 landslag i varsina halvlekar.
England A-Australien 0-2
(David James; Gary Neville, Rio Ferdinand, Sol Campbell, Ashley Cole; David Beckham (K), Frank Lampard, Paul Scholes, Kieron Dyer; James Beattie, Michael Owen.)
Det var tänkt att det här laget skulle göra ett par mål, för att sedan ge ungdomarna en bra start. Många hade ögonen på Michael Owens samarbete med James Beattie, och Sven hoppades nog också att Kieron Dyer skulle göra en bra prestation på den hittills så svåra vänsterkanten. I och med att Steven Gerrard blev avstängd i ligan och därmed inte uttagen till landslaget fick i stället Frank Lampard spela på innermittfältet. Lampard har haft en alldeles utmärkt säsong med Chelsea, och hoppades säkert kunna spela sig in i landslaget när det väl kommer till viktigare uppdrag. Det kommer han inte att göra, inte i de startande elvan i alla fall.
England hade överlägset mest bollinnehav, men hade svårt att komma förbi Australiens täta backlinje. Bortalagets taktik var att sno bollen vid straffområdslinjen och kontra genom Harry Kewell. De spelare i England som sattes på prov var backlinjen, den annars så eminenta som bara släppte in tre mål VM.
0-1 kom efter ett inlägg från höger där Crystal Palaces Tony Popovic vann en höjdduell med Gary Neville vid den bortre stolpen, och bollen smet in förbi en sprattlande David James. Först och främst är Neville en så pass rutinerad back att han utan tvekan ska vinna luftduellen, och David James skulle ha bestämt sig mycket tidigare om han skulle gå ut och ta bollen eller om han skulle stå kvar på mållinjen.
England hade ett par chanser att göra mål, först genom Sol Campbell efter en hörna, och sedan Michael Owen som glömde siktet hemma i Liverpool. Paul Scholes hade dessutom ett mål bortdömt för offside efter ett något diskutabelt domslut.
0-2 kom strax före halvtid. Frank Lampard förlorade bollen vid mittplan, Harry Kewell vann en man mot man duell med Rio Ferdinand, rundade James i målet och hade bara att rulla in bollen för en tvåmålsledning. Återigen var det det engelska försvarsspelet som fällde ett avgörande för matchbilden.
Kieron Dyer, Paul Scholes och kanske debuterande James Beattie får betyget godkänt. Ingen annan i första halvlekens elva uppnådde en normal standard i en halvlek som totalt dominerades av Australiens Harry Kewell.
Andra halvlek
England U25–Australien 1-1
(Paul Robinson; Danny Mills (K), Wes Brown, Ledley King, Paul Konchesky; Darius Vassell, Owen Hargreaves, Danny Murphy, Jermaine Jenas; Francis Jeffers, Wayne Rooney.)
Ungdomslandslaget fick ingen tacksam uppgift efter a-landslagets usla halvlek. Det stora samtalsämnet var förstås Wayne Rooney som numera är den yngsta spelaren att ha spelat för England vid 17 år och 111 dagars ålder. Ingen hoppades att Rooney skulle göra underverk i sin debut, det gjorde han inte heller, men han gjorde absolut inte bort sig. Grabben är stor och stark och inte rädd för att misslyckas, och så länge folk som har med hans framtid att göra tar det lugnt med honom kan det nog inte gå fel. Kanske var det bra att Rooney inte gjorde mål i sin debut, för vilken 17-åring skulle inte bli den kaxigaste på planeten?
Danny Mills tillsammans med Danny Murphy var Englands äldsta spelare. Mills blev dessutom befordrad till kapten och spelade rätt bra. Murphy däremot verkade ha tankarna på någonting annat, det kan ha kostat honom en plats i Svens trupp till det kommande EM kvalet. I stället klev Jermaine Jenas fram och var planens bästa spelare. I samarbete med Rooney sköt Jenas inlägget som nådde Franny Jeffers panna och in i mål. Jeffers var nog en av få som fortfarande var glad på Upton Park efter att ha gjort mål i sin landslagsdebut.
Vid 1-2 hoppades de flesta att England skulle kunna kvittera. Men återigen på en kontring lyckades John Aloisi vinna en duell med Ledley King, Brett Emerton tog bollen och kom fri med Paul Robinson. Emerton gjorde inga som helst misstag, och Australien var återigen uppe i en tvåmålsledning.
Paul Robinson gjorde en stabil insats i mål och får ett klart godkänt betyg. Jermaine Jenas var utmärkt på mittplan, och anfallarna Vassell, Rooney och Jeffers kommer undan med ett bra betyg. Resten gjorde godkända insatser, men jag hade hoppats mer på de rutinerade spelarna Murphy och Hargreaves.
Sammanfattning
England–Australien 1-3 (0-2)
0-1 Tony Popovic
0-2 Harry Kewell
1-2 Francis Jeffers
1-3 Brett Emerton
Som tur är var det här nu bara en träningsmatch. Men insatserna efter VM har inte varit positiva. Först en knapp vinst över Slovakien, sedan den pinsamma 2-2 matchen mot Makedonien, och nu den här förlusten mot Australien. Inte kan väl England förnedras av Liechtenstein?
Jermaine Jenas insats kan ha spelat in honom i den riktiga truppen på Danny Murphys bekostnad. Jag undrar också hur stor chans Joe Cole har. Om Sven envisas med att fortfarande ha fullt förtroende för David Seaman ska åtminstone Paul Robinson finnas med i truppen, och Emile Heskey, Jonny Woodgate och Steven Gerrard kommer säkerligen kallas in till Svens nästa trupp. Vi kan bara lära av Englands misstag och se framåt. Men det är inte alltid så lätt, särskilt inte när England inte bara är sämre än Australien i cricket och tennis, utan även i fotboll.
Man kan skylla på att det här var en träningsmatch, att spelarna inte vill satsa ett hundra procent på plan. Men i själva verket har liga organisationen, klubbtränare och styrelser, och kanske till och med UEFA en befintlig roll i att England inte ville eller kunde prestera på ett professionellt sätt.
Toppklubbarna, i det här fallet Manchester United, Arsenal, Newcastle och Liverpool, spelar i Champions League eller i UEFA cupen, i Ligacupen och i FA cupen, samt spelar i Europas fysiskt sätt tuffaste liga som inte har ett vinteruppehåll och påbörjas först och avslutas sist av de största proffsligorna i Europa. Det betyder att toppspelarna kan uppnå nästan sextio matcher per säsong, exkluderat landslagsuppdrag.
Första halvlek
Så till matchen. Vi visste redan innan att England skulle ställa upp med två lag, ett A-lag och ett U25 landslag i varsina halvlekar.
England A-Australien 0-2
(David James; Gary Neville, Rio Ferdinand, Sol Campbell, Ashley Cole; David Beckham (K), Frank Lampard, Paul Scholes, Kieron Dyer; James Beattie, Michael Owen.)
Det var tänkt att det här laget skulle göra ett par mål, för att sedan ge ungdomarna en bra start. Många hade ögonen på Michael Owens samarbete med James Beattie, och Sven hoppades nog också att Kieron Dyer skulle göra en bra prestation på den hittills så svåra vänsterkanten. I och med att Steven Gerrard blev avstängd i ligan och därmed inte uttagen till landslaget fick i stället Frank Lampard spela på innermittfältet. Lampard har haft en alldeles utmärkt säsong med Chelsea, och hoppades säkert kunna spela sig in i landslaget när det väl kommer till viktigare uppdrag. Det kommer han inte att göra, inte i de startande elvan i alla fall.
England hade överlägset mest bollinnehav, men hade svårt att komma förbi Australiens täta backlinje. Bortalagets taktik var att sno bollen vid straffområdslinjen och kontra genom Harry Kewell. De spelare i England som sattes på prov var backlinjen, den annars så eminenta som bara släppte in tre mål VM.
0-1 kom efter ett inlägg från höger där Crystal Palaces Tony Popovic vann en höjdduell med Gary Neville vid den bortre stolpen, och bollen smet in förbi en sprattlande David James. Först och främst är Neville en så pass rutinerad back att han utan tvekan ska vinna luftduellen, och David James skulle ha bestämt sig mycket tidigare om han skulle gå ut och ta bollen eller om han skulle stå kvar på mållinjen.
England hade ett par chanser att göra mål, först genom Sol Campbell efter en hörna, och sedan Michael Owen som glömde siktet hemma i Liverpool. Paul Scholes hade dessutom ett mål bortdömt för offside efter ett något diskutabelt domslut.
0-2 kom strax före halvtid. Frank Lampard förlorade bollen vid mittplan, Harry Kewell vann en man mot man duell med Rio Ferdinand, rundade James i målet och hade bara att rulla in bollen för en tvåmålsledning. Återigen var det det engelska försvarsspelet som fällde ett avgörande för matchbilden.
Kieron Dyer, Paul Scholes och kanske debuterande James Beattie får betyget godkänt. Ingen annan i första halvlekens elva uppnådde en normal standard i en halvlek som totalt dominerades av Australiens Harry Kewell.
Andra halvlek
England U25–Australien 1-1
(Paul Robinson; Danny Mills (K), Wes Brown, Ledley King, Paul Konchesky; Darius Vassell, Owen Hargreaves, Danny Murphy, Jermaine Jenas; Francis Jeffers, Wayne Rooney.)
Ungdomslandslaget fick ingen tacksam uppgift efter a-landslagets usla halvlek. Det stora samtalsämnet var förstås Wayne Rooney som numera är den yngsta spelaren att ha spelat för England vid 17 år och 111 dagars ålder. Ingen hoppades att Rooney skulle göra underverk i sin debut, det gjorde han inte heller, men han gjorde absolut inte bort sig. Grabben är stor och stark och inte rädd för att misslyckas, och så länge folk som har med hans framtid att göra tar det lugnt med honom kan det nog inte gå fel. Kanske var det bra att Rooney inte gjorde mål i sin debut, för vilken 17-åring skulle inte bli den kaxigaste på planeten?
Danny Mills tillsammans med Danny Murphy var Englands äldsta spelare. Mills blev dessutom befordrad till kapten och spelade rätt bra. Murphy däremot verkade ha tankarna på någonting annat, det kan ha kostat honom en plats i Svens trupp till det kommande EM kvalet. I stället klev Jermaine Jenas fram och var planens bästa spelare. I samarbete med Rooney sköt Jenas inlägget som nådde Franny Jeffers panna och in i mål. Jeffers var nog en av få som fortfarande var glad på Upton Park efter att ha gjort mål i sin landslagsdebut.
Vid 1-2 hoppades de flesta att England skulle kunna kvittera. Men återigen på en kontring lyckades John Aloisi vinna en duell med Ledley King, Brett Emerton tog bollen och kom fri med Paul Robinson. Emerton gjorde inga som helst misstag, och Australien var återigen uppe i en tvåmålsledning.
Paul Robinson gjorde en stabil insats i mål och får ett klart godkänt betyg. Jermaine Jenas var utmärkt på mittplan, och anfallarna Vassell, Rooney och Jeffers kommer undan med ett bra betyg. Resten gjorde godkända insatser, men jag hade hoppats mer på de rutinerade spelarna Murphy och Hargreaves.
Sammanfattning
England–Australien 1-3 (0-2)
0-1 Tony Popovic
0-2 Harry Kewell
1-2 Francis Jeffers
1-3 Brett Emerton
Som tur är var det här nu bara en träningsmatch. Men insatserna efter VM har inte varit positiva. Först en knapp vinst över Slovakien, sedan den pinsamma 2-2 matchen mot Makedonien, och nu den här förlusten mot Australien. Inte kan väl England förnedras av Liechtenstein?
Jermaine Jenas insats kan ha spelat in honom i den riktiga truppen på Danny Murphys bekostnad. Jag undrar också hur stor chans Joe Cole har. Om Sven envisas med att fortfarande ha fullt förtroende för David Seaman ska åtminstone Paul Robinson finnas med i truppen, och Emile Heskey, Jonny Woodgate och Steven Gerrard kommer säkerligen kallas in till Svens nästa trupp. Vi kan bara lära av Englands misstag och se framåt. Men det är inte alltid så lätt, särskilt inte när England inte bara är sämre än Australien i cricket och tennis, utan även i fotboll.
