Första halvlek
Det blev en första halvlek som i stora drag levde upp till den förväntade matchbilden. Hull sjönk lågt och försvarade kompakt, medan Chelseas bolltempo periodvis var för långsamt för att konsekvent hota mellan linjerna. Trots det skapade gästerna flera klara målchanser, med öppna mål-missar från både Liam Delap och Estêvão, innan ledningsmålet till slut kom.
Pedro Neto var halvlekens tydligaste utropstecken. I den centrala rollen som tia tvingades han spela snabbare, mer instinktivt och mer direkt – vilket framhävde hans största styrkor: tillslaget, de explosiva rörelserna och kombinationsspelet på en och två touch. Det var också Neto som satte 1–0 med ett fint avslut efter att ha opererat i den centrala ytan.
Bakåt var mittbacksduon Wesley Fofana och Malang Sarr stabil. De rensade undan det som kom tillbaka mot eget mål och var lugna i uppspelsfasen tillsammans med Moisés Caicedo och Andrey Santos. Den kvartetten kontrollerade matchbilden och såg till att Hull sällan fick till några längre anfall.
Liam Delap hade däremot en svag första halvlek, trots att han noterades för en assist. Han måste vara mer alert för att ta sina chanser och hans första touch svek honom vid flera tillfällen. Framför allt handlade det om positionsspelet – för länge sökte Chelsea djupledslöpningar bort från spelet i stället för att samlas centralt och skapa närvaro i fickorna. Först mot slutet av halvleken började laget hitta in bollen mer centralt.
Med boll formerade sig Chelsea i sin allt mer etablerade 2-2-5-1-struktur. Reece James tryckte upp högt på högerkanten, Hato klev in centralt mellan linjerna tillsammans med Neto och Estevao, medan Garnacho höll bredden ute till vänster.
Andra halvlek
Chelsea behöll sin struktur efter paus men höjde sig tydligt, både kollektivt och individuellt. Tempot ökade, besluten togs snabbare och laget fick bättre utdelning på den kontroll man etablerat redan i första halvlek.
Pedro Neto stod för en prestation som förtjänar att beskrivas som matchens bästa. I den centrala rollen fick han spela mer på instinkt, med snabba släpp, kvicka riktningsförändringar och ett direkt beslutsfattande som ständigt hotade Hulls låga block. Det var precis den typen av insats man velat se från honom i mer centrala ytor – där hans explosivitet och bollträff kommer till sin rätt.
Liam Delap studsade tillbaka efter en svajig första halvlek. Han stod för flera fina sekvenser i sitt felvända spel och visade bättre tajming i sina aktioner. Framför allt låg han bakom två mycket fina assist – inte minst till Estêvão, där han med en smart kroppsförflyttning skapade separation innan framspelningen.
Matchhanteringen var överlag god. Chelsea kontrollerade tempot, roterade klokt och fick av Moisés Caicedo redan runt timmen. Det höll dock på att kosta en hållen nolla i slutminuterna, men i stort sett var det en kontrollerad insats där Hull sällan tilläts skapa tryck över tid.
Mamadou Sarr imponerade med sitt lugn och sin mognad. Han spelade med ett naturligt temperament, tog kloka beslut och såg bekväm ut i uppbyggnaden, en lovande start.
I övrigt noterades en debut för Jesse Derry med några ljusa sekvenser, Jorrel Hato fortsatte visa sin stabilitet och Andrey Santos stod för ännu en genomarbetad och disciplinerad insats på mittfältet.
Slutsats
En kontrollerad insats som växte i andra halvlek. Strukturen satt, tempot höjdes och individuella kvalitetsskillnader avgjorde, framför allt genom Pedro Neto centralt och en uppryckt Liam Delap. Stabilt, professionellt och ett tydligt steg framåt i hur rollerna börjar falla på plats.
