När det ska avgöras så gäller det att vara med. Arsenal tänkte väl nånstans att det gällde att smälla på. Det syntes,  men Arsenal är inget lag som behärskar det där spelet. Dom kan inte smälla på. Det blir bara straffar och utvisningar av det. Spurs fick det lätt. Så väldigt lätt. Det blev en sån där match som Spurs supportrar älskar, men för den som saknar sympatier för något av lagen knappast kan ha uppskattat. Visst, det var god stämning och fartfylld fotboll, men det var bara ett lag på planen.


Allt handlar om Conte
Tottenham skulle bara vinna. Antonio Conte hade bestämt det. Men Arsenal var med i matchen från start. Det var liksom en sån där match där ett sämre lag bestämt sig för att ge allt. Det påminde om hur juniorer taggat till och ska sätta seniorerna på plats. Men sånt spel funkar inte, det måste värderas, och att tro att domaren ska blunda för allt är en svag taktik. Det går inte att ignorera bollen och bara tackla sönder motståndare överallt hela tiden. För när det fortsätter in i eget straffområde blir det straff, och Spurs fick en straff som Harry Kane förvaltade. Sen fortsatte Arsenal spela huvudlöst. Den där killen kunde ha varit utvisad tidigare. Ibland är det så. En spelare är lite för taggad, drömmen var ju att han skulle eliminera Heung-min Son. För Son fick stryk, sen fick han stryk igen. Och igen och igen. Sen åkte Rob Holding ut när han på ett gult kort satsade för att få ett rött direkt. Så såg det ut, och det gick liksom inte att missa. Sen nickade Kane in en hörna, och Spurs hade 2-0 i halvtid.

Spurs hade en trygg ledning. Arsenal såg ut som ett lag från League 2. Efter nån minut av den andra halvleken hade Son gjort 3-0. Kanske hade Mikel Arteta sagt nåt smart i halvtid. Kanske hade han inte det. Det spelar liksom ingen roll. Arsenal var inte med i matchen, och så fortsatte det. Spurs lekte. Arsenal hade ingen aning om hur dom skulle spela. Stundtals kändes det förnedrande. Emerson Royal och Kane fick i alla fall motståndarmålvakten att göra nåt vettigt. Son brände en jättechans från nära håll. Förnedringen hängde i luften. Det kunde bli 7-0. Men domaren hittade några billiga frisparkar för att lugna ner situationen. Spurs hade en italiensk tränare som kylde laget en aning. Några spelare fick lämna, för här fanns inget mer att vinna, och tiden försvann på ett elegant sätt. Sen var kanske Arsenal det lag som helst ville spela på resultatet. Spurs hade mer att ge.


Arsenal fortfarande före
Vänta nu, hände det här precis. Spelade Eric Dier centralt i backlinjen och hade Ben Davies och Davinson Sanchez bredvid sig. Spelade Emerson Royal och Ryan Sessegnon på kanterna? Nån har trollat. Dier får inte ens vara med i landslagstruppen, men styr upp Spurs på ett sätt som inte ens den värsta hatern kan förminska, han leder det gär laget på samma nivå som Hugo Lloris och Kane. Cristian Romero var inte med, men det spelade ingen roll. Dier till och med styrde Lloris, han styrde Kane, och han förtjänar hela Tottenhams hyllningar. Men med två omgångar kvar ligger Arsenal en poäng före Spurs. Det är inte vad Spurs vill. Spurs har slutat före Arsenal dom fem senaste säsongerna. Frågan är om Arsenal pallar för trycket. Det är svårt att tro.


Mål: 1-0 Kane (22), 2-0 Kane (37), 3-0 Son (47)

Bäst i Spurs:
+++ Son
++ Kane
+ Dier

Spurs lag:
Lloris
Sanchez Dier Davies (Rodon 81)
Royal Højbjerg Bentancur Sessegnon
Kulusevski (Moura 72) Kane Son (Bergwijn 72)