3 Snabba (från arenan live)
Göteborgs vänsterkant satte tonen från start hittade IFK tryck via Clemensson, Noah och Heintz. Det var också härifrån man till slut fick utdelning, med kombinationer som AIK aldrig fick kontroll på.AIK:s måltorka bruten men problemen kvar – Isherwood spräckte nollan med ett kliniskt avslut efter hörna, men spelet i öppet läge såg fortsatt uddlöst ut. Det behövs mer än fasta situationer för att vända trenden.
Heintz skillnaden Två avgörande mål och ständigt på rätt plats i rätt tid. Där AIK saknade beslutsamhet och kvalitet, hade Göteborg en spelare som kunde avgöra matchen på egen hand.
3 Djupa (från arenan live)
Zon 1 – Målvakt och försvar
AIK gick in i matchen med en defensiv utgångspunkt, Sotirios Papagiannopoulos stod återigen som navet i mittförsvaret, och det är ingen överdrift att säga att han bar lagets organisation i den delen av planen. Hans speluppfattning var matchens största styrka ur AIK:s perspektiv – han bröt flera försök till djupledsspel från IFK Göteborg innan de hann bli farliga. Framför allt läste han Mubarak gång på gång. Där Göteborg ville hota med fart, stod Sotirios rätt, klev upp i tid och skar av ytan.
Men detta individuella försvarsspel kunde inte täcka över strukturella problem. AIK:s högerkant var sårbar från första minut. Besirovic gav inte det stöd som behövdes, vilket gjorde att Clemensson och Noah i IFK fick dominera sin vänsterkant. Med hjälp av Heintz skapade de tre en triangel som gång på gång tryckte tillbaka AIK. Det gjorde att backlinjen inte kunde stå högt, utan blev allt lägre, och presslinjerna hamnade i obalans. Därmed tvingades Sotirios inte bara styra sin egen zon, utan även kompensera för en hel lagdel som inte tog sitt defensiva ansvar.
Geiger blev därför central. Han var den som gav AIK energi i zon 1 under första halvlek. Hans aggressivitet i närkamperna gjorde att AIK inte enbart backade hem. När Clemmetsson försökte ta sig runt för inlägg klev Geiger in och bröt resolut. Han visade också mod i att driva upp bollen några meter för att flytta laget. När han byttes ut redan i den 40:e minuten (av medicinska skäl, enligt honom själv ) tappade AIK sitt viktigaste defensiva verktyg på kanten. Utan Geiger blev AIK betydligt mer passiva –vilket gav Göteborg möjlighet att skapa tryck längre fram.
Nordfeldt stod för några räddningar som höll AIK kvar i matchen, men hans agerande vid 2–0-målet kan diskuteras. Heintz avslut var välplacerat men inte otagbart – där hade AIK kunnat räddas av en målvaktsaktion av högre klass. Det är just de där små marginalerna som blir avgörande när laget inte producerar framåt.
Ett annat problem var AIK:s positionsspel. För ofta föll backlinjen ner för långt, vilket gjorde att mittfältet slets isär. Sotirios kunde läsa spelet, men han tvingades agera brandman snarare än del av en fungerande backlinje. När pressen framför backlinjen inte fungerade hamnade han i situationer där varje felsteg hade kunnat kosta mål.
Göteborg däremot såg betydligt mer synkade ut i sitt försvar . Backlinjen stod högt och lyckades sätta AIK offside två gånger redan de första nio minuterna. Det är ett tecken på trygghet och samspel. Med yttern Clemensson som nyckel i breddhållningen och en målvakt som agerade lugnt bakom backlinjen fick man kontroll på AIK:s försök till djupled. Göteborgs defensiva struktur var inte spektakulär, men konsekvent – och det räckte för att neutralisera AIK:s redan begränsade anfall.
Zon 2 – Mittfält och uppbyggnad
Mittfältet blev den zon där matchens riktning avgjordes. Här hade IFK Göteborg ett kollektivt övertag i organisation, press och spelvändningar, medan AIK aldrig hittade en balans mellan idé och utförande.
AIK:s problem i uppbyggnaden syntes direkt. Med en bollspelare som Saletros på planen skulle man kunna förvänta sig större kontroll, men han försvann ur matchen långa stunder. Han såg passiv ut, stillastående snarare än spelbar, och när han väl fick boll blev det för sällan något som bröt igenom Göteborgs press.
Göteborgs mittfält låg nära och aggressivt, vilket gjorde att Saletros stängdes ner innan han kunde styra tempot. Det är anmärkningsvärt eftersom AIK:s offensiva identitet ofta bygger på hans fötter – när han neutraliseras ser laget vilsna ut.
I kontrast stack Csongvasi ut som AIK:s mest energiska mittfältare under första halvlek. Han pressade, löpte och vann boll, och hans bollvinster var de få tillfällen AIK fick andrum och kunde ställa om. Han skapade också ett halvläge efter en tidig bollvinst – men det räckte inte när laget i övrigt inte fyllde på. Hans intensitet blev isolerad, snarare än en del av ett fungerande kollektivt presspel.
Bytet i paus, där Ayari ersatte Besirovic, visade också hur stort behovet var av att få in en mer bolltrygg spelare på mittfältet. Direkt efter bytet fick AIK sitt första avslut och fler sekvenser där man kunde hålla boll högre upp i planen. Ayari bidrog med lite kreativitet, men problemet var att hans aktioner ofta blev enstaka ljusglimtar snarare än en förändring av matchens rytm.
Göteborgs mittfält gjorde däremot precis det AIK inte klarade: man stängde ner motståndarens starka fötter och vann boll på rätt ytor. Kruse var kanske den mest symboliska spelaren här – han bröt flera gånger, bland annat vid situationen i 31:a minuten som startade en kontring. Med varje brytning flyttade Göteborg fram laget, och även om kontringarna inte alltid ledde till mål så satte de AIK under konstant stress.
En annan detalj i zon 2 var hur Göteborg kvävde ytorna centralt. AIK fick inga raka passningsvägar in i fickan, vilket tvingade laget att spela mer över kanterna. När man väl försökte bygga centralt blev det långsamt, ofta genom Saletros i sidled, och då var Göteborg redan samlade. Det här var en nyckel till att AIK:s anfallsspel aldrig fick flyt – det saknades både fart och överraskning centralt.
I andra halvlek, när AIK började pressa högre, fick man visserligen lite mer tryck. Men återigen blev det mest inlägg eller halvchanser som följde, eftersom bollcirkulationen aldrig riktigt satte sig. Göteborg kunde ofta avstyra genom att hålla sig kompakta, vinna andrabollar och sedan andas med eget bollinnehav.
Zon 3 (sista tredjedelen och anfall)
Det centrala genom hela matchen är kontrasten mellan lagens hantering av zon 3. Göteborg visar varför de vinner: de har spelare som Heintz och Finger som från ingenting kan skapa något, medan AIK fortsätter visa varför man gått över 280 minuter utan mål i Allsvenskan innan bollen sattes i rullning idag och inför matchen.
Göteborgs vänstersida blir tidigt deras primära anfallsväg. Noah Tollf fyller på aggressivt, Clemenssen håller bredden och skapar yta för kombinationer. Redan i första halvlek genererar detta flera fasta situationer, även om de inte omedelbart leder till målchanser. Den avgörande skillnaden är dock att Heintz har den individuella kvaliteten att förvandla små sekvenser till mål.
Vid 1–0-målet är det just hans känsla för yta och timing som avgör, när kombinationsspelet på vänsterkanten frigör honom i rätt läge. I offensiven gör han det som AIK saknar: han sätter punkt på ett anfall.
AIKdäremot framstår i ”zon 3” som splittrade och idéfattiga. Besirovic är osäker i besluten, och hans defensiva svagheter gör att han sällan får energi över för att bidra offensivt. När han väl får boll i sista tredjedelen tappar han ofta den – antingen genom slarv eller felaktiga beslut.
Flataker är ett annat problem: han har inte profilen för att bära rollen som targetforward. Han är för lätt att hantera i dueller och kan inte hålla fast bollen, vilket gör att AIK aldrig kan etablera tryck i offensiv zon. Resultatet blir att laget fastnar i en evig loop av inlägg som ingen möter eller halvhjärtade långbollar i djupled.
Bytet till Guidetti i andra halvlek ger förvisso en viss tyngd – men han blir lämnad helt ensam. Hove visar lite pigghet i kombinationsspelet, men hans intentioner dör när Celina fastnar i sitt bolltänk. Celina håller bollen för länge, blir ineffektiv och försvinner ofta ur matchen. Hans hot på vänstersidan är nästintill obefintligt – ironiskt nog syns han mer när han flyttar över till höger.
Det är också tydligt att Saletros inte tar det grepp man förväntar sig av en spelare av hans kvalitet i zon 3. Han kommer igång mer i andra halvlek, men hans inlägg och passningar är sporadiska. När han väl hittar rätt – som vid inlägget som leder fram till till en farlig nick i andra halvlek blir det farligt.
Men detta är enstaka ögonblick snarare än ett mönster. AIK behöver mer systematik här, inte bara hopp om en enskild aktion.
Göteborgs zon 3-spel är inte heller bländande över 90 minuter, men det är mer effektivt och direkt. Heintz står för spetsen, Mubarak söker konsekvent ytor i djupled och Clemmensen bidrar med bredd och löpningar som öppnar upp för kombinationer. Även om alla försök inte blir målchanser, så skapar de ett tryck och en rytm framåt. Just detta saknar AIK: variation, mod och löpvilja i sista tredjedelen.
Matchens slut blir en summering av den offensiva problematiken: Göteborg avgör tack vare en spelare som kan förvalta små chanser (Heintz), medan AIK fastnar i ett mållöst vakuum. Det saknas en renodlad nia som kan hålla bollen, vinna nickdueller eller hota i djupled. Så länge Flataker inte fyller den rollen och Guidetti inte får understöd, kommer AIK fortsätta spela sig fram till zon 3 – men utan att ha någon som kan fullfölja
Matchens lirare – Heintz (IFK Göteborg)
Två avslut, två mål – så enkelt kan det ibland vara. Heintz visade precis det som AIK saknar just nu: en spelare som tar ansvar i sista tredjedelen och avgör. Han var kylig, hittade rätt ytor och visade varför han är en matchvinnare. Utan honom hade Göteborg haft svårt att bryta igenom.
Underskattad – Clemmensen (IFK Göteborg)
Kanske den mest kompletta insatsen på planen. Han vann dueller, pressade ner AIK:s högersida och satte tonen för Göteborgs spel längs vänsterkanten. Offensivt bidrog han inte bara med löpningar utan också med assisten till Heintz andra mål. Men trots detta fick han kliva av redan i 71:a minuten när Jagne kom in. Man förstår tanken att få in en bollvinnare och fysisk gigant i slutskedet – men känslan var ändå att Clemenssen offrades orättvist. Han förtjänade mer än de 71 minuter han fick, för insatsen var värd att spela klart.
Underkänd – Besirovic (AIK)
En match han helst glömmer. Defensivt tappade han gång på gång position, blev överspelad och gav Clemmensen för mycket yta. Offensivt var det lika svagt – slarv, bolltapp och inga hot framåt. När bytet kom redan i paus kändes det helt givet.
Bonus – värd att hylla: Geiger (AIK)
AIK:s bästa spelare i första halvlek. Han var modig i offensiven med smarta löpningar och gav trygghet bakåt. Att han fick kliva av innan paus var olyckligt, för med honom på plan såg AIK åtminstone organiserat ut på en kant. Ett namn att bygga vidare på.
Extra omnämnande – Sotirios Papagiannopoulos (AIK)
Gjorde en stark match defensivt. Han bröt flera gånger Göteborgs försök i djupled och visade rutin när resten av laget vacklade. En insats som inte syns i statistiken, men som höll AIK kvar i matchen längre än de förtjänade.
Noterbara saker . Det var inte bara spelarna som satte färg på den här matchen. Domaren Mohamed Al-Hakim stod inför ett av sina svåraste prov: två tidiga straffsituationer, ett tryckande hemmapublikljud och ett spel som stundtals var kantigt och fysiskt. Ändå föll han inte för pressen. Han höll konsekvent nivå, lät matchen leva och visade en sällsynt kyla i en kokande miljö.
Publiken – drygt 17 000 på läktarna – var i sin tur en egen kraft. Trycket var konstant, jublet ekade vid varje tackling och lyfte Göteborg i nyckelmoment. När Gustav Svensson hoppade in i andra halvlek fick det sitt tydligaste uttryck: redan i sin första sekvens bröt han bollen stenhårt, och arenan exploderade. Ett ögonblick som fångade dagen i en bild – domaren höll emot, publiken bar laget, och Göteborg svarade med den energi som till slut gav tre poäng.
Samtidigt drabbades AIK av ett märkligt avbräck när lagets kanske bäste spelare i första halvlek, Geiger, tvingades kliva av redan i 40:e minuten. Först såg det ut som ett taktiskt beslut, men efteråt fick vi veta att orsaken till bytet var medicinsk – (han hade problem med att han hade i stunder för mycket saliv i munnen) den hade inte med prestationen att göra.
För AIK noterades också en debut när 18 årige Zadok Yohanna fick chansen. Han hann med ett avslut och visade mod i en annars trög offensiv.
Presskonferens och Inifrån Arenan
Efter matchen var vi förstås närvarande på presskonferensen. Den blev inte särskilt lång, och ärligt talat är det kanske skönare att höra tränarna svara direkt på frågorna än att läsa dem återgivna i text. Så vi länkar den här för är som vill ta del av det materialet KLICKA HÄR ( Har man inte konto på sidan kan man skaffa ett det är gratis och utan kostnad)
Vi har som avslutning däremot en intervju att bjuda på – med Clemenssen, som stannade kvar efteråt och delade med sig av sina tankar.
Från AIK:s håll hade vi gärna fått ut debutanten Zedok Yohanna för en kommentar om sin debut, men klubben valde tyvärr att inte skicka fram honom den här gången.
Vi inleder med att gratulera till segern och frågar Clemenssen om hans syn på insatsen. Han svarar: “Jag tycker vi spelar en bra match, vi börjar starkt och får framförallt med oss fansen. Vi skapar mycket tryck på AIK, Heintz gör två riktigt bra mål och jag går härifrån med en bra känsla i kroppen.”
Vi fortsätter med att fråga: “Hur är det egentligen att spela på en fullsatt arena? Tycker du att ni verkligen får hjälp av fansen, eller är det bara något man brukar säga? Var ärlig nu, haha.”
Clemenssen skrattar till och svarar: “Fansen är vår 12:e och till och med 13:e man på planen. När vi behöver energi så ger de oss den extra pushen. Vi har fantastiska fans.”
Vi fortsätter: “Sebastian, du är just nu i otrolig form – du bidrar med antingen mål eller assist i princip varannan match. Vad skulle du säga är anledningen till att du har kommit igång så bra?”
Han svarar lite eftertänksamt: “Njaa, vet inte riktigt.”
Vi lägger till: “Är det någon detalj i lagets spel eller taktik som gör det enklare för dig, eller som gynnat dig i att det lossnat?”
Han svarar: “Nej, asså jag tror bara att det handlar om att jag får starta och spela regelbundet. Det gör att jag kommer igång i spelet bättre, och då kommer självförtroendet automatiskt. En annan viktig sak är att jag lär känna mina lagkamrater bättre, jag vet var de är på planen, lär mig mönstren och vi hittar varandra enklare. För mig spelar det ingen roll om det blir mål eller assist – det viktiga är att jag hjälper laget så mycket jag kan. Laget är alltid viktigare än att jag själv ska glänsa, det är bara en bonus om jag bidrar med mål eller assist.”
Vi fortsätter: “Vad skulle du själv säga är dina största styrkor?”
Clemenssen svarar: “Jag är snabb, jag gillar att gå in i planen från högersidan och komma till skott. Idag spelade jag till vänster, men det är okej – jag försöker göra det bästa av det också.”
Vi från Analysrummet vill rikta ett stort tack till IFK Göteborg samt alla som arbetade på plats för det trevliga bemötandet och för möjligheten att närvara på plats.
