Bara 9 dagar efter den fantastiska festen då man på dagen firade 10-års jubileet av Pekings vackra SM-Guld 2015, så kan Superettan vara ett faktum. Det tar emot att skriva det och jag har inte tagit dessa ord i min mun under hela året men nu är vi där. Fakta är fakta, även när man inte vill inse det.
Vi har dock det bästa utgångsläget av oss tre som slåss på söndag för att inte åka ur och att slippa kvala mot Örgryte. En poäng så är det klart med nytt kontrakt. Sedan 2014 har vi mött Göteborg 13 gånger på bortaplan i tävlingsmatcher. Det har faktiskt gått riktigt bra: 5 segrar, 6 kryss och bara 2 torsk. Det är häpnadsväckande bra, bara 2 torsk på 13 tävlingsmatcher borta mot IFK Göteborg sedan 2014. Det finns hopp. Trots Pekings miserabla form.
Mer statistik-boost: Göteborg har förlorat sina tre senaste hemmamatcher, inte vunnit hemma sedan i augusti. Dom har förlorat hälften av sina matcher på Ullevi i år. Blåvitt har tagit 10 poäng mer borta än hemma, trots att dom haft fullsatt och bra tryck varje gång dom lirat hemma i Göteborg. ( Att vi har varit seriens näst sämsta bortalag är ju inte lika positivt )
Om vi inte klarar det själva så står vårt hopp till BP och Djurgården. BP som möter Degerfors hemma har förlorat 10 av 14 fajter hemma på Grimsta. Degerfors har tagit mer än dubbelt så många poäng på bortaplan jämfört med hemma på Stora Valla. Så att Degen med bra form och allt att spela för inte vinner mot ett utcheckat BP är tyvärr inte särskilt troligt. Jag förväntar mig ingen hjälp därifrån.
Årets Allsvenska är lite märklig, lagen har tagit nästan exakt lika många poäng på bortaplan som hemma. Hela sex lag har tyckt att borta varit bäst, tre av dom med stor marginal.
Något som dock varit som vanligt, är att Djurgården även i år inte vunnit något derby. Dom kom som brukligt sist i derby-tabellen, då AIK hade bättre målskillnad. Hammarby vann den tabellen överlägset. ( BP räknas inte med trots att dom kommer från Stockholm )
Göteborgslagens derby-liga vanns av GAIS, bättre målskillnad än Blåvitt. Gais är utan tvekan årets Göteborgslag. Det är tufft att vara Blåvit-supporter nu för tiden i hemstaden. Är det inte Häcken och Mjällby som firar guld på Ullevi mot just Blåvitt, så sticker Gais upp och blir bäst i stan och ska ut i Europa och lira boll.
Tillbaka till Djurgården. Dom har en liten chans på fjärde-platsen vilket ger en viss chans på Europaspel och dom har även chansen att gå om AIK, vilket ju är väldigt viktigt för iaf supportrarna. August Priske jagar titeln som årets skyttekung och Sportchef Bosse Andersson vill ju inte att hans son ska åka ner i Superettan. Jag greppar efter varje halmstrå!
Så länge Öster inte vinner åker vi inte rakt ur, om jag ska vara ärlig så är Djurgården ett större hopp än vi själva. Å andra sidan möter vi inte Barcelona, klart att vi kan ta poäng mot Änglarna. Man är bara så skadad efter den här horribla säsongen och den miserabla höstformen. Efter den underbara segern mot AIK en måndagskväll på Parken i slutet av september, så trodde man ju att kontraktet var klart men så var icke fallet.
Den mycket älskvärda Allsvenskan har även i år levererat. Malmö som innan säsongen började sas ha den bästa truppen nångonsin, kan på söndag sluta 29 poäng bakom Mjällby. Från ett samhälle med cirka 1500 invånare. Inte konstigt att det har gjorts reportage om detta fenomen från stora länder i Europa och även från USA.
Gais som spelade i div.1 för bara tre år sedan, slutar före MFF, Djurgården och Häcken. Tre lag med oerhört god ekonomi, dom har säkert vaktmästare som tjänar mer än Gais spelare. Tack och lov så är det inte bara plånboken som avgör tabellplacering.
Det ger även hopp för oss. Om vi bara klarar av att hålla oss kvar och tar många bra beslut under vintern och det kommande året så kan det gå fort även i positiv riktning.
Jag hoppar över att spekulera i söndagens startelva då det finns så många frågetecken kring flera spelares medverkan. (Trasten, DMK, Lushaku, Amadeus)
Jag avslutar den här inför-match och Allsvenska reflektions-artikeln med att sammanställa var titlarna i svensk herrfotboll har hamnat under åren 2015-2025.
10 år, 11 säsonger plus en Supercupen-titel 2015 ger 23 titlar som har fördelats på följande sätt:
Malmö 8
Häcken 5
Djurgården 2
IFK Göteborg 2
Mjällby 1
AIK 1
Hammarby 1
Av dessa 9 lag som vunnit minst en titel är det tre av dom som inte vunnit den ”stora” titeln, SM-guld: IFK Göteborg, Hammarby och Östersund.
Forza Peking
