Utan Krister Nordin i laget vinner AIK inga matcher. Utan den riktiga motivationen och viljan att ge det yttersta vinner man heller inga matcher. Den pinsamma storförlusten för AIK på Malmö Stadion blev ännu ett bevis på detta. AIK vek ned sig och maken till uruselt försvarsspel var det länge sedan laget visade upp. Trots att det kändes väldigt bra att få se Djurgårdarnas guldfest bli inställd var det inte kul att se hur AIK bjöd MFF på mål efter mål på måndagskvällen. Att inte ha markering på motståndarnas bästa huvudspelare, som dessutom gjort mål tidigare i matchen just på hörna, är bara för dåligt.

Malmö FF ska självklart ha cred för en bra insats. Det syntes redan från start att laget var laddat och ville göra en bra avslutning inför hemmapubliken. Det var visserligen AIK som startade bäst och hade mest bollinnehav, men hemmalaget var klart aggressivare. Malmöspelarna ville löpa utan boll och tremanna-anfallet störde AIK:s backlinje gång på gång. AIK-spelet påminde om en viss premiärmatch i fjol med mycket boll inom laget men utan att kunna hota framåt. Mats Rubarth var pigg på sin högerkant och han hade tillsammans med Karl Corneliusson varsitt skott mot motståndarmålet. Det var den enda AIK skapade framåt i den första halvleken.

Peter Ijeh visade varför han är allsvenskans bästa avslutare då han på en bra djupledsboll rundade Daniel Andersson och rullade in 1-0. Att Kibebe, Tamandi och Nilsson inte lyckades ställa offside utan istället arbetade en och en, visade sig klart vid 1-0-målet.

2-0 kom efter en högerhörna där Daniel Majstorovic fått gå upp mitt i straffområdet och knoppa in bollen i mål. Att AIK hade sin kortaste spelare i Jimmy Tamandi som bevakare av Majstorovic är för undertecknad en gåta.

AIK försökte jobba sig in i matchen efter paus och Andreas Andersson hade en jättechans att reducera. Från dålig vinkel fick han på ett skott som Mattias Asper räddade utan att veta egentligen hur han räddade den. Bollen gick precis utanför stolpen.

Då Majstorovic nickade in 3-0 var matchen körd och den sista halvtimmen blev en enda lång plåga med AIK-ögon sett. Visst försökta man skapa chanser framåt, men ofta kunde hemmalaget vinna boll tidigt och gå till motanfall mot ett försvar i spillror. 5-0 på stopptid av Ijeh var det sista målet bakom Daniel Andersson.


* * *

De enda i AIK som förtjänar godkänt är Mats Rubarth och till en viss del Jimmy Tamandi som hela tiden ville delta i offensiven utan att få de rätta bollarna. Övriga i laget bör försöka glömma den här insatsen fortast möjligt.

* *

Martin Åslund gjorde comeback då han hoppade in i slutet av matchen. Åslund såg relativt pigg ut efter ett så långt uppehåll.

*

Andreas Andersson visade tydligt sin besvikelse flera gånger då passningarna från medspelarna inte gick fram. Lite väl mycket divafasoner från en spelare som inte uträttade speciellt mycket själv i matchen.

*

Det är tur att matchen inte var en vanlig match i serielunken eller liknande. Då hade det varit läge att bli riktigt orolig. Omständigheterna innan matchen hade nog satt sig i vissa skallar trots allt. Det är i alla fall vad jag tror.

*

Högst på önskelistan inför nästa år:
1. En samspelt backlinje
2. Ett snabbare mittfält
3. Tre-manna-anfall med Hoch-Alm-Adde

*

Den här matchen glömmer vi så fort som möjligt. Nu gäller det att ladda om och ta tre poäng mot HIF på lördag. Med Krister Nordin i laget är det möjligt. Samt att Hoch och förhoppningsvis Gary Sundgren är tillbaka i laget. Det krävs dock att samtliga aktörer som ska ha en AIK-tröja på sig på planen visar upp en helt annan inställning än den vi fick se mot Malmö.