Det var soligt och regnfritt i Borås, för första gången sedan Dackefejden, när AIK kom på besök denna söndagseftermiddag. Inför matchen softade Elfsborg i ingenmansland på tabellen medan AIK var piskade att vinna för att haka på guldtåget.

 Första halvlek präglades bland annat av att Sigthorsson försökte att nicka in bollen några gånger utan att lyckas. Goitom krigade på och vann tillbaka alla bollar direkt efter att han tappade dem. Lundström sprang som en galning på sin högerkant och kom ofta förbi, men var väldigt bristande i sitt inläggsspel. Salétros var mest en vänsterback och inte en wingback. Trebackslinjen huffade och puffade medan Jesper Karlsson skapade oreda i luckan som Lundström lämnade bakom sig.

I andra halvlek flyttade AIK upp positionerna och tog kommandot. Adu testade skott, Goitom testade skott men Rönning vaktade kASSEn på ett ypperligt sätt denna söndag.

Efter ett misslyckat avslut av Sigthorsson, i minut 75, kunde Goitom peta in hans enklaste mål hittills i karriären. 0-1 till AIK.
Vanligtvis är Gnaget bäst i Allsvenskan på att försvara en 1-0-ledning, inte idag. I minut 83 satte Levi kvitteringen efter lite flipperspel i AIKs straffområde.

I matchminut 89 blev Salétros neddragen av Strand i straffområdet. Domaren Al-Hakim valde att låta spelet fortgå och att ge Salétros en varning för de efterföljande protesterna.

Slutresultatet landade på 1-1 och AIK stod kvar på perrongen med förvirring i ögonen medan guldtåget rullade vidare mot nästa hållplats.
 
***

Reflektioner efter matchen
Jag har många tankar i huvudet efter flera matcher av samma statiska spel. Något jag har lagt märke till är hur våra anfallare, som har så fruktade namn och meriter, aldrig får komma rättvända mot motståndarmålet. Istället går de ned mot hörnflaggan för att erbjuda spelalternativ till wingbackarna eller pocketspelarna. Detta resulterar i att anfallarna erbjuder ett väggspel till en wingback/pocket som i sin tur kommer rättvänd med fart mot offensivt straffområde. Ja, exakt där anfallarna borde vara. Det är svårt som anfallare att göra mål när du aldrig är rättvänd mot mål.

En annan tanke är AIKs obefintliga presspel. AIK har ingen stötande press utan de spelar med styrande press. Alltså står de rätt i positionerna och styr motståndarna ut till de korridorer där de vill ha dem. Även när tillfällen ges att pressa högt, som när motståndarbacken fumlar med bollen, väljer AIK att stå kvar lågt i positionerna. När någon i Gnaget väl tar initiativ att pressa högt, ofta Elyounoussi eller Larsson, är det en enmannapress som inte alltid bär frukt. Laget pressar inte tillsammans utan de går fram en och en. Det är relativt lätt att spela sig ur en sådan press. Dagens lekmannaanalys, check.

AIK är ett skal av sitt forna jag på fasta situationer. Åtta hörnor och tolv frisparkar, varav några av frisparkarna var på offensiv planhalva. Ändå inte mer än 1-2 farliga målchanser på detta. Det är ett otroligt underbetyg. Någonting behöver göras här, visst saknas Nebo?

Japp, där försvann guldet. Nu gäller det att verkligen ha fokus och inte tappa europaplatsen. Tappar vi den, är säsongen ett makalöst fiasko.

Håller ni med mig i mina reflektioner? Diskutera gärna i kommentarerna.

 
Elfsborg – AIK 1-1 (0-0)
Goitom, (75)
Levi, (83)

AIK: Linnér – Dimitriadis, Karlsson, Lindkvist – Lundström (Rashidi, 77), Larsson, Adu, Elyounoussi, Salétros – Sigthorsson, Goitom