Realiteten känns oigenkännlig. Något jag inte ens vågat drömma om, något jag inte ens trodde skulle ske. Seger borta mot Holstein Kiel med 1-0 efter nickmål av Kownacki som återvände efter två månaders skadefrånvaro. Sjätte raka segern. Sjätte raka hållna nollan. Är det verkligen Hertha BSC jag skriver om? Det känns för overkligt. Efter år av ekonomiska missförhållanden och sportslig kris känns det som att jag svävar på moln just nu. En femteplats i skrivande stund med tre poäng upp till Bundesliga. Jag som gav upp säsongen när vi låg under med 2-0 mot Schalke 04 efter 23 minuter i premiären. Där och då var det kört. Fartyget hade börjat läcka in vatten och sedan väntade jag bara på förlisningen. Skrovet har svetsats igen och inget vatten läcker in utan nu styr kapten Leitl skeppet med spelare som agerar besättning, inte passagerare. Det är ännu långt kvar till Bundesligahamnen, det är tjugo omgångar så mycket kommer att hända, men som det känns just nu är att vi är oövervinnerliga. En känsla som är extremt farlig att ha, det är lätt att tappa fotfästet, men just nu tillåter jag mig ha den. Jag njuter av Herthas segertåg och tycker att vi fans är värda detta efter allt som varit.
Laget hittar sätt att vinna på, rena rama arbetssegrar. Uppflyttningssegrar kan man också kalla det. Det var en sådan vi tog mot Eintracht Braunschweig och en sådan vi tog idag mot Holstein Kiel. Det återstår fyra matcher under 2025, en åttondelsfinal på Kaiserslautern på tisdag i cupen innan vi i tur och ordning ska möta Magdeburg, Fürth samt Arminia Bielefeld. Matchen mot Kaiserslautern kommer att vara tuff då det är ett ytterst kompetent lag. Vi slog dem i en riktigt jämn på bortaplan för tre veckor sedan så det är ett motstånd vi kommer få se upp med. De övriga tre bör vi vinna. Varken Magdeburg eller Fürth skrämmer över huvud taget medan Arminia gjort det bra som nykomlingar och tagit meriterande segrar under säsongen.
Säsongen kanske slutar tokigt och ytterligare en förhoppning och dröm som krossas, men då kan vi åtminstone blicka tillbaka till den här perioden och konstatera att det i alla fall var en dröm som hade bäring och härstammade från resultat på planen, inte något som bara uppstod under tiden man sov och som man lurade sig själv var sann. För tron jag har på laget just nu är på riktigt och det finns en stabil grund att stå på, som man kan luta sig tillbaka på när det börjar blåsa.
Berliner Sport-Club. Du bist die liebe meines.
