England
2003-10-08 16:53
Inför Turkiet - England
"Visst är Turkiet bättre än Liechtenstein och Makedonien och kanske även några andra länder, men England sviker inte i stora matcher och är det en match som inte ska förloras den här säsongen är det den här"
Paul.Kemeny@home.se
Sist England spelade en fotbollsmatch där det gällde något förlorade man med 2-1 mot Brasilien i kvartsfinalen i VM 2002. Det är Sven-Göran Erikssons enda tävlingsförlust som förbundskapten för England, och en hel nation förväntar sig givetvis att Turkiet inte kommer att vinna på lördag hemma pa Sükrü Saraçoglu stadion i Istanbul.
Det är ett gäng dårar vi möter, ett gäng osportsliga fjollor med storhetsvansinne som för en stund lite då och då tror att de är det bästa som har hänt denna planet. Inte bara kommer turkarna att flyga ner på fötterna igen, det kommer ske i värsta tänkbara scenario mot England, Turkiets älsklingskompis.
Jag kommer att börja den har inför-krönikan på precis samma sätt som jag avslutade min matchrapport från när England förnedrade Turkiet i Sunderland: Turkiet har aldrig vunnit över England, Turkiet har aldrig ens gjort mål på England.
Dock går det inte att bygga mina argument på tidigare resultat, och Turkiet har trots allt lyckats göra en hel del bra prestationer de senaste tre åren med en kvartsfinal i EM 2000 och en semifinal i VM 2002 som största meriter, och om England inte ska förlora på lördag finns det en del andra faktorer att tänka på.
Det som Turkiet saknar ar ett stabilt mittbackspar. Det här kommer Sven att veta om, och han kommer att sätta någon med tempo i sig mot Tugay, medan Alpay helt enkelt inte är en försvarare i internationell klass som har varit totalt oduglig för Aston Villa de senaste säsongerna. Faktum är att Alpay kan komma att vara Englands bästa spelare på lördag, och som Premier Leagues mest hatade utländska spelare skulle jag till skillnad från honom se ironin om han bjöd Michael Owen på lite målchanser.
Däremot har turkarna ett riktigt bra mittfält, men otur for dem att Englands starkaste lagdel också spelar på mittplan. Det spelar ingen roll hur många Emre det finns i hemmalaget när man möter den spanska ligans bästa spelare, David Beckham, och den senaste tidens formässigt bästa spelare i England, Paul Scholes och Steven Gerrard.
Och när Hakan Sukur troligtvis är skadad, han är dock med i truppen, krävs det att Nihat är vass i anfallet om Turkiet ska göra det första historiska målet mot engelsmannen, men jag kan ärligt talat säga att när jag sitter framför min skärm och skriver känner jag mig inte det minsta orolig. Visst är Turkiet bättre än Liechtenstein och Makedonien och kanske även några andra länder, men England sviker inte i stora matcher och är det en match som inte ska förloras den här säsongen är det den här.
Den stora frågan for England är om Wayne Rooney ska spela eller inte. Vissa menar att han är för ung och oerfaren för en så pass viktig match som den här, andra menar att hans dåliga temperament kan fälla England. Men samtidigt har han gjort mål i sina två senaste landskamper och hans spelsinne är något ofattbart. Däremot har jag all förståelse om Sven väljer Emile Heskey, eller i mitt tycke Darius Vassell som har snabbheten att knäcka det turkiska försvaret.
Eftersom Rio Ferdinand är avstängd tillsvidare för dopningsmisstankar ska han ersättas av John Terry i mittförsvaret. Terry har varit en av Englands bästa spelare på sistone och jag är ganska glad att han får en plats i startelvan, men tråkigt att det sker under dessa förutsättningar. Ashley Cole är nog Svens val till vänster, även om jag tycker att Wayne Bridge har fått ett jättelyft i och med flytten till Chelsea i sommar.
Ur supportersynpunkt är det här en högriskmatch för engelsmännen. Trots att FA har förbjudit supportrar att resa kommer det ända att finnas en del britter på plats, först i Besiktas på fredag när Englands U21 möter Turkiets dito, och sedan på den stora matchen på lördag. Mindre roliga intervjuer har kablats över till England från Turkiet med hot från hemmafansen, och jag hoppas innerligt att inget som kan äventyra Englands deltagande i EM nästa sommar händer. All respekt till den turkiska hemmapubliken som i medvind är helt fantastisk, och jag hoppas att de håller sina glasflaskor i sina händer och ingen annanstans.
Preliminär startelva: David James - Gary Neville, Sol Campbell, John Terry, Ashley Cole - David Beckham, Paul Scholes, Nicky Butt, Steven Gerrard - Wayne Rooney, Michael Owen.
Det är ett gäng dårar vi möter, ett gäng osportsliga fjollor med storhetsvansinne som för en stund lite då och då tror att de är det bästa som har hänt denna planet. Inte bara kommer turkarna att flyga ner på fötterna igen, det kommer ske i värsta tänkbara scenario mot England, Turkiets älsklingskompis.
Jag kommer att börja den har inför-krönikan på precis samma sätt som jag avslutade min matchrapport från när England förnedrade Turkiet i Sunderland: Turkiet har aldrig vunnit över England, Turkiet har aldrig ens gjort mål på England.
Dock går det inte att bygga mina argument på tidigare resultat, och Turkiet har trots allt lyckats göra en hel del bra prestationer de senaste tre åren med en kvartsfinal i EM 2000 och en semifinal i VM 2002 som största meriter, och om England inte ska förlora på lördag finns det en del andra faktorer att tänka på.
Det som Turkiet saknar ar ett stabilt mittbackspar. Det här kommer Sven att veta om, och han kommer att sätta någon med tempo i sig mot Tugay, medan Alpay helt enkelt inte är en försvarare i internationell klass som har varit totalt oduglig för Aston Villa de senaste säsongerna. Faktum är att Alpay kan komma att vara Englands bästa spelare på lördag, och som Premier Leagues mest hatade utländska spelare skulle jag till skillnad från honom se ironin om han bjöd Michael Owen på lite målchanser.
Däremot har turkarna ett riktigt bra mittfält, men otur for dem att Englands starkaste lagdel också spelar på mittplan. Det spelar ingen roll hur många Emre det finns i hemmalaget när man möter den spanska ligans bästa spelare, David Beckham, och den senaste tidens formässigt bästa spelare i England, Paul Scholes och Steven Gerrard.
Och när Hakan Sukur troligtvis är skadad, han är dock med i truppen, krävs det att Nihat är vass i anfallet om Turkiet ska göra det första historiska målet mot engelsmannen, men jag kan ärligt talat säga att när jag sitter framför min skärm och skriver känner jag mig inte det minsta orolig. Visst är Turkiet bättre än Liechtenstein och Makedonien och kanske även några andra länder, men England sviker inte i stora matcher och är det en match som inte ska förloras den här säsongen är det den här.
Den stora frågan for England är om Wayne Rooney ska spela eller inte. Vissa menar att han är för ung och oerfaren för en så pass viktig match som den här, andra menar att hans dåliga temperament kan fälla England. Men samtidigt har han gjort mål i sina två senaste landskamper och hans spelsinne är något ofattbart. Däremot har jag all förståelse om Sven väljer Emile Heskey, eller i mitt tycke Darius Vassell som har snabbheten att knäcka det turkiska försvaret.
Eftersom Rio Ferdinand är avstängd tillsvidare för dopningsmisstankar ska han ersättas av John Terry i mittförsvaret. Terry har varit en av Englands bästa spelare på sistone och jag är ganska glad att han får en plats i startelvan, men tråkigt att det sker under dessa förutsättningar. Ashley Cole är nog Svens val till vänster, även om jag tycker att Wayne Bridge har fått ett jättelyft i och med flytten till Chelsea i sommar.
Ur supportersynpunkt är det här en högriskmatch för engelsmännen. Trots att FA har förbjudit supportrar att resa kommer det ända att finnas en del britter på plats, först i Besiktas på fredag när Englands U21 möter Turkiets dito, och sedan på den stora matchen på lördag. Mindre roliga intervjuer har kablats över till England från Turkiet med hot från hemmafansen, och jag hoppas innerligt att inget som kan äventyra Englands deltagande i EM nästa sommar händer. All respekt till den turkiska hemmapubliken som i medvind är helt fantastisk, och jag hoppas att de håller sina glasflaskor i sina händer och ingen annanstans.
Preliminär startelva: David James - Gary Neville, Sol Campbell, John Terry, Ashley Cole - David Beckham, Paul Scholes, Nicky Butt, Steven Gerrard - Wayne Rooney, Michael Owen.
