Med det vi vet och känner just nu är det läge att stanna upp och reflektera över hur lyckligt lottad man är som AIK:are. Då menar jag inte bara att man är en del av Sveriges största, viktigaste och finaste klubb utan att vi AIK:are vanligtvis är förskonade från situationer som den vi är i nu.
Sedan återkomsten till allsvenskan 2006 har AIK under 19 säsonger tagit medalj tretton gånger, nått en Europaplats elva gånger, tagit guld två gånger och blivit sämre än femma endast tre gånger. Vi är således väldigt förskonade från trista säsongsavslut i inegmanslans - sådant som är vardagsmat för supportrar till IFK Norrköping, Sirius, BP, (på senare tid också) Elfsborg och IFK Göteborg (även om Blåvitt till och med dansat lite lina längre ner ett par gånger).
Det betyder ingalunda att man ska ta en halvdålig säsong med en axelryckning. Dessutom är vi - som Hampus Carlsson påpekade - faktiskt inte där en. Sista omgången kan faktiskt fortfarande bli helt avgörande för huruvida vi tar en medaljplats (topp 4) eller (visserligen inte särskilt troligt) en tredjeplats och därmed en biljett till Europaspel. Sett med dessa ögon var dagens match på förhand av stor vikt.
Med nämnda utgångsläge hade man hoppats att AIK skulle komma ut med forcerande fart och desperation. Så blev det inte. Det verkar faktiskt som om dessa ingredienser inte finns i AIK av idag. Visst, vi fick se prov på lite hög press inledningsvis men det var Häcken som tog tag i boll och taktpinne. Efter ett par farliga frisparkslägen - onödiga sådana - fick Göteborgarna hörna och förre MFF:aren Filip Helander tilläts att generande omarkerad nicka in Häckens ledningsmål.
Strax därpå fick AIK en dubbelchans efter - föga förvånande - ett par fasta situationer. Flataker stod helt omarkerad på Csongvais hörna men hans volleyskott gick rakt på målvakten. Det påföljande inkastet gav Ali ett fint lobbläge men bollen gick strax över. Kvittering blev det ändå när Erik Flataker avslutade ett anfall med att mer eller mindre forcera in 1-1.
Ett mål som väckte liv i AIK och verkade söva Häcken. Hisingelagets passningsspel gick ner i tempo samtidigt som AIK ökade pressen. Resultatet lät inte vänta på sig. I en snabb omställning hamnade bollen hos Celina vars inspel ledde till ett Häckensjälvmål och vi hade 2-1 till AIK. AIK fortsatte att vinna boll och ställa om snabbt vilket ledde till ytterligare chanser. Isherwood - av alla - vann boll och tog sig fram som vore han forward vilket gav en farlig dubbelchans. Näste man att ställa om och skapa chans var Celina. Det kunde faktiskt ha varit mer än 2-1 efter dryga halvtimmen.
När vi gick till paus hade AIK tio avslut varav fem på mål - ja ni läste rätt. Regissören bakom AIK’s framgångsrika omställningsspel var kapten Saletros. Anton vann bollar, drog upp tempot och slog i stort sett varenda passning till rätt adress. När Anton spelar som han gjorde i första halvleken idag är det få mittfältare i allsvenskan som kam mäta sig med honom.
Häcken tog tag i bollen efter paus men det var AIK som skapade efter en bollvinst av Ali men Besirovics inspel rensades undan. Även en AIK hörna ledde till en halvchans. Häcken får en flipperspelschans och Flataker får en felträff på Thychosens passning efter ännu en omställning. Det var dock Häcken som förde spelet och känslan var att AIK:s omställningar inte var lika skarpa. Häcken tilläts spela som de vill spela med Mikkel Rygaard som anförare, en anförare som AIK hade väldigt svårt att störa. Ifall första halvlek var Saletros så var den andra Rygaards.
I 68:e minuten får Häcken straff efter en misslyckad brytning av Isherwood. Nordfeldt gör en kanonräddning på Simon Gustavssons straff. Det kommer ändå en kvittering när Adrian Svanbäck slår in returen efter ett hårt skott från Mikkel Rygaard. Målet kom såklart väldigt olägligt men sett till matchbilden var det inte ologiskt. Häcken var strax därpå ytterst nära att ta ledningen när Julius Lindberg bjöd på en dribblingsshow vid kortlinjen men det landade i en hörna.
Med kvarten plus tillägg kvar hade AIK egentligen allt att vinna och inget att förlora på att gå för fullt framåt men precis som i den här matchens - och textens - inledning visade det sig att AIK just nu inte har farten och desperationen för att kunna forcera. Det går också att stort ifrågasätta Mikkjal Thomassens sätt att försöka få till en slutforcering efter kvitteringen. Det borde ha blivit snabba offensiva byten för att få in friska ben och offensiv kraft.
Först i 80:e minuten kom Hove in för Thychosen men det stora försöket till förändring kom först efter 85 minuter när Kouame, Guidetti och Ayari kom in. Mikkjal ser helt klart att ut vara ur balans. Han gapar och skriker på spelare som gör missar på planen men verkar inte ha förmåga att lära av sina egna. Mot Hammarby senast kom bytesklustret för sent, ändå togs det inte tidigare beslut idag.
Tabelläget just nu är ännu jobbigare än innan. Djurgården och Göteborg är nu förbi oss i serien. Ska det inte kännas helt kört bör både Malmö FF och Gais förlora imorgon. Ett scenario som är svårt att se då Hammarby redan säkrat andraplatsen och BP av idag är ett klart sämre lag än Gais. Det kanske bara är att erkänna att AIK nu ligger sjua och att det kanske faktiskt speglar lagets status i årets allsvenska.
