Tyskland
2020-05-13 13:00
Axel Falk om sitt supporterskap till Eintracht Frankfurt
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Filip Wollin
Eintracht Frankfurt har gjort sig kända för sina fanatiska supportrar som av många anses vara de röststarkaste i Bundesliga. En svensk anhängare till klubben är Axel Falk, som även skriver här på sajten. Nu berättar han mer ingående om sin relation till ”Örnarna”.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Eintracht Frankfurt?
- Jag är uppfostrad som Arsenal-supporter. Ett av mina första minnen är att pappa ställer sig upp och jublar när Dennis Bergkamp gjorde mål. Därifrån fortsatte det tills det kom en bristningsgräns. Det var ungefär under den tid i livet då man börjar se sig om i världen. Nya idéer, nya ideologier, nya tankar och nya känslor. Jag var 16 och Premier League var urvattnat. Bundesliga hade alltid varit en stor grej hemma då min far skrev (skriver) på Stuttgarts redaktion och var med och grundade den tyska delen av SvenskaFans. Sedan handlade det om lag i Bundesliga. Tja, jag gillade märket och tyckte det var coolt med supporterkulturen. Sedan föll jag, ganska långsamt, för klubben som sedan dess har blivit en auktoritet i mitt liv och tankemönster.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Inför Inter i Europa League på hemmaplan fick vi biljetter tre dagar innan match, så jag fick snabbt lösa ledigt och satte mig dagen efter på en Flixbus till Frankfurt. Var nere vid tolv på matchdag, trött men fantastiskt laddad. Men det som skiner allra starkast är Mijat Gacinovic och hans sprint mot oförglömlighet. Att få sitta på en pub i Tübingen och se Frankfurt slå Bayern München i DFB-Pokals final är bland det vansinnigaste jag upplevt. Kanske bara slås av euforin när Jovic nätade 1–0 mot Chelsea i semin i Europa League.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Fördelarna är många. Frankfurt är en trevlig stad, en knytpunkt i Europa som är lätt att resa till. Man är genuint i hjärtat av hela världsdelen, så som Europamedborgare känns det prima. Jag har även vänner utanför Frankfurt, det är nära till många andra städer och det passar mycket på alla sätt. Klubbmässigt är man del av en enda stor massa. Man är en i mängden, smälter in omärkbart och utan att någon minns en. Man kan vara en av 50 000 och verkligen känna att man bara är en av 50 000. Ingen sticker ut, men tillsammans sticker man ut som den galnaste homogena massa fotbollsvärlden sett.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Timmy Chandler. Alltid.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Branimir Hrgota. Nej, Alexander Meier så klart. Jag skall inte hava en annan fotbollsgud utanför Der Fussballgott. Det är vad det egentligen stod på de där stentavlorna Moses släpade ner från kullen med bar överkropp och en Eintracht-halsduk runt handleden.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- På tv om jag kan, annars slaviskt via notiser. Men jag försöker vara på plats så ofta jag kan, vilket brukar bli några gånger per år. Har varit där så många gånger så man lyckats hitta sina favorithak – små smultronställen man längtar tillbaka till egentligen helt oberoende av fotbollen. Exempelvis Apfelwein Wagner som är ett klassiskt och helt underbart litet ställe som serverar äppelvin och gudomlig Frankfurter Schnitzel und Grüne Sosse. Det sista låter som en miljöpartist, inser jag nu.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Hela våren 2019. Tre matcher i ett oförglömligt slutspel i Europa League. Men minns även mina första matcher, mot Hannover (1–0) och även Hoffenheim (0–0), samt min första match helt ensam.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Det är till och från. Som Arsenal-supporter har man fått lära sig hur man bara skjuter det från sig ibland. Man har inte tid eller energin att gräma sig över spilld mjölk. Men man är mycket nervös på matchdagar, extra uppe i varv när man leder och extra deppig när man ligger under. När matchen är över brukar jag lyckas släppa det ganska bra. Man lär sig.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det har utan tvekan blivit till en passion. I och med att jag började skriva här och även träffade min reskamrat Filip har det gått från styrka till styrka. Man känner att man inte är ensam i landet med sin passion. Det är nog vad SvenskaFans kan absolut bäst – få människor med lite underliga sportfetischer att känna sig som fungerande delar av samhället.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Ingen gillar väl FC Bayern. Jag är inte kär i ”YNWA”-sekten heller (Mainz, Borussia Dortmund och St. Pauli). Kom på någonting eget, liksom. Kickers Offenbach kan alltid dra åt fanders. Samma med Energie Cottbus och Loksche Leipzig, två lag jag avskyr av ideologisk anledning. Och jag kommer skratta åt Hertha BSC så länge de skjuter sig själva i foten och skyller på pistolen.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Ligatitel. Inte hänt sedan 1959, det är dags snart. Vi är en av de klubbar med många andra titlar (DFB-Pokal x5, UEFA-Cup 1980 och så vidare), men utan en Bundesliga-titel. Vi är en lite lyxigare version av Bayer Neverkusen, kan man säga.
* * *
Följ Axel på Twitter
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Eintracht Frankfurt?
- Jag är uppfostrad som Arsenal-supporter. Ett av mina första minnen är att pappa ställer sig upp och jublar när Dennis Bergkamp gjorde mål. Därifrån fortsatte det tills det kom en bristningsgräns. Det var ungefär under den tid i livet då man börjar se sig om i världen. Nya idéer, nya ideologier, nya tankar och nya känslor. Jag var 16 och Premier League var urvattnat. Bundesliga hade alltid varit en stor grej hemma då min far skrev (skriver) på Stuttgarts redaktion och var med och grundade den tyska delen av SvenskaFans. Sedan handlade det om lag i Bundesliga. Tja, jag gillade märket och tyckte det var coolt med supporterkulturen. Sedan föll jag, ganska långsamt, för klubben som sedan dess har blivit en auktoritet i mitt liv och tankemönster.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Inför Inter i Europa League på hemmaplan fick vi biljetter tre dagar innan match, så jag fick snabbt lösa ledigt och satte mig dagen efter på en Flixbus till Frankfurt. Var nere vid tolv på matchdag, trött men fantastiskt laddad. Men det som skiner allra starkast är Mijat Gacinovic och hans sprint mot oförglömlighet. Att få sitta på en pub i Tübingen och se Frankfurt slå Bayern München i DFB-Pokals final är bland det vansinnigaste jag upplevt. Kanske bara slås av euforin när Jovic nätade 1–0 mot Chelsea i semin i Europa League.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Fördelarna är många. Frankfurt är en trevlig stad, en knytpunkt i Europa som är lätt att resa till. Man är genuint i hjärtat av hela världsdelen, så som Europamedborgare känns det prima. Jag har även vänner utanför Frankfurt, det är nära till många andra städer och det passar mycket på alla sätt. Klubbmässigt är man del av en enda stor massa. Man är en i mängden, smälter in omärkbart och utan att någon minns en. Man kan vara en av 50 000 och verkligen känna att man bara är en av 50 000. Ingen sticker ut, men tillsammans sticker man ut som den galnaste homogena massa fotbollsvärlden sett.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Timmy Chandler. Alltid.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Branimir Hrgota. Nej, Alexander Meier så klart. Jag skall inte hava en annan fotbollsgud utanför Der Fussballgott. Det är vad det egentligen stod på de där stentavlorna Moses släpade ner från kullen med bar överkropp och en Eintracht-halsduk runt handleden.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- På tv om jag kan, annars slaviskt via notiser. Men jag försöker vara på plats så ofta jag kan, vilket brukar bli några gånger per år. Har varit där så många gånger så man lyckats hitta sina favorithak – små smultronställen man längtar tillbaka till egentligen helt oberoende av fotbollen. Exempelvis Apfelwein Wagner som är ett klassiskt och helt underbart litet ställe som serverar äppelvin och gudomlig Frankfurter Schnitzel und Grüne Sosse. Det sista låter som en miljöpartist, inser jag nu.
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Hela våren 2019. Tre matcher i ett oförglömligt slutspel i Europa League. Men minns även mina första matcher, mot Hannover (1–0) och även Hoffenheim (0–0), samt min första match helt ensam.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Det är till och från. Som Arsenal-supporter har man fått lära sig hur man bara skjuter det från sig ibland. Man har inte tid eller energin att gräma sig över spilld mjölk. Men man är mycket nervös på matchdagar, extra uppe i varv när man leder och extra deppig när man ligger under. När matchen är över brukar jag lyckas släppa det ganska bra. Man lär sig.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Det har utan tvekan blivit till en passion. I och med att jag började skriva här och även träffade min reskamrat Filip har det gått från styrka till styrka. Man känner att man inte är ensam i landet med sin passion. Det är nog vad SvenskaFans kan absolut bäst – få människor med lite underliga sportfetischer att känna sig som fungerande delar av samhället.
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- Ingen gillar väl FC Bayern. Jag är inte kär i ”YNWA”-sekten heller (Mainz, Borussia Dortmund och St. Pauli). Kom på någonting eget, liksom. Kickers Offenbach kan alltid dra åt fanders. Samma med Energie Cottbus och Loksche Leipzig, två lag jag avskyr av ideologisk anledning. Och jag kommer skratta åt Hertha BSC så länge de skjuter sig själva i foten och skyller på pistolen.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Ligatitel. Inte hänt sedan 1959, det är dags snart. Vi är en av de klubbar med många andra titlar (DFB-Pokal x5, UEFA-Cup 1980 och så vidare), men utan en Bundesliga-titel. Vi är en lite lyxigare version av Bayer Neverkusen, kan man säga.
* * *
Följ Axel på Twitter
