StartfotbollÖvrigt EuropaAnalysrummetÅrskrönika Superettan 2025: Umeå FC
Lagbanner
Årskrönika Superettan 2025: Umeå FC

Analysrummet

idag kl. 18:16

Årskrönika Superettan 2025: Umeå FC

Årskrönikan startar i Umeå: Superettan 2025 blev en säsong med tränarbyte, svajigt försvar och till slut en logisk nedflyttning.

Author
Armin Gogic

gogic10@gmail.com

@G93Lion

Superettan 2025 är färdigspelad – men långt ifrån färdig pratad. Vi startar vår årskrönika lag för lag , där vi går igenom säsongen för varje klubb.



När vi har gått igenom alla lag avslutar vi med en sista del där vi: kollar in roliga och oväntade siffror och tar ut vårt Årets lag i Superettan 2025








Umeå FC:s återkomst till Superettan slutade i ett tungt fall tillbaka till division 1. Säsongen 2025 blev ett år fyllt av förändringar, press och desperata försök att rädda ett sjunkande skepp.


På vägen hann klubben både sparka huvudtränaren Anders Bååth – som året innan lett laget upp i Superettan – och bygga om stora delar av ledarstaben. Jens Sjöström tog över huvudansvaret, assisterad av Umeå-bekantingen Torbjörn ”Tobba” Nordström. Inför slutspurten förstärktes staben dessutom med rutinerade P-G Eliasson, innehavare av UEFA Pro-licens och med lång erfarenhet från Umeåfotbollen.

Trots alla förändringar räckte det inte. Inför 1 415 åskådare på Umeå Energi Arena föll Umeå FC med 1–2 mot Sandviken i den avgörande matchen – och degraderingen var ett faktum. Laget slutade sist i tabellen med 19 poäng och målskillnaden –27.

Här är berättelsen om Umeå FC:s säsong i Superettan 2025.

Umeå FC var under säsongen ett lag som, sett över helheten, framför allt byggde sitt spel kring en 5–4–1-formation. Grundidén var tydlig: hålla laget kompakt, försvara med många spelare bakom bollen och sedan slå snabbt om när lägen uppstod. I offensiva skeden använde Umeå sina wingbacks betydligt högre upp i planen, nästan som yttrar, vilket gjorde att systemet stundtals mer liknade en 3–4–3-struktur än ett traditionellt fembackssystem när man anföll.

Defensiven var alltså utgångspunkten, medan omställnings spelet var vapnet man hoppades skulle skapa effektiva målchanser. I matcher där tränarstaben kände att laget kunde styra spelet lite mer såg man ibland en justering till en 4–1–4–1-formation. Den varianten användes främst när Umeå behövde hålla bollen mer, pressa högre eller mötte motstånd där risken i egen speluppbyggnad bedömdes vara mindre.

Siffrorna bakom raset

Umeå FC:s nedflyttning syns tydligt i statistiken.

På 30 matcher blev facit: 4 segrar , 7 oavgjorda , 19 förluster

Målen: 30 gjorda (1,0 per match) 57 insläppta (1,9 per match)

Bara två hållna nollor på en hel säsong säger mycket om hur utsatt laget var defensivt.

Anfall – nästan en enmansshow

Offensivt var Umeå länge extremt beroende av en spelare:

-Eythor Björgolfsson – 15 mål

-Jørgen Voilås – 4 mål

-Mikael Harbosen Haga – 2 mål

Björgolfsson stod alltså för hälften av alla lagets mål. När han inte träffade rätt var det sällan någon annan som klev fram.

Bakom målen hittar vi också:

-Lukas Vikgren – 5 assist

-Stefan Lindmark – 3 assist

-Yiron Gideon – 2 assist

Det fanns kreativitet, men produktionen var för låg sett till vad som krävs i Superettan.

Trots att Umeå i snitt kom upp i 11 avslut per match och 12,5 lyckade dribblingar, blev det för sällan riktigt farligt. I 40 procent av matcherna gjorde laget inget mål alls.

En detalj som blir tydligt oroande i efterhand är att 5 av lagets 30 mål kom från straffpunkten – vilket understryker hur svårt laget hade att skapa och utnyttja öppna målchanser i spelet.

Försvar – under press från start

Defensiven är den största förklaringen till raset:

-1,9 insläppta mål per match – sämst i serien

-Motståndarna gjorde första målet i 23 av 30 matcher

-Umeå låg under i snitt 45 procent av matchtiden och ledde bara i 16 procent

-Laget släppte in mål i 93 procent av matcherna, ofta tidigt

-Endast 7 procent av matcherna slutade med hållna nollor

Arbetsinsatsen utan boll var stor: nästan 79 återerövrade bollar per match och nära 40 brytningar. Ändå blev det för många farliga lägen emot.

Pontus Eriksson stod för en solid insats mellan stolparna och hade ett räddningssnitt på 3,2 per match, samtidigt som han i genomsnitt fick hantera 8–9 avslut mot mål.

Disciplinen var också ett problem:

-2,3 gula kort per match

-Totalt 81 Fair Play-poäng, ett relativt högt snitt (2,70), vilket speglar ett lag som ofta jagade, kom sent in i duellerna och tvingades ta många frisparkar.

Hemma vs borta – när hemmaplan inte hjälper

Hemmamatcherna på Umeå Energi Arena blev inget vapen – snarare tvärtom.

Hemma: 1–4–10 , 7 poäng , 12 gjorda mål

Borta: 3–3–9 , 12 poäng , 18 gjorda mål

Umeå tog alltså 63 procent av sina poäng på bortaplan och gjorde 60 procent av sina mål på resande fot. Att vara klart svagast i serien på hemmaplan är ovanligt för ett lag som vill klara sig kvar – och extra tufft i en bottenstrid.

Formen – reaktionen som kom för sent

Sett över hela säsongen snittade Umeå 0,63 poäng per match. Men tittar man bara på de sista åtta omgångarna ser bilden annorlunda ut:

10 poäng på 8 matcher , 1,25 poäng per match , 13 gjorda mål

Offensiven vaknade till slut, men när laget väl började hitta mer rätt var skadan i praktiken redan skedd. Det blev mer av ett sent uppvaknande än en verklig räddningsaktion.

Publiken – bättre än tabellpositionen

Trots resultaten lyckades Umeå FC hålla en helt okej nivå på läktarna:

Publiksnitt hemma: 1 817 åskådare

Publiksnitt borta: 2 292 åskådare

Totalt snitt (hemma + borta): 2 055 åskådare

*Siffror tagna från Svenska Fotbollförbundets officiella hemsida

Det är siffror som placerar Umeå ungefär i mitten av Superettan när det gäller intresse.

Kort sagt: laget höll inte Superettan-klass på planen den här säsongen – men klubben visade att det finns en publik bas och ett engagemang som gör det.

Varför föll Umeå FC – egentligen?

Tittar man närmare på säsongen känns det som att Umeå FC hamnade i fel typ av matchbilder under större delen av året.

Det här är ett lag som springer mycket, vinner dueller och bryter mycket bollar – men ändå tvingas försvara sig stora delar av tiden. Umeå har relativt lite boll, släpper ofta in första målet och får nästan alltid jaga. Då spelar man fotboll på andras villkor. Man sliter, jagar och stressar – men det är motståndarna som styr tempot.

En annan sak som sticker ut är hanteringen av ledning och underläge. När laget väl tar ledningen känns det sällan tryggt. Man verkar osäker på om man ska fortsätta framåt eller backa hem och stänga matchen. Resultatet blir ofta något mitt emellan – och då rinner poängen iväg. Samma sak vid underläge: laget kan resa sig ibland, men alldeles för sällan. Det finns ingen tydlig ”plan B” som håller över tid.

Hemmamatcherna förstärker bilden. På bortaplan kan Umeå se helt okej ut: lägre försvar, mer omställningar, mindre krav på att föra spelet. Hemma blir det tvärtom. Där ”ska” man styra mer, flytta upp laget och ha mer boll. Problemet är att Umeå 2025 inte var byggt för att vara det laget i Superettan. Det blev ett lag som passade bättre som underdog än som hemmalag med krav.

Tränarbytet gav faktiskt effekt – spelet såg bättre ut, fler mål gjordes och poängsnittet steg. Men om man ska vara ärlig kom det sannolikt för sent. Den nya ledarstaben fick försöka rädda en säsong som redan var på väg åt fel håll. De lyckades höja nivån, men inte vända den.

Till slut landar Umeå FC här som ett lag som jobbade hårt, hade några starka spelare och en okej publik bakom sig – men som fastnade i fel typ av matcher, med fel typ av spel, under för lång tid. När man först i slutet försöker ändra riktning brukar Superettan vara skoningslös.

Spel utan konto innebär att man använder e-legitimation för registrering.

spela18-logostodlinjen-logospelpaus-logospelinspektionen-logo